Sagan om Didrik af Bern - Didrik konungh oc Hillebrandh

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Fornsvensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Dansk.gif Original.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Sagan om Didrik af Bern


Didrik konungh oc Hillebrandh



Kap. 340.

Konung Didrik rådslår med Hillebrand att fara hem till Bern igen.

Hær Didrik aff Bærna hadhe thoo mist mongan man. Han sadhe til mesther Hillebrandh: «Jach haffuer nw misth alle myna men, ok længhe ombwrit mith rike ok nw ær dỏdher myn gode wen margreff Rỏdgher ok Gunnar konung aff Nyfflinga landh, ok Hagen aff Trỏya som ware vora godhe wener, ok monga andra godha men. Hwadh gỏra wi nw længher hær j Hymelandh, hæller wil jach fara j mith landh ok dỏỏ ther manneliga eller vinna mith godha sloth jghen Bærna. Ok wil jach ekke længher ligia ok ælthas j Hymelandh, ok ey længher tiæna Atilius konung.»

Hillebrandh swaredhe: «Wi haffua længhe warith fra warth rike ok mykit misth, togh haffua wi litin macth ath stridha meth konung Ærmentrik. Æn hæller wil jach dỏỏ meth ære æn liffua meth skam.» Tha sadhe hær Didrik: «Hafuer tu ey sporth haa mith godha sloth hafuer j waldh?» Hyllebrandh swerede: «Mik ær sact ath theth haffuer en hertoghe som hether Alabrandh. Han ær en mæcthogh kæmpe ok jach venther ath han ær myn son, thy ath myn hustrv var meth barn tha jach heman for.» Hær Didrik swaredhe: «Vare tin son hærtogh ỏffuer Bærna, theth vordhe thes bæther fỏr os. Honom warda vi velkompne om han wil ware saa tro som thw haffuer varit.»

Hillebrandh swaredhe: «Hwro skolom wi hædhon koma medhan alth warth folk ær j hæl slagith ok ey epther vthan wi faa hiælp aff Atilius konung, thy hans folk ær mest j hæl slagith?» Hær Didrik swaredhe: «Vi kwnnom meth enghen hær kommo ok enghen hiælp faa vi aff Atilius konungh. Vilia vi fara lỏnliga, tu ok jach ok myn hustrv Ereth ok komber jach helbrygdhe j mith landh, aldregh skall jach hith komo mer, fỏr skal theth gældha mith liff.» Hillebrandh sagde: «Wil tu fara lỏnliga eller vil tu sæya Atilius konung ther nogath aff?» Didrik swaredhe: «Jach skal fara j mith rike hwadh heller theth ær Atilius meth eller moth.»

Didrik spordhe fru Æreth om hon vildhe fỏlia. Hon swarede: «Jach wil gerna fỏlia tegh hem j thit landh.» Sidon giỏrdhe the sik reda, mester Hillebrandh giỏrdhe thera hæstha redha. The hadhe 3 hæstha ok then fiærdhe bar thera gull ok silff ok clædher.


Kap. 341.

Konung Didrik tager afsked af konung Aktilius.

Tha the wore redha tha sadhe Hillebrandh til hær Didrik: «Tala til Atilius konung fỏr en tw borth far.» Didrik swarede: «Ridher fỏr i wæghen, fru Æreth ok tu, jach vil gaa op ok tala vidh Atilius konung.» Sydhan gik han op til Atilius. Honum fỏrmenthe inghen gaa hwarth han wildhe, æn ty han hadhe sith harnisk oppa the wisthe wel ath han war konung Atilius godhe ven. Her Didrik kom til Atilius konung. Han fagnadhe honum wel ok sporde hwi han saa dax hade sith harnisk oppa al ena. Hær Didrik swaredhe: «Jach vil tala vith tek. Tw vesth vel hwro længhe jach haffuer mith rike omborith ok myna godha borgh Berna. Ther aff haffuer jach mykin harm ath myna owener skolo haffua mith rike, theth skal ekke længher saa wara. Jach skal vagha mith liff ther om theth mæstha jach kan.»

Konung Atilius sagde: «Hwar ær theth folk tik fỏlia skal eller hwar meth vil thu vinna thith landh j ghen?» Didrik swaredhe: «Jach vil fara lỏnliga, jach haffuer ey annars macth.» Konungh Atilius swarede: «Far ey hædhon saa hædeliga, dwælz hær nogan stwndh, tha wil jach faa thegh Hyma hær ath winna tith rike j ghen meth.» Didrik swaredhe: «Thu biwdher manneliga som tu fỏr giỏrth haffuer, lỏne tik theth gwdh. Ekke wil jach ỏffthare fỏrdarffua tina goda drængia.»

Konung Atilius folde honum til sin hesth ok skildis gratandis widh honum. Honum angrade fasth ad han skulde saa hædeliga fran honum fara. Her Didrik takkedhe honum mykith, sidhan stegh han aa sin hesth Falka ok redh sin vegh. Hyllebrandh redh fỏre meth clæffuia hesthen, Didrik ok drotninghen epther.


Kap. 342.

Konung Didriks klagan öfver margrefve Rodgerds död.

Taa the ridho om Pæclar tha sadhe her Didrik: «O tu godhe sloth Pæclær, mykit sỏrgher jach tin godha herre margreff Rỏdgher. Tho jach kom aff mith rike ok jach kom hith, tha redh han wth moth mik meth sina hustrv ok gaff mik en grỏn fana oppa mith spywth. Ware han j liffue, tha fore jach ey saa ynkeligha hær fram.» Hyllebrand swaredhe: «Theth ær santh tu sigher, margreffuen war en godher drængh ok fultagha kempe. Theth fan jach j Ryszelandh. Tha jach war stunghen fran myn hæsth, hadhe han ey warith, tha hadhe jach nw warit dỏdh.» Sidhan ridhe the ỏffuer en skogh som kallas Lyrowal. The ridho alth om nattena, om daghen soffuo the.


Kap. 343.

Elsung Jarl rider efter konung Didrik och Hillebrand.

Thær bodhe en jærl som Alswngh heth, han war faren wtỏffuer Riin meth 30 men. Honum varth sacth ath her Didrik redh oppo skoghen Lyrowal. Han myntis ok vel ath hin gamble Samson, her Didriks fadherfadher, hadhe slagit hans frændha j hæl, Alsungh jærl som Bærn atte. Thy redh han epther Didrik hwad han kunde. Hær Hillebrandh saa til baka ok sagde til Didrik konung: «Jach ser mongen man meth hwita brynia ok fagra skiỏlla ok rida fasth epther os.» Tha græth drotninghen ok gaff sic illa ok sadhe: «Flyr ath skoghen fỏr them, the ære alth fỏr mongæ.»

Tha wændhe hær Didrik sin hæsth ok saa til baka ok sagdhe til Hyllebrandh: «Alth koma ther vapnadhe men ok ridha fast epther os. Jach kan ey witha haa tha the ære eller hwadh sigher tw Hillebrandh?» Hillebrandh swaredhe: «Hær ær inghen hỏffdingher nær om kringh wtan theth kan ware Ælsungh jærl, ath han haffuer farit ỏffuer Rin. Ok haffuer han sporth nogath aff wara færdh, tha wenther jach ath han vil hempnas hin gamble Ælsungh jærl.»

Her Didrik sadhe: «Thenne men rida hordeliga æpther os, hwadh heller wille wi flyy ath skoghen eller gỏra os redha ath slas meth them.» Hillebrandh swaredhe: «Vi vilia ey fly, sitiom aff wara hestha ok redhom os vel til. Theth skal spỏrias ỏffuer Hymelandh alt the skolo falla fỏr war wapen eller skamligha vndon flyy.» The stigo aff hesthana ok lyffthe drotninghen aff hesten. Sidhan bundhe the thera hiælma oppa ok drogha thera swærdh. Didrik sadhe: «Hyllebrandh, tu ær en godh drængh. Haa tigh haffuer vidh sin rygh, han er ey ensamber.» Hær Didrik sadhe: «Grath ekke fỏr en tw see os badhe ligia dỏdhe, theth kan en bæther wara om gud wil.»


Kap. 344.

Elsung Jarls möte med konung Didrik och Hillebrand. Jarlens fall.

Tha kom jærlen thil them ok en aff hans men som Allungh heth. Han sadhe til them: «Vilie j giffuo os thenna fagra quinno, tha skola j beholla edhert liff.» Hillebrand swaredhe: «Hon for ey aff Susa fỏr tina skuld ok ey skal hon tik fỏlia.» Tha swaredhe en aff jærlsens men: «Aldrik hỏrdhe jach en man sa gamblan swara sa diærffueligha ok aff mera homodh.» Her Didrik swaredhe: «Thu ær mykit mera berycthedher, badhe j wisdom ok hỏffuisheth. Han haffuer liffuath allan sin aldher meth priis ok manheth thil thenne dagh. War aldregh inghen saa diærff ath fỏrtala honum fỏr sin aldherdom.» Tha sadhe Allungh, han war jærlsens systher son: «Giffuer op edher vapen fulsnart eller skal jach taga myna handh j thith hwitha skægh saa ath mesthe delin skal fỏlia handhena borth!»

Hillebrandh swaredhe: «Komber tin handh j mith skægh, theth angrar tik snart. Ty antighe skal myn arm syndher bristha æller tw skal snart mystha tina handh eller hwadh hether edher hỏffuissman?» Tha swaredhe en aff them: «Æn theth tu haffuer eth lancth skægh, tha estu owiss j tith tal. Kænner tu ey hær Ælsungh jærl? Hwi estu saa dyærffuer ath thu tỏr spỏria epther war hỏffuifsman, ok ær os thethta skam ath twa men skolo giffuo os lika ordh.»

Sidhan drogh han sith swærdh, ok hỏgh oppa Hillebransz hiælm Hillegrim som Didrik hade lænt honom, ther beth inthe swærdh oppa. Konung Didrik hadhe then hiælm som Sigordh Swen hadhe atth, han war mykit hardher ok mera fỏrgylther. Hillebrandh drogh sith swærd Gram som han togh aff Gyntar tha han wart slaghen ok hỏgh oppa Nigrams hiælm ok klỏff hiælmyn ok hwudit ok brystith ok buken saa ath swærdeth stodh j sadelin. Hær Didrik hỏg meth Ægia sax til en annan riddare oppa hans axil saa ath armen gik aff ok han stỏrthe ok bleff dỏdh. Sidhan hỏgh han til jærlin siælff upp wndher hans wenstra arm ok clỏff honom brystith saa ath swærdeth stodh op j halsen. Ther fiỏl jærlin strax dỏdh. Jærlsens men grỏywadhe sik fasth ok hadhe tha heller hema warit j Babilonia. The warde sik trỏsteligha, tho sloo hær Didrik 7 riddare ok Hillebrandh 9.


Kap. 345.

Elsung Jarls frände, Allung, gifver upp sina vapen, och förtäljer tidende om konung Ermentriks sjukdom.

Tha hỏgh Hillebrandh oppa Allungx skiỏll ok hiælm saa ath han fiỏl til jordena. Hillebrandh fiỏll oppo honom ok sagdhe: «Tw skal tik antighe gyffua eller theth skal gælla tith liff.» Allungh swaredhe: «Jach frycther ath jac wardher fỏrtaladher ath jach gyffuer mik fỏr saa gamblan man, æn togh wil jach nỏdocth dỏỏ.»

Sidhan gaf han op sin wapen. Tha loth Hillebrandh honum op, ok spordhe: «Hwi wilie j sloo os eller hwadh war waar broth?» Allungh swarede: «Ælsungh jærl wildhe hæmpnas theth hin gamblæ Sampson sloo hans frændha.» Her Didrik sadhe: «Allungh, thu ær en godher drængh, sik mik godh tidendhe aff mith landh, tho wil jach giffua tik tith liff.» Allungh swaredhe: «Myn godhe her Didrik, jach kan sægia thik stor tidhendhe. Konung Ærmentrik, tin frændhe, war illa sywch. Hans tarma wara losnadhe j honom ok syndher slitne, ok epther Sewechins radh tha loth han skæra op sin buk, ok windha ther istrith wth, ok warth theth sidhan halffua wærre, thy ær han saa got som dỏdh.» Hær Didrik ok Hillebrandh takkadhe honum ffỏr godh tidhendhe, ok ther meth goffua the honum lỏss. Sidhan ridha the sin væg.


Kap. 346.

Allung kommer hem till Babilonia, och förtäljer om konung Didrik och Hillebrand.

The som flyth hadhe fra jærlin komo hem til Babilonia, ok sadhe ath jærlin war slaghen ok 16 aff hans men. Jærlsins men spordhe hoo theth hadhe giorth. The sagdhe: «Theth haffua giorth twa men, then ena war saa gamal theth wndher war, wissth war han en fædhinth, han haffue honum, ok fædint hadhe han j sina hændher fỏr thy ther hæktadhe enghen hiælm fỏre. Han hadhe grath skæg saa ath theth ræcthe oppo bælthith.»

Tha swaredhe en aff jærlsins radh: «Theth haffuer warith konung Didrik aff Bærna ok hin gamble mæsther Hillebrandh. The ære ey godhe ath leka wedh, the gỏra en mera skadha fỏr en the koma aff warth landh.» Tha kom Allwngh hem siælff tolffthe ok hadhe meth sik jærlsins harnisk. The spordhe honum haa waro the ther jærlin slogho eller haa war then gamble skægiotthe man som hỏgh the stora hugh. Allung swaredhe: «Then samme gamble man war en godher drængher. Han gaff mik mith liff, han hade mik wel dræpit om han hadhe wilith. Theth var mesther Hillebrandh, then yngre war her Didrik aff Bærna. Them trængde nỏdh til ath wæria sik manneliga, thy ath the wara twa ok wi varo 32 ok misthom wi 16 mæn ther fỏre ath the waro raske mæn.»


Kap. 347.

Konung Didrik och Hillebrand komma till Humlunga-land. Hillebrand träffar en ved-huggare, och spörjer honom om tidningar.

Konungh Didrik ok Hillebrandh foro nw sin wægh. The komo j en storan skogh j Hwmlungha landh, ther laa eth sloth nær. Theth hade en jærl som Lodowik heth. Hær Didrik bleff j skoghen ok frw Erath, Hillebrandh gik fram moth fæstith. Ther stodh en man ok hỏgh widh. Hillebrondh spordhe honum haa theth festith atte. Han swarede: «Han hether hertogh Lodowik ok hans son Konrath.» Hillebrandh spordhe: «Haa radher nw fỏr Berna?» Mannen swaredhe: «Han hether hertogh Allabrandh, hin gamble Hillebrans son.» Hillebrandh spordhe: «Ær han nogath fultagha man?» Mannen swaredhe: «Han ær then raskasthe kæmpe ther wara kan, ok ther til badhe hỏffuisk ok mildh. Togh ær han dool grym widh sina owener ok lather enghen wara sin lika.» Hillibrandh spordhe epther flere tidende. Mannen swaredhe: «Her ær tidendhe ath konungh Ærmentrik aff Rom ær nw dỏdh.» Tha glæddis mykith Hillebrandh, togh sadhe han adh theth war ondh tidhendhe.


Kap. 348.

Hillebrand träffar sin frände Konrad, son af Lodowik Jarl.

Sidon foldhe mannen honum fram til borghena. Hillebrand sagdhe: «Gak oppa festith ok beth Konradh hertoggenson gaa hiith thil myn, thy han ær læthere oppa fỏther æn fadheren.» Mannen gik oppa fæstit ok sadhe til Conrath: «Hær stor en man fỏr porthen meth eth hwith skægh, han badh ath tw skulle ganga til honom. Han gaff myk en gulringh fỏr myna mỏdha.» Konrath gik til honum ok spordhe hwadh han wildhe. Hillebrandh swarede: «Jach wil ok tala with tin fadher, jach hether Hillebrand, her Didriks man aff Bærna.»

