Sången om Vaftrudne (PAG)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

EDDA
En isländsk samling
Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar

Peter August Gödecke

Sången om Vaftrudne

Odin kvad:

1.
Råd mig nu, Frigg,
då mig fara lyster
Vaftrudne att träffa!
Jag är af längtan full,
att om forn visdom
allvise jätten utspå.”


Frigg kvad:

2.
“Hemma jag hölle
Härjafader gärna
uti gudars gårdar;
ty jätte gifs ej,
jämnstark i visdom
med vittre Vaftrudne.”


Odin kvad:

3.
“Mycket jag farit,
mycket frestat,
mycket makterna pröfvat;
vill nu veta,
hur Vaftrudne
har det i salarna sina.”


Frigg kvad:

4.
“Lycklig resa!
Lycklig hemkomst!
Lycklig du å vägarna vare!
Slugt du tale,
slägternas fader,
yppar du med jätten ordstrid!”

5.
For så Odin
att fresta jättens
vida fräjdade visdom,
fann ock Ims
faders sal;
in steg där Ygg strax.


Odin kvad:

6.
“Hell dig, Vaftrudne!
Hit jag kommit,
att i din egen sal dig se.
Först jag det veta vill,
om du vis är
eller allvetande, jätte?”


Vaftrudne kvad:

7.
“Hvem är du,
som dristar här
slunga mig ord i salen?
Ut du kommer
aldrig mer,
är af oss du icke visast.”


Odin kvad:

8.
“Gagnråd heter vandrarn;
från vägen kommen,
han nu törstig i din stensal står.
Länge jag rest,
längtar att hälsas,
bjudas till gäst hos jätten.”


Vaftrudne kvad:

9.
Hvi står du då, Gagnråd!
på golfvet och talar?
Stig fram och sitt i salen!
Se'n vi fresta,
om främling vet mer
att tälja, än gamle talarn.”


Odin kvad:

10.
“Ringa man,
som till rik man kommer,
tale vettigt eller tige!
Slidder och sladder
honom slätt båta,
kommer han till knarrig värd.”


Vaftrudne kvad:

11.
“Säg mig, Gagnråd!
då du på golfvet där
vill din framgång fresta:
Hvad heter den häst,
som på himlen drager
dagsljuset öfver slägternas söner?”


Odin kvad:

12.
“Skinfaxe är det,
som skära ljuset
drager öfver slägternas söner;
bland hästar ypperst
aktas han;
hans man skiner och skimrar.”


Vaftrudne kvad:

13.
“Säg mig, Gagnråd!
då du på golfvet där
vill din framgång fresta:
Hvad heter den häst,
som häfver ur östern
natten öfver gode gudar?”


Odin kvad:

14.
“Rimfaxe är det,
som i rymden drager
hvar natt öfver gode gudar;
hvar morgonstund
skum stänker af betslet;
dädan faller dagg i dalar.”


Vaftrudne kvad:

15.
“Säg mig, Gagnråd!
då du på golfvet där
vill din framgång fresta:
Hvad heter den å,
som evigt skiljer
jättars grund och gudars?”


Odin kvad:

16.
“Ifving heter ån,
som evigt skiljer
jättars grund och gudars.
Öppen skall hon rinna
genom alla tider;
aldrig varder is på ån.”


Vaftrudfne kvad:

17.
“Säg mig, Gagnråd!
då du på golfvet där
vill din framgång fresta:
Hvad heter den slätt,
där till slag mötas
Surt och salige gudar?”


Odin kvad:

18.
“Vigrid heter slätten,
där till slag mötas
Surt och salige gudar;
hundra mil
mäter i alla
väderstreck denna valplats.”


Vaftrudne kvad:

19.
“Vis är du, gäst,
hos jätten dig bänka;
låt oss samman sitta och tala!
Jag mitt hufvud sätter
här i salen mot ditt,
om hvem af oss må visast vara.”


Odin kvad:

20.
“Säg för det första,
om du slikt vet,
och din visdom duger, Vaftrudne:
Hvadan trädde
i tidens morgon
jorden fram och höga himlen?”


