Bergkonungen

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

29. Bergkonungen

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Stolts Margareta hade en fader så rik —

Tiden görs mig så lång —

Och han var en konung öfver sju kungarik.

Men jag vet, att sorgen är tung.

2. Till henne så friade grefvarne två,

Men ingen så ville hon hafva ändå.

3. Till henne så friade förstarne fem,

Och ingen ville hon hafva utaf dem.

4. Till henne så friade konungar sju,

Men ingen så ville hon hafva ännu.

5. Och bergakungen frågade sin moder om råd,

Allt huru han skulle stolts Margareta få.

6. »Och huru mycket vill du gifva åt mig,

Att hon sjelf skull' komma i berget till dig?»

7. »Dig skulle jag gifva det rödaste gull,

Och alla dina kistor med penningar full'.»

8. En söndagsmorgon då hände det så,

Stolts Margareta skulle till kyrkan sig gå.

9. Och allt som hon gick och allt som hon står,

Allt närmare kom hon, der höga berget låg.

10. Så gångar hon sig det berget omkring,

Så öppnas en dörr, och der går hon in.

11. Stolts Margareta in genom bergadörrn steg,

Och bergakungen henne med blida ögon neg.

12. Så tog han den jungfrun uppå sina knän,

Och tog de gullringar och fäste henne med.

13. Så tog han den jungfrun allt uti sin famn,

Gaf henne gullkrona och drottningenamn.

14. Så var hon i berget i åtta runda år,

Der födde hon två söner och en dotter så båld.

15. När hon der hade varit uti de åtta år,

Så ville hon gå hem till sin kära moders gård.

16. Och bergakungen talte till småsvenner två:

»I spännen för karmen de gängare grå!»

17. Och Margareta ut genom bergadörren steg,

Och hennes små barn de gräto dervid.

18. Och bergakungen tog henne uti sin famn,

Så lyfter han henne i förgyllande karm.

19. Och hör du, smådräng, hvad jag dig säga må:

Nu skall du föra henne uppå sin moders gård!»

20. Stolts Margareta in genom dörren steg,

Och hennes moder henne med ögonen neg.

21. »Och hvar har du varit så länge?» —

»Jag har varit i de blomsterengder!»

22. »Hvad är det för en hufva, du bär på ditt hår,

Lika som qvinnor och mödrar plä' gå.»

23. »Väl må jag bära hufva på hufvudet mitt,

Mig bergakungen har båd' fästat och vigt.»

24. »I berget har jag varit uti de åtta år,

Der hafver jag två söner och en dotter så båld.»

25. »Der hafver jag två söner och en dotter så båld,

Den yppersta jungfrun i verlden månde gå.»

26. »Och hör du, stolts Margareta, hvad jag må säga dig:

Får jag dig följa hem och se barnena din?»

27. Och bergakungen in genom dörren nu steg,

Och Margareta föll till jorden dervid.

28. »Och står du nu här och klagar öfver mig:

Kom du icke sjelf uti berget in till mig?»

29. »Och står du nu här och klagar din nöd,

Kom du icke sjelfver in igenom min dörr?

30. Bergkonungen slog henne på rosende kind:

»Och packa dig i berget till små barnen din!»

31. Bergkonungen slog henne med hopvriden rot:

»Och packa dig till berget, och det skall gå fort!»

32. Och bergakungen tog henne uti sin famn,

Så lyfte han henne i förgyllande karm.

33. »Och hör du, min smådräng, hvad jag dig säga må:

Nu skall du föra henne allt uppå min gård!»

34. Stolts Margareta in genom bergadörren steg,

Och hennes små barn de gladdes dervid.

35. »Det är inte värdt, I gladas öfver mig,

Krist gifve, jag aldrig vore moder åt er!»

36. Den ena bar fram en förgyllande stol:

»Och hvilen er här, min sorgbundna morl»

37. Den ena bar fram det påfylda horn,

Den andra la' deri ett förgyllande korn.

38. Den första dryck hon drack af det horn,

Så glömde hon bort både himmel och jord.

39. Den andra dryck hon drack af det horn,

Så glömde hon bort både Gud och hans ord.

40. Den tredje dryck hon drack af det horn,

Så glömde hon bort både syster och bror.

41. Så glömde hon bort både syster och bror —

Tiden görs mig lång —

Men aldrig glömde hon sin sorgbundna mor.

Men jag vet, att sorgen är tung.