Sakrale stednavne i Norden Ordforklaring

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Dansk.gif


Sakrale stednavne i Norden


Ordforklaring
Forklaring af gamle ord og ordled


Af Carsten Lyngdrup Madsen
© 2017


A---Á -- B -- C -- D -- E---É -- F -- G - H -- I---Í -- J -- K -- L -- M -- N -- O---Ó -- P -- Q --R -- S -- T -- U---Ú -- V---W -- Y---Ý -- Þ -- Æ -- Ö---Ǫ --Å --

A

ager
  • Norrønt: akr, m.
  • Gammelnorsk: akr og ákr, m.
  • Gammeldansk: akær, m.
  • Gammelsvensk: åker, n.
  • Grundbetydning: opdyrket jordstykke, mark.
    • "Glda. akær, m., anvendes i betydningen 'jordstykke der bruges til dyrkning afgrøder; dyrket mark' (DDO). Et bestemt antal agre udgør tilsammen en ås, s.d., der er den mindste navnesammenholdte enhed i det ældre dyrkningssystem under landsbyfællesskabet. Da enheden normalt består af et betydeligt antal agre, typisk mellem 10 og 50, vil subst. ager ofte forekomme i pluralis. Anvendelse i singularis vil normalt udtrykke den mere almene betydning 'dyrket mark, agerjord'. Singulær form indicerer derimod ikke, at åsen kun består af én ager." (Danmarks stednavne, nov. 2017.)
    • Se endvidere: Oluf Rygh: Ordforklaring til norske gårdnavne.


al
  • Gotisk: alhs
  • Oldsaxisk: alah
  • Oldengelsk: ealh
  • Norrønt: áll
  • Gammeldansk: al, f. eller m.
  • Grundbetydning: Kultsted, tempel
    • For en fyldig diskussion af dette ord se: Lennart Elmevik: Till diskussionen om ett sakralt *al i nordiska ortnamn i Namenwelten, 2004, Stefan Brink: Har vi haft en kultiskt *al i Norden? i Sakrale navne, Norna-Rapporter 48, 1990 og Per Vikstrand: Gudarnas platser - Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen, 2001. I sidstnævnte hedder det bl.a.: "Frågan om et sakralt *alh- funnits i Norden tilhör sakralnamnsforskningens mest komplicerade och mångfacetterade problem och kan säkerligen aldrig ges en entydig lösning."(s. 192.)
    • "al Sedan länge har man räknat med att en motsvarighet till gotiskans alhs 'tempel' ingår i några svenska ortnamn. Namn där man velat se ett sådant nordiskt al är t.ex. Motala 'helgedomen vid vägmötet', Alsike 'ek- lunden vid templet' och det svårtolkade Götala vilket bl.a. uppfattats som 'götarnas helgedom'. I diskussionen har också figurerat namn som Ål, Altuna, Ales stenar m.fl. Frågan om ett sakralt al funnits i Norden är synnerligen komplicerad och kan säkerligen aldrig ges ett entydigt svar. Motsvarigheter till det gotiska alhs finns i forntyska språk och i fornengelskan. Det kan således röra sig om ett samgermanskt ord, även om säkra spår saknas i de nordiska fornspråken. Ett al som ingår i ortnamn kan också ha flera olika ursprung. Det verkar t.ex. finnas ett terrängbetecknande fsv. *al med betydelsen 'något långsmalt', och därtill kommer trädbeteckningen al och fiskbeteckningen ål (fsv. al). I namn som Alsnö och Almunge har man vidare räknat med bildningar till dialektordet ala 'avla, växa', syftande på svällande öformationer eller vattendrag som regelbundet svämmar över. Ett viktigt argument för ett sakralt al har varit namnen Fröjel, Fryele och Friel, där man räknat med att gudinnenamnet Fröja ingår i förleden, men denna uppfattning har ifrågasatts. Bakom en rad bygde- eller distriktsnamn som Ale härad, Albo härad, Allbo härad, Norr- och Söderala, Alböke skymtar dock ett *al som inte alltid så lätt låter sig förklaras på ovan nämnda alternativa sätt. Formellt möjligt är också att namnen Onsala och Odensala, Östersunds stad, Jämtland, skall uppfattas som *Odens al (och inte *Odens sal). Dessa namn skulle kunna innehålla ett med gotiskans alhs 'tempel' besläktat ord, men den närmare innebörden låter sig inte avgöras. Litteratur: Stefan Brink, Har vi haft ett kultiskt *al i Norden?, i Sakrala navne. Rapport fra NORNAs sekstende symposium i Gilleleje 30.11-2.12.1990. Red. Gillian Fellows-Jensen & Bente Holmberg (1992), s. 107-21; Lennart Elmevik, Svenska ortnamn med förleden Frö-, i Ortnamn i språk och samhälle. Hyllningsskrift till Lars Hellberg. Red. Svante Strandberg (1997), s. 107-15; Per Vikstrand, Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen (2001), s. 191-206." (SOL).




B

bol
  • Norrønt: ból, n.
  • Gammelsvensk: ból, n.
  • Grundbetydning: Gård, bolig, opholdssted
    • "Gno. Ból n. (Gen. bols) findes sjelden i Gårdnavne og da, som det synes, stadigt i Betydning af 'Bosted, Gård'. Meget oftere bruges det deraf afledede bœli." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


borg
  • Norrønt: borg, f.
  • Gammeldansk: burgh, f.
  • Gammelsvensk: borgh, f.
  • Grundbetydning: 1. Højdedrag i landskabet; 2. befæstet bygningsværk
    • "(glda. burgh / borgh, oldisl. borg, f.,) forekommer i den nuværende hovedbetydning 'befæstet bygning el. bygningskompleks opført (i middelalderen el. tidligere) som bolig for en fyrste, en stormand e.l.' (DDO), men har også en ældre betydning 'højdedrag, forhøjning i landskabet' i især vestjyske stednavne. Borg er utvivlsomt rodbeslægtet med subst. bjerg, glda. biargh; jfr. artiklen om dette ord. Den ieur. rod er hhv. *bhrgh og *bhergh- som igen er udvidelser af rodparret *bhr- og *bher- der indgår i bl.a. vb. bære. De to ord har således deres oprindelse, etymologisk set, i en rod hvis betydning må ansættes til 'noget båret, løftet, hævet'. Også vb. bjærge hører muligvis til samme rod, idet det oprindelig kan have betydet 'redde, beskytte noget ved at løfte det op'; jfr. Edward Schröder, Deutsche Namenkunde (1944) p. 201 og Heinrich Boxler, Die Burgnamengebung i der Nordostschweiz und in Graubünden (1976) p. 79.
    • Rodslægtskabet mellem borg og bjerg indebærer dog ikke at de to ord oprindelig er synonyme. I gotisk, Wulfilas bibeloversættelse ca. 350, er borg (got. baurg) brugt i betydningen 'by, stad', gengivende græsk polis. I oldsaksiske, oldhøjtyske og oldengelske kilder fra 800-tallet anvendes det dels i samme betydning, ligeledes som oversættelse af græsk polis, dels i betydningen 'fæstning, befæstet bebyggelse'. Jfr. at betydningen 'by' er bevaret i engelsk borough.
    • På nordisk område er ordet først overleveret i middelalderlige kilder. I vestnordisk bruges det i betydningen 'Vold, Mur hvormed man søger at gjøre det inden- eller bagenfor liggende Land utilgjængeligt; Sted som er befæstet med omgivende Vold eller Mur' (Fritzner), 'befæstet bygning' (f.eks. om den borg som kong Sverre i slutningen af 1100-tallet lod bygge i Bergen; Fornmanna sögur VIII 284), 'Terrasse, Flade, som har høit Land eller Fjeld paa sin Bagside, men som falder saa brat af mod det lavere liggende Land, at dets Bestigelse derfra falder vanskelig' (Fritzner), 'ei flat høgd med bratt framside' (Heggstad). En lignende betydning har borg endnu i enkelte norske dialekter: 'høg, bratt berghamar' (Norsk Ordbok).
    • Af citaterne fremgår det således at appellativet borg i vestnordisk nok er højdebetegnende i topografisk anvendelse, ligesom bjerg, men at det er mere specificerende end dette ord, idet det især betegner højder med brat fald til én side, med affladet top eller hylde i bakkesiden.**I glsv. er ordet sparsomt overleveret, ligeså i svenske dialekter. I gutnisk anvendes det i flere topografiske betydninger: 'strandbacke, bare sten utan trä och gräs; klapperstenvall; hög sandås, stengrusbacke; bergskulle; kal slätt' (Säve-Gustavson, Gotländsk Ordbok).
    • I glda. er appellativet borg kun overleveret i betydningen 'fæstning, befæstet bygning'." (Danmarks stednavne, nov. 2017)




