Beowulf (RW) 38

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Original.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif


Ill. fra St. Aubins "Vita".jpg
Beowulf

En fornengelsk hjältedikt


Översatt av

Rudolf Wickberg


Kapitel 38
Beowulf skådar skatterna och dör.


Jag har sport, att efter dessa ord
Wihstans son skyndsamt åtlydde sin stridssjuke
Och sårade furste, bar ringnätet,1
2755 Den flätade stridsskjortan under högens tak.
Då såg den segerstolte, modige kämpen,
När han gick till platsen, en mängd dyrbara smycken
Och guld glittra, liggande på marken,
Underbara verk å muren, den i gryningen flygande
2760 Gamle drakens håla, samt kärl stå där,
Forna mäns krus, som mist sina prydnader
Och aldrig rengjorts. Där fanns mången hjälm,
Gammal och rostig, en mängd armringar,
Flätade med konst. Lätt kunna guldets
2765 Skatter på marken göra vilken som helst
Människa övermodig: akte sig den som vill!
Även såg han resa sig högt över skatten
Ett fälttecken av guld, det yppersta av handens under
Och konstrikt virkat. Från detta stod en glans,
2770 Så att han kunde betrakta marken
Och överblicka smyckena. Ej var nu där
Draken att skåda: honom hade ståleggen bortryckt.
—Jag har sport, att då plundrade en enda man
Skatten i hålan, jättars gamla verk,
2775 Samt lastade i sitt sköte efter eget val
Bägare och fat; även tog han fälttecknet,
Det mest lysande i sitt slag. Hans gamla herres svärd
— Dess egg var av järn — hade förut fällt
Den som en lång tid hade värnat om
2780 Dessa skatter, och i stridsflammor
Om midnätterna spritt för skattens skull
Den heta lågans fasa, till dess han dödades.
Budet skyndade sig, längtande att återvända,
Påskyndad av smyckena2. Den högsinte plågades
2785 Av nyfikenhet huruvida han skulle få träffa
Väder-götarnes kraftsjuke konung levande
På den plats i det fria, där han lämnat honom förut.
Med dessa skatter fann han sin frejdade
Konung och herre blodande av sår
2790 Vid sin levnads slut. Han började åter
Bestänka honom med vatten, till dess ordets spets
Bröt fram ur bröstet. Sorgsen skådade
Den gamle hjälten på guldet och sade:
»Jag tackar med ord härlighetens konung,
2795 »Den evige fursten för alla dessa
»Rika skatter, som jag här skådar,
»Samt för det jag fått före min dödsdag
»Förvärva dylikt åt mina män.
»Nu har jag sålt mitt gamla liv
2800 »För denna skatt, främjen I nu
»Folkets tarv; ej får jag vara här längre.
»Bjuden de stridsberömde efter bålets brand uppkasta
»En lysande hög på havsudden!
»Den skall till ett minne för mina män
2805 »Resa sig hög på Valudden,
»Att den sedan må kallas Beowulfs gravhög
»Av sjöfarande, som föra höga
»Fartyg från fjärran över vågornas töcken.»
Av halsen tog sedan den modige konungen
2810 En gyllene ring och lämnade den
Jämte sin guldglänsande hjälm, armring och brynja
Åt den unge spjutkämpen, önskade honom glädje av dem.
»Du är den siste utav vår släkt,
»Av Wägmundingarne. Alla mina fränder,
2815 »De kraftige jarlarne har ödet bortsopat
»I skaparens skickelse; jag följer dem nu.»
Detta var den gamles sista ord
Och hjärtetanke, innan han valde bålet,
De heta eldvågorna. Ur hans bröst gick
2820 Själen att söka sanningsvittnenas härlighet.


Noter:
1. Brynjan.
2. Ville visa smyckena.