Den förtrollade prinsessan

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


35. Den förtrollade prinsessan


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. Jag vet väl, hvar som står ett slott —
Står ett slott —
Det är så väl utsiradt
Med silfver och med röda guld —
Röda guld —
Med uthuggen sten uppmuradt.


2. Uti det slott der stod en lind —
Stod en lind —
Med blad sa däglig' och sköna;
Deruti bodde en näktergal fin —
Näktergal fin —
Som ljufligt sin tunga månd' röra.


3. Det kom en riddare ridandes dit —
Ridandes dit —
Han hörde den näktergal sjunga.
Deröfver han högelig förundrade sig
Förundrade sig —
Ty det var vid midnattsstunden.


4. »Och hör du, liten näktergal! —
Näktergal —
En visa jag beder dig qväda;
Dina fjädrar jag vill med guld beslå
Guld beslå —
Din hals med perlor bekläda.»


5. » Jag passar ej på dina fjädrar af guld —
Fjädrar af guld —
Som jag för dig skulle bära;
I verlden är jag en fogel vild —
Fogel vild —
Och ingen man månde mig känna.»


6. »Är du i verlden en fogel vild —
Fogel vild —
Och ingen man månde dig känna,
Dig tvingar väl hunger, snö och köld —
Snö och köld —
Som faller på vägen den breda.»


7. »Mig tvingar ej hunger, mig tvingar ej snö —
Mig tvingar ej snö —
Som faller på vägen den breda;
Mig tvingar fast mera en lönlig sorg —
Lönlig sorg —
Den gör mig ångest och möda.»


8. »Emellan berg och djupan dal —
Djupan dal —
Bortrinna de stridige strömmar;
Men den, som hafver en fulltrogen vän —
Fulltrogen vän —
Han honom ej snarlig bortglömmer.»


9. »Jag hade mig en käraste båld —
Käraste bäld —
En riddare mägtig och väldig;
Min stjufmoder kastad' det hastigt omkull —
Hastigt omkull —
Ty hon det ej hafva ville.»


10. »Hon skapte mig till en näktergal —
Näktergal —
Bad mig i verlden omflyga;
Min broder till en ulf så grym —
Ulf så grym —
Bad honom på skogen löpa.»


11. »Strax for han uti skogen in —
I skogen in —
Hon bad, han ej bot skulle finna,
Förrän han drack hennes hjerteblod —
Hennes hjerteblod —
Sju år derefter så skedde.»


12. »En dag hon gick så lustelig —
Så lustelig —
I rosende lund spatsera;
Min broder det såg, och vredelig
Och vredelig —
Gaf noga akt uppå henne.»


13. »Han grep henne vid hennes venstra fot —
Venstra fot —
Med ulfvaklon den leda,
Ref ut hennes hjerta, och drack hennes blod
Hennes blod —
Igen fick han sin helbregda.»


14. »Ännu är jag så liten vild fogel —
Så vild fogel —
Som flyger i mörka skogar;
Så jemmerfullt månde jag lefva min tid
Lefva min tid —
Men helst uti vintertiden.»


15. »Dock tackar jag Gud, som mig hafver hjelpt —
Hafver hjelpt —
Att jag min tunga kan röra,
Som i femton år ej hafver talt —
Ej hafver talt —
Som jag med eder månd' göra.»


16. »Men jag hafver städse sjungit på qvist —
Sjungit på qvist —
Med ljuflig näktergalsstämma,
Och aldrig fann jag bättre vist —
Bättre vist —
Än i de grönaste ängar.»


17. »Och hör du, liten näktergal —
Näktergal —
Hvad jag dig månde tillbjuda!
I vinter kan du sitta i buren min —
Buren min —
Tills sommarn igen att utflyga.»


18. Haf tack, skön riddare, för tillbudet ditt —
Tillbudet ditt —
Det må dock icke så vara;
Ty det förböd mig stjufmoder min —
Stjufmoder min —
Så länge jag månd’ fjädrar bära.»


19. Men riddaren stod och tänkte sig om
Tänkte sig om —
Han aktar ej näktergalns vilje;
Ty grep han henne vid fotenom —
Fotenom —
För Gud det så hafva ville.


20. Han gick med henne uti sin bur —
Uti sin bur —
Tillstängde dörren och luckor;
Hon blef till många underlig' djur
Underlig' djur —
Som man kan höra och spörja.


21. Först skapte hon sig till lejon och björn —
Lejon och björn —
Och så till mänga små ormar;
Omsider till en lindorm stor —
Lindorm stor —
Låts som hon vill' riddaren mörda.


22. Han skar henne med en liten knif
Liten knif —
Så blodet derur månde komma,
På golfvet strax för honom stod —
För honom stod —
En jungfru, klar som en blomma.


23. »Nu hafver jag frälst dig af din nöd
Af din nöd —
Och af din hemliga qvida;
Ty säg mig nu din afkomst god —
Afkomst god —
På faders och möderne sida.»


24. »Egypti lands konung min fader var
Fader var —
Hans drottning min moder med ära
Min broder måste varulf gå —
Varulf gå —
Allt uti de grymma skogar.»


25. »Är Egypti lands konung kär fader din
Kär fader din —
Hans drottning din moder med ära,
För visst är du systerdotter min —
Systerdotter min —
Som förr näktergal månde vara.»


26. Der blef stor fröjd uti hans gård —
Uti hans gård —
Ja, öfver det hela landet;
Ty riddarn hafver fångat den näktergal
Näktergal —
Som i lunden har bott så länge.