C


D


E


F





G

guth
  • Norrønt: goð, m.
  • Gammeldansk: guth, m.
  • Gammelsvensk: guþ, m.
  • Grundbetydning: gud
    • Efterleddet -guth — Ølgod (Ølguth), Vorgod (Worthguth), Tyregod (Thiurguth) — er en afledning af substantivet guth, gud. Beslægtet hermed er også gøth, som er efterleddet i Viuf. (Danmarks stednavne, nov. 2017.)
    • Om -guth som efterled siger Gunnar Knudsen, at det "anses for et sakralt efterled af uvis betydning." (Kultminne i stadnamn. Danmark. Religionshistorie, Nordisk kultur 26, s. 37).
    • ". . . maaske kunde der tænkes en Bet. „et ved magiske Ord indviet Sted“. (Danmarks stednavne, opslag Tyregod, nov. 2017.)


gil
  • Norrønt: gil, m.
  • Grundbetydning: kløft, bjergkløft
    • "gil n. (Gen. gils, Flt. i Gaardnavne giljar f.), Kløft, Revne, Fure i Fjeld. Nu mest udtalt Jel med lukt e eller Jøl. Paa enkelte Steder findes Hunkjønsformer, Gil f. og Gila f., med samme eller nærstaaende Betydning. Et Par Sammensætninger med heimr kan paavises, derimod ingen med vin." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)





H

hammer
  • Norrønt: hamarr, m.
  • Gammelsvensk: hamar, m.
  • Grundbetydning: Klippeblok, stejl klippeside, fremspringende klippe, fjeldhammer.
    • "hamar m, gno. hamarr m, dat. hamri ‘berghamar’, vanleg grunnord i namn på fjell og berg som har minst ei bratt side. Ut frå bruken av naturnemninga h. er grunnordet vorte mykje vanleg i namn på gardar som låg på, ved, eller under ein berghamar: Ham(m)ar, Håmmår, dativformer som Hamre, fleirtalsformer som Hamre, Hamran (b. form). Som sisteledd i sms. namn kan hamar vera redusert til former som -am, -åm..." (Jørn Sandness: Norsk stadnamnleksikon, 1997.)


hellir
  • Norrønt: hellir, m.
  • Grundbetydning: hule
    • "hellir m. (Gen. hellis, Flt. hellar), Klippehule, Skjul under en udoverhængende Klippe. Forekommer ret ofte i Stedsnavne i de samme stærkt afvigende Udtaleformer, som Fællesordet nu har i forskjellige Egne (som Hellar, Heller, Heddar, Hillar, Hiller, Hallar). I Sammensætning vanskeligt at skille fra forskjellige under foregaaende Artikel anførte Ord; saaledes kan det være umuligt at afgjøre, om Navnet Helleimr kommer af hella eller hellir, eller om nuv. Helland, Helleland er at forklare af hella, hellir, Helgi, Helga eller heilagr." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


hem
  • Norrønt: heimr, m.
  • Gammeldansk: hem, m.
  • Gammelsvensk: hem, n.
  • Grundbetydning: 1. hjem; 2. gård; 3. landsby; 4 verden
    • "Glda. hem, m., 'hjem, landsby', nydansk hjem, olddansk *hæimR, urnordisk *haimaz. Dette fællesgermanske ord, germansk *haima-, er dannet til roden ieur. *kei- 'ligge', i bl.a. verbet græsk keimai 'ligger'. Udfra grundbetydningen 'liggen, liggested, opholdssted, boplads' er udviklet en lang række særbetydninger: gotisk haims 'landsby', pluralis haimos 'land' (i modsætning til 'by'), oldsaksisk hem 'hjemsted, bosted', oldfrisisk hem/ham 'hjem, landsby', oldengelsk ham 'gård, landsby, gods', glno. heimr 'hjem, verden', glda. hem 'hjem, hjemsted'. Som led i danske stednavne har hem fra først af refereret til gårde og landsbyer, i ganske få tilfælde måske dog til et større bebygget område, en bygd. Efterledstypen -hem antages at gå tilbage til yngre romersk jernalder, o. 300, og den kan på dansk område have været produktiv til o. 800. I Norge er typen – glno. -heimr - repræsenteret med 1000 navne, på Island og Færøerne forekommer den sparsomt. Sverige har o. 200 hem-navne. På vestgermansk område er typen også udbredt (tysk -heim, engelsk -ham), dog forekommer den ikke i Holsten. Af Danmarks o. 170 hem-navne findes 21 øst for Øresund (heraf 15 i Halland), 10 på Sjælland, 1 på Lolland, 1 på Fyn og 134 i Nørrejylland (heraf 31 i Hardsyssel og 25 i Himmerland). Navneleddet -hem udvikledes tidligt, oftest før den ældste overlevering, til -om, -um og (efter vokal) -m. Derved falder det sammen med dativ pluralisfleksivet -um, med den tolkningsmæssige ulempe til følge at det ikke sjældent vil være vanskeligt eller umuligt at afgøre om et navn som er overleveret i formen -om, -um eller -m er sammensat med -hem eller udviser dativ pluralisform." (Danmarks stednavne, nov. 2017)


hillæ
  • Norrønt: hjallr, m.
  • Gammeldansk: hillæ eller hyllæ, m.
  • Gammelsvensk: hilla, m.
  • Grundbetydning: 1. afsats; 2. hylde; 3. stillads
    • Glda. af oldn. hjallr, m. 1) Forhøjning, stillads i almindelighed, som den hvorpaa et gudebillede stilles, den som en maler benytter, når han skal male under loftet. 2) Seiðhjallr. 3) Hjeld hvorpå fisk hænges til tørring. (Fritzner: Ordbog over det gamle norske Sprog).
    • "Svend Aakjær har derfor (i Festskr. Dahlerup p. 52 ff.) med rette hævdet, at efterleddet [hillæ] må betyde „tømmerbygning, gudehus af træ“ eller „tribune, forhøjning, hvorpå gudebillede er opstillet, og hvor gudsdyrkelse og trolddom øves„, idet han henviser til, at også det forsv. landsbynavn Nærild i Lyne s., N.-Horne h., indeholder et gudenavn, nemlig Njord (derimod er Torrild og Harrild, som han også anfører, usikre); jfr. Gunnar Knudsen i Nord. Kultur XXVI p. 32. Den sidste af de to betydninger, som Aakjær foreslår, passer bedst med de beslægtede ords betydninger." (Danmarks stednavne, nov. 2017)


hol
  • Norrønt: hóll, m.
  • Grundbetydning: høj, bakke
    • "hol m, gno. hóll m (gen. hóls, dat. hóli, fleirt. hólar) ‘isolert haug eller høgd, helst rundvoren’; blir vanleg oppfatta som utvikla av eldre *hóall, laga med all-suffiks til gno. hór adj ‘høg’. Same ordet er nyno. dial. hol(e) m. Grunnordet hol finst i ei rad med gardsnamn, sms. og usms., i former som → Hol, Hol´en, → Ho`le (dat. eint. eller nom. fleirt.), Ho`lan (b. fleirt.), Ho`lo (m) (dat. fleirt.)" (Jørn Sandness: Norsk stadnamnleksikon, 1997.)