Tha gik Konrath til honum ok sagdhe: «Kom tw alle manna helsther mesther Hillebrandh. Jach ær tin frændhe, gak op til myn fadher. Thu skalth wara os velkommen.» Hillebrand swarede: «Theth kan ey nw wara oppa thenna thith, sigh mik nogan godh tidhendhe.» Konrath swaredhe: «Her ær the tidhendhe ath konungh Ærmentrik aff Rom ær dỏdh.»

Hillebrand sporde: «Ha skal tha konungh wardha?» Konrat swaredhe: «Theth skal hin ondhe swikare Sewekin.» Tha sadhe Hillebrandh: «Haff tak fỏr godh tidende.» Tha sadhe Konrat til Hillebrand: «Sik nw mik nagher tidende. Hwadhan ær tu komyn?» Hillebrand swaredhe: «The tidendhe kan jach sægia ath Ælsung jærl aff Babilonia ær nw dỏdh, ok saa ath konungh Didrik aff Berna ær her j landh komyn.» Konrat swarede: «Gudh haffui loff ath saa ær. Tin son hertogh Allabrandh, han haller Berna ok alth Hwmlunga landh, saa ath Sæwekin far ther inthe aff ok sænde bodh til Himaland æpther konungh Didrik, ath han skulle koma hem til sith rike. Thy ath alle hwmlwnga wilie gerna haffua honum, the vilie heller dỏ æn warda Sewekins wndana.»


Kap. 349.

Lodowik Jarl och Konrad rida ut i skogen till konung Didrik.

Konrat badh Hillebrand gaa upp a husit meth sik. Hillebrandh swaredhe: «Jach wardher ridha j skoghen, ther liggher her Didrik, ok bidha mik.» Tha sadhe Konradh: «Bidha mik her saa lenge, jach sægher myn fadher til.» Tha gik Konradh oppa husit ok sagde til sin fadher: «Jach kan sægia tik godh tidende, konung Didrik ær komin j Hwmlwnga landh ok mesther Hillebrandh, war frændhe, han stor hær wtan fỏr porthen.» Tha gik jærlen wth til honum ok togos j fampn ok kystos. Jærlin spordhe: «Hwar ær Didrik konung?» Hillebrand swaredhe: «Han ær j then skog her nær liggher.»

Tha giordhe hertoghen sæx vampna riddare redhe meth spisningh ok viin ok red siælff meth ok hans son Konradh tidh som her Didrik war. Tha the tiith komo, tha hadhe han giorth en storan elldh. The stigo aff sina hesta ok fiỏllo oppa sin chnæ ok kysthe her Didriks handh ok fagnadhe thera herra vel ok meth stor verdogheth ok bwdho honum til hiælp, sik ok sith folk, hwart han them haffua vildhe.

Tho stodh her Didrik op ok togh j theras handh ok satthe them badha nær sik. Hertoghen bỏỏd her Didrik hem meth sik. Her Didrik sagde: «Vilie bliffua j skoghen ena stundh?» Hillebrandh sagdhe: «Hærtoghen ok hans son maa bliffua hær nær tegh, jach wil ridha ok tala vidh myn son Allabrandh.» Her Didrik hadhe theth loffuath ath han skuldhe ey koma a inthe theth festhe j Hwmlwnga landh war fỏr en han kome oppa Bærna.


Kap. 350.

Hillebrand rider bort för att träffa sin son Alebrand. Konrads råd.

Tha redh Hillebrandh sin vægh. Konrat foldhe honum noget oppa veghen ok sagde til honum: «Tha tw findher thin son Allabrandh, tala hỏffuisligha til honum ok sik honom ath tu esth hans fadher eller frwcther jach ath han wardher tin dỏd, thy han ær en mykit kæmpe.» Hillebrand sagdhe: «Hwar oppa skal jach kænna myn son Alabrand?» Konrath swaredhe: «Han ridher altith a en hwitan hesth ok han er belagdh meth goth gull, hans skiỏl ok baner ær hwith som snỏ, ok scripuith oppa en borgh skapt som Bærn. Han ær saa rask en kæmpe ath enghen ær hans like j alth Hwmlunga landh, ok thu ær nw en gamal man, thy radher jac thegh ath kampa enchte meth honum.» Tha loo Hillebrandh: «Æn togh han tykkis wara ganska mykin kæmpe ok lather inghen wara sin like, æ huro gamal jach ær, han skal saa snart sægia mik sith nampn som jach honum mith.» Ther meth skildis the ath.


Kap. 351.

Hillebrands och Alebrands möte. Deras kamp.

Hillebrandh redh til Bærna, tha mỏtthe honum Alabrandh meth en hwitan hesth, ok alth som fỏr war sacth. Han hadhe badhe hỏgh ok hundh meth sik. Hillebrand saa ath han kwnne vel ridha, thy redh han strax moth honum. Ok Alabrandh mỏtthe honum manneligha, hwar thera stak hin andra j skiỏllen sa ath glauenen ginga sindher. Sydhon sprango the aff thera hæsta ok drogho thera swærdh, ok kampadhe manneligha ther til the woro bodhe trỏtte, ok satthe sik nidher och hwiltis sigh. Allebrandh sagde: «Sik mik tith nampn eller haa er thenne gamble man ther saa længhe haffuer slagis meth mik? Sik mych snart tith nampn eller theth geldher tith liff.» Hillebrand swarede: «Tu skalth fỏrsth sægia mik tith nampn eller tu skalth warda myn fonge ful snarth æn theth tw gỏr theth nỏdocth.»

Tha bar Allabrandh sith swærdh op meth badhe hendher ok hỏg ath Hyllebrandh ok han moth honum j ghen ok enghen spardhe then andra. The sloghos saa lenghe ath the wordo badhe trỏtthe ok hwiltis ather i ghen. Tha sadhe Allabrandh: «Sigh mik tith nampn snarth eller tu skalt dỏỏ. Men tu vilth theth ey gỏra meth godha, tw skalth theth nw gỏra wtan tina tach.» Ta hỏgh Allabrandh badhe tiith ok harth ok varth saa vredh ok menthæ ath dræpa hin gambla, togh warde han sik manneliga. Hillebrand sagdhe: «Ær tw nogoth aff Ylwinga slæcth, tha sik mik snart tith nampn eller tw skalt dỏỏ.» Alabrandh swaredhe: «Wil tu beholla tith liff, tha sik mik snarth tith nampn. Ekke ær jach aff Ylwinga slæcthe, ok visth estu vndherlighen æn theth tu ær gamol, ath thu tỏr saa danth spỏria mik.»

Sydhan hoggas the fasth. Tha hỏgh Hillebrand eth storth hugh a Alabrandz lar, saa ath syndher gik brỏnian ok fik han togh eth storth saar, ath benith vildhe ekke bæra honum. Tha sagde Alebrand til Hillebrandh: «Tw haffuer dyæffuolin j tina handh, thy vil jach gyffuo op myn vapen. Jach haffuer ey macth ad stridha moth tik, tagh her mith swærdh.» Som Hillebrandh togh epther swærdeth tho hỏgh hin vnghe til ok vilde hwgga handena aff hin gambla. Hillebrand skỏth skiỏllin fỏre ok sagde: «Theth slageth lærdhe tik en kono ok ey tin fadher.»

Sydhan gik Hillebrand ath honum saa hart ath han fiỏl om kul, hin gamble fiỏl oppa honum ok sloo meth clotiht fỏr hans brysth ok sagde: «Sik mik snart tith namnpn, ælla theth skal gella tith liiff.» Hin vnghe swaredhe: «Mik ær ey mykit om mith liff hær epther, medhan saa gamal en man skal myk ỏffuer vinna.» Hin gamble sagdhe: «Wil tu beholla tith liff, tha sik mik snart om tu esth myn son Alabrandh, tha ær jach tin fadher Hillebrandh.» Alabrandh swaredhe: «Ær tu myn fadher Hillebrandh, tha ær jach tin son Alabrandh.» Sydhan stodho the badhe op ok togos j fampn ok kystos, ok wara tha bodhe gladhe, ok stigo a sina hesta ok rida til Bærna. Alabrandh spordhe: «Hwar skildis j widh Didrik aff Bærna?» Hillebrand swaredhe ok sagde honum alth hwro ther om war.


Kap. 352.

Hillebrands möte med sin hustru.

Cod. Pal. germ. 324:
Hillebrandh ok hans hustrv

Tha gik wth mot them Hillebrands hustrv, Allabrans modher. Hon soo sin son blỏdha fasth, thy græth hon ok gaff sik illa ok sagde: «Myn kere son Alabrand, hwi ær tu sar eller hwadh man fỏlgher tik?» Alabrand swarede: «Aff thethta sar haffuer enghen skam. Theth gaff myk myn fadher mesther Hillebrandh ok han komber hær nw ridende.» Tho warth moderen gladh ok fagnadhe wel mesther Hillebrand ok var ther mykin glædhi oppa badha sidher ok dwaldis j Berna om natthena. Hon banth Alabrandz saar theth besthe hon kwndhe


Kap. 353.

Hillebrand rider in i Bern. Alebrands rådslag med stads-folket.

Tha Hillebrandh reedh in oppa slotthit Berna tha lop en porthollerre wt moth honum ok hog til honum meth sith suærdh, thy ath han kendhe honum ey. Alabrandh drogh sith swærdh ok hỏgh honum strax huwdit aff. Hillebrand sagdhe: «Nw giorde tw en ondh gerningh, ty tw drap en saklỏsan man. Hans hugh skadde mik enthe ok ey visthe han hoo jach var.» Alabrandh swarede: «Theth tik enthe skadde aff hans hugh, ther maa tw takka tina brỏnia fỏre. Hadhe hon ey warit saa hardh taa hade jach nw hæmpt myn fadher ok thy war han ey saclỏs.»

Sydhan sampnede Alabrandh alth theth folk j stadhen war ok alle the visasthe ok rikasthe j stadhen wara ok sagde til them: «Konung Didrik ær komin j Hwmlunga landh, ok wil haffua sith rike j ghen. Giffuer mik swar, hwadh heller j vilien haffua honum fỏr konungh ok herra eller Seuekin baleraadh?»

The swaredhe alle j sendher: «Her Didrik ær war rætthe herre. Meth honum viliom wij liffua ok dỏỏ ther oppa ath han ma winna sith landh ighen ok takkade alla gudh ath han war j ghen komin.» Alebrand swaredhe: «Hoo theth wil ey tro ath her Didrik ær ighen komyn, tha sither her myn fadher mesther Hillebrand som fro honum kom, ok længe meth honum bortha warith.» Tha ropade alle ok bodhe honum wara wel komyn ok prisade honum mykit fỏr sina troheth ok manheth. Alabrand sagde alle hina rikasthe men ok the som godh wapen haffua gỏre sik snarth redhe: «Wi wilie rida moth konung Didrik.» The giorde som han badh.


Kap. 354.

Konung Didrik får igen staden Bern och allt Humlunga-land.

Sydhan redh Hillebrandh ok Alabrandh wt aff Berna meth 600 riddare ok j skoghen her Didrik war. The stigha off sina hestha ok hellsede honum. Her Didrik stodh op moth them ok wnfik them wel, han togh Alabrandh j sin fampn ok kysthe honum. Tha war ther mikyn lỏsth ok glædi oppa alla sydher. Sydhan stegh konungh Didrik a sin hest Falka ok mesther Hillebrand, Alabrandh ok hertogh Lodowik giordhe tess likis ok ridha til Berna. Alabrans menoghheth gingo wth moth honum, mesther Hillebrand fỏrdhe hans baner.

Tha redh Allabrandh til hær Didrik ok sagde: «Tha tw warth wth driffuin aff Bærna ok sidhan jach varth til man, tha antuardadhe konung Ærmentrik mik thethta sloth ok landh. Theth haffuer jach wart fỏr Seuekin sidhan konunghen dỏdhe.» Tha togh Alabrandh en gulringh aff sin handh, ok gaff her Didrik ok sagdhe: «Hær meth antwardher jach tik Berna ok alth Hwmlunga landh ok mik siælff til tiænisth ok mina mæn saa lenghe jach liffuer.» Her Didrik swaredhe: «Haff tak, jach skal theg theth lỏna saa lenge tw liffuer.»

Sydhan ridho the j stadhen ok wordha ther vel fagnade. Tha warth her Didrik kỏstheliga begaffuader, somo gaffua honum gooz ok gardha, some fagra hestha, some hwafs swærdh, some hardha hiælma, ok goth harnisk. Mesther Hillebrandh ok Alabrandh leddo her Didrik in oppa Berna ok satthe honum j sith hỏgsæthe. Sidhan warth han hyllat ỏffuer alth Hwmlungha landh, mæctogh badhe ỏffuer sloth ok stædher.


Kap. 355.

Slaget vid Grekenborg. Sevekes fall.

Otaa dagha ther æpther redh her Didrik til en stadh som Room hether. Ther warth honum sact adh Seuekin sampnadhe en storan her ok vildhe stridha meth honum. Han spordhe borgarana om the vildhe haffuo honum fỏr konung ok herra ok sagde: «Jach wil stridha meth Sỏwekin, theth han hadhe 20 sinom mera folk æn jach ok vil jach annat tigge dỏỏ eller vinna mith landh ok rike j ghen.» Borgara swaredhe: «Wij wiliom mykit heller dỏỏ meth tik en tiæna Sewekin.» Her Didrik sagde: «Ha mik vil fỏlia, the wampne sik snart ok fỏlie mik. Jach skal synna Sỏwekin æn huro theth ganga kan.»

Tha redh han wth aff stadhen meth 8000 riddare ok annat folk. Tho han kom fỏre en stadh som hether Græchenborg, ther mỏtthe honum jonkar Sewekin meth 13000. Tha redh fram her Hillebrandh meth konungh Didriks baner, ther bỏriadis en stor stridh. Tha kom en aff Sewekins mæn bak oppa her Didriks hær meth 7000 riddare, the woro alle aff Rom. Tha her Didrik theth fỏrnam tha vendhe han sik moth thỏm ok Hillebrandh meth honum, ok Allabrandh striddhe moth Sewekin meth sina men.

Her Didrik ok Hillebrandh striddhe manneligha allan then dagh wth, the hoggo j hel bade mæn ok hæstha ok rido j ginom hærin æ hwar them tæctis. Hertogh Allabrandh redh hordeliga fram moth Sewekin alth til han kom wndher hans baner ok hỏgh syndher baner stongen ok handhen aff then baner stonghen fỏrde. Theth saa Sỏweken, han redh strax moth Allabrandh. The goffua hwar annan stor hogh. Thera kamp waredhe længhe. Tha wredis Allabrand ok hỏgh oppa Sewekins axil ok clỏff honum nid j sadelin. Tha room wæriara theth sagha ath thera konungh war fallen tho gaffua the sik ok gaffuo ỏffuer ath stridha, ok fiỏlla til fotha konung Didrik ok gaffua sik j hans woldh. Hær Didrik sadhe til Alabrandh: «Thu haffuer giorth som en rasker drængh ath thu drap then fỏrrædare. Hadhe theth warith giorth fỏr 20 aar tho stodhe bæther j Hwmlungha landh.»


Kap. 356.

Konung Didrik krönes till konung i Rom.

Tha drogh her Didrik then genesthe vegh thil Rom ok all thenne heren foldhe honum ok hwar dagh kom folk til honum ok enghen tordhe stridha moth honum. Han redh in j Rom ok stegh aff sin hesth ok gik ok satte sik j then sama stoll som konungha plæga sitia ok krỏnas. Her Hillebrandh ok Alabrandh satte krono oppa hans hwudh ok gaffua honum konunga nampm ỏffuer alth theth rike konungh Ærmentrik hade fỏr hafth.

