Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. IX

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? → Bli en Heimskringla-venn og gi et bidrag til Heimskringla.no.

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Inga Amundsdotter, 76 år. Sjokksjokk, 1868
Källskrifter till Lapparnas mytologi

af
Edgar Reuterskiöld


IX.
Lennart Sidenius’ bref till Joh. Tornberg
och relation om lapparnas afguderi.


Välärwördige og Högwällärde Hr Pastor

Förnäma Gynnare!


[Jag] tachar Hr Pastoren ödmiukast för sit högtärade af [d.] 24 Martii, hwaruthinan Jag seer hvad stor zele og alvar Eder Öwerhet bär för Lappe-ungdommens op[li]usning, hwarföre dän gode Gud wari lowat. Jag kan [icke] nog berömma Hr Pastorens ädla gemyte, oförfalskat Gudfrucktighet, og opartiska rätsindighet, som icke blef utålmodig öfwer min dristiga påminnelse, og at han bewärdigade mig mäd sit swar därpå, af hwilket altsamman Jag försäkras därom, at Jag ännu en gång tör inkomma med min föreställelse om en og annan nödvändig ting. Hr Pastor håller dät för otroligt, at hans Lappar läwer i nogot förbudit og superstitiens wäsen, hwilket war önskwärdigt: Men Jag befruktar at wägarna i Eder Zion liggia öde, og än dok de äro i Jsraels land äro de flesta slagna med så stor blinhet, at de med trons öga iche see til den sanna Gud, men ansee de främmande Gudar för sanna Gudar: men när det talas om Gud, hålles sådant i deras hiertan som en dröm, af ordsak at de äro icke öfwerbewista om hwad rät og wrangt er. Dät är befundit hos os, at de som hafwa både kunnat läsa i bok og anstalt sig utwartes helligt hawa warit de allerstörsta Noider og Afgudspræster: thi de hava meent at sådant som de omginge med war dät enista lycksaligheds meddel. Norjes Lappar hafwa sit ursprung og härkomst af edra Lappar; Hvar ifrån skulle wäl deras afguderij wara fluthen, uthan ex institutione et traditione parentum? Hr Pastor kand ok iche neka mig, at man hos Eder håller Lapparna mistänkta för hwarjehanda [gal]enskap, man räds at giöra en Lap imot, på dät [ma]nd icke skal blifwa förtrullat. Jag kan iche wäl giöra [uppe]nbart, änskiönt Jag wijste något mäd Edra Lappar (hwilket dok borde skie os emellan sub sanctissima fide silentii) både derföre at Jag iche kan sättia mit ärliga namn i wåda, som ok förthenskull, at Jag icke Will spörja, at någon för det han i wankundighet har bedrifwit skulle lijda något wärdsligt straff. Dät är wäl så [at] dät kand gå många swåra laster i svang uthi Christen[heten] alla tijder, dok är dät af en annan beskaffenhet [enär] de, som skola wara sanna Christna äro Samaritiska [Christ]na, som dyrkia både Gud og diäfwulen. En af [Edra] Åhörare kom hit dätta åhr, som bekiänte altsam[mans] effter medföljande förtäknelses innehold: En [nam]nkundig Mands barn, som for rum tid kommo [hijt ne]der äro okså skyldige där uthi, og een af dem [har] bedrifwit stygga enormiteter, og witnat med sit exem[pel huru] de Folk äro, iblant hvilka hand har wijstat. [Det beh]öfves derföre, at man ophöijer rösten og för[kunnar] dem sina synder, så framt deras blod icke [skall krä]fwas af lärarnas händer. När Lapparna åthspör[jas här]om, förehålla de sig, som the alrig hafwa wijst af sådant, mychet mindre, at de siälfwa skol[a practicerat] dät: men när de blifwa alfwarligen angrepne [af Guds] ords öfwerbewijsning, skola de fuller godwilligt [uthösa sit] hiärtas anliggiande i sina lærares skiöd. När edra [Lappar äro] druchna og begynna at siunga og jöiga, då lärer de wäl [icke giöra] det Gud til ära ändok de ståå på knä og blottar huf[wudet.] Jag weet iche om den Man, som Lapperna gifwa dät til[namn] gudne Noide[1] är något god. Wed dätta wijsar Jag E[der] fuller en dörr til Labyrinthum og en öpning til hel[fwitis] Troja, men dät will dock wara stor omak til at [finna] ind i staden: Men allikawäl om Gud befinner at i g[ranneligen] står med alfwar äffter de förbudna skiylta wägar, som [de] willfarande Mennisker tråda, skal J wed hans magt [sprin]ga öfwer muren, og hans Anda skal föra Eder ind i staden, til selva afgudstempelet og til des winklar derinne, hwarest de skiula sina wederstyggelser. Dersom J stöter i basunen, skal wäl murarna i det afguda Jericho nedfalla og Sathan kråssas under Edra fötter. Lapparne hafwa p[l]aisir deruthaf at de kunde hålda samtahl med sine geniis og Laribus, som komma til dem antingen i dröm hällar wakande, hvarigienom de får kundskap og oplysning om åthskilligt: De meena, om de forlåtha afgudatiänstan, at de aldrig skola få widare lycha til Reen, skytterij, fiskerij: de hålla og före at deras afgudar äro mäktigare än Himmelens Gud, saasom de straxt kan hämna deras tilfogade orätt[2]. Mig synes dät är rådeligt, at Hr Pastor skulle tage i sit huus en eller annan Lap og tala guds ord hwar dag for ham til afguderijets nedbrytelse, så kunde han uthwärka nogon bekiändelse. Lapparna från Juckesjerf hafwa warit dänna sommar mycket skicheliga deruthinnan, at de hafwa tämme[ligen] afhållit sig från drukkenskap, hwilket Hr Pastors [goda] formaning måå tilskrifwas. Jag bär dän son[liga] tilforsikt til Hr Pastor at han iche illa anseer dätta mit u-artade skrifft; Herren er mit wittne, at Jag har giort det udi en god intention. Hr Pastors hälsn[ing] til Hr Lector har Jag anmält, men sedan har her [icke] kommit skrifwelse från honom. Näst ydmyg res[pect] til Hr Pastoren[s] dygdädle kiäresta[3] og fromma [barn] Vil Jag hafwa honom Guds protection anbefal[lat og] önskar at leva