holt
  • Norrønt: holt, n.
  • Gammeldansk: holt, n.
  • Grundbetydning: lille skov, skovbevokset bakke
    • "gno. holt n. (Gen. holts, Dat. holti, Flt. i Gårdnavne holtar f.) ’Lund, liden Skov’. Brugt i mange Gårdnavne søndenfjelds, usms. i Ent. (også i Dativform) og i Flt., sms. især som andet Led. Mange af disse Navne ere sikkert meget gamle, andre (deriblandt Holtet i bestemt Form) fra nyere Tid. Ordet er ofte vanskeligt at adskille fra et vistnok af samme Stamme dannet Hankjønsord Holt, der efter Aasen betyder ’Høi, Bakke, stenig og ujevn Forhøining’." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


hov
  • Norrønt: hof, m.
  • Gammeldansk: hov, m.
  • Gammelsvensk: hov, m.
  • Grundbetydning: 1. forhøjning; 2. stormandsgård; 3. kultsted
    • "Sproghistorisk går ordet hov tilbage til det oldnordiske hof, der betyder et tempel, et gudehus eller en gård, hvor der afholdes blotfest. På oldengelsk hedder ordet ligeledes hof, men har en bredere betydning, idet det kan gengives med indhegning, gård, bolig, bygning, hus, hal, tempel, helligdom. Ligesom på moderne tysk betyder hof på oldhøjtysk gård og kan desuden tolkes som ejendom eller forgård. Ordet findes også på frisisk, hvor det skrives hov og betyder gård, kirkegård, tingplads. Grundbetydningen af ordets indoeuropæiske rod er en forhøjning, en lille høj. – Mønsteret er altså, at hof har sakral betydning i Norden, kan have det i England, men ikke har det i Tyskland. Forskere har beskæftiget sig med baggrunden for denne betydningsforskydning – hvordan kom betegnelsen for en gård til at blive betegnelsen for et gudehus? Både Magnus Olsen og Thorsten Andersson har fremlagt teorier om denne problematik. Sidstnævnte har foreslået, at når ordet i Norden og til dels i England har udviklet en sakral betydning, kan forløbet have været 1. gård > 2. gård hvor der afholdes blotfest > 3. gudehus. Et lignende forløb er blevet fremført af andre forskere bl.a. Svavar Sigmundsson. I modsætning til både Magnus Olsen og Olaf Olsen mener Andersson, at denne udvikling må være foregået i Norden, da der ikke gives eksempler på, at hof tolkes sakralt i Tyskland. De enkelte eksempler, som findes i England kan skyldes påvirkning fra Norden." (Carsten Lyngdrup Madsen: Stednavne og førkristne kultsteder, s. 82f).
    • "hov Namnet Hov uppträder ca 35 gånger från Skåne i söder till Jämtland i norr. Därtill ingår hov som ursprunglig efterled i det bohuslänska sockennamnet Skee samt möjligen som förled i ett par norrländska Höven (med efterleden vin 'betesmark; äng'). Det osammansatta Hov är vanligt i Uppland men har annars en västlig spridning och saknas t.ex. på Gotland och Öland. Namnen innehåller ett ord som motsvarar fvn. hof, vilket brukar översättas 'tempel, gudahus' men som under järnåldern också kan ha använts som beteckning för en stor hallbyggnad, salen. Betydelsen av fvn. hof är således oklar, men det tycks som om ordet har avsett en byggnad med sakrala funktioner. Den religiösa aspekten understryks ytterligare av norska ortnamn som Torshov och Ullinshov där förlederna utgörs av gudanamn. Man har dock även räknat med en mer allmän innebörd 'gård; stormannagård', och ordets äldsta skönjbara betydelse är 'höjd', ännu levande i norska dialekter. Vilken av dessa betydelser som föreligger i svenska ortnamn är sällan lätt att avgöra. Stora Hov i Tråvads socken i Västergötland ligger dock mitt ute på slätten varför en höjdbetecknande innebörd är utesluten. Andra fall där man bör räkna med en i någon bemärkelse sakral betydelse är de båda Hov på Bolmsö och utanför Växjö i Småland samt de fem Hov som grupperar sig på öar och stränder kring Storsjön i Jämtland. En höjdbetecknande betydelsekomponent verkar dock finnas med för Hov i Hovs socken i Västergötland och Hov i Bolums socken i Västergötland samt för Hov i Skärstads socken i Småland m.fl. Namnen förefaller i Västergötland vara av betydande ålder, och mycket tyder på att detta landskap utgör ett spridningscentrum. De norrländska namnen, vilka likaledes ger ett ålderdomligt intryck, hänger dock snarast samman med de tvärskandinaviska förbindelserna under äldre järnålder. Till Svealandskapen tycks däremot Hov ha kommit under ett förhållandevis sent skede under järnåldern. Litteratur: Per Vikstrand, Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen (2001), s. 253-72." (SOL)


hvam
  • Norrønt: hvammr, m.
  • Grundbetydning: lavning i landskabet, (lille) dal.
    • "hvammr m. (Gen. hvamins, Dat. hvammi, Flt. hvammar) bruges endnu paa flere Steder i Betydning: kort Dal eller Sænkning, omgivet af Høider, dog saaledes, at der til en af Siderne er Aabning. Samme Mening har Ordet sikkert i de talrige deraf dannede, for det meste meget gamle Gaardnavne. Nutidsformer Hvamm, Gvamm, Kvamm, Kvam, med lang Vokal, Kvaamm, Kvabm (de sidste 3 Former mest eller udelukkende brugte paa Vestlandet, den sidste alene i Nordhordland), Hom med lang, lukt Vokal, Hamm med aaben Vokal (disse Former i Strøget fra Vest-Telemarken til Dalene)." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


hylur
  • Norrønt: hylr, m.
  • Grundbetydning: fordybning, svælg
    • "hyllr m. (G. hyljar) Høl, dyb Vandsamling af mindre Omfang, især saadan som danner sig i Elv nedenunder et Vandfald, hvor Vandet ligesom standser og samler sig for derfra igjen at strømme videre." (Johan Fritzner: Ordbog over det gamle norske Sprog).


