Eddas naturhistoria - Insekter

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Johan Gustaf Hjalmar Kinberg

Eddas naturhistoria

9. Insekter


Insekter


Larver: mask, maðkr, och orm begagnas om hvarandra.
Maskar


Flera larver under
Yggdrasils ask ligga,
än hvad hvar ovis apa tror:
Goin och Moin,
som äro Grafvitnes söner,
Gråbak och Grafvöllud,
Ofne och Svåfne,
tror jag, evigt skola
trädets kvistar tära.
Ormar fleiri liggja
und aski Yggdrasils,
en þat of hyggi hverr ósviðra apa:
Góinn ok Móinn,
þeir 'ru Grafvitnis synir,
Grábakr ok Grafvölluðr,
Ofnir ok Sváfnir
hygg ek at æ skyli
meiðs kvistu má. (Grimn. 34).


Ormar öfversättes med ormar, men då de många uppräknade slagen gnaga på trädets kvistar och ännu larver kallas maskar eller ormar, torde den här gjorda öfversättningen böra föredragas.


Namnet Grafvitne häntyder pä Necrophorus, men sammanställningen på en imago, hvars larver lefde på träd, synes hindra denna tydning. Dock torde skalden icke så noga hafva känt dessa djurs utveckling. Anmärkningsvärdt är, att Grafvitne icke sjelf, utan hans söner Goin och Moin, larverna, lefde på trädets grenar. Möjligtvis äro dock dessa att anse såsom mindre arter af skalbaggar, något liknande den förre.



Bi, (Býfluga), Apis mellifica L.
Bi


Edda omtalar icke bi, men på några få ställen honung och vax.


Honung begagnades vid tillagning af mat. Atles dröm, att han åt hökhjertan, tillagade med honung, við hunang, för stillande af sin sorg, har jag redan omtalat. (Jemf. under Hök, p. 99. Guðr. II, 41).


Sedan Atle dödat Gudruns bröder, dödade hon sina söner med Atle, och sade:
Dina söners hjertan,
svärdsskiftare!
blodiga har du
med honung uppätit:
smälta kan du, modige!
slagen menskas kött,
spisa läckert till öl,
så ock till högsätet bjuda.
Sona hefir þinna,
sverða deilir!
hjörtu hrædreyrug
við hunang of tuggin:
melta knáttu, móðugr!
manna valbráðir,
eta at ölkrásum
ok i öndugi at senda. (Atl. 39).


Men ännu oftare än till mat användes utan tvifvel honung till mjöd och andra dyrbara drycker.


Om användningen af vax omtalar Eddan, att det nyttjades vid svepning af lik.


Gudrun lofvade Atle en hederlig begrafning:
Skepp skall jag köpa
och målad kista,
väl vaxa svepning,
för att ditt lik värja,
kosta på hvad höfves,
som om da kär varit.
Knör mun ek kaupa
ok kistu steinda,
vexa vel blæju
at verja þitt líki,
hyggja á þörf hverja,
sem vit holl værim. (Atl. grænl. 103).
Silke
Guðvefr



Silke, Silki


Jarl, Rigs son, lindades i siden:
Moder fick son,
svepte i silke.
Svein ól Móðir,
silki vafði. (Rig. 35).



Guðvefr


Då Brynhild blef bränd, var hon enligt Codex regius i en vagn, tältad med siden (?), er guðvefjum var tjölduð.


I en annan codex heter det: ok var tjaldat um guðvef ok purpura, ok glóaði allt við gull, ok svá var hon brend. (BUGGE p. 260. Helr. Brynh. Inledn.).


I andra isländska skrifter omtalas guðvefr till messhake, kjortel, kappa och väska m. m.


Man har öfversatt ordet med siden. Då till Grekland lång tid dessförinnan silke kom från Asien, är det mer än troligt, att sådant antingen öfver land eller sjöledes kom till Norden vid den tid, från hvilken kvädet härstammar. Af andra öfversättes guðvefr med atlas, af andra ðter med sammet.