Beowulf (RW) 35

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif


Ill. fra St. Aubins "Vita".jpg
Beowulf

En fornengelsk hjältedikt


Översatt av

Rudolf Wickberg


Kapitel 35
Han vill ensam upptaga striden med draken. Beowulf kämpar med draken.


2460 »Då går han i sovrummet, sjunger en sorgesång,
»Fadern över sonen; allt tycktes honom för rymligt,
»Fält och bostad. Så bar väder-götarnes
»Värn sin sjudande hjärtesorg
»Efter Herebeald, kunde ej alls förmå sig
2465 »Att hämnas dådet på banemannen:
»Han kunde dock ej förfölja kämpen
»Med onda dåd, fastän han ej var honom kär.
Med detta sorgesår, som givits honom,
»Övergav han männens fröjd, valde Guds ljus;
2470 »Lämnade sina barn, som den rike gör,
»Land och fursteborg, då han gick ur livet. —
»Sedan blev det brott och tvist mellan svear och götar,
»Ömsesidig fiendskap och hård härkamp
»Över det vida vattnet, då Hreðel dött,
2475 »Och Ongentheows söner voro
»Tappra och krigiska, ville ej hålla
»Fred över haven, utan anställde ofta
»Bakslugt blodbad kring Hreosna-berget.1
»Denna lömska fejd hämnades mina
2480 »Fränder och vänner, såsom det sports,
»Fastän den ene betalade med sitt liv,
»Ett hårt köp: striden medförde
»Götafursten Haæðcyns fall. —
»Jag har sport, att på morgonen broder hämnades broder
2485 »Med svärdets eggar på banemannen,
»Då Ongentheow angrep Eofor.
»Stridshjälmen klövs i tu, den gamle Scilfingen
»Nedsjönk blek; handen2 var betänkt
»På fullständig hämnd, svek ej vid dödshugget.
2490 »De skatter, som min konung hade givit mig,
»Har jag gäldat honom i striden, såvitt mig förunnats,
»Med det blanka svärdet: han skänkte mig land
»Och härligt odalgods. Och ej behövde han
»Hos gepider eller spjut-daner
2495 »Eller i Svearike söka efter
»Och köpa med skatter sämre kämpar.
»Ständigt ville jag i hären vara framför honom,
»Ensam i spetsen och skall så till min död
»Utkämpa strider, så länge detta svärd håller,
2500 »Som ofta förr och senare hjälpt mig,
»Sedan tack vare min kraft jag med min hand
»Dödade Däghrefn, hugernas3 kämpe.
»Ej fick han bära det dyrbara
»Bröstsmycket till frisernas konung,
2505 »Utan standar-bäraren, den starke ädlingen
»Föll i kampen. Ej gav svärdet banesår,
»Utan krigarens famntag krossade benhuset,
»Hjärtats svallvågor. Nu skall handen
»Och den hårda svärdseggen strida om skatten.»
2510 Beowulf talade löftes-ord
För sista gången: »Jag har vågat många
»Strider i min ungdom; ännu en gång vill jag,
»Folkets gamle vårdare, söka fejd
»Och kämpa med ära,4 om skadedjuret
2515 »Gör anfall mot mig ut ur jordsalen.»
Sedan hälsade han för sista gången
Alla männen, sina kära följeslagare,
De käcka hjälmbärarne: »Ej ville jag bära
»Vapen mot draken, om jag visste huru
2520 »Jag annars skulle kunna fullgöra mitt löfte
»Mot skräckbringaren, som jag förut gjort mot Grendel.
»Men jag väntar där het fiendeeld,
»Giftig andedräkt; därför har jag på mig
»Brynja och sköld. Ej vill jag fly
2525 »För högens vaktare det minsta fotsteg;
»Utan vår strid blir vid muren, som ödet för oss fogar,
»Alla människors herre. Jag är så käck till sinnes,
»Att jag kan undvara skryt gentemot den flygande fienden.
»Biden på berget, I rustade män,
2530 »Värnade av brynjor, vem av oss båda
»Bäst skall kunna uthärda sår
»Efter stridsstormen. Det är ej ett värv för er
»Och anstår ej någon utom mig ensam
»Att med skräckbringaren mäta sig i styrka
2535»Och öva mandom. Jag skall med min kraft
»Tillkämpa mig guld, eller ock skall i striden
»En våldsam död bortrycka er herre.»
Sedan reste sig vid skölden den starke kämpen,
Hård under hjälmen, bar stridsskjortan
2540 Hän under klipporna, litade blott
På sin egen styrka: sådan är ej den feges färd!
Vid muren såg då den utmärkte hjälten,
Som hade utstått stridernas larm
Så många gånger, då kämpar stötte samman,
2545 Ett stenvalv stå och en ström därifrån
Bryta fram ur högen. Den källans svall
Var hett av stridslågor: ej kunde han obränd
Vid någon tid nå fram till djupet
I skattens närhet för drakens låga.
2550 Då lät ur bröstet, vredgad som han var,
Väder-götarnes herre orden fara ut;
Den modige ropade: manande till strid,
Kom rösten ljudande in under den grå stenen.
Hat väcktes, skattevårdaren hörde
2555 En människoröst; ej var det mera tid
Att söka vänskap. Först kom då
Skräckbringarens andedräkt, het stridssvett
Ut ur klippan. Marken dånade.
Vid högens fot svängde götarnes
2560 Herre sin sköld mot den hemske gästen.
Då kände den ringlade ormens hjärta
Lust att söka strid. Dessförinnan drog
Den gode stridskonungen det gamla arvsvärdet
Med vassa eggar. Båda de hätska
2565 Fienderna grepos av skräck för varandra.
Med fast mod stod vännernas furste
Vid den stupande skölden, då ormen krökte
Snabbt sig samman; rustad bidade kämpen.
I lågor kom ormen skridande i bukter,
2570 Skyndande till sitt öde. Skölden skyddade väl
Den frejdade furstens liv och lemmar
Mindre tid än han själv önskade.
Där skulle han för första gången
Då få erfara, att ödet ej gav honom
2575 Ära i striden. Götarnes herre
Lyfte upp handen, slog med svärdet
Den hemskt glänsande, så att den bruna eggen
Vek mot benet, bet mindre hårt
Än folkkonungen väl behövde,
2580 Nödställd i striden. Efter svärdsslaget
Blev högens vaktare vild till sinnes,
Utspydde dödseld; vida sprungo
Stridslågorna. över segerära jublade ej
Götarnes guldvän, då det nakna slagsvärdet
2585 Svek i striden, som det beprövade stålet
Ej hade bort. Ej var det en lätt
Färd för Ecgtheows frejdade son
Att övergiva denna mark
Och annanstädes mot sin vilja
2590 Taga sin bostad, så som varje människa måste
Lämna dessa förgängliga dagar. — Ej dröjde det sedan länge,
Innan skräckbringarne åter möttes.
Skattevårdaren fattade mod på nytt
— Bröstet hävdes av andedräkten —; nöd led då,
2595 Omvärvd av eld, folkets gamle herde.
Ej stodo i en hop hans vapenbröder,
Ädlingars söner runtom honom
Med mod i striden; utan flydde till skogen
Att bärga livet. I en av dem sjöd dock
2600 Sinnet av sorger: för den vältänkande
Kan intet någonsin fjärma frändskapen.


Noter:
1. 'Hreofna-beorh' (korpberget) är en emendation af handskriftens 'Hreosna-beorh'. Jf vv. 2925 och 2935.
2. Eofors. Denne händelse berättas utförligare vv. 2961 ff.
3. = frankernas.
4. Eller: utföra en bragd.