hørg
  • Norrønt: hǫrgr, m.
  • Gammeldansk: hargh, m.
  • Gammelsvensk: hargh, m.
  • Grundbetydning: stenhøj, stenalter, kultsted
    • "På oldengelsk skrives ordet hearg eller heargh og kendes fra tekster, så langt tilbage som 7-800-tallet (fx i det oldengelske heltedigt Beowulf). – Engelske sprogfolk definerer ordet som et hedensk helligsted og ordet kan implicit forstås som ”et hedensk tempel”, ”en helligdom på toppen af en bakke” og »et gudebillede«... Det tilsvarende ord på oldhøjtysk er harug. Også dette er kendt fra de allertidligste skriftlige kilder men forsvinder igen ud af sproget i løbet af 900–tallet. I tyske oversættelser af latinske tekster benyttes det for gloser som ara (alter), delubrum (helligdom, tempel), fanum (et indviet sted, helligdom, tempel), lucus (lund, skov) og nemus (åben skov). Johan Fritzner forstår harug som et ord, der »betegner helligdomme bestemte eller anvendte til hedenske guders dyrkelse.« I sin Language and History in the Early Germanic World behandler D. H. Green også betydningen af harug. Han understreger ordets religiøse betydning. Bl.a. siger han: »Der gives ikke ét eksempel på, at harug anvendes som oversættelse for silva (med en ikke-religiøs funktion).« Alligevel advarer han mod at regne alle stednavne med harug for kultsteder, da der både i oldengelsk og oldnordisk sprogbrug gives eksempler på en ikke-sakral anvendelse af ordet. Ikke desto mindre påpeger Olaf Olsen, at harug har det til fælles med hearg, at de begge udgør »den hyppigst forekommende betegnelse for kultsteder« i deres respektive områder. Uden her at kunne gå i dybden med hans argumentation, når Olsen frem til, at »den tyske hørg har haft karakter af en naturhelligdom.« 
      Den oldnordiske form af ordet er hǫrgr. I Danmark kendes formerne hørg og harg (gammeldansk hargh), i Sverige harg og horg (gammelsvensk hargher), i Norge horg (gammelnorsk hǫrgr) og på Island hörgr (oldislandsk hǫrgr). Overordnet kan siges, at ordet hǫrgr og dets afledte former sigter til et førkristent kultsted. Dette er betydningen både i eddadigtene og i den tidlige kristne lovgivning, der udsteder forbud mod at have med de hedenske guder at gøre eller opføre høje og hørger. Ifølge Olav Bø er hǫrgr som kultstedsbegnelse meget gammel og må være ældre end ordet hov, der dominerede i perioden 600–900. »At hørgen som kultfænomen er af ældre dato end hovet, er der ingen grund til at betvivle. Dette fremgår allerede af ordets fællesgermanske kultiske betydning« siger Olaf Olsen. Thorsten Andersson mener også, at ordet går langt tilbage og kan have rødder i en gammel naturkult." (Carsten Lyngdrup Madsen: Stednavne og førkristne kultsteder, s. 79ff).
    • "harg Ordet harg uppträder jämte sidoformen horg (uttalas »hårj») i en rad svenska ortnamn. Det är emellertid inte alltid lätt att utifrån dagens namnformer genomskåda att t.ex. Höör, Härja och Väggarö hör hit. Ordet harg (horg) är besläktat med dialektordet har 'stenig mark, stenröse; stengrund' och lever ännu i dialekterna i betydelsen 'stenig mark' o.d. I denna betydelse ingår det också i flera ortnamn, t.ex. Hårga. Jämte en sådan terrängsyftande betydelse finns emellertid också en förkristen sakral innebörd, väl belagd från flera germanska språk. I Norden möter ett kultplatsbetecknande fvn. hǫrgr bl.a. i Eddadikterna, och i Äldre Gulatingslagen - en norsk medeltidslag - finns bland stadgandena mot hednisk kult ett förbud mot att »göra hus och kalla [det] hǫrgr». I Sverige betygas en motsvarande sakral betydelse av ortnamn som Odensharg (Odensala) och Torsharg (Torshälla), där förlederna utgörs av gudanamnen Oden respektive Tor. Även för flera osammansatta Harg har man anledning att räkna med en sakral innebörd, t.ex. för det uppländska sockennamnet Harg. En sakral betydelse kan också föreligga i det "skædhhargh (-hærghe) som förefaller ingå i de båda sockennamnen Skederid och Skerike. Den närmare innebörden av dessa namn är dock oklar. Litteratur: Thorsten Andersson, Kultplatsbeteckningar i nordiska ortnamn, i Sakrale navne. Rapport fra NORNAs sekstende symposium i Gilleleje 30.11. - 2.12.1990. Red. Gillian Fellows-Jensen & Bente Holmberg (1992), s. 83- 85; Stefan Brink, Political and social structures in early Scandinavia. A settlement-historical pre-study of the central place, i Tor 28 (1996), s. 265-66; Allan Rostvik, Har och harg (1967); Per Vikstrand, Tomt- och husbeteckningar i äldre ortnamn. En forskningsöversikt, i Bebyggelsehistorisk tidskrift 33 (1997), s.212; dens., Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen (2001), s. 207-25." (SOL)




I


J





K

kvi
  • Norrønt: kvi, f.
  • Gammelnorsk: kvi, f.
  • Grundbetydning: fold, indhegning
    • "Fold, Indhegning, hvori man samler Kvæget." (Johan Fritzner: Ordbog over det gamle norske Sprog)





L

lag
  • Norrønt: lag, n.
  • Grundbetydning: plads, fx fiskeplads
    • "lag n. (Gen. lags) findes i endel Gaardnavne, usms. og hyppigere som 2det Led, i de fleste Tilfælde vistnok i Betydningen: Fiskested (Sted, hvor man udlægger Garn og andre Fiskeredskaber, jfr. kast, varp). Bekjendt Exempel Bækkelaget ved Kristiania. Ogsaa som første Led har man dette lag i adskillige Navne i Genitivform, udtalt Laks- og derfor ofte forstaaet, som om det kom af Fiskenavnet lax. I endel andre Navne maa lag betyde: Havn, Sted, hvor man lægger Fartøier (jfr. oldn. lægi)." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


lev
  • Norrønt: leif, f.
  • Gammeldansk: lef, f.
  • Gammelsvensk: lef eller löf, f.
  • Grundbetydning: noget som er efterladt, fx gået i arv, hvad der har været ens ejendom.
    • "(glda. lef, f.) forekommer som efterled gamle bebyggelsesnavne. Ordet er etymologisk beslægtet med bl.a. nudansk levn. Dets betydning kan mere generelt ansættes til 'noget der er efterladt el. overladt', mere konkret f.eks. 'arv'.
      De fleste navne med dette efterled indeholder som forled et personnavn eller en personbetegnelse. Det kan ikke formelt afgøres, om forleddet betegner en modtager eller en giver, men der kan ud fra betydningsindholdet i nogle af de personbetegnende forled argumenteres for, at forleddet i al fald i en række tilfælde betegner modtageren, jfr. Peterson 2011." (Danmarks stednavne, nov. 2017)


li
  • Norrønt: hlíð, f.
  • Gammelnorsk: líð, f.
  • Gammeldansk: liidh, f.
  • Gammelsvensk: liþ, f.
  • Grundbetydning: skrånende side af en bakke eller et bjerg
    • "Gno. líð (hlíð) f. (Gen. líðar, Flt. líðir) ’Li’. Et af de almindeligste Ord i norske Stedsnavne, usms. og sms. Som andet Led bliver det i enkelte sjeldne Tilfælde afkortet til tonløst -le og er da udsat for at forvexles med lið (hlið) n. ’Led, Åbning’; dette Ord findes dog kun sjelden i Navne. Når líð som første Led har havt Genitivformen Líðar-, har det tildels bevaret denne og lyder Liar-, Lier-, Lir-." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


lo
  • Norrønt: ló, m.
  • Grundbetydning: engslette
    • "gno. *ló f, fleirt. *lóar, er eit ord som i dag berre lever i stadnamn og som også i gno. finst einast i namn. Færøysk har ordet i forma lón f ‘engslette ved vatn’, og liknande tyding synest gno. *ló å ha hatt. Det engelske dialektordet loo ‘open plass’ er lånt frå gno. Motsvarande vestgermanske former er gammalengelsk lēah m./f. ‘eng(stykke)’, engelsk lea, jf. namn som Oakley, mellomnedertysk lō(h) n. ‘skogholt, kratt’, mellomnederlandsk loo n./f. ‘lund, holt; skogeng’, nederlandsk ‑loo i namn som Berkeloo og Eekloo, gammalhøgtysk lōh m. og tysk Loh m. ‘holt, kratt’ i namn som Gütersloh. Formene går tilbake på germansk *lauha- m./n. og *lauhō- f. ‘lysning, glenne, opning’, ‘(eng)slette’ (i nordgermansk) el. ‘lund, holt’ ved metonymi om det som veks ikring ‘opninga’ (i vestgermansk). Den indoeuropeiske rota er *lew‑k- ‘lysa’, sjå lys1 i Bjorvand og Lindeman s. 693. Som vi ser ligg substantivet føre med alle tre genera i de germanske språkene, og det nøytrale og feminine kjønnet kan ha opphav i (kollektiv) plural. " (Jørn Sandness: Norsk stadnamnleksikon, 1997.)


