Herr Tideman och lilla Rosa

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

20. Herr Tideman och lilla Rosa

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. Rosa lilla talte till sin broder så —

Under lidan —

»Hvad sporde du för nytt uppå tinget i går?»

Så sent om en aftons tider.

2. »Ej annat hörde jag uppå tinget i går,

Men Tideman är döder och lagd uppå bår.»

3. Rosa lilla föll så blek ned till jord,

Hon talte på så länge icke ett ord.

4. »Och kära min syster, sörj icke så hårdt,

Han än ej är död och ligger ej på bår.»

5. »Vore mig till heder och icke till men,

Jag skulle strax resa till min sjuka ungersven.»

6. »Dig vore det heder och icke till skam,

Att du vill resa till din sjuka fästeman.»

7. Rosa lilla sadlade gångaren grå;

Så rider hon sig till herr Tidemans gård.

8. Rosa lilla rider på herr Tidemans gård;

Herr Tidemans moder i fönstret hon står.

9. Här håller en jungfru allt uppå vår gård,

Och fagrare jungfru jag aldrig såg.»

10. »Hennes häst han ståndar på röda gullskor,

Den jungfrun hon lyser som guld emot sol.»

11. »Och det är lilla Rosa, min hjerteliga kär,

Och kära min moder, undfägnen henne väl!»

12. »Och inte vill jag undfägna henne väl;

Undfägne henne den, som håller henne kär!»

13. Rosa lilla in genom dörren steg,

Herr Tideman henne med ögonen neg.

14. Herr Tideman han klappar på bolstrarne blå:

»Behagar Rosa lilla att hvila häruppå?»

15. »Inte är jag trötter och inte är jag mod;

Men liten stunds hvila vore väl god.»

16. Herr Tideman talte till tjenaren så:

»Du bär mig hitin mina gullskrin två.»

17. Herr Tideman tar upp gullkronan så röd:

»Och den skall du bära allt efter min död.»

18. Herr Tideman tar upp gullringarna fem,

Demanter de lyste så klart uti dem.

19. Herr Tideman tar upp gullbältet så bredt —

Då vardt herr Tidemans moder så vred.

20. »Herr Tideman, Tideman, gif inte så;

Du tänk äfven på dina syskon de små!»

21. »Mina syskon de hafva båd’ fader och mor

Men Rosa lilla ingen, som tröstar sig ett ord.»

22. »Mina syskon de hafva båd’ åker och äng,

Men Rosa lilla sörjer, hvar qväll hon går i säng.»

23. Så tog han lilla Rosa uti sin famn,

Och så gaf herr Tideman strax upp sin and’.

24. De lyfte lilla Rosa på gångaren grå,

Så rider hon sig öfver tolfmila skog.

25. De ringde för herr Tideman i östra kyrkogård —

Under lidan —

Det ringde för lilla Rosa i vester derifrån.

Så sent om en aftons tider.