Sydhan gingo riddara ok swæna fram ok al menoghethen ok sworo honum edher som bordhe, hær Didrik war too en mæcthogh konungh. Han loth stỏpa et liknilse aff kopor æpther sik ok sin hefth Falka, theth stodh længe j Rom epther hans dỏỏdh. Han antwardadhe hertogh Alabrandh theth sloth som Raam heth, ther bleff han lenghe hertogh ỏffuer. Æn mesther Hillebrand vildhe aldrigh fro honum skilias, han bleff nær Didrik saa lenge han bleff dỏỏdh. Enghen tordhe stridha moth her Didrik, hwaske konung eller hærtoghe, saa mykit rycthe gik aff hans stora manhet.


Kap. 357.

Konung Didrik och Hillebrand låta christna sig. Mäster Hillebrands död. Drottning Ärets död.

Taa her Didrik war en gamal man, tha wændis mange til cristin dom. Tha loth her Didrik ok Hillebrandh crisna sik ok alth theth rike som til Rom laa, ok Lombardy ok mangh annar landh. Lithit ther epther warth mesther Hillebrandh sywch. Konung Didrik sath nær honum badhe nath ok dagh. Tha sade Hillebrandh: «Thenna soth wardher myn dỏdh, læth myn son nywtha mik ath, ok honum giffuer jach al myn wapen. Them skal han bæra fỏr tik hwar tu honum widher tỏrff.»

Sydhon dỏdhe Hillebrand. Hær Didrik græt ok sỏrgde sara fin godha wen. Her Didrik loth jordha honum meth stora wærdoheth, theth sægia tyske mæn ath han war then troasthe man ther wara motthe. Ther til bodhe stark ok mannelighen ok wiis ok mildh ok hỏffuifker. Han war 9 sinnom 20 ar tha han dỏdhe ok somme sægia ath han var 200 ar. Alabrandh ærffuadhe sin fadher ok tiænthe her Didrik saa lenge han liffuedhe. Lithith ther epther dỏdhe drotningh Æreth, henne sỏrgde manghen man ty hon ladhe goth til hwart moll, sa giordhe ok henne frænka Ærka drotningh ok Gudelin, margreffue rỏdges hustru. Thesse 3 quinnor haffua prisade warith fỏr alla the quinnor j tyska twngor waro badhe til hỏuisheth mildheth ok wisheth.


Kap. 358.

Huru konung Didrik red på jagt i skogarne. Om hans häst Blange.

Hær Didrik aff Berna redh nw altiidh meth hỏk ok hwndh. Theth war hans mestha lỏsth, ath han war diærff ok starker ath inte wordhe han hwart han redh j stora skogha ok ỏkn. Optha redh han ensamber, han hade ok saa godhan hesth ok raskan som Blange heth, then gaff Alabrandh honum. Hær Didrik ræddis hwaske mæn eller diwr han redh.


Kap. 359.

Om konung Ortnid i Brugara-land, huru han red ut emot en draka och vardt dräpen.

En konungh war j eth landh som Brugara hether, han heth Ortnidh. Han war en mactha kæmpe, hans hustru heth Issæl. Han plæghadhe ok gerna rida ensamber j jæcth, enghen wilde han haffua meth sik. Han war en fulthagha man. Honum war sacth aff en skogh ther loo en stor drake wti. Thiith wildhe han ridha ok fỏrsỏkia sik. Honum tycthe ok saa ath enghen man war hans like. Han redh j then skog som draken loo, ther kom draken moth honum, han war badhe tiok ok langh. Han hadhe stort hwudh ok starka fỏther.

Konungh Ortnidh rende til draken mer aff daar heth æn wisheth, ty ath draken var saa stark ath han togh honum strax meth sina clỏr ok flỏgh meth honum j en dywpan dal ok in j eth bærgh. Ther laga 3 hans wngha fỏre, han kasthedhe konunghen dỏdhan fỏr wngana. Sidhan warth han snart op æthin. Sydhan kastadhe draken hans harnisk ok ben wthan fỏr bodh. Thethta spordis widha ỏffuer all landh ath konunghen war bortha ok enghen wisthe hwar han war bliffuin. Tha slo sik saman en hỏp meth tiwffua ok skalcha saa ath the vora 3000 ok bestalladhe konung Ortnidhs sloth, thy ath the wisthe ath rikit war hỏffdinga lỏsth.


Kap. 360.

Konung Didriks kamp med draken.

Her Didrik aff Berna redh ath wedha diwr, han for længe wil j then sama skogh. Han kom a then samma wægh som thesse skalka ok tiwffua hadhe fram dragit, han redh epther ok wildhe finna them ok menthe ath winna noghen priis. Tha han kom hart epther them, tho hỏrdhe han bortho j skoghen mykit buller ok brask. Han sloo sin hesth Blanka meth sporona ok reth thiith som bulrith war, hans hesth skydhe fỏr enghen tingh, saa storth hiærtha hadhe han. Tha fik han see hwar en drake bardis with en leon. Tha kom her Didrik j hugh hwadh vapen han fỏrdhe j sin skiỏl, thy wille han hiælpa leoneth ok stegh wtaff sin hesth ok drogh sith swærdh ok hỏgh oppa draken ok theth beth ey oppa, thy ath Ekkia sax, hans godha swærdh, laa hemma j ghen. Theth wngalt han thy ath swærdit brasth syndher j hiæltana.

Tha ropadhe her Didrik: «Thu en hælghe gudh, hiælp mik nw! Myk kan enghen annar hiælpa, thethta ær then fỏrstha bỏn jach badh tik, sydhan jach togh ath troo oppa tik. Myn gudh, hiælp mik wtan thw lỏser mik, nw tha wardher jach aldrægh lỏs.»

Sydhan togh han op eth storth træ meth rỏther. Tha warth draken saa wredh ath han fik leonith j sin mwn ok stiærthen sloo han om kringh hær Didrik ok hylth saa badhe hær Didrik ok leonet ok flỏgh j bergit til sina vngha. Han kastadhe leonet fỏr vngana. Theth warth snart op æthith. Tha draken war mæt tha ræcth han vt sin stiærth. Tha wart her Didrik lỏỏs ok krop fraa draken. Ther war saa morcth han kwnne inthe see, han fan badhe clædhe ok harnisk. Om sidher fan han eth swærdh, han togh swærdith op ok hỏgh j stenen. Tha warth saa liwst ath han saa hwar draken laa ok hans wngha ok soffua. Han trodde ok wel oppa swærdeth, sydhan theth hỏlth theth fỏrstha hugh. Han wille tha antighe winna priis eller dỏỏ. Sydhen gik han til draken ok hỏgh honum halsen ok ryghen syndher, thy ath swærdeth beth ganska wel. Tha rỏnthe bondhen hwadh gesth han hadhe fangith. Tha draken war dỏỏdh tha saa han hwar hans vngha logha ok tæncthe saa ath the mandhe ey bætre wardha æn thera fadher, æn the matthe liffua. Thy sloo han them alla j hel.


Kap. 361

Huru Didrik fann konung Ortnids vapen och fångade hans häst.

Sydhan hỏgh han j bergit, tha soo han hwar harnisk loo, ganskegha wel giorth som herra plægha haffua. Han togh harniskith ok fan oppa dỏrena ok gik ther wth ok op aff dalen. Tha saa han oppa hiælmen som han fan j bergith, ther stodh oppa fæm karbunchula stena, ok skiỏllin war fỏr gylth. Han ladhe theth sama harnisk oppa sik ok banth hiælmyn oppa sit huwdh ok sagde: «Herre gudh, nadhe tin siæl, konungh Ortnidh. Mik tykker ath thethta war tith harnisk.»

Sidhan gik han ok sỏcthe epther sin hæsth. Han fan oppa en annan hæst, han war swarth ok hade sadelin wndher buken. Hæsthen war stor ok wel skapther. Her Didrik lop længhe epther honum ok kwnne ey faa honum. Tha cleff han upp j eth træ ok hængde ther sin skiỏl ok sin hiælm ok lop sydhan epther hesthen theth mestha han kwndhe. Om sydher fik han hæsthen meth stora mỏdha, saa ath hesthen sloo fỏrsth til honom meth bodhen benen. Her Didrik togh om badhen benen ok slo honom saa til jordena ok fik sydhan om hans hals meth badha sina hendher ok hỏlth honom wtan hans tak. Theth skwlle næpligha 12 men haffua giorth. Han wendhe op sadelin a hesthen, han war al fỏr gylth. Sydhan stegh han oppa hesthen ok redh tith hans harnisk hængdhe ok wapnadhe sik meth konung Ortnidhs harnisk. Sith egith hængde han j eth thre, thy han westhe ath enghen torde koma j then skogh medhan then drake han liffde.


Kap. 362.

Konung Didrik rider till konung Ortnids slott och hjelper borgarena emot fienden.

Sydhan redh han til festith manneligha som konungh Ortnidh atte. Tha laa ther fỏre 3000 folk som fỏr war sacth. Han redh til festith, drotninghen stodh j eth torn ok saa honom komo. Hon kendhe strax harniskit ok menthe ath the hadhe warit henne herre konungh Ortnid. Hon wart ganzska gladh ok gik snart nidh til sina men ok badh thỏm wapna sik, ok sagde: «Jach sa myn herra koma. Ridher wth ok hiælper honum, thy han kan ey koma ath borghen wtan han ridher gynom heræn.»

Sidhan toghe the sin wapen ok ridha wth moth honum ok fỏrdhe konungh Ortnidhz baner meth sik. The som borghen hadhe bestallat, rida strax moth thỏ ok striddo meth them. Tha kom her Didrik ok kændhe konungh Ortnidz baner, sidhan drogh han sith swærdh, ok stridhe manneligha ok halp them aff slottith wara. Tho the theth sagho, tho menthe the wisth ath theth war theras herræ ok wardho sidhan halffua gladhera ok diærffuare, thy ath the wisthe ath bætre war thỏm konungh Ortnidz hialp æn 100 wapnade men.

Hær Didrik hỏgh oppa bade hendher som han war wan ath gỏra saa ath inthe harnisk hæctadhe fỏr honum. Han sloo saa manghen man j hell, theth wndher war, the aff slottith waro, holpa honom trỏsteligh. Tho motthe the fiande fly ok hade thaa misth 1500 folk, the ther flyddo fingho stor sar.


Kap. 363.

Konung Didrik yppar sitt namn och förtäljer om konung Ortnids död.

Konung Didrik wendhe jghen meth thỏm aff slottit wore. The menthe theth hade warit theras herre saa lenge han bant aff sin hiælm. Tha sagho the ath theth war en manligh man meth eth grymth anlethe, ey thera eghen herre. Tha drotninghen fik theth see, tha gik hon til her Didrik ok spordhe: «Godhe herre, hwat ær tith nampn eller hwar fik tu myns herra vapen?»

Her Didrik swaredhe: «Mith nampn haffue j wel fỏrra hỏrth, theth wil jach ey dỏla fỏr edher. Jach hether Didrik aff Berna ok nw ær jac konungh ỏffuer Rỏm ok flere stædher æn Berna. Thenna vapen tok jach j thenna skogh, lanct nidher j jordena, ok ther war en stor drake, han hadhe dræpit idhen herre. Ther ligia en all hans been, ther togh jach thethta harnisk, ok hesthen togh jach lancth j skoghen.» Tho gik drotninghen til honum ok togh honum j sin fampn ok kyste honum ok badh honum wara gudhi wel komin. Hon ledde honum j en sal meth sik, loth honum tiænare til handh, ok skæncthe honum myỏdh ok win. Theth behagedhe hær Didrik wel. Thy dwaldis han ther ena stundh.


Kap. 364.

Konung Didrik håller bröllopp med drottning Issäl, och rider hem til Rom.

Drotninghen war ganzca fagher. Her Didrik beddis til henne meth hedher ok æro. Meth allas henne godha men radh hon giorde hans vilie ok giorde strax stort brỏlỏp meth mykin wærdhogheth. Tha theth war ỏffuer standith, tha satthe han ther en jærl son som Artws heth til hỏffuisman ỏffuer theth landh. Her Didrik ok drotninghen ridha til Berna meth 5000 riddare. Han hadhe saa lenge bortho warit ath inghen hans man wisthe hwar han war. Tha the spordho hans komo ok hwadh pris han hadhe wynnith, tha ridho the wt aff Rom moth honum meth 5000 friburna men. Tho redh Didrik jn i Rom meth stor werdogheth ok haffde han nw mykit ỏkt sith rike. Ỏffuer alla werldena stodh hans rycthe, loff, hedher, priis ok æra.


Hyltén-Cavallius' 1854-utgave


Fornsvensk(æ).jpg er gjengitt som ꜹ, -eth.jpg er gjengitt som ʒ.



Kap. 340.

Konung Didrik rådslår med Hillebrand att fara hem till Bern igen.

HꜸr didrik aff bꜹrna ꜧadꜧe tꜧoo miſt mongaŋ maŋ ꜧaŋ ſadꜧe til meſtꜧer ꜧillebrandꜧ Jacꜧ ꜧaffuer nw miſtꜧ alle myna meŋ/ ok lꜹngꜧe ombwrit mitꜧ rike ok nw ꜹr dỏdꜧer myŋ gode weŋ margreff rỏdgꜧer ok gunnar konung aff nyfflinga landꜧ/ ok ꜧageŋ aff trỏya ſoɱ ware vora godꜧe wener/ ok monga andra godꜧa meŋ/ ꜧwadꜧ gỏra wi nw lꜹngꜧer ꜧꜹr j ꜧymelandꜧ/ ꜧꜹller wil jacꜧ fara j mitꜧ landꜧ ok dỏỏ tꜧer manneliga eller vinna mitꜧ godꜧa ſlotꜧ jgꜧeŋ bꜹrna/ ok wil jacꜧ ekke lꜹngꜧer ligia ok ꜹltꜧas j ꜧymelandꜧ/ ok ey lꜹngꜧer tiꜹna atilius |[1] konung . Hillebrandꜧ ſwaredꜧe wi ꜧaffua lꜹngꜧe waritꜧ fra wartꜧ rike ok mykit miſtꜧ/ togꜧ ꜧaffua wi litiŋ mactꜧ atꜧ ſtridꜧa mʒ konung ꜹrmentrik/ ꜹŋ ꜧꜹller wil jacꜧ dỏỏ mʒ ꜹre ꜹŋ liffua mʒ ſkaɱ/ tꜧa ſadꜧe ꜧꜹr didrik ꜧafuer tu ey ſportꜧ ꜧaa mitꜧ godꜧa ſlotꜧ ꜧafuer j waldꜧ/ ꜧyllebrandꜧ ſwerede mik ꜹr ſact atꜧ tꜧʒ ꜧaffuer eŋ ꜧertogꜧe ſoɱ ꜧetꜧer alabrandꜧ ꜧaŋ ꜹr eŋ mꜹctꜧogꜧ kꜹmpe ok jacꜧ ventꜧer atꜧ ꜧaŋ ꜹr myŋ ſoŋ/ tꜧy atꜧ myŋ ꜧuſtrv var mʒ barŋ tꜧa jacꜧ ꜧemaŋ for/ ꜧꜹr didrik ſwaredꜧe vare tiŋ ſoŋ ꜧꜹrtogꜧ ỏffuer bꜹrna tꜧʒ vordꜧe tꜧes bꜹtꜧer fỏr os/ ꜧonoɱ warda vi velkompne oɱ ꜧaŋ wil ware ſaa tro ſoɱ tꜧw ꜧaffuer varit/ ꜧillebrandꜧ ſwaredꜧe ꜧwro ſkoloɱ wi ꜧꜹdꜧoŋ koma medꜧaŋ altꜧ wartꜧ folk ꜹr j ꜧꜹl ſlagitꜧ ok ey eptꜧer vtꜧaŋ wi faa ꜧiꜹlp aff atilius konung . tꜧy ꜧans folk ꜹr meſt j ꜧꜹl ſlagitꜧ/ ꜧꜹr didrik ſwaredꜧe vi kwnnoɱ mʒ engꜧeŋ ꜧꜹr kommo ok engꜧeŋ ꜧiꜹlp faa vi aff atilius konungꜧ/ vilia vi fara lỏnliga tu ok jacꜧ ok myŋ ꜧuſtrv eretꜧ ok komber jacꜧ ꜧelbrygdꜧe j mitꜧ landꜧ aldregꜧ ſkall jacꜧ ꜧitꜧ komo mer/ fỏr ſkal tꜧʒ gꜹldꜧa mitꜧ liff/ ꜧillebrandꜧ [sagde] wil tu fara lỏnliga eller vil tu ſꜹya atilius konung tꜧer nogatꜧ aff . didrik ſwaredꜧe jacꜧ ſkal fara j mitꜧ rike ꜧwadꜧ ꜧeller tꜧʒ ꜹr atilius metꜧ eller motꜧ/ Didrik ſpordꜧe fru ꜹretꜧ oɱ ꜧoŋ vildꜧe fỏlia ꜧoŋ ſwarede jacꜧ wil gerna fỏlia tegꜧ ꜧeɱ j tꜧit landꜧ ſidoŋ giỏrdꜧe tꜧe ſik reda meſter ꜧillebrandꜧ giỏrdꜧe tꜧera ꜧꜹſtꜧa redꜧa tꜧe ꜧadꜧe iii ꜧꜹſtꜧa ok tꜧeŋ fiꜹrdꜧe bar tꜧera gull ok ſilff ok clꜹdꜧer


Kap. 341.