Vaftrudne kvad:

21.
“Af Ymes jättehull
jorden skapats,
och af hans ben bärgen,
himlen af den rimfrostiges
hufvudskål,
böljan af hans blod.”


Odin kvad:

22.
“Säg för det andra,
om du slikt vet,
och din visdom duger, Vaftrudne:
Hvadan kom månen,
som öfver mänskor vandrar,
hvadan solen sammalunda?”


Vaftrudne kvad;

23.
“Mundilföre
är månens fader
och sammalunda solens;
hvar dag de tvänne
skola tåga öfver himlen,
att år kunna af mänskor mätas.”


Odin kvad:

24.
“Säg för det tredje,
då man talar om din kunskap,
och om du vet det, Vaftrudne:
Hvadan kom dagen,
som drager öfver mänskor,
hvadan natt och nedan?”


Vaftrudne kvad:

25.
“Dälling heter
dagens fader,
men natten är af Narfve boren;
ny och nedan
nådige gudar
gett mänskor till tidens tecken.”


Odin kvad:

26.
“Säg för det fjärde,
då du är fräjdad för kunskap,
och om du vet det, Vaftrudne :
Hvadan kom vintern
och varma sommarn
första gången till vise gudar?”


Vaftrudne kvad:

27.
“Vindsval heter
vinterns fader,
men Svåsud heter sommarns.
[Han är blid och blomstrar,
men med iskallt bröst talar
Våsud, Vindsvals fader.]”


Odin kvad:

28.
“Säg för det femte,
då du är fräjdad för kunskap,
och om du vet det, Vaftrudne:
Hvem af Åsar alle
eller af Ymes slägt
fans i urtid först.”


Vaftrudne kvad:

29.
“Oräkneliga vintrar
före verldens skapelse
Bärgälme boren vardt;
som hans fader täljes
Trudgälme,
Örgälmes ättling.”


Odin kvad:

30.
“Säg för det sjätte,
då du nämns skicklig därtill,
och om du vet det, Vaftrudne:
Hvadan kom Örgälme
i urtids morgon
bland jättar, du vise jätte?”


Vaftrudne kvad:

31.
“Ur Elivågor
etterdroppar stänkte:
det växte och till en jätte vardt;
dädan våra ätter
allesamman kommit,
dädan vår hätska hug.”


Odin kvad:

32.
“Säg för det sjunde,
då du nämns skicklig därtill,
och om du vet det, Vaftrudne:
Hur aflade han barn,
bålde jätten,
då aldrig han med gygja glammat?”


Vaftrudne kvad:

33.
“Under rimtursens hand
härligt vuxo
mö och man samman;
fot aflade med fot
och födde jätten
sexhöfdad son.”


Odin kvad:

34.
“Säg för det åttonde,
då du aktas kunnig,
och om du vet det, Vaftrudne :
Hvad är det urälsta du mins,
det yttersta du vet,
du jätte, som allvis är?”


Vaftrudne kvad:

35.
“Oräkneliga vintrar
före verldens skapelse,
då vardt Bärgälme boren;
det är det älsta jag mins,
när mångvise jätten
kom undan å ark till hafs.”


Odin kvad:

36.
“Säg för det nionde,
då du vis nämnes,
och om du vet det, Vaftrudne:
Hvadan kommer vinden,
som öfver vågor ilar?
Ingen honom själf skönjer.”


Vaftrudne kvad:

37.
“Räsvälg han heter,
sitter vid himlens ända,
jätte, i örnahamn höljd;
från vingarna hans
sägs vinden komma
ut öfver alla folk.”


Odin kvad:

38.
“Säg för det tionde,
då tallösa räckan
af gudaöden du vet, Vaftrudne:
Hvadan kom Njärd in
bland Åsars söner —
öfver hof och helgedomar
hundratals han råder — ,
då han ej var af Åsars ätt?”


Vaftrudne kvad:

39.
“I Vaners verld
honom visa makter skapat
och gudarne som gislan gifvit;
vid åldrarnas ända
han återvänder
hem till vise Vaner.”


Odin kvad:

40.
“Säg för det elfte,
hvar ättstore hjältar
hvar dag hvar andre dräpa,
hvar val de kora,
från kampen rida
och se'n sitta som vänner samman?”