Velärvordig og Höglærde Hr Pastorens

Tienstberedvilli[gste og]

ödmiukaste Clie[nt og]

Tienare

Lenart Sid[enius]


Öfversælsetter

i Astafiorden

som er mit logement

d. 17 Octobris 1726.



Fortäknelse på een deel oomvendta Lapp[ars Afguderij.]


Lapparna har optäkt sig åthskilliga Gudar på äthskilliga [ohrter.]


1. Skole een del hålla til högst oppe i Stiernehimmelen.

2. [Een del] längre neder i lufften.

3. En deel neder paa Jorden.

4. En [del] et stycke neder uthi jorden.

5. En deel myche diupt ned i jor[den.]


Jblant de Gudar, som äro allerhögst oppe i stiernehimmelen äro Rariet[4] den förnemsta, somliga säijer at hand er allestäds närvarandes, somlige iche, dog förstaar de icke dän sanna guden wid Rariet.


Radien er nogot ringare än Rariet, som skal nedsända andan til Menniskians undfångelse i Moders livet, og överleverar dän Maderakkæ[5] i händer, som åther igiän straxt åt dåtteren Sarakka antvarder samma anda, som låther växa kiöt på Andan, intils dät blifwer til et fullkomligt foster. Radien optager de döda til sig, når de effter döden en tid lång hafwa warit i dödningernes land.


Rana Neida boer og mycket högt oppe i stiernehimmelen, som råder öfwer de fiäll, som först om wåren grönskas, og hon gifwer nyt gräs til renens föda. Om wåren giöra Finnarna offer til hänne, på det Reenen måtte komma i tijd til gräsgång.


_______________


Gudarna, som äro längre ned i luften, äro:


1. Beive solen, hvilken Lapperna offra til, på det den skal skina wäl, og giöra at gräset wäxer til Reens föda, og derföre offrar Lappen til hänne hvita creatur og om Midsommaren äter de grödt til hännes ära: de offra og til solen för åthskilliga siukdommar, besynnerligen för mangell på förstånd.


2. Torden, som lapperna har kallat een Gud, som offtast blifwer wreed, og slaar stora stychen af bergena, nedfäller trärna og slaar fää og Menniskier ihiäl. När han i sin wreede har låtit sig höra i lufften, har de låfwat honom offer, hwilket de okså hafwa hållit.


3. Biegs Olmai råder för wäder og win, för hafwet og watnet, og har fååt offer, på det han skulle nedlägga hafsens stårm.


4. Gissen Olmai er og en gud för vind og väder, snö og ijs, Lapperna har givet honom offer at snö og ijs skulle uphöra og icke wara däm til skadas.


5. 6 og 7. de tre Ailikes Olmai, til hvilkas ära lördagens og söndagens hellighållande har skiet. De flesta Lappar har helighållit fredagen Sarakka til ära, Rariet til ära lördagen og de 3 Ailikes Olmai til ära söndagen: derföre när Lapperna hafwa förseet sig med fredags, lördags og söndags arbete, hafwa de gifwit offer i förlikning.