Konung Didrik tager afsked af konung Aktilius.

Tꜧa tꜧe wore |[2] redꜧa tꜧa ſadꜧe ꜧillebrandꜧ til ꜧꜹr didrik tala til atilius konung . fỏr eŋ tw bortꜧ far/ didrik ſwarede ridꜧer fỏr i wꜹgꜧeŋ fru ꜹretꜧ ok tu jacꜧ vil gaa op ok tala vidꜧ atilius konung . Sydꜧaŋ gik ꜧaŋ op til atilius ꜧonuɱ fỏrmentꜧe ingꜧeŋ gaa ꜧwartꜧ ꜧaŋ wildꜧe ꜹŋ ty ꜧaŋ ꜧadꜧe ſitꜧ ꜧarniſk oppa tꜧe wiſtꜧe wel atꜧ ꜧaŋ war konung atilius godꜧe veŋ . ꜧer didrik koɱ til atilius konung . ꜧaŋ fagnadꜧe ꜧonuɱ wel ok ſporde ꜧwi ꜧaŋ ſaa dax ꜧade ſitꜧ ꜧarniſk oppa al ena/ ꜧꜹr didrik ſwaredꜧe jacꜧ vil tala vitꜧ tek/ tw veſtꜧ vel ꜧwro lꜹngꜧe jacꜧ ꜧaffuer mitꜧ rike omboritꜧ ok myna godꜧa borgꜧ berna/ tꜧer aff ꜧaffuer jacꜧ mykiŋ ꜧarɱ atꜧ myna owener ſkolo ꜧaffua mitꜧ rike/ tꜧʒ ſkal ekke lꜹngꜧer ſaa wara jacꜧ ſkal vagꜧa mitꜧ [liff] tꜧer oɱ tꜧʒ nꜹſtꜧa [?mæstꜧa] jacꜧ kaŋ . konung atilius [sagde] ꜧwar ꜹr tꜧʒ folk tik fỏlia ſkal eller ꜧwar mʒ vil tꜧu vinna tꜧitꜧ landꜧ j gꜧeŋ . Didrik ſwaredꜧe jacꜧ vil fara lỏnliga jacꜧ ꜧaffuer ey annars mactꜧ/ konungꜧ atilius ſwarede far ey ꜧꜹdꜧoŋ ſaa ꜧꜹdeliga dwꜹlʒ ꜧꜹr nogaŋ ſtwndꜧ/ tꜧa wil jacꜧ faa tꜧegꜧ ꜧyma ꜧꜹr atꜧ winna titꜧ rike j gꜧeŋ mʒ/ Didrik ſwaredꜧe tꜧu biwdꜧer manneliga ſoɱ tu fỏr giỏrtꜧ ꜧaffuer lỏne tik tꜧʒ gwdꜧ ekke wil jacꜧ ỏfftꜧare fỏrdarffua tina goda drꜹngia/ konung atilius folde ꜧonuɱ til ſiŋ ꜧeſtꜧ ok ſkildis gratandis widꜧ ꜧonuɱ/ ꜧonuɱ angrade faſtꜧ ad ꜧaŋ ſkulde ſaa ꜧꜹdeliga fraŋ ꜧonuɱ fara/ ꜧer didrik takkedꜧe ꜧonuɱ mykitꜧ ſidꜧaŋ ſtegꜧ ꜧaŋ aa ſiŋ ꜧeſtꜧ falka ok redꜧ ſiŋ vegꜧ/ ꜧyllebrandꜧ redꜧ fỏre mʒ clꜹffuia ꜧeſtꜧeŋ . didrik ok drotningꜧeŋ eptꜧer/


Kap. 342.

Konung Didriks klagan öfver margrefve Rodgerds död.

taa tꜧe ridꜧo oɱ pꜹclar tꜧa ſadꜧe ꜧer didrik . O tu godꜧe ſlotꜧ |[3] pꜹclꜹr mykit ſỏrgꜧer jacꜧ tiŋ godꜧa ꜧerre margreff rỏdgꜧer tꜧo jacꜧ koɱ aff mitꜧ rike ok jacꜧ koɱ ꜧitꜧ tꜧa redꜧ ꜧaŋ wtꜧ motꜧ mik mʒ ſina ꜧuſtrv ok gaff mik eŋ grỏŋ fana oppa mitꜧ ſpywtꜧ/ ware ꜧaŋ j liffue tꜧa fore jacꜧ ey ſaa ynkeligꜧa ꜧꜹr fraɱ/ ꜧyllebrand ſwaredꜧe tꜧʒ ꜹr ſantꜧ tu ſigꜧer margreffueŋ war eŋ godꜧer drꜹngꜧ ok fultagꜧa kempe tꜧʒ faŋ jacꜧ j Ryſʒelandꜧ tꜧa jacꜧ war ſtungꜧeŋ fraŋ myŋ ꜧꜹſtꜧ/ ꜧadꜧe ꜧaŋ ey waritꜧ tꜧa ꜧadꜧe jacꜧ nw warit dỏdꜧ/ Sidꜧaŋ ridꜧe tꜧe ỏffuer eŋ ſkogꜧ ſoɱ kallas lyrowal tꜧe ridꜧo altꜧ oɱ nattena oɱ dagꜧeŋ ſoffuo tꜧe


Kap. 343.

Elsung Jarl rider efter konung Didrik och Hillebrand.

Tꜧꜹr bodꜧe eŋ jꜹrl ſoɱ alſwngꜧ ꜧetꜧ ꜧaŋ war fareŋ wtỏffuer riiŋ mʒ xxx meŋ ꜧonuɱ vartꜧ ſactꜧ atꜧ ꜧer didrik redꜧ oppo ſkogꜧeŋ lyrowal/ ꜧaŋ myntis ok vel atꜧ ꜧiŋ gamble ſamſoŋ ꜧer didriks fadꜧerfadꜧer ꜧadꜧe ſlagit ꜧans frꜹndꜧa j ꜧꜹl alſungꜧ jꜹrl ſoɱ bꜹrŋ atte tꜧy redꜧ ꜧaŋ eptꜧer didrik ꜧwad ꜧaŋ kun[de] . ꜧꜹr ꜧillebrandꜧ ſaa til baka ok ſagde til didrik konung . jacꜧ ſer mongeŋ maŋ mʒ ꜧwita brynia ok fagra ſkiỏlla ok rida faſtꜧ eptꜧer os Tꜧa grꜹtꜧ drotningꜧeŋ ok gaff ſic illa ok ſadꜧe flyr atꜧ ſkogꜧeŋ fỏr tꜧeɱ tꜧe ꜹre altꜧ fỏr mongꜹ/ tꜧa wꜹndꜧe ꜧꜹr didrik ſiŋ ꜧꜹſtꜧ Ok ſaa til baka ok ſagdꜧe til ꜧyllebrandꜧ altꜧ koma tꜧer vapnadꜧe meŋ ok ridꜧa faſt eptꜧer os jacꜧ kaŋ ey witꜧa ꜧaa tꜧa tꜧe ꜹre eller ꜧwadꜧ ſigꜧer tw ꜧillebrandꜧ/ Hillebrandꜧ ſwaredꜧe ꜧꜹr ꜹr ingꜧeŋ ꜧỏffdingꜧer nꜹr oɱ kringꜧ wtaŋ tꜧʒ kaŋ ware ꜹlſungꜧ jꜹrl atꜧ ꜧaŋ ꜧaffuer farit ỏffuer riŋ ok ꜧaffuer ꜧaŋ ſportꜧ |[4] nogatꜧ aff wara fꜹrdꜧ/ tꜧa wentꜧer jacꜧ atꜧ ꜧaŋ vil ꜧempnas ꜧiŋ gamble ꜹlſungꜧ jꜹrl . ꜧer didrik ſadꜧe tꜧenne meŋ rida ꜧordeliga ꜹptꜧer os ꜧwadꜧ ꜧeller wille wi flyy atꜧ ſkogꜧeŋ eller gỏra os redꜧa atꜧ ſlas mʒ tꜧeɱ/ ꜧillebrandꜧ ſwaredꜧe vi vilia ey fly ſitioɱ aff wara ꜧeſtꜧa ok redꜧoɱ os vel til/ tꜧʒ ſkal ſpỏrias ỏffuer ꜧymelandꜧ alt tꜧʒ [?tꜧe] ſkolo falla fỏr war wapeŋ eller ſkamligꜧa vndoŋ flyy/ tꜧe ſtigo aff ꜧeſtꜧana ok lyfftꜧe drotningꜧeŋ aff ꜧeſteŋ ſidꜧaŋ bundꜧe tꜧe tꜧera ꜧiꜹlma oppa ok drogꜧa tꜧera ſwꜹrdꜧ/ didrik ſadꜧe ꜧyllebrandꜧ tu ꜹr eŋ godꜧ drꜹngꜧ ꜧaa tigꜧ ꜧaffuer vidꜧ ſiŋ rygꜧ ꜧaŋ er ey enſamber/ ꜧꜹr didrik ſadꜧe gratꜧ ekke fỏr eŋ tw ſee os badꜧe ligia dỏdꜧe tꜧʒ kaŋ eŋ bꜹtꜧer wara oɱ gud wil


Kap. 344.

Elsung Jarls möte med konung Didrik och Hillebrand. Jarlens fall.

Tꜧa koɱ jꜹrleŋ tꜧil tꜧeɱ ok eŋ aff ꜧans meŋ ſoɱ allungꜧ ꜧetꜧ ꜧaŋ ſadꜧe til tꜧeɱ vilie j giffuo os tꜧenna fagra quinno tꜧa ſkola j beꜧolla edꜧert liff . ꜧillebrand ſwaredꜧe/ ꜧoŋ for ey aff ſuſa fỏr tina ſkuld ok ey ſkal ꜧoŋ tik fỏlia Tꜧa ſwaredꜧe eŋ aff jꜹrlſens meŋ/ aldrik ꜧỏrdꜧe jacꜧ eŋ maŋ ſa gamblaŋ ſwara ſa diꜹrffueligꜧa ok aff mera ꜧomodꜧ/ ꜧer didrik ſwaredꜧe tꜧu ꜹr mykit mera beryctꜧedꜧer badꜧe j wiſdoɱ ok ꜧỏffuiſꜧetꜧ/ ꜧaŋ ꜧaffuer liffuatꜧ allaŋ ſiŋ aldꜧer mʒ priis/ ok manꜧetꜧ tꜧil tꜧenne dagꜧ war aldregꜧ ingꜧeŋ ſaa diꜹrff atꜧ fỏrtala ꜧonuɱ fỏr ſiŋ aldꜧerdoɱ/ tꜧa ſadꜧe ꜹlſungꜧ [?allungꜧ] ꜧaŋ war jꜹr[l]ſens ſyſtꜧer ſoŋ giffuer op edꜧer vapeŋ fulſnart eller ſkal jacꜧ taga |[5] myna ꜧandꜧ j tꜧitꜧ ꜧwitꜧa ſkꜹgꜧ ſaa atꜧ meſtꜧe deliŋ ſkal fỏlia ꜧandꜧena bortꜧ/ ꜧillebrandꜧ ſwaredꜧe komber tiŋ ꜧandꜧ j mitꜧ ſkꜹgꜧ/ tꜧʒ angrar tik ſnart ty antigꜧe ſkal myŋ arɱ ſyndꜧer briſtꜧa ꜹller tw ſkal ſnart myſtꜧa tina ꜧandꜧ eller ꜧwadꜧ ꜧetꜧer edꜧer ꜧỏffuiſſmaŋ Tꜧa ſwaredꜧe eŋ aff tꜧeɱ/ ꜹŋ tꜧʒ tu ꜧaffuer etꜧ lanctꜧ ſkꜹgꜧ/ tꜧa eſtu owiſſ j titꜧ tal/ kꜹnner tu ey ꜧꜹr ꜹlſungꜧ jꜹrl ꜧwi eſtu ſaa dyꜹrffuer atꜧ tꜧu tỏr ſpỏria eptꜧer war ꜧỏffuifſmaŋ/ ok ꜹr os tꜧʒta ſkaɱ atꜧ twa meŋ ſkolo giffuo os lika ordꜧ/ Sidꜧaŋ drogꜧ ꜧaŋ ſitꜧ ſwꜹrdꜧ/ ok ꜧỏgꜧ oppa ꜧillebranſʒ ꜧiꜹlɱ ꜧillegriɱ ſoɱ didrik ꜧade lꜹnt ꜧonoɱ/ tꜧer betꜧ intꜧe ſwꜹrdꜧ oppa . konung didrik ꜧadꜧe tꜧeŋ ꜧiꜹlɱ ſoɱ ſigordꜧ ſweŋ ꜧadꜧe attꜧ/ ꜧaŋ war mykit ꜧardꜧer ok mera fỏrgyltꜧer ꜧillebrandꜧ drogꜧ ſitꜧ ſwꜹrd graɱ ſoɱ ꜧaŋ togꜧ aff gyntar tꜧa ꜧaŋ wart ſlagꜧeŋ ok ꜧỏgꜧ oppa nigrams ꜧiꜹlɱ ok klỏff ꜧiꜹlmyŋ ok ꜧwudit ok bryſtitꜧ ok bukeŋ ſaa atꜧ ſwꜹrdʒ ſtodꜧ j ſadeliŋ . ꜧꜹr didrik ꜧỏg mʒ ꜹgia ſax til eŋ annaŋ riddare oppa ꜧans axil ſaa atꜧ armeŋ gik aff ok ꜧaŋ ſtỏrtꜧe ok bleff dỏdꜧ/ ſidꜧaŋ ꜧỏgꜧ ꜧaŋ til jꜹrliŋ ſiꜹlff upp wndꜧer ꜧans wenſtra arɱ ok clỏff ꜧonoɱ bryſtitꜧ ſaa atꜧ ſwꜹrdʒ ſtodꜧ op j ꜧalſeŋ tꜧer fiỏl jꜹrliŋ ſtrax dỏdꜧ . jꜹrlſens meŋ grỏywadꜧe ſik faſtꜧ ok ꜧadꜧe tꜧa ꜧeller ꜧema warit j babilonia tꜧe warde ſik trỏſteligꜧa tꜧo |[6] ſloo ꜧꜹr didrik vii riddare ok ꜧillebrandꜧ jx


Kap. 345.

