Sången om Grimner (KL)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 18. jul. 2022 kl. 15:04 av Carsten (diskusjon | bidrag)
(diff) ← Eldre revisjon | Nåværende revisjon (diff) | Nyere revisjon → (diff)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Gudasånger
Sången om Grimner
(Grimnesmál)


Odin hos kong Geirröd (W.G. Collingwood, 1908)
Konung Hraudung[1] hade två söner; den ene hette Agnar, den andre Geirröd. Agnar var tio och Geirröd åtta vintrar gammal, när de en gång rodde i en båt med sina fiskredskap ut på småfiske. En storm dref dem ut till hafs, och i nattens mörker strandade de på en främmande kust.
De gingo upp på land och funno en torpare; hos honom voro de öfver vintern. Hustrun fostrade Agnar, men mannen Geirröd och gaf honom många goda råd. Om våren skaffade torparen dem ett skepp, men då han och hans hustru följde dem till stranden, tog torparen Geirröd afsides och talade mellan fyra ögon med honom. De fingo god vind och kommo till sin faders skeppsläge. Geirröd stod fram i fören; han hoppade nu i land men stötte i detsamma ut skeppet, i det han sade: »Drag nu dit, där trollen må ta dig!» Skeppet dref därpå ut till hafs igen, men Geirröd gick upp till gården och blef där väl mottagen. Hans fader var då död. Geirröd blef da tagen till konung och vardt en ryktbar man.
Oden och Frigg sutto i Hlidskialf[2] och sågo ut öfver alla världar. Då sade Oden: »Ser du, huru din fosterson Agnar föder barn med en jättekvinna i en håla, då min fosterson Geirröd nu är konung och råder öfver land?» Frigg svarade: »Han är en sådan matgnidare, att han svälter sina gäster, när han tycker, att de komma alltför många.» Då Oden sade, att detta var den största lögn, slogo de vad härom. Frigg sände då sin kammartärna Fulla till Geirröd. Hon bad konungen taga sig till vara, så att icke en trollkunnig man, som stigit i land där, skulle förgöra honom, och tillade, att denne kunde igenkännas därpå, att ingen hund funnes så ilsken, att han tordes rusa på densamme. Det var nu blott tomt prat, att konung Geirröd icke var gästfri, men den man, som hundarna ej tordes rusa på, lät han dock gripa. Denne var klädd i en blå pälskappa och kallade sig Grimner; mera ville han icke säga, ehuru han vardt tillspord. Konungen lät pina honom för att tvinga honom att säga något mera och satte honom mellan två eldar. Så satt han åtta nätter.
Konung Geirröd hade då en son, som var tio år gammal och som hette Agnar efter sin farbroder. Agnar gick till Grimner, gaf honom ett fylldt horn att dricka och sade, att konungen gjorde illa, då han lät pina saklös man. Grimner drack af hornet; då var elden kommen så vidt, att kappan brann på honom. Han kvad då:


1.
Het är du, eld,
alltför het,
låtom oss skiljas, låge!
Fällen svedes,
fast skörten jag lyftar.
Kappan börjar att brinna.


2.
Här jag i åtta
nätter suttit,
ingen en matbit mig bjudit,
utom Agnar,
hvilken skall
goternas härskare varda.[3]


3.
Hell dig, Agnar!
Lycka dig gifver
mänskornas mäktige herre![4]
För endast en dryck
aldrig dig skall
rikare gengäld lämnas.


– – –


4.
Helt nära höge asar
och ljusalfvar beläget
ett heligt land jag ser,
där i höga Trudheim[5]
Asator skall härska
till världens undergång.


5.
Ydalar det heter,
hvarest raske Ull har[6]
sina salar byggt.
Alfheim i urtiden[7]
gafs af höge gudar
som tandgåfva åt Frey.


6.
I en tredje boning
blide gudar hafva
hvar sal med silfver täckt.
Valaskialf den heter.[8]
Ren i tidens morgon
Oden själf den byggt.


7.
Sökkvabekk en fjärde,
som af svala vågor
städs kringfluten är.
Oden där och Saga[9]
dricka alla dagar
gladt ur gyllne horn.


8.
Gladsheim är en femte,
hvarest det guldklara
Valhall reser sig.
Städs där Oden korar
hvarje dag ur striden
vapenfallna män.


