Den bergtagna

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

1. Den bergtagna

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Och jungfrun hon skulle sig åt ottesången gå —

Tiden görs mig lång —

Så gick hon den vägen, åt höga berget låg.

Men jag vet, att sorgen är tung.

2. Hon klappade på bergadörrn med fingrarna små:

»Statt upp, du höga bergakung, drag låsen ifrå!»

3. Och upp steg bergakungen, drog låsen ifrå;

Så bar han den bruden i silkes-sängen blå.

4. Så var hon i berget i åtta runda är,

Fick sönerna sju och en dotter så båld.

5. Jungfrun hon gångar sig för bergakungen stå:

»Ack gifve, att jag finge till moder min hemgå!»

6. »Och nog kan du hem till din moder få gå,

Blott att du ej vill nämna sju barnen de små.»

7. Och när som hon kom på sin kära moders gård,

Ute för henne huld-moderen står.

8. Och hvar har du varit så långan en tid,

Nu hafver du väl varit uti rosende lid?»

9. »Och inte har jag varit uti rosende lid:

I berget har jag varit så långan en tid.»

10. »I berget har jag varit i åtta långa år,

Der har jag födt sju söner och en dotter så båld.»

11. Bergakungen in genom dörren steg:

»Hvi står du här och talar så mycket ondt om mig?»

12. »Och inte har jag talat något ondt om dig,

Men väl om det goda, du gjort emot mig.»

13. Så slog han henne på blekan liljekind,

Så blodet det stank på snörekjorteln fin.

14. »Packa dig på dörren, och låt det ske fort!

Och aldrig skall du komma inför din moders port.»

15. »Farväl, min kära fader, farväl, min hulda mor!

Farväl, min kära syster, farväl, min kära bror!»

16. »Farväl, du höga himmel, farväl, du gröna jord!

Nu reser jag till berget, der bergakungen bor.»

17. Sä redo de sig öfver den mörka, långa skog;

Hon bitterligen grät, men bergakungen log.

18. Så gingo de berget sex gånger omkring;

Så öppnades dörren och de stego in.

19. Ung dotteren framsatte den röda guldstol:

»O, hvilen er här, min sorgbebundna mor!»

20. »Och hemten mig in de glasen med mjöd:

Derur vill jag dricka mig sjelfvan till död.»

21. Och första dricken, hon af mjödglasen drack

Tiden görs mig lång —

Hennes ögon de lycktes, och hjertat det brast.

Men jag vet att sorgen är tung.

_____

Se en variant af denne vise