_______________


Gudarna, som bo på jorden, äro:


1. Leib Olmai en gud för skyttere, diurs og foglars fångst, og Lapperna giver honom offer, at de må wara lychelige i deras skytteri og fuglefängeri.


2. Kiase Olmai fiskeriets gud, som sänder fisken til kroken og nätet eller garnet.


3. Qvinnan Maderakka, som med sina 3 döttrer är qvinnor til hiälp. Lapperna offra til hänne, at hon skal tillåtha sina döttrar at tiäna qvinnorna: Nogra säija, at denna Maderakka siälf hiälper qvinnorna, i dät hon bemänger sig i en hwar af sina döttrars giärning.


4. den förste Maderakkæ dåtter Sarakka, som gifwer barnet kråpp i moders lif, när Radien hafwer nedsänt andan. Sarrakka har og smärta af barne-börden, likasom qvinnan, hvilken är frucktsamlig og hafwandes: Lapparna giöra undertiden offer til hänne föör de gaar til Guds bord seu sacram coenam, Og de dricher Sarrackæ blod för de kommer til Alterens sacramente og somliga ätha Leibolmai lekamen, somliga Radiens lekamen. Denna är flittigt tilbeden af hafwandes qwinnor, og de dricha hännes skåhl i bränwijn og ätha [Sarakkæ grö]d för en god barne-födelse.


[5. Madera]kka annan dåtter Uxakka, hvilken skal förändra dåtter til [son i mo]ders liv. Lapparna hafwa offta offrat til hänne, thy Lapparna [synes] at vara bättre tiänta med Pilte-barn än pigobarn [som] iche kan hållas til fiskerij eller skytterij. Lapparna haver ok [offr]at til Uxakka til at faa förlov at hålla dän eller dän [lil]la pilt til Leibolmai exercitium, som er skytterij, äfftersom [U]xakka er altijd i ueenighet med Leibolmai og imod ham.


6. Maderakkæ 3:die dååtter Juxakka, hvars bestälning är, at hon tager imot barnen när de äro födda til at bewara them frå stöth og fall. Hon hiälper og qvinnorna i deras sædvanliga maanads siuka, og de offra til hänne at hon kan wara flittig deruthinnan.


Där til hörer og Saivo-Olmai (bergsmænd) hvilka iche tiena alla Lappar i gemeen, men allenaste Een eller annan i särdelishet, som haver ärwet däm, häller kiöbt dem af andra Noidar, häller gienom nogon flittighed uthi Noideskap siälf förskaffat sig them. Thessa Saivo-Olmai gifwa rååd uthi åtskilliga swårigheter, bååde uthi sömn, så väl som giönom myrande[6] på bössa, Runbomma, yxa, steen häller hästbeen.


Saivo Neide Bergsqwinnor, som med deras Saivo-kiatse (bergsvatn) indwiar Noiden, när han i begynnelsen skal annamma Saivo-olmai i sin tiäniste, og sädan en og annan tijd gifwer honom samma Saivo-kiatze dricka, när han skal begiwa sig i strid mot andra Noidar til at pröfwa sin styrkia, og de sätta sina Saivo-serva imot andra Noidars saivoserva, hvilka hårdeligen stångas mäd hwar andra: Den Lap, som äger dän Reen, som mistar hornet eller hufwudet, bliver siuk, og untertijden dör.


J dätta fölge räknas oksaa Saivo-lodde (Bergsfugel) som wijsar wäg, hwarest Noiden agtar at reesa, og Noiden brugar Saivolodde til at antasta andra Menniskior og Noider när de äro wrede; såå og Saivogvelle, (bergfisk) som bevarer Noidens liv, när han skal begifwa sig til Jabmiaimo, antingen til at hämta någon af sin släkt, fader og moder op igiän, som skal wara Reenwagtare 1, 2, 3, 4, åår og længere om sonnen kand giva honom mychet offer, som skal skie årligen: häller til at hämta et siukt Menniskes siäl op igiän. Thi Lapperna meenar at siälen er faren til Jabmiaimo när Mand er bleven siuk, hvarföre Lapperna sluttar at kroppen wil komma efter og döe. Men när Noiden er kommen ind i Jabmiaimo begiärer hans slägt, som är siuk, offer, hwilket og efterkommes, på dät siälen maa viga tilbakas ind i lekamen igiän, at Meuniskian maa framdels lefwa.


