Den bergtagna (Variant)

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning



1. Den bergtagna
Variant


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. Jungfru Marja hon skulle åt aftonsången gånga —
Den tiden görs mig lång —
Sä gick hon den vägen åt berget der låg.
Herren Gud vet sorgen hon är tung.


2. I åtta år hon i berget var,
Åtta barn hon med bergmannen fick.


3. Den åttonde var en flicka så båld,
Och aldrig jag sett någon fagrare mö.


4. »Och eder vill jag gifva en krona af guld,
Om jag finge komma till min moder så huld.»


5. Och dotteren in genom dörren steg,
Och moderen henne med glada ögon neg.


6. »Och hvar har du varit så länge?» —
»Jag har varit i grönaste ängen.»


7. » Jag har varit i bergmannens våld,
Der hafver jag sju söner och en dotter så båld.»


8. Och bergman slog jungfrun på hvitan kind,
Så bloden han stank på guldsnöret fint.


9. Och dotteren sprang sin moder i famn:
»Och kära min moder, hjelp mig, om I kan!»


10. »Och packa dig till berget, och det skall gå fort,
Aldrig skall du få se far eller mor.


11. »Och packa dig åt berget, och det skall gå fort,
Och aldrig skall du få se himmel eller jord.»


12. »Och packa dig åt berget, och det skall gå fort,
Och aldrig skall du få se måne eller sol.»


13. Bergmannen och jungfrun de körde öfver en bro,
Och jungfrun hon grät, men bergmannen log.


14. Bergmannen och jungfrun körde öfver en äng,
Och jungfrun hon grät, men bergmannen sång.


15. Bergmannen och jungfrun körde berget omkring,
Och dörrarna öppnas och bergmannen körde in.


16. Den äldsta sonen han satte fram en stol,
Den andra lade ett guldhyende uppå.


17. Den tredje son gafna dricka ur ett horn:
Då glömde hon både fader och mor.


18. Den fjerde son gafna dricka ur ett horn:
Då glömde hon både syster och bror.


19. Den femte son gafna dricka ur ett horn:
Då glömde hon både himmel och jord.


20. Den sjette son gafna dricka ur ett horn —
Den tiden görs mig lång —
Dä glömde hon både måne och sol.
Herren Gud vet sorgen hon är tung.