Spå-trummor
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
Eric Holmström
Spå-trummor
Note: I 1938 fandt man på Västerbottens Lensmuseums bibliotek et håndskrevet originalmanuskript vedrørende den samiske runetromme. Håndskriftet var forfattet i december 1827 og underskrevet E. Holmström.
Lapparnes i Forntiden brukade, så kallade Spå-trummor, är något som många så mycket säkrare måst känna, som flere sökt, icke allenast beskrifva utseendet af en sådan Maschine, utan äfven sättet huru — och afsigterne hvarföre den blifvit brukad. Men som flere likväl föga torde hört omnämnas en sådan besynnerligt värkande Trumma, får jag för sådane anföra:
Att Lapparne under sin hedendoms tid varet vedskeppelige, få vi, så mycket mindre beundra, som vi finna, det våre Fäder, äfven under Medel-tiden, då de icke voro hedningar, voro föga bättre, uplyste, än de villda Lapparne, som icke haft tillfälle att lära känna det minsta af det ljus, som lärer menniskan urskillja tingens Natur, samt att deraf sluta till det möjliga eller omöjliga. Derföre och i saknad af Själens eller Förnuftets bildning hafva visserligen desse Lappar, icke allenast dyrkat afgudar, ofta gjorde med egna händer, utan äfven brukat en Maschine, känd under Namn af Spåtrumma, såsom ett medel att värka på sådane sine Gudar, hvilket alt skall hafva tillgått på följande sätt.
Spå-trumman tillvärkades af så kallad vrid- eller utväxt på Gran, Tall eller Björk; vuxen på något för vidskeppelsen ansedt särskilt beskaffat ställe. Denne vrid skulle vara med, eller efter Solens gång vriden. Af en sådan formerades en djup skål, antingen Cirkelrund eller mera trekantformig, alt efter ämnets beskaffenhet eller mästarens idée om saken. Denne skål betäcktes sedan med barkadt Rehnskind, som i brädderne med Senor fastsyddes, samt sträcktes i likhet med ett Trumskin. Widare pryddes trummans bräddar med Borderingar af Tenn, samt med diverse utstuckna figurer. Hela maschinen färgades Rödagtig med Ahlbark, samt äfven ibland med tillsatts af annan bark, och stundom blott med Rehn-blod. På Trumskinnet teknades sedan flere figurer, såsom Gudabillder, Treenigheten, Perkel eller Diabolus, Thor, Thors hammare, Stor-Junckaren, Sol, Måne, Stjärnor, Apostlar, Björn, Warg, Hund, Rehn, Oxen, Foglar, Ekorrar, Fiskar, Bockar, m: m: alt efter hvars och ens idée om saken. Gamla Länsman Edin skall och haft äran att såsom en Skydds-patron för dem som kände honom hafva sitt portraite på trummskinnet.
På Bottnen af sjelva trumman voro vanligen flere hål utskurne, icke altid eller af alla lika men i Midden skulle nödvändigt vara tvänne sådane, att Maschinen under förrättningen kunde hållas i ena handen.
En hammare af Renshorn hörde ock till saken, till utseende såsom figuren utvisar. Zirat med flere prydelige figurer, samt med en toffs i ändan af skaftet af Thenntråd eller och någre mässing ringar. Äfvensom en särskilt Lös knippa, samma sort ringar var vid förrättningen nödvändig.
Sjelfva Spådoms förrättningen skall hafva fordrat att Spåmannen antingen skulle vara förtörnad af någon sin vederdeloman samt derföre blifvit retad att hämnas, eller ock skulle någre andre omständigheter hafva föranlåtit honom, att rådfråga sin trumma, om sådant som vanligen är oss förborgadt. I båda fallen fattade han trumman i den vänstra och Hammaren i högra handen, då han under sjungande eller så kallad juoikande, slog med Hammaren på trummskinnet — hade derunder åtskillige besynnerliga uttryck, äfvensom han ibland åkallade Perkel (Djävulen). Också ibland andre sine Gudomligheter, alt efter som hans önskningar det fordrade. Under Continuation heraf, blef Spåmannen alt mera ifrig, arbetade så att svetten flöt af honom. Råkade änteligen i full extace, samt svimmade flertaligen, och låg såsom död. Under denne Ceremonie hade han vanligen Secundanter som sjöngo eller juoikade hvarmed de fortforo till dess Spåmannen vaknade, då han påmintes om afsigten med Förrättningen, den han eljest kunde glömma.
De Lappar som ansågos för värkeliga Trållkarlar, samt för mera elaka, brukade en sådan trumma, såsom ett medel att hämnas på sine vederdelomän men i öfrigt var den ansedd som ett orakel, som kunde uptäcka förborgade ting, såsom till exempell, om Jagten skulle blifva lycklig, om eljest lycka eller olycka skulle inträffa, om en sjukdom var naturlig eller af Spådom den eller den patienten tillfogad; med hvilka offer och på hvilka tider de skulle bäst kunna behaga sine Gudar. Sådant allt kunde Spåmannen erfara derigenom, att omnämnde Ring-knippan, som under executionen skulle ligga på Trumskinnet stadnade på ena eller andra figuren. Således om denne ringknippa stadnade i en viss ställning på Solens figurer, betydde det lycka, i det afseende hvarom fråga var. En sjuk var tvungen att iagttaga hvad Spåmannen honom föreskref samt följagteligen offra hvad och när honom befaltes. Olyckor samt deribland sjukdomar hos Rehnarne, kunde förekommas och afhjälpas derigenom att trumman gaf hänvisning till de medel som borde brukas, att blidka Guden Råtta eller Råttaka (Rota, pesten eller döden).
Trummans storlek var icke efter någon viss Schala utan lämpad efter ämnet eller Spåmannens idée om saken. Någon skall hafva varit så stor, att den icke kunnat föras i en vanlig Pullka, men de fläste voro mycket mindre. Denne Maschine fördes derföre i en för ändamålet afpassad Pullka, dragen af en hvit Rhen, som alltid skulle gå sist i raden bland Kör-Rehnarne. För fullväxta Qvinnor var det farligt att på tränne dagars tid gå öfver den väg, där trumman var transporterad; hon kunde då antingen genast dö, eller åtminstone råka i någon stor olycka. — Men om en sådan Person nödvändigt måtte öfverstiga denne väg, kunde faran afböjas, om hon skänkte en mässing-ring till trumman.
Någon af forntidens uplystare män, som skrifvet om denne vidskeppellsens upfinning, vill medgifva, att något dermed skulle kunnat uträttas, emedan de icke kunnat visa någre naturlige ordsaker till Spåmannens Swimmande under Spådoms-förrättningen. Men redan för 170 år sedan omtalas, att Lappar varit begifne på Brännevin hvarföre hela hemligheten torde hafva bestått deri, att Spåmannen varit drucken, och änteligen somnat. Åtminstone vet man att Lappar i sednare tiderne, icke kunnat utan brännvin förrätta någon sorts Spådom. Också ser man ännu i dag, det Lappar gifves som svimma blott derigenom, att en annan hastigt pekar fingret åt honom. Äfven är det icke något nytt, att Berättelserne om hvad som kunnat uträttas genom Trulldom, alltid haft en besynnerligt växande egenskap i de lättrognas munnar.
Lycksele den 21 december 1827.
E. Holmström
Kilde
Her gengivet efter Lars Wickström: Ett gammalt mauskript i Västerbotten 1938.