Elsung Jarls frände, Allung, gifver upp sina vapen, och förtäljer tidende om konung Ermentriks sjukdom.

Tꜧa ꜧỏgꜧ ꜧillebrandꜧ oppa allungx ſkiỏll ok ꜧiꜹlɱ ſaa atꜧ ꜧaŋ fiỏl til jordena ꜧillebrandꜧ fiỏll oppo ꜧonoɱ ok ſagdꜧe tw ſkal tik antigꜧe gyffua eller tꜧʒ ſkal gꜹlla titꜧ liff . allungꜧ ſwaredꜧe/ jacꜧ fryctꜧer atꜧ jac wardꜧer fỏrtaladꜧer atꜧ jacꜧ gyffuer mik fỏr ſaa gamblaŋ maŋ ꜹŋ togꜧ wil jacꜧ nỏdoctꜧ dỏỏ/ Sidꜧaŋ gaf ꜧaŋ op ſiŋ wapeŋ/ tꜧa lotꜧ ꜧillebrandꜧ ꜧonuɱ op/ ok ſpordꜧe ꜧwi wilie j ſloo os eller ꜧwadꜧ war waar brotꜧ Allungꜧ ſwarede ꜹlſungꜧ jꜹrl wildꜧe ꜧꜹmpnas tꜧʒ ꜧiŋ gamblꜹ ſampſoŋ ſloo ꜧans frꜹndꜧa . ꜧer didrik ſadꜧe allungꜧ tꜧu ꜹr eŋ godꜧer drꜹngꜧ ſik mik godꜧ tidendꜧe aff mitꜧ landꜧ/ tꜧo wil jacꜧ giffua tik titꜧ liff Allungꜧ ſwaredꜧe myŋ godꜧe ꜧer didrik . jacꜧ kaŋ ſꜹgia tꜧik ſtor tidꜧendꜧe . konung ꜹrmentrik tiŋ frꜹndꜧe war illa ſywcꜧ Hans tarma wara loſnadꜧe j ꜧonoɱ ok ſyndꜧer ſlitne/ ok eptꜧer ſewecꜧins radꜧ tꜧa lotꜧ ꜧaŋ ſkꜹra op ſintꜧ [?siŋ] buk/ ok windꜧa tꜧer iſtritꜧ wtꜧ/ ok wartꜧ tꜧʒ ſidꜧaŋ ꜧalffua wꜹrre/ tꜧy ꜹr ꜧaŋ ſaa got ſoɱ dỏdꜧ/ ꜧꜹr didrik ok ꜧillebrandꜧ takkadꜧe ꜧonuɱ ffỏr godꜧ tidꜧendꜧe/ ok tꜧer mʒ goffua tꜧe ꜧonuɱ lỏſſ/ ſidꜧaŋ ridꜧa tꜧe ſiŋ vꜹg


Kap. 346.

Allung kommer hem till Babilonia, och förtäljer om konung Didrik och Hillebrand.

Tꜧe ſoɱ flytꜧ ꜧadꜧe fra jꜹrliŋ komo ꜧeɱ til babilonia/ ok ſadꜧe atꜧ jꜹrliŋ war ſlagꜧeŋ ok xvi aff ꜧans meŋ/ jꜹrlſins meŋ ſpordꜧe ꜧoo tꜧʒ ꜧadꜧe giortꜧ/ tꜧe ſagdꜧe tꜧʒ ꜧaffua giortꜧ twa meŋ/ tꜧeŋ ena war ſaa gamal tꜧʒ wndꜧer war/ wiſſtꜧ war ꜧaŋ eŋ fꜹdꜧintꜧ/ ꜧaŋ ꜧaffue ꜧonuɱ/ ok fꜹdint ꜧadꜧe ꜧaŋ j ſina ꜧꜹndꜧer fỏr tꜧy tꜧer ꜧꜹktadꜧe engꜧeŋ ꜧiꜹlɱ fỏre/ ꜧaŋ ꜧadꜧe gratꜧ ſkꜹg |[7] ſaa atꜧ tꜧʒ rꜹctꜧe oppo bꜹltꜧitꜧ Tꜧa ſwaredꜧe/ eŋ aff jꜹrlſins radꜧ tꜧʒ ꜧaffuer waritꜧ konung didrik aff bꜹrna ok ꜧiŋ gamble mꜹſtꜧer ꜧillebrandꜧ tꜧe ꜹre ey godꜧe atꜧ leka wedꜧ tꜧe gỏra eŋ mara [?mera] ſkadꜧa fỏr eŋ tꜧe koma aff wartꜧ landꜧ/ tꜧa koɱ allwngꜧ ꜧeɱ ſiꜹlff tolfftꜧe/ ok ꜧadꜧe mʒ ſik jꜹr[l]ſins ꜧarniſk/ tꜧe ſpordꜧe ꜧonuɱ ꜧaa waro tꜧe tꜧer jꜹrliŋ ſlogꜧo eller ꜧaa war tꜧeŋ gamble ſkꜹgiottꜧe maŋ ſoɱ ꜧỏgꜧ tꜧe ſtora ꜧugꜧ . Allung ſwaredꜧe tꜧeŋ ſamme gamble maŋ war eŋ godꜧer drꜹngꜧer ꜧaŋ gaff mik mitꜧ liff ꜧaŋ ꜧade mik wel drꜹpit oɱ ꜧaŋ ꜧadꜧe wilitꜧ tꜧʒ var meſtꜧer ꜧillebrandꜧ/ tꜧeŋ yngre war ꜧer didrik aff bꜹrna tꜧeɱ trꜹngde nỏdꜧ til atꜧ wꜹria ſik manneliga/ tꜧy atꜧ tꜧe wara twa ok wi varo xxxii ok miſtꜧoɱ wi xvi mꜹŋ tꜧer fỏre atꜧ tꜧe waro raſke mꜹŋ


Kap. 347.

Konung Didrik och Hillebrand komma till Humlunga-land. Hillebrand träffar en ved-huggare, och spörjer honom om tidningar.

Konungꜧ didrik ok ꜧillebrandꜧ foro nw ſiŋ wꜹgꜧ tꜧe komo j eŋ ſtoraŋ ſkogꜧ j ꜧwmlungꜧa landꜧ tꜧer laa etꜧ ſlotꜧ nꜹr tꜧʒ ꜧade eŋ jꜹrl ſoɱ lodowik ꜧetꜧ/ ꜧꜹr didrik bleff j ſkogꜧeŋ ok frw eratꜧ/ ꜧillebrandꜧ gik fraɱ motꜧ fꜹſtitꜧ tꜧer ſtodꜧ ꜹŋ [?eŋ] maŋ ok ꜧỏgꜧ widꜧ/ ꜧillebrondꜧ ſpordꜧe ꜧonuɱ ꜧaa tꜧʒ feſtitꜧ atte ꜧaŋ ſwarede ꜧaŋ ꜧetꜧer ꜧertogꜧ lodowik ok ꜧans ſoŋ konratꜧ/ ꜧillebrandꜧ ſpordꜧe ꜧaa radꜧer nw fỏr berna/ manneŋ ſwaredꜧe ꜧaŋ ꜧetꜧer ꜧertogꜧ allabrandꜧ/ ꜧiŋ gamble ꜧillebrans ſoŋ . ꜧillebrandꜧ ſpordꜧe ꜹr ꜧaŋ nogatꜧ fultagꜧa maŋ/ manneŋ ſwaredꜧe ꜧaŋ ꜹr tꜧeŋ raſkaſtꜧe kꜹmpe tꜧer wara kaŋ/ ok tꜧer til badꜧe ꜧỏffuiſk ok mildꜧ/ togꜧ ꜹr ꜧaŋ dool gryɱ widꜧ ſina owener ok latꜧer engꜧeŋ wara ſiŋ lika/ ꜧillibrandꜧ ſpordꜧe eptꜧer flere tidingdꜧe [?tidende] manneŋ ſwaredꜧe ꜧer ꜹr |[8] tidendꜧe atꜧ konungꜧ ꜹrmentrik aff roɱ ꜹr nw dỏdꜧ/ tꜧa glꜹddis mykitꜧ ꜧillebrandꜧ/ togꜧ ſadꜧe ꜧaŋ adꜧ tꜧʒ war ondꜧ tidꜧendꜧe/


Kap. 348.

Hillebrand träffar sin frände Konrad, son af Lodowik Jarl.

Sidoŋ foldꜧe manneŋ ꜧonuɱ fraɱ til borgꜧena ꜧillebrand ſagdꜧe gak oppa feſtitꜧ ok betꜧ konradꜧ ꜧertoggenſ gaa ꜧiitꜧ tꜧil myŋ/ tꜧy ꜧaŋ ꜹr lꜹtꜧere oppa fỏtꜧer ꜹŋ fadꜧereŋ/ manneŋ gik oppa fꜹſtit ok ſadꜧe til conratꜧ ꜧꜹr ſtor eŋ maŋ fỏr portꜧeŋ mʒ etꜧ ꜧwitꜧ ſkꜹgꜧ ꜧaŋ badꜧ atꜧ tw ſkulle ganga til ꜧonoɱ ꜧaŋ gaff myk eŋ gulringꜧ fỏr myna mỏdꜧa/ konratꜧ gik til ꜧonuɱ ok ſpordꜧe ꜧwadꜧ ꜧaŋ wildꜧe/ ꜧillebrandꜧ [swarede]/ jacꜧ wil ok tala witꜧ tiŋ fadꜧer/ jacꜧ ꜧetꜧer ꜧillebrand ꜧer didriks maŋ aff bꜹrna/ tꜧa gik konratꜧ til ꜧonuɱ ok ſagdꜧe koɱ tw alle manna ꜧelſtꜧer meſtꜧer ꜧillebrandꜧ Jacꜧ ꜹr tiŋ frꜹndꜧe/ gak op til myŋ fadꜧer tꜧu ſkaltꜧ wara os velkommeŋ/ ꜧillebrand ſwarede tꜧʒ kaŋ ey nw wara oppa tꜧenna tꜧitꜧ/ ſigꜧ mik nogaŋ godꜧ tidꜧendꜧe . konratꜧ ſwaredꜧe ꜧer ꜹr tꜧe tidꜧendꜧe atꜧ konungꜧ ꜹrmentrik aff roɱ ꜹr dỏdꜧ/ ꜧillebrand ſporde ꜧa ſkal tꜧa konungꜧ wardꜧa/ konrat ſwaredꜧe tꜧʒ ſkal ꜧiŋ ondꜧe ſwikare ſewekiŋ tꜧa ſadꜧe ꜧillebrandꜧ ꜧaff tak fỏr godꜧ tidende/ tꜧa ſadꜧe konrat til ꜧillebrand . ſik nw mik nagꜧer tidende ꜧwadꜧan ꜹr tu komyŋ . ꜧillebrand ſwaredꜧe tꜧe tidendꜧe kaŋ jacꜧ ſꜹgia atꜧ ꜹlſung jꜹrl aff babilonia ꜹr nw dỏdꜧ/ ok ſaa atꜧ konungꜧ didrik aff berna ꜹr ꜧer j landꜧ komyŋ/ konrat ſwarede gudꜧ ꜧaffui loff atꜧ ſaa ꜹr/ tiŋ ſoŋ ꜧertogꜧ allabrandꜧ ꜧaŋ ꜧaller berna/ ok altꜧ ꜧwmlunga landꜧ ſaa atꜧ ſꜹwekiŋ far tꜧer intꜧe aff ok ſꜹnde bodꜧ til ꜧimaland ꜹptꜧer konungꜧ didrik . atꜧ ꜧaŋ ſkulle koma ꜧeɱ |[9] til ſitꜧ rike/ tꜧy atꜧ alle ꜧwmlwnga wilie gerna ꜧaffua ꜧonuɱ/ tꜧe vilie ꜧeller dỏ ꜹŋ warda ſewekins wndana


'Kap. 349.

Lodowik Jarl och Konrad rida ut i skogen till konung Didrik.

konrat badꜧ ꜧillebrand gaa upp a ꜧuſit mʒ ſik ꜧillebrandꜧ ſwaredꜧe jacꜧ wardꜧer ridꜧa j ſkogꜧeŋ tꜧer liggꜧer ꜧer didrik . ok bidꜧa mik/ tꜧa ſadꜧe konradꜧ . bidꜧa mik ꜧer ſaa lenge jacꜧ ſꜹgꜧer myŋ fadꜧer til Tꜧa gik konradꜧ oppa ꜧuſit ok ſagde til ſiŋ fadꜧer jacꜧ kaŋ ſꜹgia tik godꜧ tidende konung didrik ꜹr komiŋ j ꜧwmlwnga landꜧ/ ok meſtꜧer ꜧillebrandꜧ war frꜹndꜧe ꜧaŋ ſtor ꜧꜹr wtaŋ fỏr portꜧeŋ Tꜧa gik jꜹrl[] wtꜧ til ꜧonuɱ ok togos j fampŋ ok kyſtos/ jꜹrliŋ ſpordꜧe ꜧwar ꜹr didrik konung . ꜧillebrand ſwaredꜧe ꜧaŋ ꜹr j tꜧeŋ ſkog ꜧer nꜹr liggꜧer Tꜧa giordꜧe ꜧertogꜧeŋ ſꜹx vampna riddare redꜧe mʒ ſpiſningꜧ ok viiŋ ok red ſiꜹlff mʒ ok ꜧans ſoŋ konradꜧ tidꜧ ſoɱ ꜧer didrik war/ Tꜧa tꜧe tiitꜧ komo tꜧa ꜧadꜧe ꜧaŋ giortꜧ eŋ ſtoraŋ elldꜧ tꜧe ſtigo aff ſina ꜧeſta ok fiỏllo oppa ſiŋ cꜧnꜹ ok kyſtꜧe ꜧer didriks ꜧandꜧ ok fagnadꜧe tꜧeraerra vel ok mʒ ſtor verdogꜧetꜧ ok bwdꜧo ꜧonuɱ til ꜧiꜹlp ſik ok ſitꜧ folk ꜧwart ꜧaŋ tꜧeɱ ꜧaffua vildꜧe Tꜧo ſtodꜧ ꜧer didrik op ok togꜧ j tꜧeras ꜧandꜧ ok ſattꜧe tꜧeɱ badꜧa nꜹr ſik ꜧertogꜧeŋ bỏỏd ꜧer didrik ꜧeɱ mʒ ſik . ꜧer didrik ſagde vilie bliffua j ſkogꜧeŋ ena ſtundꜧ ꜧillebrandꜧ ſagdꜧe/ ꜧꜹrtogꜧeŋ ok ꜧans ſoŋ maa bliffua ꜧꜹr nꜹr tegꜧ jacꜧ wil ridꜧa ok tala vidꜧ myŋ ſoŋ allabrandꜧ . ꜧer didrik ꜧadꜧe tꜧʒ loffuatꜧ atꜧ ꜧaŋ ſkuldꜧe ey koma a intꜧe tꜧʒ feſtꜧe j ꜧwmlwnga landꜧ war fỏr eŋ ꜧaŋ kome oppa bꜹrna


Kap. 350.

Hillebrand rider bort för att träffa sin son Alebrand. Konrads råd.

