Segerdrifvas ordskifte (NFS)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 22. jan. 2019 kl. 09:49 av Carsten (diskusjon | bidrag)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Segerdrifvas ordskifte



Valkyrien Brynhild- af Robert Engels (1919)


Sigurd red upp på Hindarfjället och stämde söder ut till Frankland; på fjället såg han då et starkt ljus likasom af en brinnande eld, och det lyste däraf upp emot himlen. Men när han kom fram, stod där en sköldborg och upp ur den en fana. Sigurd gick in i sköldborgen och såg, att där låg en man och sof i full vapenskrud; han tog först hjälmen af hans hufvud och såg då, att det var en kvinna. Brynjan satt fast, som om hon grott ihop med hullet. Då skar han med Gram brynjan igenom från öppningen för hufvudet nedåt och så ut igenom båda ärmarna. Därpå tog han brynjan af henne; men hon vaknade, satte sig upp, såg på Sigurd och mälte:

1.
”Hvad bet i brynjan?
Hur bröt jag sömnen?
Hvem fällde från mig
de fjättrar blekgrå?”

2.
Han svarade:
”Dem bröt för kort sen
korpens likbjudare,
Sigurds svärd,
Sigmunds son.”

3.
Hon kvad:
”Länge jag sof,
länge jag insöfd var,
länga äro de ofrias lidanden:
Oden det vållar,
att icke jag kunnat
slita de slummerstafvar.”

Sigurd satte sig ned och sporde efter hennes namn. Hon tog då ett horn, fullt af mjöd, och gaf honom minnesdryck:

4.
”Hell dig, dag,
hell eder, dagens söner,
hell dig, natt, och nattens dotter!
Med blida ögon
blicken hit till oss
och gifven de sittande seger!

5.
Hell eder, asar,
hell asynjor,
hell dig, alstringsrika jord!
Visdom i ord och tankar
gifven oss ädla två
och för lifvet läkande händer!”

Hon nämnde sig Segerdrifva och var valkyrja. Hon sade, att två konungar slagits. Den ene hette Hjälmgunnar; han var då gammal men den väldigaste härman, och hade Oden lofvat honom seger.

Den andre hette Agnar,
Ödas broder,
som ingen huldra
ännu sig korat.

Segerdrifva fällde Hjälmgunnar i striden, men Oden stack henne med sömntörne till hämnd därför och sade henne aldrig mer skola vinna seger i någon strid, utan skulle hon varda bortgift. Men jag sade honom, att jag däremot gjorde det löftet att icke gifta mig med någon man, som kunde rädas.
Han, Sigurd, svarade och bad att af henne få lära sig visdom, om hon kände tidender från alla världar. Segerdrifva kvad:

6.
”Dryck jag dig bringar,
brynjetings-höfding,
med kraft och hugnesam
heder blandad,
full af sånger
och sonande visdom,
goda galdrar och gammanrunor.

7.
Segerrunor skall du kunna,
om du seger vill hafva,
och rista dem så å svärdshjaltet,
somliga vid klingans ränder,
somliga å handkaflen,
och nämna två gånger Tyr.

8.
Ölrunor skall du kunna,
om för annans kvinna,
väl trodd, du vill trygg vara;
å hornet skall du dem rista,
å handen baktill,
och märka nageln med Nöd.

9.
Du skall bägarn signa,
hafva blick för fara
och lägga i brygd en lök;
då vet jag det,
att dig varder aldrig
mjöd till men blandadt.

10.
Hjälprunor skall du kunna,
om du hjälpa vill
och mödrar lyckligt förlösa;
å handlof skall du dem rista,
rundt kring leden,
och bedja till dugande diser.

11.
Bränningsrunor du känne,
om du bärga vill
segelhästen å hafvet;
dem skall du å stäf rista,
å styrets blad,
och bränna med eld i åran;
ej är brottsjö så brant
eller bölja så mörk,
att du ej går hulpen från hafvet.

12.
Stjälkrunor skall du lära,
om du läkekonst vill odla
och skönja att sår sköta;
du skall tälja dem i barken
å trädets stam,
hvars grenar gå ut åt öster.

13.
Målrunor skall du kunna
att ingen man dig månde
gälde med hat för harm:
dem skall du intvinna,
dem inväfva
och sätta dem samman alla
å det ting före,
där folken skola
till fullgiltiga domslut fara.

14.
Hugrunor skall du kunna,
om du hållas vill
mer klyftig, än alla andra;
dem rådfrågade,
dem ristade,
dem alla har Ropt tänkt ut
af den drycken.
som droppat hade
ur Heddröpners hjärnhus
och af Hoddropners horn.