9.
Mycket lätt de varsna,
som till Oden komma
hvilken sal de se:
med spjut är taket sparradt,
med sköldar täckt, och brynjor
lagts på hvarje bänk.


10.
Mycket lätt de varsna,
som till Oden komma,
hvilken sal de se:
där en varg det hänger
på västra sidan dörren
och öfver den en örn.


11.
Trymheim är en sjätte,
hvarest fordom Tiaze,
starke jätten bott,
men nu äger Skade,[10]
ljusa gudabruden,
faderns forna borg.


12.
Breidablik en sjunde,
hvarest blide Balder
sina salar byggt.
I den nejden vet jag
att det minsta antal
olycksrunor stå.


13.
Himenbiorg den heter,
helgedomen, hvarest
Heimdall härska sägs.
Där i ljusa salen
gudaväktarn dricker[11]
gladt sitt goda mjöd.


14.
Folkvang heter borgen,
hvarest Freyia stadgar,
hur man bänkas skall.
Hon af de svärdfallna
ena hälften korar;
den andra Odens är.[12]


15.
Glitner heter borgen,
som på guldstöd hvilar,
täckt med silfvertak.
Forsete där säges[13]
vistas alla dagar,
slita hvarje tvist.


16.
Noatun den elfte,
hvarest höge Niord har
sina salar byggt.
Där fläckfrie härskarn
städse råder öfver
höghvälfd helgedom.


17.
Omgifvet af alnshögt
gräs och snår sig reser
Vide, Vidars borg,
och till häst där sitter
gudasonen, snar att
hämnas faderns död.


– – –


18.
I Eldhrimner
låter Andhrimner
Sæhrimner kokad varda.[14]
Hans är det bästa
fläsket, men få blott
känna till kosten i Valhall.


19.
Gere och Freke[15]
med stolthet och glädje
matar den strisvane Oden,
men endast af vin
lefver han själf,
vapensmyckade guden.


20.
Hugen och Munen[16]
flyga hvar morgon
ut öfver världen vida.
Jag fruktar, att Hugen
ej kommer tillbaka,
dock ängslas jag än mer för Munen.


21.
Tund starkt brusar,[17]
och Tiodvitners[18]
fisk sig i vattnet fröjdar.
Strömfåran tyckes
de svärdfallne vara
för stark att vada igenom.


22.
Valgrind hon heter,[19]
grinden som står
helig för heliga dörren.
Gammal är grinden
och få endast veta,
hur hon är länkad i lås.


23.
Femhundra fyrtio
dörrar jag vet
vara i glänsande Valhall.
Åtta hundra
kunna ur hvar
dörr gå att kämpa mot ulfven.


24.
Femhundra fyrtio
salar det skall
i hvalfbyggda Bilskirner finnas.[20]
Af alla hus,
som stå under tak,
tycks mig min sons vara störst.


25.
Heidrun heter
geten i hallen,
som biter af Lærads grenar.[21]
Kärlet hon fyller
med klaraste mjöd;
aldrig den drycken kan tryta.


26.
Eiktyrner heter
hjorten i hallen,
som biter af Lærads grenar.
I Hvergelmer droppar det[22]
städs från hans horn.
Där alla älfvar upprinna.


_________


– – – – – – –
– – – – – – –[23]


_________


27.
Från Yggdrasels ask
gå trenne rötter,
sträcka sig åt trenne håll:
en öfver Hels,
en öfver jättars,
en öfver människors värld.
– – – – – – –[24]


28.
Ratatosk ekorrn
heter, som springer
uppåt och nedåt på stammen.
Budskap från örnen
ofvan han bär
och säger dem nedan till Nidhogg.[25]


29
Tvenne och tvenne
hjortar med smidiga
halsar på grenarna gnaga.
En heter Daen,
Dvalen och Duneyr
och Dyratror heta de andra.


30.
Ormar inunder
rötterna ligga
flera än någon lär tro:
Goen och Moen,
Grafvitners söner,
Gravollod äfven och Grabak,
Ofner och Svafner,
ständigt de skola
tära på Yggdrasels kvistar.