lov
  • Norrønt: lög, m.
  • Grundbetydning: lov, lovområde, det område hvor en given lov er gældende
    • "1) Hvad der tildeles et Menneske som dets Livslod, som dets Skjæbne. 2) Vilkaar som forelægges en, at han kan vælge imellem dem. 3) Lov, hvad der skal ansees og holdes for gjældende Ret inden en vis Kreds, i et givet Tilfælde. 4) Lag, Samfund, Corporation, hvis Medlemmer staa i saadant Forhold til hinanden, at de ere undergivne fælles Love, ere indbyrdes forbundne ved gjensidige Rettigheder og Pligter." (Johan Fritzner: Ordbog over det gamle norske Sprog)


lund
  • Norrønt: lundr, m.
  • Gammeldansk: lund, m.
  • Gammelsvensk: lund, m.
  • Grundbetydning: lille skov, hellig skov
    • "Glda. lund, m., glno. lundr, m.) anvendes om 'lille skov'. I senere tid får ordet en vis udbredelse som efterled i ejendomsnavne, ikke sjældent uden topografisk baggrund. (Danmarks stednavne, nov. 2017)
    • Kan desuden have betydningen hellig lund, dvs. kultsted, fx Frølund, Thorslund osv.
    • "Ifølge Ordbog over det danske Sprog er grundbetydningen ”en mindre skov.” Ordbogen tilføjer dog, at ordet også optræder i betydningen ”en lille skov . . . , der er under røgt og pleje og anvendes som lystskov, som ramme om grav, mindesten . . . eller som offersted, helligdom (jfr. offerlund).” (Carsten Lyngdrup Madsen: Stednavne og førkristne kultsteder, s. 112.)


læk
  • Norrønt: lækr, m.
  • Grundbetydning: bæk, lille vandløb.
    • "lækr m. (Gen. lækjar), Bæk, helst en dyb med svag Strøm; ogsaa om en Vandsamling i en Sump og (efter Stedsnavne) om smaa Udvidelser, Loner, i mindre Vandløb." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


læst
  • læst „træform, hvorover læderfodtøj skæres og sys“, oldn. leistr, m. „fod“, oldeng. lāst, m. „skridt, fodsål, spor“, got. laists, m. „spor“. Om lydudviklingen æi > ̆æ foran st se BrN GG I § 105. 2. Ordets ældste betydn. synes at være „fodspor“; jfr. med hensyn til betydningen landsbynavnet Spørring p. 24. Den af Kr. Hald (Østjy. Hjemst. III 15) nævnte mulighed, at efterleddet er lig med det glsv. læst, f. i bl. a. flertalsordet aflæstir „rester af kvæg dræbt af vilddyr“, er næppe sandsynlig, da dette ord formodentlig er beslægtet med verbet lemlæste og med subst. last „fejl“ og derfor snarere har en grundbetydn. „lemlæstelse“ end den af Hald formodede „efterladenskab“, se Falk-Torp Etym. Wb under Last II og lemlæste, Emil Olson p. 551 og Hellq. EO2under 2 last. Anderledes Emil Olson p. 332. (Danmarks stednavne, nov. 2017)




M

mule
  • Norrønt: múli, f.
  • Grundbetydning: 1) mule. 2) fjeldmasse, højt og bredt afrundet fjeld.
    • "múli m. (Gen. múla, Flt. múlar), Mule paa Dyr; derefter om noget høie, bredt sluttende Nes. Særlig ofte Digrmúli (Digermulen), der ogsaa paa et Par Steder er blevet Gaardnavn. Mest vesten- og nordenfjelds." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


mørk
  • Norrønt: mǫrk, f.
  • Grundbetydning: skov, mark
    • "mark, mork f, gno. mǫrk f (gen. markar eller merkr, fleirt. markir eller merkr) ‘skog, mark’. Finst i mange gards-, bygde- og områdenamn og i namn på skogstrekningar o.l. Notidsformer av m. er Mark, Mork, Mørk. I gardsnamn kan det mange stader vera kronologisk skilje mellom gamle namn som Mork, Mørk (med u-omlyd og ubunden form) og Marka (utan omlyd og i bunden form). Den gamle germanske tydinga av m. var visstnok ‘grense, merke’ (det siste ordet er avleidd av mark.). Denne tydinga finst i namn som Markstein, → Marstein ‘grensestein’. I gammal tid var store skogstrekningar ofte grense eller «mark» mellom busetnadsområde. Av dette har den seinare tydinga ‘skog’ utvikla seg. Og tydinga ‘bygd grenseområde’ er det truleg som ligg til grunn for gamle landskapsnamn som → Finnmark, → Hedmark, → Telemark, → Vingulmark, → Marker. Det same gjeld namn på perifere bygdelag som Markabygda (fleire stader i Trøndelag) og Marklandet (Rana)." (Jørn Sandness: Norsk stadnamnleksikon, 1997.)





N


O


P


Q





R

regin / rögn
  • Norrønt: regin / rögn, n. pl.
  • Grundbetydning: guder, magter
    • "Ólafur Lárusson har påvist nogle interessante navne, som er sammensat med en anden fællesbetegnelse for guderne, nemlig ordet regin/rögn (genitiv: ragna). Ordet i sig selv betyder ”guder, magter”, vi kender det bl.a. fra ragnarok (= gudernes mørke). Lárusson og Sigmundsson nævner tilsammen fire eksempler: Ragnaborg, navnet på nogle fjelde i Østisland, Rögnaá, en flod, Ragnahellir, en hule og Rögnamúli, et fjeld på Snæfellsness i Vestisland." (Carsten Lyngdrup Madsen: Stednavne og førkristne kultsteder, s. 201).


rum
  • Gammeldansk: rum, m.
  • Gammelsvensk: rum, n.
  • Grundbetydning: Ryddet plads.
    • "(Glda. rum, n.) antages at have betydningen '(ryddet) plads (for bebyggelse)'. For de talrige svenske navne med subst. Rum som efterled antages tilsvarende betydningen 'öppen plats, öppen mark' (SOL 260). En del af disse navne findes i det nordøstlige Skåne og har dermed gammeldansk baggrund." (Danmarks stednavne, nov. 2017)


ryd
  • Norrønt: rjöðr, m.
  • Gammelsvensk: rydh, m.
  • Grundbetydning: rydning
    • "ryd Bebyggelsenamn på -ryd är vanliga i Sydsverige (Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Västergötland, Östergötland, Dalsland, Bohuslän). Enstaka namn förekommer sporadiskt längre norrut. Namnelementet motsvarar fornsvenskt rydh som utvecklats ur ett äldre *riudh (motsvarande fvn. rjóðr). Den ursprungliga betydelsen är 'röjning'. Enligt en hypotes har man också att räkna med en allmännare innebörd 'öppen plats, öppen mark'. Många namn har ursprungligen avsett slåtter- eller betesmark, men också medeltida nybyggen i skogsmark har fått namn på -ryd. En inte obetydlig andel av namnen går tillbaka till vikingatid, men majoriteten är ändå otvivelaktigt medeltida." (SOL)