Tꜧa redꜧ ꜧillebrandꜧ ſiŋ vꜹgꜧ . konrat foldꜧe ꜧonuɱ noget oppa vegꜧeŋ ok ſagde til ꜧonuɱ . tꜧa tw findꜧer tꜧiŋ ſoŋ allabrandꜧ tala |[10] ꜧỏffuiſligꜧa til ꜧonuɱ ok ſik ꜧonoɱ atꜧ tu eſtꜧ ꜧans fadꜧer/ eller frwctꜧer jacꜧ atꜧ ꜧaŋ wardꜧer tiŋ dỏd tꜧy ꜧaŋ ꜹr eŋ mykit kꜹmpe/ ꜧillebrand ſagdꜧe ꜧwar oppa ſkal jacꜧ kꜹnna myŋ ſoŋ alabrand/ konratꜧ ſwaredꜧe ꜧaŋ ridꜧer altitꜧ a eŋ ꜧwitaŋ ꜧeſtꜧ ok ꜧaŋ er belagdꜧ mʒ gotꜧ gull ꜧans ſkiỏl ok baner ꜹr ꜧwitꜧ ſoɱ ſnỏ/ ok ſcripuitꜧ oppa eŋ borgꜧ ſkap[t] ſoɱ bꜹrŋ/ ꜧaŋ ꜹr ſaa raſk eŋ kꜹmpe atꜧ engꜧeŋ ꜹr ꜧans like j altꜧ ꜧwmlunga landꜧ/ ok tꜧu ꜹr nw eŋ gamal maŋ tꜧy radꜧer jac tꜧegꜧ atꜧ kampa encꜧte mʒ ꜧonuɱ Tꜧa loo ꜧillebrandꜧ ꜹŋ togꜧ ꜧaŋ tykkis wara ganſka mykiŋ kꜹmpe ok latꜧer ingꜧeŋ wara ſiŋ like ꜹ ꜧuro gamal jacꜧ ꜹr ꜧaŋ ſkal ſaa ſnart ſꜹgia mik ſitꜧ nampŋ ſoɱ jacꜧ ꜧonuɱ mitꜧ/ tꜧer mʒ ſkildis tꜧe atꜧ/


Kap. 351.

Hillebrands och Alebrands möte. Deras kamp.

ꜧillebrandꜧ redꜧ til bꜹrna tꜧa mỏttꜧe ꜧonuɱ alabrandꜧ mʒ eŋ ꜧwitaŋ ꜧeſtꜧ/ ok altꜧ ſoɱ fỏr war ſactꜧ ꜧaŋ ꜧadꜧe badꜧe ꜧỏgꜧ ok ꜧundꜧ mʒ ſik/ ꜧillebrand ſaa atꜧ ꜧaŋ kwnne vel ridꜧa tꜧy redꜧ ꜧaŋ ſtrax motꜧ ꜧonuɱ Ok alabrandꜧ mỏttꜧe ꜧonuɱ manneligꜧa ꜧwar tꜧera ſtak ꜧiŋ andra j ſkiỏlleŋ ſa atꜧ glaueneŋ ginga ſindꜧer Sydꜧoŋ ſprango tꜧe aff tꜧera ꜧꜹſta ok drogꜧo tꜧera ſwꜹrdꜧ/ ok kampadꜧe manneligꜧa tꜧer til tꜧe woro bodꜧe trỏtte/ ok ſattꜧe ſik nidꜧer Ocꜧ ꜧwiltis ſigꜧ Allebrandꜧ ſagde ſik mik titꜧ nampŋ eller ꜧaa er tꜧenne gamble maŋ tꜧer ſaa lꜹngꜧe ꜧaffuer ſlagis mʒ mik/ ſik mycꜧ ſnart titꜧ nampŋ eller tꜧʒ geldꜧer titꜧ liff/ ꜧillebrand ſwarede tu ſkaltꜧ fỏrſtꜧ ſꜹgia mik titꜧ nampŋ eller tu ſkaltꜧ warda myŋ fonge ful ſnartꜧ ꜹŋ |[11] tꜧʒ tw gỏr tꜧʒ nỏdoctꜧ Tꜧa bar allabrandꜧ ſitꜧ ſwꜹrdꜧ op mʒ badꜧe ꜧendꜧer ok ꜧỏg atꜧ ꜧyllebrandꜧ ok ꜧaŋ motꜧ ꜧonuɱ j gꜧeŋ ok engꜧeŋ ſpardꜧe tꜧeŋ andra tꜧe ſlogꜧos ſaa lengꜧe atꜧ tꜧe wordo badꜧe trỏttꜧe ok ꜧwiltis atꜧer i gꜧeŋ tꜧa ſadꜧe allabrandꜧ ſigꜧ mik titꜧ nampŋ ſnartꜧ eller tu ſkalt dỏỏ meŋ tu viltꜧ tꜧʒ ey gỏra mʒ godꜧa tw ſkaltꜧ tꜧʒ nw gỏra wtaŋ tina tacꜧ/ ta ꜧỏgꜧ allabrandꜧ badꜧe tiitꜧ ok ꜧartꜧ ok vartꜧ ſaa vredꜧ ok mentꜧꜹ atꜧ drꜹpa ꜧiŋ gambla togꜧ warde ꜧaŋ ſik manneliga . ꜧillebrand ſagdꜧe ꜹr tw nogotꜧ aff ylwinga ſlꜹctꜧ tꜧa ſik mik ſnart titꜧ nampŋ aller [?eller] tw ſkalt dỏỏ/ Alabrandꜧ ſwaredꜧe wil tu beꜧolla titꜧ liff tꜧa ſik mik ſnartꜧ titꜧ nampŋ ekke ꜹr jacꜧ aff ylwinga ſlꜹctꜧe/ ok viſtꜧ eſtu vndꜧerligꜧeŋ ꜹŋ tꜧʒ tu ꜹr gamol/ atꜧ tꜧu tỏr ſaa dantꜧ ſpỏria mik Sydꜧaŋ ꜧoggas tꜧe faſtꜧ Tꜧa ꜧỏgꜧ ꜧillebrand etꜧ ſtortꜧ ꜧugꜧ a alabrandʒ lar/ ſaa atꜧ ſyndꜧer gik brỏniaŋ ok fik ꜧaŋ togꜧ etꜧ ſtortꜧ ſaar/ atꜧ benitꜧ vildꜧe ekke bꜹra ꜧonuɱ . tꜧa ſagde alebrand til ꜧillebrandꜧ tw ꜧaffuer dyꜹffuoliŋ j tina ꜧandꜧ tꜧy vil jacꜧ gyffuo op myŋ vapeŋ/ jacꜧ ꜧaffuer ey mactꜧ ad ſtridꜧa motꜧ tik/ tagꜧ ꜧer mitꜧ ſwꜹrdꜧ ſoɱ ꜧillebrandꜧ togꜧ eptꜧer ſwꜹrdʒ tꜧo ꜧỏgꜧ ꜧiŋ vngꜧe til ok vilde ꜧwgga ꜧandena aff ꜧiŋ gambla . ꜧillebrand ſkỏtꜧ ſkiỏlliŋ fỏre ok ſagde tꜧʒ ſlagʒ lꜹrdꜧe tik eŋ kono ok ey tiŋ fadꜧer Sydꜧaŋ gik ꜧillebrand atꜧ ꜧonuɱ ſaa ꜧart atꜧ ꜧaŋ fiỏl oɱ kul/ ꜧiŋ gamble fiỏl oppa ꜧonuɱ ok ſloo mʒ clotiꜧt fỏr ꜧans bryſtꜧ ok ſagde ſik mik ſnart titꜧ |[12] namnpŋ ꜹlla tꜧʒ ſkal gella titꜧ liiff/ ꜧiŋ vngꜧe ſwaredꜧe mik ꜹr ey mykit oɱ mitꜧ liff ꜧꜹr eptꜧer medꜧaŋ ſaa gamal eŋ maŋ ſkal myk ỏffuer vinna/ ꜧiŋ gamble ſagdꜧe wil tu beꜧolla titꜧ liff tꜧa ſik mik ſnart oɱ tu eſtꜧ myŋ ſoŋ alabrandꜧ tꜧa ꜹr jacꜧ tiŋ fadꜧer ꜧillebrandꜧ Alabrandꜧ ſwaredꜧe ꜹr tu myŋ fadꜧer ꜧillebrandꜧ tꜧa ꜹr jacꜧ tiŋ ſoŋ Alabrandꜧ/ Sydꜧaŋ ſtodꜧo tꜧe badꜧe op . ok togos j fampŋ ok kyſtos/ ok wara tꜧa bodꜧe gladꜧe/ ok ſtigo a ſina ꜧeſta ok rida til bꜹrna Alabrandꜧ ſpordꜧe ꜧwar ſkildis j widꜧ didrik aff bꜹrna . ꜧillebrand ſwaredꜧe ok ſagde ꜧonuɱ altꜧ ꜧwro tꜧer oɱ war


Kap. 352.

Hillebrands möte med sin hustru.

Tꜧa gik wtꜧ mot tꜧeɱ ꜧillebrands ꜧuſtrv allabrans modꜧer ꜧoŋ ſoo ſiŋ ſoŋ blỏdꜧa faſtꜧ tꜧy grꜹtꜧ ꜧoŋ ok gaff ſik illa ok ſagde myŋ kere ſoŋ Alabrand ꜧwi ꜹr tu ſar eller ꜧwadꜧ maŋ fỏlgꜧer tik . Alabrand ſwarede aff tꜧʒta ſar ꜧaffuer engꜧeŋ ſkaɱ tꜧʒ gaff myk myŋ fadꜧer meſtꜧer ꜧillebrandꜧ ok ꜧaŋ komber ꜧꜹr nw ridende Tꜧo wartꜧ modereŋ gladꜧ ok fagnadꜧe wel meſtꜧer ꜧillebrand ok var tꜧer mykiŋ glꜹdꜧi oppa badꜧa ſidꜧer ok dwaldis j berna oɱ nattꜧena ꜧoŋ bantꜧ alabrandʒ ſaar tꜧʒ beſtꜧe ꜧoŋ kwndꜧe


Kap. 353.

Hillebrand rider in i Bern. Alebrands rådslag med stads-folket.

Tꜧa ꜧillebrandꜧ reedꜧ iŋ oppa ſlottꜧit berna tꜧa lop eŋ portꜧollerre wt motꜧ ꜧonuɱ ok ꜧog til ꜧonuɱ mʒ ſitꜧ ſuꜹrdꜧ tꜧy atꜧ ꜧaŋ kendꜧe ꜧonuɱ ey . Alabrandꜧ drogꜧ ſitꜧ ſwꜹrdꜧ ok ꜧỏgꜧ ꜧonuɱ ſtrax ꜧuwdit aff/ ꜧillebrand ſagdꜧe nw giorde tw eŋ ondꜧ gerningꜧ ty tw drap eŋ ſaklỏſaŋ maŋ/ ꜧans ꜧugꜧ ſkadde mik entꜧe ok ey viſtꜧe ꜧaŋ ꜧoo jacꜧ var Alabrandꜧ ſwarede tꜧʒ tik entꜧe ſkadde aff ꜧans ꜧugꜧ tꜧer maa tw takka tina brỏnia fỏre/ ꜧadꜧe [ꜧon] ey warit |[13] ſaa ꜧardꜧ taa ꜧade jacꜧ nw ꜧꜹmpt myŋ fadꜧer ok tꜧy war ꜧaŋ ey ſaclỏs/ Sydꜧaŋ ſampnede Alabrandꜧ altꜧ tꜧʒ folk j ſtadꜧeŋ war ok alle tꜧe viſaſtꜧe ok rikaſtꜧe j ſtadꜧeŋ wara ok ſagde til tꜧeɱ . konung didrik ꜹr komiŋ j ꜧwmlunga landꜧ/ ok wil ꜧaffua ſitꜧ rike j gꜧeŋ/ giffuer mik ſwar ꜧwadꜧ ꜧeller j vilieŋ ꜧaffua ꜧonuɱ fỏr konungꜧ ok ꜧerra eller ſeuekiŋ baleraadꜧ Tꜧe ſwaredꜧe alle j ſendꜧer ꜧer didrik ꜹr war rꜹttꜧe ꜧerre mʒ ꜧonuɱ vilioɱ [wij] liffua ok dỏỏ tꜧer oppa atꜧ ꜧaŋ ma winna ſitꜧ landꜧ igꜧeŋ ok takkade alla gudꜧ atꜧ ꜧaŋ war j gꜧeŋ komiŋ . Alebrand ſwaredꜧe ꜧoo tꜧʒ wil ey tro atꜧ ꜧer didrik ꜹr igꜧeŋ komyŋ tꜧa ſitꜧer ꜧer myŋ fadꜧer meſtꜧer ꜧillebrand ſoɱ fro ꜧonuɱ koɱ/ ok lꜹnge mʒ ꜧonuɱ bortꜧa waritꜧ/ tꜧa ropade alle ok bodꜧe ꜧonuɱ wara wel komyŋ ok priſade ꜧonuɱ mykit fỏr ſina troꜧetꜧ ok manꜧetꜧ Alabrand ſagde alle ꜧina rikaſtꜧe meŋ ok tꜧe ſoɱ godꜧ wapeŋ ꜧaffua gỏre ſik ſnartꜧ redꜧe wi wilie rida motꜧ konung didrik . Tꜧe giorde ſoɱ ꜧaŋ badꜧ


Kap. 354.

Konung Didrik får igen staden Bern och allt Humlunga-land.

Sydꜧaŋ redꜧ ꜧillebrandꜧ ok alabrandꜧ wt aff berna mʒ viC riddare ok j ſkogꜧeŋ ꜧer didrik war/ tꜧe ſtigꜧa off ſina ꜧeſtꜧa ok ꜧellſede ꜧonuɱ . ꜧer didrik ſtodꜧ op motꜧ tꜧeɱ ok wnfik tꜧeɱ wel ꜧaŋ togꜧ Alabrandꜧ j ſiŋ fampŋ ok kyſtꜧe ꜧonuɱ tꜧa war tꜧer mikyŋ lỏſtꜧ ok glꜹdi oppa alla ſydꜧer Sydꜧaŋ ſtegꜧ konungꜧ didrik a ſiŋ ꜧeſt falka ok meſtꜧer ꜧillebrand Alabrandꜧ ok ꜧertogꜧ lodowik giordꜧe teſſ likis ok ridꜧa til berna Alabrans menogꜧꜧetꜧ gingo wtꜧ motꜧ ꜧonuɱ meſtꜧer ꜧillebrand fỏrdꜧe ꜧans baner Tꜧa redꜧ allabrandꜧ til ꜧꜹr didrik ok ſagde/ tꜧa tw |[14] wartꜧ wtꜧ driffuiŋ aff bꜹrna ok ſidꜧaŋ jacꜧ vartꜧ til maŋ/ tꜧa antuardadꜧe konung ꜹrmentrik mik tꜧʒta ſlotꜧ ok landꜧ tꜧʒ ꜧaffuer jacꜧ wart fỏr ſeuekiŋ ſidꜧaŋ konungꜧ[] dỏdꜧe Tꜧa togꜧ Alabrandꜧ eŋ gulringꜧ aff ſiŋ ꜧandꜧ/ ok gaff ꜧer didrik ok ſagdꜧe ꜧꜹr mʒ antwardꜧer jacꜧ tik berna ok altꜧ ꜧwmlunga landꜧ ok mik ſiꜹlff til tiꜹniſtꜧ Ok mina mꜹŋ ſaa lengꜧe jacꜧ liffuer . ꜧer didrik ſwaredꜧe ꜧaff tak jacꜧ ſkal tꜧeg tꜧʒ lỏna ſaa lenge tw liffuer Sydꜧaŋ ridꜧo tꜧe j ſtadꜧeŋ ok wordꜧa tꜧer vel fagnade tꜧa wartꜧ ꜧer didrik kỏſtꜧeliga begaffuader/ ſomo gaffua ꜧonuɱ gooʒ ok gardꜧa ſome fagra ꜧeſtꜧa ſome ꜧwafſ ſwꜹrdꜧ ſome ꜧardꜧa ꜧiꜹlma/ ok gotꜧ ꜧarniſk meſtꜧer ꜧillebrandꜧ ok Alabrandꜧ leddo ꜧer didrik iŋ oppa berna ok ſattꜧe ꜧonuɱ j ſitꜧ ꜧỏgſꜹtꜧe ſidꜧaŋ wartꜧ ꜧaŋ ꜧyllat ỏffuer altꜧ ꜧwmlungꜧa landꜧ mꜹctogꜧ badꜧe ỏffuer ſlotꜧ ok ſtꜹdꜧer


Kap. 355.

