Forskjell mellom versjoner av «Sången om kvarnen Grotte (KL)»
Hopp til navigering
Hopp til søk
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904
Sången om kvarnen Grotte
(Grottasongr)
m (Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten) Tagg: Tilbakestilling |
|
(Én mellomliggende revisjon av samme bruker vises ikke) | |
(Ingen forskjell)
|
Nåværende revisjon fra 8. aug. 2022 kl. 17:27
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► | ||||||
Karl Ljungstedt
1904
Sången om kvarnen Grotte
(Grottasongr)
- Hvarför är guldet kalladt Frodes mjöl? Detta förklaras af följande saga. Skiold hette en af Odens söner, från hvilken Skioldungarne härstamma. Han hade säte och makt i de land, som nu kallas Danmark, men som då kallades Gotland. Skiold hade en son, som hette Fridleif och som härskade öfver riket efter honom. Fridleifs son hette Frode, och han tog konungadömet i arf efter sin fader på den tid, då kejsar Augustus lade fred öfver all världen;[1] då föddes också Kristus. Men emedan Frode var den mäktigaste af alla konungar i Nordlanden, så tillskrefs honom freden i alla land med nordiskt tungomål, och vardt därför denna fred af alla nordmän kallad Frodes fred. Ingen man tillfogade någon annan man skada, mötte han också sin faders eller broders baneman lös eller bunden; då fanns ej heller någon tjuf eller rånare, så att en guldring låg tre vintrar vid allfarvägen å Jalangrsheden. [2]
- Konung Frode for på gästning till den konung i Svitiod, som hette Fiolner. Då köpte han två trälkvinnor, som kallades Fenia och Menia[3] och som voro stora och starka. På den tiden funnos i Danmark två kvarnstenar så stora, att ingen var nog stark att kunna draga dem, och en sådan egenskap hade den kvarnen, att den malde det, som den malande sade till om. Denna kvarn hette Grotte och Hengekiopt den man, som gifvit konung Frode kvarnen.
- Konung Frode lät nu leda trälkvinnorna till kvarnen och bjöd dem mala guld och fred och lycka åt Frode. Men han gaf dem icke längre hvila och sömn, än göken teg eller en sång sjöngs. Då sägas de sjungit den sång, som är kallad Grottesången, och innan de slutade sången, malde de en här mot Frode, så att en sjökonung, som hette Mysing, samma natt kom dit och dräpte Frode. Då lyktades Frodefreden.
- Mysing[4] tog Grotte med sig och därjämte Fenia och Menia samt bjöd dem mala salt. Vid midnatt sporde de, om icke Mysing fått nog med salt, men han bjöd dem att mala längre. Sedan malde de blott en liten stund, innan skeppen sjönko. Där vardt sedan ett svalg i hafvet, där sjön störtar in i kvarnögat. Dä blef hafvet salt.
- 1.
- Kommit nu till
- kungaborgen
- visa tärnor,
- Fenia och Menia.
- Dessa starka
- tärnor hållas
- af kung Frode
- i sträng träldom.
- 2.
- De till kvarnen
- ledda blefvo
- för att tunga
- stenar draga.
- Rast och ro ej
- kungen gaf dem,
- ville deras
- sång jämt höra.
- 3.
- De nu läto
- kvarnen knarra[5]
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- 'Tag i stocken,
- rör på stenen!'
- Kungen bjöd dem
- mala mera.
- 4.
- Sången tonar,
- stenar snurra.
- Frodes flesta
- tärnor somna.
- Då kvad Menia,
- som nyss börjat
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- 5.
- 'Malom Frode
- guld och skatter,
- lycka, lust å
- lyckokvarnen!
- Må på guld han
- hvila, vakna
- städs till fröjder.
- Väl vi malt då.'
- 6.
- 'Ingen här en
- ann' skall skada,
- ofärd eller
- mord anstifta,
- ej med hvassa
- svärdet dräpa
- ens sin broders
- bundne bane.'
- 8.
- 'Vis du icke
- var, kung Frode,
- när du köpte
- oss trälkvinnor,
- såg blott på vår
- kraft, vårt yttre,
- intet om vår
- börd du sporde.'
- 10.
- 'Ej kom Grotte
- från grå fjället,
- hårda stenen
- ej ur jorden,
- jättetärnor
- så ej malde,
- om de icke
- kvarnen kände.'[11]
- 11.
- 'Under lek i
- nio vintrar
- starka vuxo
- vi i jorden.
