Den underbara harpan (Variant: De två systrarna)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

16. Den underbara harpan
Variant: De två systrarna

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1 Det bodde en konung allt uti Engeland —

Hörde jag en liten fogel sjunga —

Och två unga döttrar och mör hade han.

För nu står skogen i blomma.

2. Och systeren talte till systeren så:

»Kom, skola vi ned till sjöastrand gå.»

3. Den yngsta var fager, hon blänkte som en sol,

Den äldsta var svart som Guds heliga jord.

4. Den yngsta gick före med utslaget hår,

Den äldsta gick efter med sjufalska råd.

5. Och när som de kommo till sjöastrand så grön,

Så sköt hon sin syster i stridaste ström.

6. Och jungfrun hon räckte upp sin snöhvita hand

»Och kära min syster, du hjelp mig uppå land!»

7. »Och kära min syster, du hjelp mig uppå land!

Och dig vill jag gifva mitt röda gullband.»

8. »Ditt röda gullband, det får jag väl ändå,

Men aldrig skall du på Guds gröna jord gå.»

9. »Och kära min syster, du hjelp mig upp ur sjö!

Och dig vill jag gifva min gullkrona röd.»

10. Din röda gullkrona får jag väl ändå,

Men aldrig skall du på gröna jorden gå.»

11. »Och kära min syster, du hjelp mig uppå land!

Och dig vill jag gifva min unga fästeman.»

12. »Och inte jag hjelper dig nå'nsin mer på land,

Väl får jag ändå din unga fästeman.»

13. De fiskare de rodde i mörka natten blå,

Så funno de jungfrun i böljan, der hon låg.

14. Så funno de jungfruens snöhvita kropp,

Och drogo den sakta på sjöastranden opp.

15. Så reste den vägen en speleman fram,

Han gjorde af jungfrun en harpa så grann.

16. Och han tog jungfruens snöhvita bröst;

Den harpan gaf han så ljuflig en röst.

17. Och han tog hennes fingrar så små,

Och gjorde sin harpa skrufvar derå.

18. Och han tog hennes fagergula hår,

Och gjorde sin harpa strängar derå.

19. Så tager han harpan allt uppå sin arm,

Så gångar han sig till bröllopsgården fram.

20. Den harpan hon spelte på konungens gård.

»Och hör min unga brud, hvad harpan tala må!»

21. Och första slaget på harpan det rann:

»Bruden hon bär mitt röda gullband.»

22. Och andra slaget på harpan det rann:

»Brudgummen var min kära fästeman.»

23. Och tredje slaget den harpan hon slog:

»Min syster hon stötte mig i stridaste flod.»

24. Om sönda’n satt bruden med gullkronan röd —

Hörde jag en liten fogel sjunga —

Om månda’n så bars hon på bål och på glöd.

For nu står skogen i blomma.

_____

Se Variant af denne vise