Vaftrudne kvad:

41.
“Alle enhärjarne
i Odins gård
hvar dag hvar andre dräpa,
val de kora,
från kampen rida,
sitta se’n som vänner samman.”


Odin kvad:

42.
“Säg för det tolfte,
hur tallösa räckan
af gudaöden du vet, Vaftrudne;
ty om jättars runor
och rådvise gudars
du sanning efter sanning säger,
du, som alt i verlden vet!”


Vaftrudne kvad:

43.
“Om jättars runor
och rådvise gudars
kan jag sanning säga;
ty i hvarje verld
jag varit har
ända nederst till Nifelhäl.”


Odin kvad:

44.
“Mycket jag farit,
mycket frestat,
mycket makterna pröfvat:
Hvilka mänskor lefva,
se'n liden är
fasavintern öfver folken?”


Vaftrudne kvad:

45.
“Lif och Liftrase;
men i löndom bo de
uti Hoddmimes hult;
morgondagg
deras mat är,
och af dem nya folk födas.”


Odin kvad:

46.
“Mycket jag farit,
mycket frestat,
mycket makterna pröfvat:
Hvadan kommer sol
på släta himlen,
se'n Fänre den forna slukat?”


Vaftrudne kvad:

47.
“Alfrödul föder
fager dotter,
innan henne Fänre fångar;
strålande mö
skall sin moders vägar
rida, när gudar förgås.”


Odin kvad:

48.
“Mycket jag farit,
mycket frestat,
mycket makterna pröfvat:
Hvilka möar hasta
öfver hafvets vågor
och veta så väl vägen?”


Vaftrudne kvad:

49.
“Tre väldiga floder
forsa öfver
Mögtrases möars land;
öfver väl och ve
de i verlden råda,
fast af jättar de fostran fått.”


Odin kvad:

50.
“Mycket jag farit,
mycket frestat,
mycket makterna pröfvat:
Hvilke Åsar gagna
gudars egor,
när Surts låge slocknar?”


Vaftrudne kvad:

51.
“Vidar och Vale
bo på vigda grunden,
när Surts låge slocknar;
Mode och Magne
skola MjöUne hafva,
när Vingtor i döden dignat.”


Odin kvad:

52.
“Mycket jag farit,
mycket frestat,
mycket makterna pröfvat:
Hvad varder Odins
ändalykt,
när gudar alla förgås?”


Vaftrudne kvad:

53.
“Ulf skall sluka
slägternas fader,
och honom skall Vidar hämna;
i kamp skall han klyfva
kalla käftarna
på det ondas ulf.”


Odin kvad:

54.
“Mycket jag farit,
mycket frestat,
mycket makterna pröfvat:
Hvad hviskade Odin
i örat på Sonen,
förr'n denne å bålet bars?”


Vaftrudne kvad:

55.
“Ingen vet
hvad du i urtiden
sagt i din sons öra.
Med dödsdömd mun
jag mält om fornt
och om salige gudars slut;
ty med Odin själf
jag ord skiftat;
du är evigt den visaste af alla.”

Noter till Sången om Vaftrudne

Denna helgjutna och klara fornsång utgör en liten didaktisk dialog öfver de ämnen, som voro för våra hedniske fäder de högsta och mest betydelsefulla, nämligen lärorna om verldens ursprung och ändalykt. Denna dialog får emellertid äfven en viss spänning och ett visst dramatiskt intresse därigenom, att den samma inflätar sin undervisning uti en täflingsstrid på lif och död. Denna strid om öfvertaget i visdom utspinner sig mellan Odin, som under namnet Gagnråd dragit ut att fresta jätten Vaftrudne, samt denne jätte, hvilken framför andre är rik på fom visdom. Sådana täflingsstrider om visdom äro ej häller sällsynta i den yngre fornnordiska literaturen, såsom i den yngre Eddans Gylfaginning och i Härvararsagan. Redan i början af dikten spänna båda täflingskämparne sin båge hårdt med frågor om höga ting, såsom om nattens häst och dagens o. s. v. Här är det Vaftrudne, som frågar, och Odin, som svarar; men sedan Vaftrudne i visan 19 eldats att sätta sitt hufvud som pant i striden, bytas rolerna om, så att det är Odin, som spörjer, och jätten, som svarar. Sedan denne i alla stycken gjort väl reda för sig, möter honom dock från Odins läppar en fråga, på hvilken han icke mäktar att svara. Nu finner han, att det är med Odin själf, som han bytt ord. Han vidgår, att han är vorden öfvervunnen och erkänner: »du är evigt den visaste af alla».