15.
Han stod å berget
med Brimers eggar
och hade å hjässan hjälm,
då mälte Mimers hufvud
det första framvisa ordet
och sade sanna stafvar.

16.
Kvad dem ristade å skölden,
som för skinande guden står,
på Arvaks öra
och på Allsvinns fot,
på det hjul, som rullar
under Rungners vagn,
på Sleipners tänder
och å slädfjättrar.

17.
På björnens ram
och på Brages tunga,
på ulfvens klo
och på örnens näbb,
å blodiga vingar
och på brons fäste,
å den lösandes handlof
i den läkandes fjät.

18.
På glas och på guld
och på goda skyddsting.
i vin som i vört
och på valas stol.
å Gungners udd
och på Granes brost.
å nornans nagel
och på ugglans näbb.

19.
Alla vordo afskafna,
som inristade varit,
och hällda i det helga mjöd
och sända å vida vägar;
de äro hos asar.
de äro hos alfer,
några hos visa vaner.
några hos Midgårds män.

20.
De äro skriftrunor,
desslikes skyddsrunor,
alla slags ölrunor
och kostbara kraftrunor,
för den, som kan dem
oförvrängda
och oförträngda
till sin båtnad bruka;
de fägne dig, om du dem fattat.
till dess de rådandes välde rifs.

21.
Nu har du att kora.
när dig kost är bjuden.
du man med de hvassa vapnen:
sagdt eller osagdt,
haf det du själf i hugen!
All ofärd är dock afmätt ren.”

22.
Sigurd kvad:
“Ej drifs jag att fly,
om än du mig döden bådar,
ej är jag till blygd boren;
vänråd dina
dem vill jag alla njuta.
så länge jag i lifvet är.”

23.
Segerdrifva kvad:
“Det råder jag som första.
att med fränder dina
du fläcklöst i allo må umgås;
sen du vare att hämnas,
om än sak de sig åbragt,
det är dugande råd för död man.

24.
Det råder jag som andra,
att ed du aldrig svär,
med mindre den sanning säkrar;
ty grymma bojor
gängas kring löftesbrott,
arm är en ulf i löften.

25.
Det råder jag som tredje,
att å ting du ej
med dåraktiga går till doms;
ty ovis man
låter ofta höras
värre ord än han anar.

26.
Allt är dock tänkvärdt.
om du tiger härvid:
då synes du till blygd boren
eller sant vara sagdt å dig;
förhatlig varder världens dom
för den sitt rykte ej värnar väl;
å andra dagen
gör ända å häcklarens färd
och så hans lögn löna!

27.
Det råder jag som fjärde,
om farlig slinka bor
vid vägen och lastfull lockar,
att gå förbi är bättre
än att gästa en slik,
om än skymmande natt dig skyler.

28.
Genomträngande ögon
tarfva mänskors söner.
där vredgade gå till vapenskifte;
ty ofta vid vägen sitta
ondskefulla kvinnor,
som döfva både svärd och sinne.

29.
Det råder jag som femte,
om än så fagra du ser
de brudar å bänkarna sitta:
släktingars silfver
din sömn ej störe,
locka de kvinnor ej till kyssar!

30.
Det råder jag som sjette,
om bland rusiga män
det kommer till okvädinsord:
gå ej i delo
med drucken kämpe.
vin stjäl vettet från mången.

31.
Trätor och öl
hafva ofta varit
mången sven till svår vånda:
somliga till döden.
somliga till olycksdåd.
mycket är, som är män till men.

32.
Det råder jag som sjunde,
om skäl till sak du får
med modiga män:
strida är bättre
än att brinna se
huset samt med hirden.

33.
Det råder jag som åttonde
att för ondt dig vakta
och falskhets snaror fly:
locka ej mö
eller mans maka.
egga dem icke till älskog.

34.
Det råder jag som nionde.
att ned i jorden du bäddar
de lik du finner å fältet,
deras, som sotdött,
deras, som drunknat
eller äro å valplats vapendöda.

35.
Bad skall du laga
åt dem, som bortdöda äro,
två deras händer och hufvud,
kamma och torka dem,
innan de komma i kista,
och bjuda dem sälla sofva.

36.
Det råder jag som tionde,
tro ej nägonsin
löften af frände till fredlös,
ehvad du är hans broders bane
eller du fällt hans fader;
en ulf bor
i unge sonen,
om än han gladdes åt guldet.

37.
Tvister och hat
tror jag ej sömniga vara
och söfd ej heller harm;
klokhet och vapen
vanskligt har fursten att få,
skall dock stå främst hos folket.

38
Det råder jag som elfte,
att du mot ondskan vaktar
hvar väg som till vägen mynnar;
långt lif jag tycker mig ej
för loftungen skönja,
ty väckta äro väldiga strider “