31.
Världsträdet måste
långt mera utstå
än någonsin människor ana:
afbits i toppen,
murknar på sidan,
gnages i roten af Nidhogg.


– – –


32.
Rist och Mist
räcka mig hornet,
likaså Skeggold och Skogol!
Hild och Trud,
Herfiotor, Hlokk,
Geironol äfven och Golt,
Randgrid, Radgrid
och Regenleif[26]
bringa einherjarne öl.


33.
Arvak och Alsvid[27]
draga på himlen
trötta den strålande solen.
Vänliga makter
vid deras bogar
kylande järn dock ha gömt.[28]


34.
Svalen är kallad
skölden, som ståndar
framför den skinande guden.[29]
Bränning och berg
bragtes i brand,
ifall han en gång fölle ned.


35.
Skoll är han kallad,
ulfven, som följer
glänsande guden till skogen.
Hrodvitners son[30]
Hate ses framför
lysande hiinmelsbrud löpa.[31]


– – –


36.
Af urjättens kött[32]
jorden vardt skapad,
hafvet af urjättens blod,
bergen af benen,
träden af håret.
af hufvudskåln himmelens hvalf.


37.
Af ögonens hår
gudarne byggde
Midgård åt mänskornas söner,
men af hans hjärna
skapade blefvo
alla de stormfyllda molnen.


– – –


38.
Gudarnes ynnest
äga den skall,
hvilken vid flamman först rör.
Världarna blottas
för asarnes söner,
när kittlarna lyftas från haken.[33]


39.
Ivaldes söner
i tidernas morgon
gingo att Skidbladner bygga,[34]
åt Niords unge son,
skimrande Frey,
yppersta skeppet af alla.


40.
Ypperst bland träd är
Yggdrasels ask,
Skidbladner ypperst bland skepp,
Oden bland asar,
Sleipner bland hästar,[35]
Bilrost bland broar,[36]
Brage bland skalder,[37]
Habrok bland hökar,[38]
Garm ibland hundar.[39]


41.
Nu jag mitt anlete
yppat för gudar,
eftertrådt bistånd det bringar.
Det alla asar
ned till mig kallar,
ned till den hjärtlöses bänkar,
ned till den hjärtlöses gille.


42.
Grim jag mig kallat,
kallat mig Ganglere,
Hialmbere äfven och Herian,
Tride och Tekk,
Tud och Ud,
kallat mig Har och Helblinde,


43.
Sann och Svipal,
Sanngetal äfven,
likaså Herteit och Hnikar.
Aldrig med samma
namn jag mig nämnt,
när jag bland mänskorna farit.


44.
Grimner jag hette
i Geirröds salar,
hos Asmund jag kallades Jalk,
Kialar jag hette,
när kälke jag drog,
Gondler och Harbard
bland gudar.


45.
Svidor och Svidrer
jag hos Sokkmimer
hette, hos jätten, jag svek,
när som Midvitners
frejdade son
ensam jag bragte om lifvet.[40]


– – –


46.
Geirröd, du druckit,
druckit för mycket
. . . . . . . . .
Mycket du mistat,
mistat min hjälp,
min och einherjarnes ynnest.[41]


47.
Mycket jag sagt dig,
litet du minnes;
vänner dig listigt bedraga.
Nu jag min väns
klinga ser ligga
färgad af rödaste blod.


48.
Svärdfallna kämpar
Ygg nu sig korar.
Lidet, jag vet, är ditt lif.
Disorna vredgas.[42]
Här ser du Oden.
Nalkas mig nu, om du törs!


49. Heter nu Oden,
hette nyss Ygg,
Tund jag mig nämnde förut,
Skilfing och Vak,
Hroptatyr, Vafod,
Gaut och Jalk ibland gudar;
Ofner och Svafner;
tänker, de alla
varda till en blott i mig.


Konung Geirröd satt med svärdet liggande öfver sitt knä, till hälften utdraget. När han nu hörde, att Oden själf kommit dit, stod han upp och ville taga Oden från elden. Svärdet slapp då ur hans hand och föll så, att handtaget vette nedåt. Konungen snafvade i detsamma och föll i kull, så att svärdet gick tvärt igenom honom, och vardt detta hans bane. Då försvann Oden, och Agnar var sedan länge där konung.




