Tredje kvädet om Gudrun (PAG)

Fra heimskringla.no
Revisjon per 28. des. 2019 kl. 09:54 av Jesper (diskusjon | bidrag)
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


EDDA
En isländsk samling
Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar


Peter August Gödecke


Tredje kvädet om Gudrun
Bort.3.(PAG).jpg


Härkja hette en af Atles tärnor, hvilken hade varit hans frilla. Hon sade till Atle, att hon sett Tjodrek och Gudrun till sammans. Atle vardt häröfver högeligen sorgsen:


Då kvad Gudrun:

1.
“Hur står det till, Atle?
Ständigt går du,
Budles son, i ledsnad;
hvi ler du aldrig?
Det skulle bättre tyckas
bålde jarlar,
om med män du mälte,
och på makan såge.”

Atle kvad:

2.
“Mig grämer, Gudrun,
Gjukes dotter!
hvad Härkja mig här
i hallen sade,
att Tjodrek sofvit
under tak med dig,
och att I lusteligen
i lin Er svept.”

Gudrun kvad:

3.
“Om detta alt
vill jag dig eder svära,
det vill jag vid den helga,
hvita stenen,
att aldrig jag tillstadt
Tjodrek annat,
än hvad väl höfves
hustru som man.

4.
“En gång dock har jag
den högt lofvade,
härarnas herre,
om halsen fattat;
men andra voro
våra tankar,
då vi två i ångest
med hvar andra hviskade.

5.
“Hit kom Tjodrek
med trettio man;
nu af tre gånger tio
täljer han ej en ende.
Du slagit mina bröder
och brynjokämpar,
slagit alla
min slägts stormän.

6.
“Hit rider ej Gunnar,
hit ropar jag ej Högne,
ej ser jag mer
mina milde bröder;
slikt våld skulle Högne
hämnat med svärd,
nu måste jag själf
den skymfen aftvå.

7.
“Sänd du till Saxe,
södermäns kung;
han kan vattnet viga
i vällande kittel!”
Sju hundra män
in i hallen stego.
se'n stack konungens hustru
sin hand i kitteln.

8.
Till bottnen hon sträkte
bländhvit handlof
och tog där upp
ädelstenar:
“Skåden nu, I kämpar,
att jag skuldfri är!
Kännetecknet är heligt;
se, kitteln sjuder!”

9.
Då log hjärtat
i hjältens bröst,
när han Gudruns hand
såg hel och oskadd:
“Nu skall tjänstekvinnan
till kitteln gå,
hon, som Gudrun skyllde
för skändlighet.”

10.
Ingen sett, hvad kval är,
som ej sett har,
huru Härkjas
händer skållades.
I stinkande myr
mön de dränkte. —
Så slutade Gudrun
om sin sorg att tala.


Deko.5.(PAG).jpg


Noter till Tredje kvädet om Gudrun

Detta lilla kväde innehåller blott en episod, som icke är af någon afgörande vigt för hufvudhändelserna. Det visar blott, att fomåldern tänkte sig Gudrun höjd öfver alla lägre lidelser och pligttrogen äfven mot en man, som hon ej älskade. En Atles frilla, Härkja, hade nämligen misstydt Gudnms af föregående sång kända långa samtal med Tjodrek. Gudruns oskuld framgår emellertid genom skållningsprof, ett medel till skulds eller oskulds utrönande, som äfven omtalas i Grågås, Islands gamla lagbok, samt i Frostatingslagen och i Eidsivatingslagens Kristingarätt.

Detta kväde anses af Svend Grundtvig, till motsats mot de öfriga Völsungakvädena, vara yngre än det nionde århundradet.

Visan 3.
Den helga, hvita stenen. Denna synes på något sätt hafva en religiös betydelse, vare sig att man får tänka sig den samma som en amulett eller ett altar eller något annat.

Visan 7.
Saxe omtalas ej på något annat ställe i Eddans sånger.