Allvis' ordskifte (NFS)

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Allvis' ordskifte



Tor og dværgen Alvis (W.G. Collingwood, 1908)

1.
Allvis kvad:
”Bänkarna man höljer,
nu skall brud med mig
hem å sin väg vända;
öfver måttan brådskadt
tör mången det tyckas,
hemma är ej hvila att vänta.”

2.
Tor kvad:
”Hvad är det för bängel?
Hvi är du så blek om näsan?
Låg du i natt hos lik?
Något tursatäckt
tycks mig hos dig vara,
ej är du för bruden boren.”

3.
Allvis kvad:
”Allvis jag heter,
nedan jord jag bor
och har min stad under stenen;
vagna-kämpen
är jag kommen att söka,
bryte ingen sitt löftes ord!”

4.
Tor kvad:
“Jag bryter det dock,
ty öfver bruden jag
som fader har bästa rätt att råda;
ej var jag hemma,
när hon dig lofvades:
allena jag bland gudar är giftoman.”

5.
Allvis kvad:
”Hvad ar det för räkel,
som råda säger sig
öfver kvinnan den fagra och frida?
Af dina pilskott i fjärran
lära få blott dig känna:
hvem har dig födt till ringar röda?”

6.
Tor kvad:
”Ving-Tor jag heter,
har vida farit
och är Sidgranes son;
ej emot min vilja
skall du mön, den unga, hafva
eller det fästelöftet få.”

7.
Allvis kvad:
”Ditt samtycke dock
vill snart jag hafva
och det fästelöftet få;
äga vill jag hellre
än vara utun
den mjällhvita mön.”

8.
Tor kvad:
“Och hennes kärlek
ej heller skall,
du vise gäst, dig vägras.
om du ur hvarje
värld kan mig säga
allt det, som jag veta vill.”

9.
Allvis kvad:
“Fresta då, Ving-Tor,
i allt hvad du fråglysten är
att röna, hvartill dvärgen duger!
De nio världar alla
jag vandrat igenom
och lärt mig litet af hvarje.”

10.
Tor kvad:
”Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den jord,
som för åldrarnas söner är utlagd
i hvarje värld?”

11.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter hon jord
men hos asar mull,
och vaner henne vägar nämna,
jättar igrön,
alfer groende,
ör de, som uppåt sträfva.”

12.
Tor kvad:
“Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den himmel.
som henne betäckte
i hvarje värld ?”

13.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter han himmel
men hägnarn hos gudar,
vindvåckarn honom vaner kalla,
jättar upphem.
alfer fagertak
och droppsalen dvärgar.”

14.
Tor kvad:
“Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den måne,
som mänskor skåda
i hvarje värld?”

15.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter han måne
men hos gudar minskarn,
rullande hjul i Hels hus.
hos jättar skyndarn,
sken hos dvärgar,
årtäljarn hos alfer.”

16.
Tor kvad:
”Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den sol,
som åldrarnas söner skåda
i hvarje värld?”

17.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter hon sol
men hos gudar den södra,
henne dvärgar kalla Dvalens leksak,
jättar den alltid glödande,
alfer fagerhjul
och asasöner allskir.”

18.
Tor kvad:
”Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hvad heta de skyar.
som skönjas med regndusk
i hvarje värld?”

19.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heta de skyar,
men skurvån hos gudar
och vaner dem vindflod kalla,
jättar urvädersbud.
alfer väderkraft,
hos Hel de kallas höljarens hjälm.”

20.
Tor kvad:
“Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hvad heter den vind,
som vidast far
i hvarje värld?”

21.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter han vind
men hos gudar vandrande väfvarn,
hos motmakterna vrede vrenskarn,
hos jättar tjutare,
hos alfer dånfare
och skarpödarn i Hels hus.”

22.
Tor kvad:
”Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hvad heter det lugn.
som sig lägra skall
i hvarje värld?”

23.
Allvis kvad:
”Hos mänskor heter det lugn
men hos gudar lägliga hamnen,
och vaner kalla det vindslut.
jättar domning,
alfer daginsomnande
och dvärgar dagsverkshvila.”

24.
Tor kvad:
”Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter det haf,
där man har att ro
i hvarje värld?”

25.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter det sjö
men hos gudar silöga,
och vaner det våg kalla.
jättar ålhem,
alfer vattenstöd ,
dvärgar det djupa haf.”

26.
Tor kvad:
”Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den eld,
som brinner för åldrarnas söner
i hvarje värld?”

27.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter han eld
men hos asar tändande gnista,
och häfstång hos visa vaner,
den glupske hos jättar,
genomglödarn hos dvärgar,
utödarn i Hels hus.”

28.
Tor kvad:
“Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den skog,
som skuggande växer
i hvarje värld?”

29.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter han skog
men jordvallens man hos gudar,
och hos Hel-män högarnas tång,
bränsle hos jättar,
hos alfer kvistfager,
vaner kalla honom vide.”

30.
Tor kvad:
“Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den natt,
som är Narfves dotter
i hvarje värld?”

31.
Allvis kvad:
”Hos mänskor heter hon natt
men mörker hos gudar,
henne vaner kalla förklädnad,
jättar oljus,
alfer sömngamman,
och dvärgar drömmars amma.”

32.
Tor kvad:
“Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter den säd,
som åldrarnas söner så
i hvarje värld?”

33.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter den bjugg
men bladknopp hos gudar,
och vaner kalla den växtbrodd,
jättar föda,
alfer det böljande strå,
höstskörd hos Hel den nämnes.”

34.
Tor kvad:
“Säg mig det, Allvis,
ty släktenas alla öden
väntar jag, dvärg, att väl du känner:
hur heter det öl,
som åldrarnas söner dricka
i hvarje värld?”

35.
Allvis kvad:
“Hos mänskor heter det öl
men hos asar styrkedryck,
och läskedryck hos visa vaner,
hos jättar helst rent vatten,
i Hels hus mjöd,
festdryck säga Suttungs söner.”

36.
Tor kvad:
”I ett enda bröst
än aldrig jag såg
fler starka forntidsstafvar;
men med många omsvep
jag missledt dig:
du är uppe, dvärg, till dager ljus,
nu skiner sol i salen!”