- Storverk städse
- vi utförde,
- med vår styrka
- berg försatte.'
- 12.
- 'Stenar vi på
- jättars gårdar
- välte, så att
- jorden skälfde,
- slängde stora
- tunga rullblock.
- Mänskor sedan
- mot dem togo.'
- 13.
- 'Sen i Svitiod
- vi två voro
- med i stridens
- vilda lekar;
- brynjor klufvo,
- sköldar bräckte,
- gingo genom
- kämpaleden.'
- 14.
- 'En kung fällde
- vi, en annan
- hjälpte, Gutthorm
- skydd vi skänkte
- . . . . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . . . . .
- Fred ej vardt, förrn
- Knue fallit.'[12]
- 15.
- 'Så i flydda
- år vi stredo,
- vunno ibland
- kämpar rykte,
- riste sår med
- skarpa klingor,
- läto blanka
- svärden blodas.'
- 16.
- 'Komna nu till
- kungaborgen
- få vi utan
- misskund träla.
- Uti smuts och
- köld vi måste
- träla. Tungt det
- är hos Frode.'
- 17.
- 'Låt oss hvila!
- Stenen stanne!
- Jag för min del
- nog har malt nu.'
- 'Aldrig ro få
- mina händer,
- förrn det Frode
- tycks nog malet.'
- 18.
- 'Mer dem höfdes
- vapen svänga,
- svärden bloda.
- Vakna, Frode!
- Vakna, Frode,
- om du vill till
- våra sånger,
- sägner lyssna.'
- 19.
- 'Eld syns brinna
- östan borgen.
- Som en vårdkas
- kamp det bådar.
- Snart en krigshär
- hit skall komma,
- kungaborgen
- bränna neder.'
- 20.
- 'Ej du Leires[13]
- tron, ej röda
- ringar, kvarnen
- mer skall äga.
- Tag i stocken
- än mer häftigt!
- Förr af stridens
- ström vi värmdes.'
- 21.
- 'Starkt min faders
- dotter malde.
- Många hjältars
- död hon skönjde.
- Brusto kvarnens
- starka stöttor,
- järnbeslagna.
- Malom mera!'
- 22.
- 'Malom mera!
- Yrsas son skall
- Halfdans död på
- Frode hämnas.
- Han skall både
- hennes son och
- broder kallas.
- Vi det veta.'[14]
- 23.
- Malde än mer
- häftigt unga
- jättemör i
- jättevrede.
- Stocken skälfde,
- kistan nedföll,
- sprang i stycken
- tunga stenen.
Noter:
- ↑ Detta är en fri fantasi af Snorre Sturloson, författaren till denna prosaiska inledning.
- ↑ Numera Jellingeheden nära staden Veile på Jutland.
- ↑ J. Grimm har påvisat, att äfven denna myt varit känd i Tyskland på grund af de forntyska egennamnen Manegolt och Fenegolt.
- ↑ Mysing är namn på en sjökonung i Snorre-Eddans versus memoriales — för öfrigt är denne okänd.
- ↑ Öfvers. har här följt Gering i tolkningen af dessa dunkla, fragmentariska rader.
- ↑ Utfylldt enligt gissning af Grundtvig.
- ↑ Originalet korrumperadt. Öfversättningen efter den prosaiska inledningen.
- ↑ Hrungner = en at Tor dräpt jätte.
- ↑ Tiaze = en jätte, som var fader till guden Niords maka Skade.
- ↑ Ide = en broder till Tiaze. Om Orner, hvars namn äfven förekommer i Snorre-Eddans versus memoriales och hos skalderna, är för öfrigt intet kändt.
- ↑ Öfversättningen efter Grundtvig.
- ↑ Gutthorm och Knue äro för öfrigt obekanta.
- ↑ Leire (= isl. Hleiðr) = de danska sagokungarnes hufvudort.
- ↑ Enligt Hrolf Krakes saga var Halfdan en broder till Frode, hvilken denne senare lät döda för att blifva ensam härskare. Halfdans söner Hroar och Helge dödade sedan Frode. Helge fick med den saxiska drottningen Olof en dotter Yrsa, hvilken han sedan äktade utan att veta, att det var hans egen dotter. Deras son var Hrolf Krake. Det är denna saga, den danske skalden Oehlenschläger behandlat i sin bekanta episka dikt Helge. Enligt denna eddasång skulle först Hrolf Krake ha på Frode hämnats Halfdans död, hvilken variant Müllenhoff anser för den äldre och ursprungligare.