Beowulf (RW) 10

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif


Ill. fra St. Aubins "Vita".jpg
Beowulf

En fornengelsk hjältedikt


Översatt av

Rudolf Wickberg


Kapitel 10
Götarne vilar i salen Hjort.


Sedan gick Hroðgar, Scyldingarnes furste,
Men sin kämpaskara ut ur salen.
Stridsfursten ville söka vilan
665 Hos drottning Wealhtheow. Härlighetens konung1
Hade mot Grendel, som männen sport,
Utställt en salsvakt, höll särskild vård
Om danernas furste, vakt emot jätten.
Ja, fast förtröstade götarnes hövding
670 På sitt mod och sin kraft, på skaparens huldhet
Han tog då av sig sin järnbrynja,
Sin hjälm av huvudet, räckte sitt sirade svärd,
Det yppersta stål, åt en tjänare
Och bad honom förvara stridsrustningen.
675 Sedan talade den gode göten Beowulf
Några stolta ord, innan han steg i bädden:
»Ej räknar jag mig ringare i hjältekraft
»Och stridsbedrifter än den där Grendel.
»Därför vill jag icke med svärd döda honom,
680 »Taga hans liv, även om jag kan det.
»Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka,
»Sönderhugga skölden, så stark han än är
»I nidingsdåd; utan vi skola i natt
»Bägge sakna svärd, om han vågar söka
685 »Strid utan vapen; och sedan tilldöme
»Den vise Gud, den helige herren,
»Äran åt den sidan, som honom gott synes!»
Sedan lade sig den tappre, huvudkudden mottog
Jarlens anlete, och kring honom lutade sig
690 Mången rask sjöman till vila i salen.
Ingen av dem trodde, att han någonsin skulle
Återkomma därifrån till sitt kära hem,
Sitt folk och skyddsborgen, där han blivit uppfödd;
Ty de hade sport, att en blodig död
695 Förut hade bortryckt alltför många danamän
I denna vinsal. Men herren gav
Väder-götamännen stridslyckans vävnad,
Tröst och stöd, så att de alla
Genom ens kraft, hans egen styrka
700 Övervunne sin fiende: sant visade sig,
Att den mäktige Gud alltid har rått
Över människors släkte. — I den mörka natten kom
Skuggvandraren skridande. Skyttarne sovo,
Som skulle vakta det hornprydda huset,
705 Alla utom en. Då blev känt för människor,
Att den oförsonlige2 fienden ej fick sända dem
Till skuggornas rike, då skaparen ej ville det;
Utan den vredgade bidade vaken
På stridsmötet fienden till harm.


Noter:
1. Gud.
2. Eller: spöklike.