S

sal
  • Norrønt: salr, m.
  • Gammelsvensk: sal, m.
  • Grundbetydning: sal
    • "sal Ordet sal uppträder i en rad förhistoriska och medeltida ortnamn i Sverige. Ofta är dessa namn osammansatta, Sal och Sala, men också sammansättningar som Bysala och Ömmesala förekommer. Vanligast är Uppsala, vilket dock har en särskild bakgrund (se Uppsala). Som förled uppträder sal i bl.a. Saleby och Salsta. Sammansättningar med hem (Salom, Salum) visar att det rör sig om en förhistorisk namntyp, så också sammansättningar med gudanamnet Oden (Odensala, Jämtland, Onsala) för så vitt dessa namn innehåller sal och inte al. Det förhistoriska ursprunget bekräftas av bebyggelsehistoriska förhållanden, som dock antyder att -sal-namnen kan ha fortsatt att bildas in i medeltiden. Etymologiskt är sal samma ord som det nusvenska sal 'större rum'. Den ursprungliga innebörden har av allt att döma varit 'byggnad med ett rum', men i de nordiska fornspråken verkar ordet ha utvecklat en dubbel betydelse, dels 'tillfällig bostad, härbärge, bod' o.d., dels 'festsal, hallbyggnad'. Båda dessa alternativ har diskuterats för -sal-namnen. Till stöd för den förstnämnda uppfattningen har man bl.a. anfört att det med sal nära besläktade säl (fvn. sel) betyder 'fäbodställe, bod' o.d. (jfr Sälen). En linje har varit att knyta -sal-namnen särskilt till slåtterbodar och ängslador för förvaring av vinterfoder. Ett argument för detta har varit att många av namnen, som t.ex. Samsala i Närke och Sala i Västmanland, är lokaliserade till lerslätter vilka i förhistorisk tid bör ha utgjort stora och viktiga ängsområden. Namnen skulle därvid ursprungligen syfta på slåtterlador i anslutning till sådan marker. Räknar man istället med en betydelse 'festsal, hallbyggnad' kan sal ha syftat på de hallbyggnader som utgjorde viktiga prestigebyggnader under yngre järnåldern och som kan knytas till centralorter och ett högre socialt samhällsskikt. Till stöd för denna uppfattning har man pekat på att ordet sal och dess motsvarigheter i fornvästnordiskan och andra germanska fornspråk uppvisar en sådan eller liknande betydelse. En del bebyggelser med -sal-namn företer också tecken på att ha varit stora och viktiga under järnåldern; här kan särskilt nämnas Sal i Västergötland." (SOL)


set
  • Norrønt: setr, m.
  • Grundbetydning: bosted
    • "-set, -sete, -seto, vel av gno. setr n ‘bustad, tilhaldsstad’ i fleirt. seter. Dette er ikkje lenger noko levande appellativ og heller ikkje produktivt i namnelaginga, men finst som siste, reduserte samansetjingsledd i ca. 900 gardsnamn og 1700 seternamn. Usms. er Set(e), Seto berre i einstaka høve namn på faste bustader. Fem av gardsnamna har vorte sokne- eller heradsnamn, Langset (Akersh), Innset, Tynset og Vallset (Hedm) og Nesset (MogR). I NG blir vanleg gjort den skilnaden at ein reknar med gno. setr ‘bustad’ i gardsnamn, men gno. sætr der staden no er seter eller ser ut til å ha vore det tidlegare. Gno. setr og sætr er nærskylde ord i tyding og opphav, og som appellativ er dei falne saman i forma → seter; men så langt det blir gjort skilnad mellom setr og sætr i gno. skrift, synest dei gamle formene av gardsnamna helst gå attende på gno. setr, formene -sete, -seto svarar til dat. eint. og fleirt." (Norsk stadnamnleksikon, redigert av Jørn Sandnes og Ola Stemshaug, nov. 2017.)


skeid
  • Norrønt: skeið
  • Grundbetydning: Bane til hestevæddeløb.
    • "gno. skeið n. (Gen. skeiðs, Dat. skeiði). Af de Betydninger, hvori dette Ord findes i det gamle Sprog, er vel ’Bane, til Kapløb eller Kapridning’, snarest den, der ligger til Grund for de Navne, hvori det forekommer; man kan have benævnt Stedet således enten, fordi det virkelig brugtes til sådan Kappestrid, eller fordi det egnede sig til dette Brug. Forklaringen bliver dog noget usikker. Mulig kan man også tildels tænke på den nu ikke ualmindelige Betydning ’Gårdsvei mellem Agre’. I mange gamle Gårdnavne over det hele Land, mest usms., hyppigt i Dativformen, Skeie; i Udtalen nu tildels Ske eller Ski, især når det står som andet Led." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne.)


stavgård
  • Gammelsvensk: stafgardher, m.
  • Grundbetydning: stavgård
    • "Ägonamnet Stavgard förekommer ett 50-tal gånger på Gotland och skall rimligen sammanhållas med det från Gutalagen och Gutasagan kända stafgardher. Ordet omtalas där två gånger, i båda fallen i samband med den förkristna religionen. Berömt är Gutalagens stadgande att »ingen må åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar». Utifrån detta sammanhang har stafgardher vanligen uppfattats som syftande på något slags heliga platser eller kultplatser i förkristen tid. Språkligt sett kan det avse antingen en inhägnad av stavar eller också en inhägnad - gård - runt en eller flera stavar, och båda alternativen har övervägts. Enligt ytterligare ett förslag skulle betydelsen vara '(plats med) järnåldershusgrund(er)', motiverat av att det vid ungefär hälften av de kända Stavgård- lokalerna finns husgrunder från järnåldern, s.k. kämpgravar. En sådan tolkning är dock svår att förena med den språkliga innebörden av ordet. Det förefaller mest rimligt, att namnen innehåller en gammal hägnadsterm, jfr dialektordet stavgård 'gärdesgård', vilken av allt att döma har kunnat användas om hägnader för rituella ändamål. Många Stavgard-namn är knutna till små höjder i gammal ängesmark, vilket måhända säger något om lokaliseringen av dessa sakrala platser, och det är väl heller inte helt uteslutet att järnåldershusgrunderna på något sätt är relaterade till dem." (SOL)


steig
  • Norrønt: steig, m.
  • Grundbetydning: stigning


stigur


stø
  • Norrønt: stǫð, m.
  • Grundbetydning: landingssted for både
    • "stø f gno. stǫð (gen. og fleirt. stǫðvar) ‘landingsplass for båtar’. Hører etymologisk til same rota som gno. standa vb ‘stå’. I målføra kan stø i dag òg ha former som [stå, styd] og tydingar som ‘elvebredd’ (Østerdalen), ‘seterkve’ (Gudbrandsdalen), ‘fiskeplass’ (Rog, Hord, SogFj). I dei siste tilfella bør ein rekne med innverknad frå andre ord, t.d. stø(e) n ‘stad der noko står (m.a. fisk, krøtter)’, som er vanleg i norske naturnamn (særleg médnamn). Usms. og som sisteledd finst s. svært vanleg i naturnamn i heile landet, særleg langs kysten. I sms. namn er førsteleddet ofte namnet på den garden støa hører til." (Norsk stadnamnleksikon, redigert av Jørn Sandnes og Ola Stemshaug, nov. 2017.)




