Johan Peringskiöld biografi

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Johan Peringskiöld
Johan Peringskiöld
Biografisk oversigt

Johan Peringskiöld
(1654-1720)

Peringskiöld, Johan P., fornforskare, yngre broder till G. P. Lillieblad (se denne), f. 6 okt. 1654 i Strängnäs, d. 24 mars 1720 i Stockholm, student i Uppsala 1677, antogs 1680 till ”ämnesven” vid Antikvitetskollegium och blef 1682 kanslist. Han erhöll sedan i uppdrag att i sällskap med Hadorph göra resor i landsorten för att uppleta och afteckna gamla minnesmärken och runstenar. Då samlades det första materialet till det stora runstensverk, som längre fram utgafs under namn af ”Bautil”. Sedan han 1689 blifvit assessor i Antikvitetskollegiet, egnade P. sig hufvudsakligen åt samlandet af ett svenskt diplomatarium samt genealogier. 18 folianter förstördes visserligen vid slottsbranden 1697, men arbetena gjordes om, och P. lämnade efter sig betydande, hos Vitt. hist. o. ant. akad. förvarade afskriftssamlingar (”Bullarium”, m. m.; se Diplomatarium, sp. 474). 1693 blef P. efter Hadorph sekreterare vid Antikvitetsarkivet och riksantikvarie samt adlades s. å. (han hette förut Peringer). 1698-1711 var han därjämte isländsk translator. P. erhöll 1719 kansliråds värdighet. — 1697 utgaf P. Snorre Sturlassons ”Heimskringla” med latinsk och svensk öfversättning, 1699 Cochleus’ ”Vita Theodorici, regis ostrogothorum” med anmärkningar och 1700-05 Messenius’ ”Scondia illustrata”. Af hans egna arbeten må här nämnas Then första boken af Swea och Götha minnings-merken vthi Uplandz första del Thiundaland (Monumentorum sveo-gotliicorum liber primus etc., 1710; på sv. och lat.), Monumenta ullerakerensia ...; eller Ulleråkers Häradz minnings-merken, med Nya Upsala (1719; på sv.) och En book af menniskiones slächt och Jesu Christi börd (1713). Bland hans öfriga arbeten märkas en tolkning af ”Wilkina Saga” (1715), en upplaga af Anna Bylows Chronicon genealogicum” (1718) samt Ättar-tal för Svea och Götha konunga-hus (1725), tryckt först efter hans död, ehuru utarbetadt redan 1692. Dessutom utgaf han åtskilligt annat, och i handskrift efterlämnade han bl. a. sin ännu alltjämt brukbara samling Minningsmärken, gamla och nyare eller Monumenta sueogothica (på K. biblioteket), de till riddarhusarkivet inlösta genealogiska samlingarna samt åtskilliga i Riksarkivet förvarade volymer af biografiskt innehåll. — Som forskare står P. i frändskap med Ol. Rudbeck, och särskildt som genealog har han för de äldre tiderna tillåtit sig ganska djärfva kombinationer, ja rena dikter. Det senare visar sig till fullo för den, som studerar vår adels ättartaflor i deras nu föreliggande skick. Stort samlingsnit och betydande arbetsförmåga egde han däremot, och många af hans verk äro därför ännu källor, som kunna, om än med urskillning, rådfrågas.

Källa: Nordisk familjebok (Uggleupplaggan, 1925)