Noter:

  1. Denne konung Hraudung och hans söner äro kända blott genom denna berättelse.
  2. Hlidskialf = Odens boning.
  3. Med goter menas i eddasångerna eljest alltid blott sydgermanska folk, nämligen de egentliga goterna och burgunderna. Kanske sagan om konung Hraudung och hans söner då är af sydgermanskt ursprung.
  4. Nämligen Oden, som här uppträder under namnet Grimner.
  5. Tors boning kallas eljest alltid för Trudvang.
  6. Ull = vinterns och jaktens gud. Ydalar betyder egentligen 'idegransdalarna'. Pilbågar gjordes vanligen af idegran och Ull var känd såsom en skicklig bågskytt.
  7. Alfheim = 'alfvarnes värld'. Alfvarne troddes befordra växtligheten, och Frey var årsväxtens gud.
  8. Valaskialf är enligt Snorre-Eddan Odens boning, hvari befinner sig högsätet Hlidskialf. Möjligen är dock Valaskialf blott ett annat namn pa Valhall.
  9. Saga = historiens gudinna.
  10. Jätten Tiaze var fader till Skade, som blef vanen Niords maka.
  11. Heimdall var gudarnes väktare, som bevakade ingången till Asgård.
  12. Denna uppgift beror måhända på en förblandning af Freyia med Frigg.
  13. Forsete, son af Balder och Nanna, var rättvisans gud.
  14. Andhrimner = kocken i Valhall, Sæhrimner = galten, hvars fläsk einherjarne hvar dag åto och som efter hvar måltid åter lefde upp, Eldhrimner = kitteln, hvari Andhrimner kokade Sæhrimner.
  15. Gere och Freke = Odens vargar.
  16. Hugen och Munen = Odens korpar.
  17. Tund = floden, som flyter kring Valhall.
  18. Tiodvitner ('folkvargen') = Fenresulfven? Enligt Gering är dess fisk = solen, som Fenresulfven (eller hans son, se Valans spadom strof 31) skall uppsluka vid ragnarök.
  19. Valgrind 'de fallna kämparnes grind' = gallerporten framför Valhall.
  20. Bilskirner = en byggnad i Tors borg Trudvang.
  21. Lærad = väl blott ett binamn på Yggdrasel.
  22. Hvergelmer - en brunn midt i Niflheim under en af Yggdrasels rötter.
  23. Här följer en namnlista på mytiska floder, som här förbigås.
  24. Här är sannolikt en strof bortfallen, i hvilken det berättats om örnen, som sitter i Yggdrasels grenar och mellan hvars ögon höken Vedrfolner sitter.
  25. Rörande Nidhogg se ofvan Valans spådom strof 30.
  26. Namn på valkyrjorna i Valhall.
  27. Hästarna, som draga solens vagn.
  28. Det kylande järnet är enligt Snorre-Eddan två blåsbälgar.
  29. Nämligen solen.
  30. Hrodvitner, 'den frejdade ulfven' = Fenresulfven.
  31. Rörande Skoll och Hate se Valans spådom strof 31.
  32. Urjätten = Ymer.
  33. Oden lofvar den, som befriar honom från elden, alla gudarnes ynnest. Kring rökhålet i taket voro kedjor fastade, på hvilka man upphängde kittlar. Uppdrogos dessa, kunde den, som genom rökhålet ville titta ned i salen, ingenting se. Oden önskar nu, att kittlarna måtte blitva nedfirade, så att asarne ifrån himlen må kunna se honom genom rökhålet och komma till hans hjälp.
  34. Skidbladner — Freys underbara skepp, som han efter slutad färd kunde vika ihop och stoppa i fickan, Idvaldes söner voro enligt Snorre-Eddan konstförfarna dvärgar.
  35. Sleipner — Odens åttafotade häst.
  36. Bilrost = den eftergifvande bron = Bifrost = den bäfvande bron = regnbågen.
  37. Brage = skaldekonstens gud.
  38. Habrok? Denna hök är för öfrigt okänd.
  39. Garm = helveteshunden. Se Valans spådom strof 35.
  40. Midvitners son är tydligen identisk med jätten Sokkmimer. Denna myt är för öfrigt okänd.
  41. Denna rad är i originalet korrumperad.
  42. Disorna = nornorna.