T

teig
  • Norrønt: teig, m.
  • Grundbetydning: jordlod, et stykke land
    • "gno. teigr m. (Gen. teigs, Flt. teigar) ’Teig, afdelt, afgrændset Stykke Jord eller Skov’. Findes i mange Navne, mest nyere, men også adskillige gamle, i Regelen usms. eller som andet Led. I et enkelt Tilfælde sms. med et Gudenavn (Frøysteigr). Når det bruges som andet Led i bestemt Form (-teigen) efter et med s endende Forled, kan det forvexles med stein n, da Udtalen bliver den samme eller næsten den samme." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


tjørn
  • Norrønt: tjǫrn, f.
  • Grundbetydning: lille indsø
    • "gno. tjǫrn f. (Gen. tjarnar, Flt. tjarnir) ’Tjern, liden Indsø’; også brugt om Vandpytter og Vandhul. Der findes allerede i MA. en Sideform af Intetkjøn, tjarn (Gen. tjarns), hvoraf ofte Kjens-, Kjøns-, Tjens- som første Led i Nutidsnavne (Kjensli, Kjensmo, Kjønsøen osv.). (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


tolft
  • Gammelsvensk:
  • Grundbetydning:


tun
  • Norrønt: tún, n.
  • Grundbetydning: oprindelgt hegn, gærde, senere: den nærmeste jord omkring gården
    • "tún n. (Gen. túns, Dat. túni, Flt. i Gårdnavne túnir f.) har opr. betydet ’Gjerde’ (samme Ord som tydsk Zauri) og derefter ’indhegnet Sted’. Det tør være muligt, at det har havt denne Betydning endnu i de ældste af de norske Gårdnavne, hvori det forekommer. I Norge har det i den historiske Tid været brugt om Gårdspladsen på en Gård (fordi den var indhegnet), tildels også med Indbefatning af de omgivende Bygninger (derfor på Vestlandet om de forskjellige Parter eller Brug i en Gård). Sammensætninger findes både med vin (Túnin, Túninjar) og med heimr (Túneimr, nu tildels i Udtalen forandret til Tanum, Tannum, Tønnum, Tonneim). Udtales på Østlandet Ton og kan da forvexles med det under tó omtalte Toen; som andet Led ofte afkortet til -tu eller -to. (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)
    • "tuna Ordet tun betyder från början 'gärdesgård' och har på vanligt sätt också kommit att beteckna det inhägnade området. Betydelsen 'gärdesgård' är svagt styrkt i nordiska språk men ännu levande i den tyska motsvarigheten, Zaun. Den dominerande betydelsen i nordiska språk är 'inhägnat område', så i isländskan, där bin betecknar den inhägnade marken omkring boningshuset. Ofta används tun om inhägnader för djur, så (i formen ton) i dalsländsk dialekt, även i sammansättningarna griseton och svineton, och i det från fornnorskt lagspråk kända nautatún 'inhägnad för nötkreatur'. Det är naturligt att ett ord för 'inhägnad' tas i bruk i ortnamn. På Island finns över 100 gårdar med namn på -tún, och ännu vanligare är detta element i norska gårdnamn. Den engelska motsvarigheten, -ton, är det vanligaste engelska bebyggelsenamnselementet (jfr eng. town 'stad', som är samma ord som tun). (SOL)


tveit
  • Norrønt: þveit, f.
  • Grundbetydning: usikker, måske udskilt jordstykke
    • "þveit f. (Gen. og Flt. þveitar) findes i Oldn. ikke som Fællesord, ialfald ikke i en Betydning, hvoraf Stedsnavne kunde forklares. Nu bruges Tveit i endel Bygder bl. a. om en Græsplet mellem Skov eller Klipper, en Slåtteng i Skoven, en Rydning (se Aasen og Ross). En Del af de af Ordet opståede Gårdnavne, som have bestemt Form og kunne være forholdsvis unge, må vel henføres til disse Betydninger. I Tilfælde, hvori Navnet er gammelt, er det derimod et Spørgsmål, om ikke Betydningen har været simpelthen 'udskilt Part, for sig beliggende jordstykke', der naturlig kan udledes af det gamle, i Angelsaxisk bevarede Verbum þwītan ’afskjære, skjære istykker’, hvoraf Ordet er udledet. Findes ikke som Navn på), men er i Vikingetiden overført til Nordengland fra Danmark (nu skr. thwaite). Der er således Sandsynlighed for, at de ældre af disse Navne gå meget langt tilbage i Tiden." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)




U


V

vad
  • Norrønt: vað, n.
  • Grundbetydning: vadested, passage over vandløb
    • "vað n. (Gen. vaðs) ’Vadested over en Elv eller andet grundt Vand’. Ofte usms. og som andet Led. Findes sms. både med vin (Veðin, Vǫðin, jfr. NG I s. 62. 223) og med heimr." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


vang
  • Norrønt: vangr, m.
  • Gammeldansk: wangh
  • Grundbetydning: 1) græsbevokset område. 2) græsbevokset vold
    • "gno. vangr m. (Gen. vangs, Dat. vangi, Flt. vangir) ’græsgroet Slette, Grønning’. I ældre Tid ofte brugt om Græsvolden omkring en Kirkegård, hvor Menigheden samledes; derved er det blevet Navn på adskillige Kirkesteder og som Følge deraf Sognenavn. Gamle Sammensætninger ere ligeledes det hyppige Leikvangr ’Legevold’ (jfr. leikr), i hvilket ng nu oftest er gået over til m (Leikvam, Lekvam, Lekum, også med bevaret ng, men bortfaldet v, Leikang, Lekang), og åivangr, ævangr ’Grønning, hvor man gjør Holdt på Reiser for at lade Hestene græsse’ (dansk: Bedested)." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


vatn
  • Norrønt: vatn, m.
  • Gammeldansk: wangh
  • Grundbetydning: sø.
    • "gno. vatn n. (Gen. vatns, vatz, Dat. vatni, Flt. i Gårdnavne vatnar) ’Vand’. I Navne oftest brugt med Hensyn til Indsøer, jevnlig usms. som Navn på Gårde, der ligge ved sådanne. Findes på et enkelt Sted (Tysvær) sms. med heimr. Som Iste Led gjeme i Genitivform, nu Vass-. I Kystegnene fra Langesundsfjorden til Flekkefjord som andet Led udt. -vann." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)


ved
  • Gammeldansk: ved, m.
  • Grundbetydning: skov.
    • (glda. with, m.) er identisk med nudansk subst. ved 'træmasse, brænde', men har i ældre dansk betydningen 'skov', og det er den betydning der optræder i områdets ældre navne, der oftest kun kendes som bebyggelsesnavne og sognenavne." (Danmarks stednavne, nov. 2017)