Visan 2.
Harjafader är Odin.

Visan 4.
Slägternas fader är Odin.

Visan 5.
Ims fader är Vaftrudne. Uhland säger härom: »Tviflet är en jätte, nämligen Im eller Ime i Sången om Vaftrudne. Vaftrudne var Ims fader, jätten, som var mästare i att väfva ord, är fader till tviflet».
Ygg — den förskräcklige — är Odin.

Visan 9.
Gamle talarn är Vaftrudne.

Visan 10.
Tale vettigt eller tige. Jämför härmed Den Höges Sång, visan 19!

Visan 12.
Skinfaxe är hästen med skinande mank; han kallas också Glad, d. v. s. den klara, ljusa, blanka.

Visan 14.
Rimfaxe, hästen med rim-mank, kallas också Fjörsvatne, d. v. s. den, som förmörkar lifvet.
Dädan faller dagg i dalar. Det samma säges äfven om Yggdrasil. Se Valans Visdom, visan 22!

Visan 16.
Ifving. Man har ansett, att denna å, som aldrig fryser till, skulle vara luftrymden.

Visan 17.
Surt. Se Valans Visdom, noten till visan 51 !

Visan 21.
Yme. Se Valans Visdom, visan 21, samt Sången om Grimne, visan 40!

Visan 23.
Man har förklarat ordet Mundilföre af möndull, handtag, axel. Betydelsen är dock omtvistad.

Visan 25.
Narfve, en af Lokes söner, är den samme som grekernes Erebos, underjordens natt. .

Visan 27.
Svåsud, den milde.
Våsud, den, som bringar tö.

Visan 29.
Örgälme är rimtursarnes namn på Yme.
Om Bärgälme heter det i Snorres Edda: »Då Burs söner dråpo Yme, rann det, då han föll, så mycket blod ur såren, att hela rimtursaätten drunknade däri, och endast en undkom med sin slägt. Honom kalla jättarne Bärgälme. Han sprang upp på sin ark jämte sin hustru och höll sig där, och af dem äro rimtursaätterna komna». Se också härom denna sång, visan35!

Visan 31.
Meningen tyckes vara, att etterkalla droppar stänkte ur Elivågorna, d. v. s. de från Hvärgälme utgående strömmarna, stannade och fröso ihop till en ensam isbild, hvilken sedan vardt lefvande och, såsom det säges i visan 33, aflade barn.

Visan 35.
Se noten till visan 29!

Visan 37.
Räsvälg d. v. s. likslukaren.

Visan 38.
Om Njärds dyrkan vittna flera ortnamn, såsom Närtuna, Njärdavi m. fl.
Hof. Se noten till Valans Visdom, visan 10!

Visan 39.
Vaner. Se noten till Valans Visdom, visan 28!

Visan 41.
Enhärjarne äro svärdfallne kämpar, som lefva ett nytt sällhetslif hos Odin.

Visan 42.
Runa betyder ej blott ett skriftecken, utan äfven visdom, hemlig kunskap m. m.

Visan 43.
Nifelhäl. Se noten till Vägtamskvädet, visan 2!

Visan 45.
Lif, lifskraft.
Liftrase (af »trasa», strida), lifskämpe.
Hoddmime (af »hodd», skatt), Mime, som vårdar lifvets kraft som en skatt.

Visan 46.
Solen. Se. Valans Visdom, visorna 44 och 62!

Visan 47.
Alfrödul — alfvars strålglans — är solen.

Visan 49.
Mögtrases möar äro rimligtvis nornerna.

Visan 51.
Vidar, son af Odin och Grid.
Vale, son af Odin och Rind.
Mode och Magne äro Tors söner.

Visan 53.
Se Valans Visdom, visorna 57 och 59!