Den förtrollade prinsessan

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

35. Den förtrollade prinsessan

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Jag vet väl, hvar som står ett slott —

Står ett slott —

Det är så väl utsiradt

Med silfver och med röda guld —

Röda guld —

Med uthuggen sten uppmuradt.

2. Uti det slott der stod en lind —

Stod en lind —

Med blad sa däglig' och sköna;

Deruti bodde en näktergal fin —

Näktergal fin —

Som ljufligt sin tunga månd' röra.

3. Det kom en riddare ridandes dit —

Ridandes dit —

Han hörde den näktergal sjunga.

Deröfver han högelig förundrade sig

Förundrade sig —

Ty det var vid midnattsstunden.

4. »Och hör du, liten näktergal! —

Näktergal —

En visa jag beder dig qväda;

Dina fjädrar jag vill med guld beslå

Guld beslå —

Din hals med perlor bekläda.»

5. » Jag passar ej på dina fjädrar af guld —

Fjädrar af guld —

Som jag för dig skulle bära;

I verlden är jag en fogel vild —

Fogel vild —

Och ingen man månde mig känna.»

6. »Är du i verlden en fogel vild —

Fogel vild —

Och ingen man månde dig känna,

Dig tvingar väl hunger, snö och köld —

Snö och köld —

Som faller på vägen den breda.»

7. »Mig tvingar ej hunger, mig tvingar ej snö —

Mig tvingar ej snö —

Som faller på vägen den breda;

Mig tvingar fast mera en lönlig sorg —

Lönlig sorg —

Den gör mig ångest och möda.»

8. »Emellan berg och djupan dal —

Djupan dal —

Bortrinna de stridige strömmar;

Men den, som hafver en fulltrogen vän —

Fulltrogen vän —

Han honom ej snarlig bortglömmer.»

9. »Jag hade mig en käraste båld —

Käraste bäld —

En riddare mägtig och väldig;

Min stjufmoder kastad' det hastigt omkull —

Hastigt omkull —

Ty hon det ej hafva ville.»

10. »Hon skapte mig till en näktergal —

Näktergal —

Bad mig i verlden omflyga;

Min broder till en ulf så grym —

Ulf så grym —

Bad honom på skogen löpa.»

11. »Strax for han uti skogen in —

I skogen in —

Hon bad, han ej bot skulle finna,

Förrän han drack hennes hjerteblod —

Hennes hjerteblod —

Sju år derefter så skedde.»

12. »En dag hon gick så lustelig —

Så lustelig —

I rosende lund spatsera;

Min broder det såg, och vredelig

Och vredelig —

Gaf noga akt uppå henne.»

13. »Han grep henne vid hennes venstra fot —

Venstra fot —

Med ulfvaklon den leda,

Ref ut hennes hjerta, och drack hennes blod

Hennes blod —

Igen fick han sin helbregda.»

14. »Ännu är jag så liten vild fogel —

Så vild fogel —

Som flyger i mörka skogar;

Så jemmerfullt månde jag lefva min tid

Lefva min tid —

Men helst uti vintertiden.»

15. »Dock tackar jag Gud, som mig hafver hjelpt —

Hafver hjelpt —

Att jag min tunga kan röra,

Som i femton år ej hafver talt —

Ej hafver talt —

Som jag med eder månd' göra.»

16. »Men jag hafver städse sjungit på qvist —

Sjungit på qvist —

Med ljuflig näktergalsstämma,

Och aldrig fann jag bättre vist —

Bättre vist —

Än i de grönaste ängar.»

17. »Och hör du, liten näktergal —

Näktergal —

Hvad jag dig månde tillbjuda!

I vinter kan du sitta i buren min —

Buren min —

Tills sommarn igen att utflyga.»

18. Haf tack, skön riddare, för tillbudet ditt —

Tillbudet ditt —

Det må dock icke så vara;

Ty det förböd mig stjufmoder min —

Stjufmoder min —

Så länge jag månd’ fjädrar bära.»

19. Men riddaren stod och tänkte sig om

Tänkte sig om —

Han aktar ej näktergalns vilje;

Ty grep han henne vid fotenom —

Fotenom —

För Gud det så hafva ville.

20. Han gick med henne uti sin bur —

Uti sin bur —

Tillstängde dörren och luckor;

Hon blef till många underlig' djur

Underlig' djur —

Som man kan höra och spörja.

21. Först skapte hon sig till lejon och björn —

Lejon och björn —

Och så till mänga små ormar;

Omsider till en lindorm stor —

Lindorm stor —

Låts som hon vill' riddaren mörda.

22. Han skar henne med en liten knif

Liten knif —

Så blodet derur månde komma,

På golfvet strax för honom stod —

För honom stod —

En jungfru, klar som en blomma.

23. »Nu hafver jag frälst dig af din nöd

Af din nöd —

Och af din hemliga qvida;

Ty säg mig nu din afkomst god —

Afkomst god —

På faders och möderne sida.»

24. »Egypti lands konung min fader var

Fader var —

Hans drottning min moder med ära

Min broder måste varulf gå —

Varulf gå —

Allt uti de grymma skogar.»

25. »Är Egypti lands konung kär fader din

Kär fader din —

Hans drottning din moder med ära,

För visst är du systerdotter min —

Systerdotter min —

Som förr näktergal månde vara.»

26. Der blef stor fröjd uti hans gård —

Uti hans gård —

Ja, öfver det hela landet;

Ty riddarn hafver fångat den näktergal

Näktergal —

Som i lunden har bott så länge.