Slaget vid Grekenborg. Sevekes fall.

OtAa dagꜧa tꜧer ꜹptꜧer redꜧ ꜧer didrik til eŋ ſtadꜧ ſoɱ rooɱ ꜧetꜧer tꜧer wartꜧ ꜧonuɱ ſact adꜧ ſeuekiŋ ſampnadꜧe eŋ ſtoraŋer ok vildꜧe ſtridꜧa mʒ ꜧonuɱ ꜧaŋ ſpordꜧe borgarana oɱ tꜧe vildꜧe ꜧaffuo ꜧonuɱ fỏr konung ok ꜧerra ok ſagde jacꜧ wil ſtridꜧa mʒ ſỏwekiŋ tꜧʒ ꜧaŋ ꜧadꜧe xx ſimoɱ [?sinoɱ] mera folk ꜹŋ jacꜧ ok vil jacꜧ annat tigge dỏỏ eller vinna mitꜧ landꜧ ok rike j gꜧeŋ/ borgara ſwaredꜧe [wij] wilioɱ mykit ꜧeller dỏỏ mʒ tik eŋ tiꜹna ſewekiŋ . ꜧer didrik ſagde ꜧa mik vil fỏlia tꜧe wampne ſik ſnart ok fỏlie mik jacꜧ ſkal ſynna ſỏwekiŋ ꜹŋ ꜧuro tꜧʒ ganga kaŋ Tꜧa redꜧ ꜧaŋ wtꜧ aff ſtadꜧeŋ mʒ viiiM riddare ok annat folk tꜧo ꜧaŋ koɱ fỏre eŋ ſtadꜧ ſoɱ ꜧetꜧer grꜹcꜧenborg |[15] tꜧer mỏttꜧe ꜧonuɱ jonkar ſewekiŋ mʒ xiiiM tꜧa redꜧ fraɱ ꜧer ꜧillebrandꜧ mʒ konungꜧ didriks baner tꜧer bỏriadis eŋ ſtor ſtridꜧ Tꜧa koɱ eŋ aff ſewekins mꜹŋ bak oppa ꜧer didriks ꜧꜹr mʒ viiM riddare tꜧe woro alle aff roɱ/ tꜧa ꜧer didrik tꜧʒ fỏrnaɱ/ tꜧa vendꜧe ꜧaŋ ſik motꜧ tꜧỏɱ ok ꜧillebrandꜧ mʒ ꜧonuɱ/ ok allabrandꜧ ſtriddꜧe motꜧ ſewekiŋ mʒ ſina meŋ/ ꜧer didrik ok ꜧillebrandꜧ ſtriddꜧe manneligꜧa allaŋ tꜧeŋ dagꜧ wtꜧ/ tꜧe ꜧoggo j ꜧel bade mꜹŋ ok ꜧꜹſtꜧa ok rido j ginoɱ ꜧꜹriŋ ꜹ ꜧwar tꜧeɱ tꜹctis/ ꜧertogꜧ allabrandꜧ redꜧ ꜧordeliga fraɱ motꜧ ſewekiŋ altꜧ til ꜧaŋ koɱ wndꜧer ꜧans baner ok ꜧỏgꜧ ſyndꜧer baner ſtankeŋ [?stongeŋ] ok ꜧandꜧeŋ aff tꜧeŋ baner ſtongꜧeŋ fỏrde tꜧʒ ſaa ſỏwekeŋ ꜧaŋ redꜧ ſtrax motꜧ allabrandꜧ tꜧe goffua ꜧwar annaŋ ſtor ꜧogꜧ tꜧera kamp waredꜧe lꜹngꜧe Tꜧa wredis allabrand ok ꜧỏgꜧ oppa ſewekins axil ok clỏff ꜧonuɱ nid j ſadeliŋ Tꜧa rooɱ wꜹriara tꜧetꜧ ſagꜧa atꜧ tꜧera konungꜧ war falleŋ tꜧo gaffua tꜧe ſik ok gaffuo ỏffuer atꜧ ſtridꜧa/ ok fiỏlla til fotꜧa konung didrik ok gaffua ſik j ꜧans woldꜧ/ ꜧꜹr didrik ſadꜧe til Alabrandꜧ tꜧu ꜧaffuer giortꜧ ſoɱ eŋ raſker drꜹngꜧ atꜧ tꜧu drap tꜧeŋ fỏrrꜹdare ꜧadꜧe tꜧʒ waritꜧ giortꜧ fỏr xx aar tꜧo ſtodꜧe bꜹtꜧer j ꜧwmlungꜧa landꜧ


Kap. 356.

Konung Didrik krönes till konung i Rom.

Tꜧa drogꜧ ꜧer didrik tꜧeŋ geneſtꜧe vegꜧ tꜧil roɱ ok all tꜧenne ꜧereŋ foldꜧe ꜧonuɱ ok ꜧwar dagꜧ koɱ folk til ꜧonuɱ ok engꜧeŋ tordꜧe ſtridꜧa motꜧ ꜧonuɱ/ ꜧaŋ redꜧ iŋ j roɱ ok ſtegꜧ aff ſiŋ ꜧeſtꜧ ok gik ok ſatte ſik j tꜧeŋ ſama ſtoll ſoɱ konungꜧ[a] plꜹga ſitia ok krỏnas/ ꜧer ꜧillebrandꜧ ok alabrandꜧ ſatte krono oppa ꜧans ꜧwudꜧ ok gaffua ꜧonuɱ konunga nampɱ ỏffuer altꜧ tꜧʒ rike konungꜧ Ꜹrmentrik ꜧade fỏr |[16] ꜧaftꜧ Sydꜧaŋ gingo riddara ok ſwꜹna fraɱ ok al menogꜧetꜧeŋ ok ſworo ꜧonuɱ edꜧer ſoɱ bordꜧe ꜧꜹr didrik war too eŋ mꜹctꜧogꜧ konungꜧ/ ꜧaŋ lotꜧ ſtỏpa et liknilſe aff kopor ꜹptꜧer ſik ok ſiŋ ꜧeftꜧ falka tꜧʒ ſtodꜧ lꜹnge j roɱ eptꜧer ꜧans dỏỏdꜧ ꜧaŋ a[n]twardadꜧe ꜧertogꜧ alabrandꜧ tꜧʒ ſlotꜧ ſoɱ raaɱ ꜧetꜧ tꜧer bleff ꜧaŋ lengꜧe ꜧertogꜧ ỏffuer ꜹŋ meſtꜧer ꜧillebrand vildꜧe aldrigꜧ fro ꜧonuɱ ſkilias ꜧaŋ bleff nꜹr didrik ſaa lenge ꜧaŋ bleff dỏỏdꜧ engꜧeŋ tordꜧe ſtridꜧa motꜧ ꜧer didrik ꜧwaſke konung eller ꜧꜹrtogꜧe ſaa mykit ryctꜧe gik aff ꜧans ſtora manꜧet


Kap. 357.

Konung Didrik och Hillebrand låta christna sig. Mäster Hillebrands död. Drottning Ärets död.

TAa ꜧer didrik war eŋ gamal maŋ tꜧa wꜹndis mange til criſtiŋ doɱ/ tꜧa lotꜧ ꜧer didrik ok ꜧillebrandꜧ criſna ſik ok altꜧ tꜧʒ rike ſoɱ til roɱ laa/ ok lombardy ok mangꜧ annar landꜧ litꜧit tꜧer eptꜧer wartꜧ meſtꜧer ꜧillebrandꜧ ſywcꜧ . konung didrik ſatꜧ nꜹr ꜧonuɱ badꜧe natꜧ ok dagꜧ Tꜧa ſade ꜧillebrandꜧ tꜧenna ſotꜧ wardꜧer myŋ dỏdꜧ/ lꜹtꜧ myŋ ſoŋ nywtꜧa mik atꜧ/ ok ꜧonuɱ giffuer jacꜧ al myŋ wapeŋ tꜧeɱ ſkal ꜧaŋ bꜹra fỏr tꜧeɱ [?tik] ꜧwar tu ꜧonuɱ widꜧer tỏrff/ Sydꜧoŋ dỏdꜧe ꜧillebrand ꜧꜹr didrik grꜹt ok ſỏrgde ſara fiŋ godꜧa weŋ ꜧer didrik lotꜧ jordꜧa ꜧonuɱ mʒ ſtora wꜹrdoꜧetꜧ/ tꜧʒ ſꜹgia tyſke mꜹŋ atꜧ ꜧaŋ war tꜧeŋ troaſtꜧe maŋ tꜧer wara mottꜧe Tꜧer til bodꜧe ſtark ok manneligꜧeŋ ok wiis ok mildꜧ ok ꜧỏffuifker ꜧaŋ war ix ſinnoɱ xx ar tꜧa ꜧaŋ dỏdꜧe ok ſomme ſꜹgia atꜧ [ꜧaŋ] var cc ar/ Alabrandꜧ ꜹrffuadꜧe ſiŋ fadꜧer ok tiꜹntꜧeer didrik ſaa lenge ꜧaŋ liffuedꜧe . litꜧitꜧ tꜧer eptꜧer dỏdꜧe drotningꜧ ꜹretꜧ ꜧenne ſỏrgde mangꜧeŋ maŋ ty ꜧoŋ |[17] ladꜧe gotꜧ til ꜧwart moll/ ſa giordꜧe ok ꜧenne frꜹnka ꜹrka drotningꜧ ok gudeliŋ margreffue rỏdges ꜧuſtru tꜧeſſe iii quinnor ꜧaffua priſade waritꜧ fỏr alla tꜧe quinnor j tyſka twngor waro bedꜧe [?badꜧe] til ꜧỏuiſꜧetꜧ mildꜧetꜧ ok wiſꜧetꜧ


Kap. 358.

Huru konung Didrik red på jagt i skogarne. Om hans häst Blange.

Hꜹr didrik aff berna redꜧ nw altiidꜧ mʒ ꜧỏk ok ꜧwndꜧ tꜧʒ war ꜧans meſtꜧa lỏſtꜧ atꜧ ꜧaŋ war diꜹ[r]ff ok ſtarker atꜧ inte wordꜧe ꜧaŋ ꜧwart ꜧaŋ redꜧ j ſtora ſkogꜧa ok ỏkŋ optꜧa redꜧ ꜧaŋ enſamber/ ꜧaŋ ꜧade ok ſaa godꜧaŋ ꜧeſtꜧ ok raſkaŋ ſoɱ blange ꜧetꜧ tꜧeŋ gaff alabrandꜧ ꜧonuɱ/ ꜧꜹr didrik rꜹddis ꜧwaſke mꜹŋ eller diwr ꜧaŋ redꜧ


'Kap. 359.

Om konung Ortnid i Brugara-land, huru han red ut emot en draka och vardt dräpen.

Eŋ konungꜧ war j etꜧ landꜧ ſoɱ brugara ꜧetꜧer ꜧaŋ ꜧetꜧ ortnidꜧ ꜧaŋ war eŋ mactꜧa kꜹmpe/ ꜧans ꜧuſtru ꜧetꜧ iſſꜹl ꜧaŋ plꜹgꜧadꜧe ok gerna rida enſamber j jꜹctꜧ engꜧeŋ wilde ꜧaŋ ꜧaffua mʒ ſik/ ꜧaŋ war eŋ fultꜧagꜧa maŋ ꜧonuɱ war ſactꜧ aff eŋ ſkogꜧ tꜧer loo eŋ ſtor drake wti tꜧiitꜧ wildꜧe ꜧaŋ ridꜧa ok fỏrſỏkia ſik ꜧonuɱ tyctꜧe ok ſaa atꜧ engꜧeŋ maŋ war ꜧans like/ ꜧaŋ redꜧ j tꜧeŋ ſkog ſoɱ drakeŋ loo/ tꜧer koɱ drakeŋ motꜧ ꜧonuɱ ꜧaŋ war badꜧe tiok ok langꜧ ꜧaŋ ꜧadꜧe ſtort ꜧwudꜧ ok ſtarka fỏtꜧer/ konungꜧ ortnidꜧ rende til drakeŋ mer aff daar ꜧetꜧ ꜹŋ wiſꜧetꜧ ty atꜧ drakeŋ var ſaa ſtark atꜧ ꜧaŋ togꜧ ꜧonuɱ ſtrax mʒ ſina clỏr ok flỏgꜧ mʒ ꜧonuɱ j eŋ dywpaŋ dal ok iŋ j etꜧ bꜹrgꜧ tꜧer laga iii ꜧans wngꜧa fỏre/ ꜧaŋ kaſtꜧedꜧe konungꜧeŋ dỏdꜧaŋ fỏr wngana ſidꜧaŋ wartꜧ ꜧaŋ ſnart op ꜹtꜧiŋ ſydꜧaŋ kaſtadꜧe drakeŋ ꜧans ꜧarniſk ok beŋ wtꜧaŋ fỏr bodꜧ/ tꜧʒta ſpordis widꜧa |[18] ỏffuer all landꜧ atꜧ konungꜧ[] war bortꜧa ok engꜧeŋ wiſtꜧe ꜧwar ꜧaŋ war bliffuiŋ/ Tꜧa ſlo ſik ſamaŋ eŋ ꜧỏp mʒ tiwffua ok ſkalcꜧa ſaa atꜧ tꜧe vora iiiM ok beſtalladꜧe konung ortnidꜧ[s] ſlotꜧ/ tꜧy atꜧ tꜧe wiſtꜧe atꜧ rikit war ꜧỏffdinga lỏſtꜧ


Kap. 360.