vi
  • Norrønt: vé, m.
  • Gammeldansk: wi, wæ, m.
  • Gammelsvensk: vi, m.
  • Grundbetydning: førkristen helligsted, kultsted.
    • Glda. we af oldn. vé, n. 1) Hjem. 2) Helligdom hvor der foregår ofringer. (Fritzner: Ordbog over det gamle norske Sprog).
    • Vi, et. [vi?] (sj. Ve. [ve?] ADJørg. NK.410. jf. Sal.2XXIV.619). flt. d. s. (Arnstrøm. Vore Middelalderkirker.​(1938).12) ell. (oftest) -er (Rørd.​F.35. AOlr E.NG.337). (æda. (som del af stednavne) wi, sv. (i stednavne) vi, sideform til æda. wæ (som stednavn), run. we, helligdom, oldn. vé, d. s. og (gude)bolig, osax. wih, oeng. weoh, wig, gudebillede; til got. weihs, adj., hellig, oht. wih (jf. nht. weihnachten, jul, egl.: de hellige nætter); besl. m. lat. victima, offerdyr (egl.: indviet, helliget dyr); jf. III. vie samt u. Varg. 2) (uden for stednavne, se fx. Johs Steenstr. ​DS. 80. Hald. ​Stedn. 95. 168) genopt. i nyere tid til brug i fagl. spr.) gl.-nord. hedensk helligdom, offersted (se nærmere AOlrE.NG.528ff.). NMPet.​ DH. III. 277. Odin: *Her skal min Kongsgaard skinne, | her vælger jeg mig Vi. SMich.​RF.110. Om Viet, Offerlunden, véd man ikke andet end at det var en Lund, og at den var hellig. JVJens.​My.​III.113. NationalmusA.1949.56. mangt “gudevi” blev brændt og ødet. Fr Hamm. ​EK.178." (Ordbog over det danske sprog, bind 26, 1952)
    • "gno. vé n tyder ‘heilag stad, blotstad’. I nyno. finst ordet berre i stadnamn og personnamn (Vebjørn o. fl.). Det usms. gardsnamnet Ve (eint.) finst 6 stader (dessutan 2 usikre). Veˈa i Vaksdal komm, Hord, er fleirt. Som førsteledd i gardsnamn finst v. fleire gonger, t.d. Vessal og → Veøy (men ikkje Vestad). Som sisteledd er ve ikkje påvist i norske stadnamn, derimot finst det i Sverige og Danmark og har da ofte eit gudenamn som førsteledd (Ullevi, Odense). Ordet ve minner om heidensk gudedyrking og namn sms. med dette har høg alder. Namn der førsteleddet no er Ve-, kjem likevel oftast av gno. viðr m ‘ved, skog’." (Norsk stadnamnleksikon, 1997)
    • "vi Ortnamn innehållande vi eller ve/vä 'helig plats, kultplats' har syftat på platser som hållits för heliga under förkristen tid. Av variantformerna är vi den vanligaste medan ve/vä har en västlig och sydlig spridning och uppträder i t.ex. det skånska Vä och det värmländska Ve. Namnen förekommer från Skåne i söder till Jämtland i norr, således inom den germanska järnålderskulturens utbredningsområde. Vanligast är de emellertid i Östergötland, Närke och Västmanland. Förlederna utgörs oftast av namn på gudomar: Frö i Frösve, Oden i Odensvi, Tor i Torsvi och Ull i Ull(e)vi. I två östgötska Mjärdevi ingår en förvanskad form av gudomsnamnet Njärd. Även andra förleder förekommer dock, se t.ex. Karlevi och Kinneved. I flera fall är dessa oklara eller flertydiga som i t.ex. Göteve, Härnevi och Ludgo. Ett specialfall utgör det vanliga Sked(e)vi/Skäve (t.ex. Skedevi, Västra Skedvi), vilka antagligen innehåller ett sammansatt ord *skædhvi. Detta ord är flertydigt men det råder ingen tvekan om att vi utgör efterleden. Nära besläktat med dessa namn är antagligen det Skövde som uppträder minst tre gånger i Västergötland. I Norrland dominerar det osammansatta Vi. Man har räknat med att flera namn som i dag slutar på -vi egentligen innehåller en form av det fornsvenska vidher 'skog' eller ett med detta nära besläktat ord. Det gäller för t.ex. Medevi och Svedvi. Substantivet vi kan också uppträda som förled, så troligen i det vanliga Viby, vilket dock ibland går tillbaka på ett äldre *Vikby eller *Vidhby (till fsv. vidher 'skog') . Namn som börjar på Vi- kan också ha annat ursprung. I flera fall, som t.ex. Vilunda och Viad (av *Vihem), är det troligen ett adjektiv *vi 'helig' som ingår. Namn som Vimossen, Visjön och Vibäcken innehåller däremot ofta en sammandragen form av trädbeteckningen vide. Litteratur: Thorsten Andersson: Kultplatsbeteckningar i nordiska ortnamn, i Sakrale navne. Rapport fra NORNAs sekstende symposium i Gilleleje 30.11-2.12.1990 (1992), s. 77-83; Stefan Brink, Cult sites in northern Sweden, i Old Norse and Finnish religions and cultic place-names. Based on papers read at the symposium on encounters between religions in Old Nordic times and on cultic placenames held at Åbo, Finland, on the 19t1-21" of August 1987 (1990), s. 471-74; Lars Hellberg, Hedendomens spår i uppländska ortnamn, i Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift 1986, s. 40-71; Jöran Sahlgren, Nordiska ortnamn i språklig och saklig belysning 6. Oäkta vi-namn, i Namn och bygd 11 (1923), s. 110-34; Elias Wessén, Minnen av forntida gudsdyrkan i Mellan-Sveriges ortnamn, i Studier i nordisk filologi 14:1 (1923), s. 1-26; Per Vikstrand, Gudarnas platser. Förkristna sakrala ortnamn i Mälarlandskapen (2001), s. 298-345." (SOL)


vin
  • Norrønt: vin, f.
  • Grundbetydning: græsgang
    • "Gno. vin f (gen. eint. og nom. og akk. fleirt. vinjar, dat. eint. vinju). Vanleg sisteledd i sms. gardsnamn i Noreg (rundt 1000 namn), og finst dessutan i Sverige. På Orknøyane og Shetland kan vin vere nytta i naturnamn. . . Som sisteledd har vin i dag mange ulike former (med vokalane -i, -e, -æ, -a), ikkje sjeldan er det samsvar med den sterke hokjønnsartikkelen i eint. (dei er begge utvikla frå gno. -in). I utlyd fell n-en vanlegvis bort, men blir halden særleg i somme bygder på Austlandet og midtre delar av Vestlandet." (Norsk stadnamnleksikon, redigert av Jørn Sandnes og Ola Stemshaug, nov. 2017.)


voll
  • Norrønt: vǫllr, m.
  • Grundbetydning:
    • "vǫllr m. (Gen. vallar, Dat. velli, Flt. vellir) ’Vold, græsbevoxet Slette’, omtrent enstydigt med vangr. Meget almindeligt i Navne, især usms. i Ent. og Flt. og i bestemt og ubestemt Form. På adskillige Steder, ligesom vangr, brugt om Sætre. " (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)




Y


Þ


Æ





Ø

øre
  • Norrønt: eyrr, f.
  • Grundbetydning: delta, sandbanke, landtunge
    • "øyrr f. (Gen. og Flt. øyrar) ’Øre, Banke af Grus og Sand (aurr), oplagt af Vand, særlig af Elve’. Bruges også om Øer i Elve, som ere dannede på samme Måde." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)





Å

ås
  • Norrønt: áss, f.
  • Gammeldansk: as, m.
  • Grundbetydning: langstrakt bakke
    • "(glda. as, m.) anvendes både i betydningen 'langstrakt bakke' og som agrar term om 'antal agre, der ligger samlet og er opmålt under et, og som normalt har eget navn'." (Danmarks stednavne, nov. 2017)
    • "gno. áss m. (Gen. áss, Dat. ási, Flt. ásar), 'ås, langstrakt Høide'. Ofte sms. med heimr, måske også undertiden med vin. Som 1ste Led i Nutidsform udsat for at forvexles med flere Personnavne (Kvindenavnet Ása, Mandsnavnene Oddr, Ormr), med á 'Å' og i enkelte Tilfælde med Trænavnene askr og osp. Som andet Led i senere Tids Skrift ofte urigtigt for óss, som i Skrivemåden Røraas for Røros." (Oluf Rygh: Norske Gaardnavne, nov. 2017.)




Hentet fra «http://heimskringla.no/index.php?title=Sakrale_stednavne_i_Norden_Ordforklaring&oldid=45119»