Beowulf (RW) 11
Hopp til navigering
Hopp til søk
Beowulf
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ![]() |
![]() |
![]() |
|||
![]() |
En fornengelsk hjältedikt
Översatt av
- Kapitel 11
Grendel anfaller Beowulf, men övermannas.
- 710 Då kom Grendel gångande från träskets
- Töckniga stränder, bar på Guds vrede.
- Illdådaren trodde sig skola ombringa
- Någon av männen i den höga salen;
- Gick under molnen åt det håll, där han visste
- 715 Sig säkert skola finna vinhuset och männens
- Guldskimrande sal. Ej var detta första gången
- Som han uppsökte Hroðgars hem.
- Men aldrig i sina livsdagar, varken förr eller senare,
- Fann han hårdare hjälte bland männen i salen
- 720 Glädjeberövad kom då mannen
- Vandrande till huset. Dörren, som var fastgjord
- Med eldsmidda band, sprang genast upp,
- Då han stötte till den med händerna. Illasinnad och vred,
- Bröt han upp husets ingång. Och snart därefter
- 725 Trädde fienden in på det brokiga golvet,
- Gick vildsint fram. Ur Hans ögon stod
- En vidrig glans, snarlik en eldslåga.
- I huset såg han många kämpar,
- En skara av fränder sova tillsammans,
- 730 Manliga hjältar; då log hans sinne.
- Den hemske skräckbringaren tänkte, att han skulle,
- Innan dagen komme, skilja vars och ens
- Liv från kroppen, nu då han fått hopp
- Om en riklig måltid. Men ej längre ville ödet,
- 735 Att han skulle få taga flera människor
- Efter denna natt. Hygelacs starke
- Frände såg då huru illdådaren
- Ärnade anbringa sina våldsamma tag.
- Skräckbringaren ville ej dröja,
- 740 Utan tog raskt första gången
- En sovande man, slet sönder honom ostörd,
- Bet i benhöljena1, drack blodet ur ådrorna,
- Svalde bit efter bit; snart hade han
- Helt och hållet förtärt den döde mannen,
- 745 Hans fötter och händer: Han gick närmare fram
- Och fattade sedan med handen den modige
- Kämpen i bädden, sträckte sin hand
- Fram emot fienden, som strax tog emot
- Det lömska anfallet och stödde sig mot armen.
- 750 Snart kunde illdådens herde märka,
- Att han ej träffat uti midgård,
- På jordens sköte, hos någon annan
- Starkare handtag. Han vart då rädd
- I hugen, men kunde ej mera fly därifrån.
- 755 Han tänkte komma undan, ville fly till sitt gömsle,
- Söka djävlarnes sällskap; ej var hans göra här
- Sådant som han förut hävt i sina livsdagar.
- Då mindes Hygelacs modige frände
- Sitt aftontal och reste sig i hela sin längd,
- 760 Tog fast i honom. Fingrarna knakade;
- Jätten strävade utåt, jarlen steg längre fram.
- Den beryktade varelsen ville fly vidare,
- Vart han än kunde och bort därifrån
- Till träskets gömslen: han kände fiendens fasta
- 765 Grepp om sina fingrar. Det var en usel färd,
- Som illdådaren styrt till Hjort.
- Hirdsalen dånade; för alla de djärva
- Danajarlar, som bodde i borgen,
- Vart ölet bittert2; vreda kämpade
- 770 De två om salen. Huset dånade,
- Och stort under var, att denna vinsal
- Höll stånd mot kämparne, att den fagra byggnaden
- Ej föll till marken; utan så fast var den
- Innan- och utantill konstrikt hopsmidd
- 775 Med band av järn. Från underlaget bröts,
- Där fienderna kämpade, så har jag sport,
- Mången mjödbänk, smyckad med guld.
- Det trodde ej förr Scyldingarnes stormän,
- Att det någonsin skulle stå i någon människas makt
- 780 Att nedriva det härliga, hornprydda huset,
- Med svek förstöra det, om ej lågans famn
- Skulle svälja det i rök. Ett alldeles oerhört
- Dån uppstod; hemsk fasa
- Grep var och en av nord-danerna,
- 785 Som från muren hörde verop,
- Hörde Guds vedersakare sjunga sin fasansfulla
- Segerlösa sång, den vid helvetet fjättrade
- Klaga sin smärta. Honom höll, för fast
- Den som bland människor var den starkaste
- 790 I de dagarna av detta livet.
- Noter:
- 1. Musklerna.
- 2. Antingen egentligt: 'det öl de druckit kändes beskt', eller figurligt: 'de fingo en bitter bägare att tömma'.