Konung Didriks kamp med draken.

er didrik aff berna redꜧ atꜧ wedꜧa diwr ꜧaŋ for lꜹnge wil j tꜧeŋ ſama ſkogꜧ/ ꜧaŋ koɱ a tꜧeŋ ſamma wꜹgꜧ ſoɱ tꜧeſſe ſkalka ok tiwffua ꜧadꜧe fraɱ dragit/ ꜧaŋ redꜧ eptꜧer ok wildꜧe finna tꜧeɱ ok mentꜧe atꜧ winna nogꜧeŋ priis tꜧa ꜧaŋ koɱ ꜧart eptꜧer tꜧeɱ/ tꜧo ꜧỏrdꜧe ꜧaŋ bortꜧo j ſkogꜧeŋ mykit buller/ ok braſk ꜧaŋ ſloo ſiŋ ꜧeſtꜧ blanka mʒ ſporona ok retꜧ tꜧiitꜧ ſoɱ bulritꜧ war ꜧans ꜧeſtꜧ ſkydꜧe fỏr e[ŋ]gꜧeŋ tingꜧ ſaa ſtortꜧ ꜧiꜹrtꜧa ꜧadꜧe ꜧaŋ/ tꜧa fik ꜧaŋ ſee ꜧwar eŋ drake bardis witꜧ eŋ leoŋ/ tꜧa koɱer didrik j ꜧugꜧ ꜧwadꜧ vapeŋ ꜧaŋ fỏrdꜧe j ſiŋ ſkiỏl tꜧy wille ꜧaŋ ꜧiꜹlpa leonetꜧ ok ſtegꜧ wtaff ſiŋ ꜧeſtꜧ ok drogꜧ ſitꜧ ſwꜹrdꜧ ok ꜧỏgꜧ oppa drakeŋ ok tꜧʒ betꜧ ey oppa tꜧy atꜧ ekkia ſax ꜧans godꜧa ſwꜹrdꜧ laa ꜧemma j gꜧeŋ tꜧʒ wngalt ꜧaŋ tꜧy atꜧ ſwꜹrdit braſtꜧ ſyndꜧer j ꜧiꜹltana Tꜧa ropadꜧe ꜧer didrik Tꜧu eŋ ꜧꜹlgꜧe gudꜧ ꜧiꜹlp mik nw/ myk kaŋ engꜧeŋ annar ꜧiꜹlpa tꜧʒta ꜹr tꜧeŋ fỏrſtꜧa bỏŋ jacꜧ badꜧ tik ſydꜧaŋ jacꜧ togꜧ atꜧ troo oppa tik/ myŋ gudꜧ ꜧiꜹlp mik wtaŋ tꜧw lỏſer mik nw tꜧa wardꜧer jacꜧ aldrꜹgꜧ lỏs Sydꜧaŋ togꜧ ꜧaŋ op etꜧ ſtortꜧ trꜹ mʒ rỏtꜧer/ tꜧa wartꜧ drakeŋ ſaa wredꜧ atꜧ ꜧaŋ fik leonitꜧ j ſiŋ mwŋ |[19] ok ſtiꜹrtꜧeŋ ſloo ꜧaŋ oɱ kringꜧ ꜧꜹr didrik ok ꜧyltꜧ ſaa badꜧe ꜧꜹr didrik ok leonet ok flỏgꜧ j bergit til ſina vngꜧa/ ꜧaŋ kaſtadꜧe leonet fỏr vngana tꜧʒ wartꜧ ſnart op ꜹtꜧitꜧ tꜧa drakeŋ war mꜹt tꜧa rꜹctꜧ ꜧaŋ vt ſiŋ ſtiꜹrtꜧ tꜧa wart ꜧer didrik lỏỏs ok krop fraa drakeŋ tꜧer war ſaa morctꜧ ꜧaŋ kwnne intꜧe ſee ꜧaŋ faŋ badꜧe clꜹdꜧe ok ꜧarniſk/ oɱ ſidꜧer faŋ ꜧaŋ etꜧ ſwꜹrdꜧ ꜧaŋ togꜧ ſwꜹrditꜧ op ok ꜧỏgꜧ j ſteneŋ tꜧa wartꜧ ſaa liwſt atꜧ ꜧaŋ ſaa ꜧwar drakeŋ laa ok ꜧans wngꜧa ok ſoffua/ ꜧaŋ trodde ok wel oppa ſwꜹrdʒ ſydꜧaŋ tꜧʒ ꜧỏltꜧ tꜧʒ fỏrſtꜧa ꜧugꜧ ꜧaŋ wille tꜧa antigꜧe winna priis eller dỏỏ/ Sydꜧeŋ gik ꜧaŋ til drakeŋ ok ꜧỏgꜧ ꜧonuɱ ꜧalſeŋ ok rygꜧeŋ ſyndꜧer tꜧy atꜧ ſwꜹrdʒ betꜧ ganſka wel tꜧa rỏntꜧe bondꜧeŋ ꜧwadꜧ geſtꜧ ꜧaŋ ꜧadꜧe fangitꜧ Tꜧa drakeŋ war dỏỏdꜧ tꜧa ſaa ꜧaŋ ꜧwar ꜧans vngꜧa logꜧa ok tꜹnctꜧe ſaa atꜧ tꜧe mandꜧe ey bꜹtre wardꜧa ꜹŋ tꜧera fadꜧer ꜹŋ tꜧe mattꜧe liffua tꜧy ſloo ꜧaŋ tꜧeɱ alla j ꜧel


Kap. 361

Huru Didrik fann konung Ortnids vapen och fångade hans häst.

Sydꜧaŋ ꜧỏgꜧ ꜧaŋ j bergit tꜧa ſoo ꜧaŋ ꜧwar ꜧarniſk loo ganſkegꜧa wel giortꜧ ſoɱ ꜧerra plꜹgꜧa ꜧaffua/ ꜧaŋ togꜧ ꜧarniſkitꜧ ok faŋ oppa dỏrena ok gik tꜧer wtꜧ ok op aff daleŋ Tꜧa ſaa ꜧaŋ oppa ꜧiꜹlmeŋ ſoɱ ꜧaŋ faŋ j bergitꜧ tꜧer ſtodꜧ oppa fꜹɱ karbuncꜧula ſtena/ ok ſkiỏllin war fỏr gyltꜧ ꜧaŋ ladꜧe tꜧʒ ſama ꜧarniſk oppa ſik ok bantꜧ ꜧiꜹlmyŋ oppa ſit ꜧuwdꜧ [ok sagde] ꜧerre gudꜧ nadꜧe tiŋ ſiꜹl konungꜧ ortnidꜧ mik tykker atꜧ tꜧʒta war titꜧ ꜧarniſk/ ſidꜧaŋ gik ꜧaŋ ok ſỏctꜧe eptꜧer ſiŋ ꜧꜹſtꜧ ꜧaŋ faŋ oppa eŋ annaŋ ꜧꜹſt ꜧaŋ war ſwartꜧ ok ꜧade ſadeliŋ wndꜧer bukeŋ/ ꜧꜹſtꜧ[] war ſtor ok wel ſkaptꜧer ꜧer didrik lop lꜹngꜧe eptꜧer ꜧonuɱ ok kwnne ey faa ꜧonuɱ tꜧa cleff ꜧaŋ upp j etꜧ trꜹ ok ꜧꜹngde tꜧer ſiŋ ſkiỏl ok |[20] ſiŋ ꜧiꜹlɱ/ ok lop ſydꜧaŋ eptꜧer ꜧeſtꜧeŋ tꜧʒ meſtꜧa ꜧaŋ kwndꜧe oɱ ſydꜧer fik ꜧaŋ ꜧꜹſtꜧeŋ mʒ ſtora mỏdꜧa/ ſaa atꜧ ꜧeſtꜧeŋ ſloo fỏrſtꜧ til ꜧonoɱ mʒ bodꜧeŋ beneŋer didrik togꜧ oɱ badꜧeŋ beneŋ ok ſlo ꜧonoɱ ſaa til jordena ok fik ſydꜧaŋ oɱ ꜧans ꜧals mʒ badꜧa ſina ꜧendꜧer ok ꜧỏltꜧ ꜧonoɱ wtaŋ ꜧans tak tꜧʒ ſkwlle nꜹpligꜧa xii meŋ ꜧaffua giortꜧ ꜧaŋ wendꜧe op ſadeliŋ a ꜧeſtꜧeŋ ꜧaŋ war al fỏr gyltꜧ ſydꜧaŋ ſtegꜧ ꜧaŋ oppa ꜧeſtꜧeŋ ok redꜧ titꜧ ꜧans ꜧarniſk ꜧꜹngdꜧe ok wapnadꜧe ſik mʒ konung ortnidꜧ[s] ꜧarniſk/ ſitꜧ egitꜧ ꜧꜹngde ꜧaŋ j etꜧ tꜧre tꜧy ꜧaŋ weſtꜧe atꜧ engꜧeŋ torde koma j tꜧeŋ ſkogꜧ medꜧaŋ tꜧeŋ drake ꜧaŋ liffde


Kap. 362.

Konung Didrik rider till konung Ortnids slott och hjelper borgarena emot fienden.

Sydꜧaŋ redꜧ ꜧaŋ til feſtitꜧ manneligꜧa ſoɱ konungꜧ ortnidꜧ atte/ tꜧa laa tꜧer fỏre iiiM folk ſoɱ fỏr war ſactꜧ ꜧaŋ redꜧ til feſtitꜧ drotningꜧeŋ ſtodꜧ j etꜧ torŋ ok ſaa ꜧonoɱ komo ꜧoŋ kendꜧe ſtrax ꜧarniſkit ok mentꜧe atꜧ tꜧe ꜧadꜧe warit ꜧenne ꜧerre konungꜧ ortnid/ ꜧoŋ wart ganʒſka gladꜧ ok gik ſnart nidꜧ til ſina meŋ/ ok badꜧ tꜧỏɱ wapna ſik/ ok ſagde jacꜧ ſa myŋerra koma/ ridꜧer wtꜧ ok ꜧiꜹlper ꜧonuɱ tꜧy ꜧaŋ kaŋ ey koma atꜧ borgꜧeŋ wtaŋ ꜧaŋ ridꜧer gynoɱerꜹŋ/ ſidꜧaŋ togꜧe tꜧe ſiŋ wapeŋ ok ridꜧa wtꜧ motꜧ ꜧonuɱ ok fỏrdꜧe konungꜧ ortnidꜧʒ baner mʒ ſik/ tꜧe ſoɱ borgꜧeŋ ꜧadꜧe beſtallat rida ſtrax motꜧ tꜧỏɱ/ ok ſtriddo mʒ tꜧeɱ Tꜧa koɱ ꜧer didrik ok kꜹndꜧe konungꜧ ortnidʒ baner ſidꜧaŋ drogꜧ ꜧaŋ ſitꜧ ſwꜹrdꜧ/ ok ſtridꜧe manneligꜧa ok ꜧalp tꜧeɱ aff ſlottitꜧ wara/ tꜧo tꜧe tꜧʒ ſagꜧo tꜧo mentꜧe tꜧe wiſtꜧ atꜧ tꜧʒ war tꜧeras ꜧerrꜹ ok wardꜧo ſidꜧaŋ ꜧalffua gladꜧera ok diꜹrffuare/ tꜧy atꜧ tꜧe wiſtꜧe atꜧ bꜹtre war tꜧỏɱ konungꜧ ortnidʒ ꜧialp ꜹŋ C wapnade meŋ/ ꜧꜹr didrik ꜧỏgꜧ oppa bade ꜧendꜧer ſoɱ ꜧaŋ war waŋ atꜧ gỏra ſaa |[21] atꜧ intꜧe ꜧarniſk ꜧꜹctadꜧe fỏr ꜧonuɱ ꜧaŋ ſloo ſaa mangꜧeŋ maŋ j ꜧell/ tꜧʒ wndꜧer war/ tꜧe aff ſlottitꜧ waro/ ꜧolpa ꜧonoɱ trỏſteligꜧ tꜧo mottꜧe tꜧe fiande fly ok ꜧade tꜧaa miſtꜧ xvC folk tꜧe tꜧer flyddo fingꜧo ſtor ſar


Kap. 363.

Konung Didrik yppar sitt namn och förtäljer om konung Ortnids död.

konung didrik wendꜧe jgꜧeŋ mʒ tꜧỏɱ aff ſlottit wore tꜧe mentꜧe tꜧʒ ꜧade warit tꜧeras ꜧerre ſaa lenge ꜧaŋ bant aff ſiŋ ꜧiꜹlɱ/ tꜧa ſagꜧo tꜧe atꜧ tꜧʒ war eŋ manligꜧ maŋ mʒ etꜧ grymtꜧ anletꜧe eŋ [?ey] tꜧera egꜧeŋ ꜧerre Tꜧa drotningꜧeŋ fik tꜧʒ ſee tꜧa gik ꜧoŋ til ꜧer didrik ok ſpordꜧe godꜧe ꜧerre ꜧwar [?ꜧwat] ꜹr titꜧ wapeŋ [?nampŋ] eller ꜧwar fik tu myns ꜧerra vapeŋ . ꜧer didrik ſwaredꜧe mitꜧ nampŋ ꜧaffue j wel fỏrra ꜧỏrtꜧ/ tꜧʒ wil jacꜧ ey dỏla fỏr edꜧer jacꜧ ꜧetꜧer didrik aff berna ok nw ꜹr jac konungꜧ ỏffuer rỏɱ ok flere ſtꜹdꜧer ꜹŋ berna/ tꜧenna vapeŋ tok jacꜧ j tꜧenna ſkogꜧ lanct nidꜧer j jordena ok tꜧer war eŋ ſtor drake/ ꜧaŋ ꜧadꜧe drꜹpit idꜧeŋ ꜧerre tꜧer ligia eŋ all ꜧans beeŋ tꜧer togꜧ jacꜧ tꜧʒta ꜧarniſk/ ok ꜧeſtꜧeŋ togꜧ jacꜧ lanctꜧ j ſkogꜧeŋ Tꜧo gik drotningꜧeŋ til ꜧonuɱ ok togꜧ ꜧonuɱ j ſiŋ fampŋ ok kyſte ꜧonuɱ ok badꜧ ꜧonuɱ wara gudꜧi wel komiŋ/ ꜧoŋ ledde ꜧonuɱ j eŋ ſal mʒ ſik lotꜧ ꜧonuɱ tiꜹnare til ꜧandꜧ ok ſkꜹnctꜧe ꜧonuɱ myỏdꜧ ok wiŋ Tꜧʒ beꜧagedꜧe ꜧꜹr didrik wel Tꜧy dwaldis ꜧaŋ tꜧer ena ſtundꜧ


Kap. 364.

Konung Didrik håller bröllopp med drottning Issäl, och rider hem til Rom.

drotningꜧeŋ war ganʒca fagꜧer ꜧer didrik beddis til ꜧenne mʒ ꜧedꜧer ok ꜹro mʒ allas ꜧenne godꜧa meŋ radꜧ ꜧoŋ giorde ꜧans vilie ok giorde ſtrax ſtort brỏlỏp mʒ mykiŋ wꜹrdꜧogꜧetꜧ Tꜧa tꜧʒ war ỏffuer ſtanditꜧ tꜧa ſattꜧe ꜧaŋ tꜧer eŋ jꜹrl ſoŋ ſoɱ Artws ꜧetꜧ til ꜧỏffuiſmaŋ ỏffuer tꜧʒ landꜧ ꜧer didrik ok drotningꜧeŋ ridꜧa til berna mʒ vM riddare/ ꜧaŋ ꜧadꜧe ſaa lenge bortꜧo warit atꜧ ingꜧeŋ ꜧans maŋ wiſtꜧe ꜧwar ꜧaŋ war Tꜧa tꜧe ſpordꜧo ꜧans komo/ ok ꜧwadꜧ |[22] pris ꜧaŋ ꜧadꜧe wynnitꜧ tꜧa ridꜧo tꜧe wt aff roɱ motꜧ ꜧonuɱ mʒ vM friburna meŋ Tꜧo redꜧ didrik jŋ i roɱ mʒ ſtor werdogꜧetꜧ ok ꜧaffde ꜧaŋ nw mykit ỏkt ſitꜧ rike ỏffuer alla werldena ſtodꜧ ꜧans ryctꜧe loff ꜧedꜧer priis ok ꜹra




Afvikande läs-arter:

  1. Bl. 141.
  2. Bl. 141. Verso.
  3. Bl. 142.
  4. Bl. 142. Verso.
  5. Bl. 143.
  6. Bl. 143. Verso.
  7. Bl. 144.
  8. Bl. 144. Verso.
  9. Bl. 145.
  10. Bl. 145. Verso.
  11. Bl. 146.
  12. Bl. 146. Verso.
  13. Bl. 147.
  14. Bl. 147. Verso.
  15. Bl. 148.
  16. Bl. 148. Verso.
  17. Bl. 149.
  18. Bl. 149. Verso.
  19. Bl. 150.
  20. Bl. 150. Verso.
  21. Bl. 151.
  22. Bl. 151. Verso.