Nemo-gvelle (namnfisk) hvars hiälp, ganska faa [medde]las, thy iche alla har viist af honom. Dennas hiälp [hafva] de den första gång [de] omdöpas; thy Lapperna omdöpas med trolddöpelse meera än een gång, hwilket skier sååleds, at när Menniskian blir siuk, gifwer mand hänne et annat namn, og öser vatn på hänne med dessa ord: Jag döper dig i detta Namn N: N: og du skal leva i detta namn N: N: De, som är saaledz trållnämnat, får äga tillika med namnet Nemogvelle. Som denna Lap offte seer Nemogvelle at gaa for sig över bekkar og moras; saa ser han honom og när han skal gå til kiörkian og när han går til skrifft dricher hand Sarrackas blod i samma bäck hvar Nemogvelle ståår.


_______________


Eet stycke neder i jorden er


Jabmiaimo, hvar Jabmiakka, dödens moder är härskarinna. Alla dödningar äro där lika såå väldiga, som de hafwa warit här uthi wärden og de faar et nyt lekamen, i detz stad og ställe, som här i wärden förråttnar i jorden: Til dessa offrar Lapparne at Menniskiorna maa behålla lijfwet; Thy både Jabmiakka og dödningarna siälfwa står äffter at få de lefwande i tide der ned til sig, nemligen däm som äro i släckt mäd däm, sääsom sina barn, barnebarn, etc.


_______________


Mycket diupt neder i jorden tilhåller


Rota i sit Rotaimo, hvarest de Personer komma, som iche lävat effter deras Gudars vilja. De som äro i Jabmiaimo kommer till Radien, sedan de hafwa warit där en tijd, men de, som komma til Rota landa slippa icke därfrån, men pijnas där, som i helvitit. Til Rota har Lapparna offrat og sögt om hiälp, när ingen hiälp kunde wäntas hos de andra Gudar. Lapparna hafwa befundit at Rota kommer med siukdommar og plågar Menniskior og Reen, då de ingen annan råd har funnit, än at de hafwa kiöbt den från sig mäd offer. Dog hafwer de iche giärna offrat til henne på dätt gemena vijs. Men de hafwa nedsat een död hest, at rota paa honom skulle rijda bort från dem.

NB. När Lapparna offrar kastar de benen og nägra små stychen kiöth som de tager af de fornemsta lemmar på offeraltaret, hworaf, de siger, at Guder og Jami-Kadser skal kunna giöra sig nya Creaturer, og skapa kiöt på benen. Alle tijder bruka de at tilbeda på knä og lova gudarna med deres såångar.


_______________


[A tergo:]

Denne relationen, som en dansk Missionarius, Lenart Sidenius författat och jemte brefwet daterat af Öfwersalsetter i Astafiorden d. 17. Oct: 1726, öfwersänt, har iag d. 15. Jauuarii 1727 til handa fått, samt i dag, som är d. 1. Januarii 1728, communicerat hr Probsten Magister Henrico Forbus, och honom tillefwererat, kommande öfwerens med det som en annan Missionarius, Jöns Kiildahl wed namn i nästledit åhr Mariæ bebådelse tiden här uti Prästegården berätta månde med mehra, tå han wed genomläsandet af denne relationen, approberade den samma, och med sine medhafda 2:ne böcker in Folio, som woro skrefne och af Missionen i Trundheim författade, bestyrckte, hwilcket sanfärdeligen betygar af Jukasjerfz Prästegård


Anno et die ut Supra,

Joh: Tornberg.

Pastor Loci.

d. 15. Jan: ankommit A. 1727.

[Utanskrift.]


Den Ærevördige og Högvärde Herren Hr Johannes Tornberg Berömmelig Kyrkioherde uthi Juckasjärf-Forsamling annammar dätta a Juckesjerf.



Fodnoter

  1. Ordagrannt: heders-trollkarl.
  2. En målande skildring af denna lapparnas uppfattning ger Högström i »Missionsförrätningar i Lapmarken» s. 34 f: » - - Efter något ytterligare samtal i detta ämne [om seitarna vid Gellivare], bad mig en wiss Lapp, wid namn Snadda, jag wille tåla, om han sade sin tanka rent ut efter sin hittils fattade öfwertygelse. Han sade sig af gammalt folk hört berättas, huru lyklige och i hwad wälmåga folket lefde den tiden man fritt brukade desse helgedomar, samt huru många underliga öden och sälsamma händelser hans folk blifwit underkastadt, och huru en almän fattigdom tiltagit sedan för bruket af dessa sedwänjor så många hinder blifwit lagde i wägen. Han åberopade sig den så kallade Nederbyn [skogslapparna], som i forna tider bestått af hundrade skatte-Lappar, rike och förmögne; men sedan de börjat afwika ifrån sina förfäders seder, äro de blefne förströdde, och finnas nu mera i hela denna by ej flere, än några få, och det mäst tiggare. Han berättade om sin far, at han brukade trumma (Kobdas), och mådde wäl: han sielf hade nu aflagt den, men ser sig ej annat föreslå, än snart få gå för andras dörrar. Han trodde at Gud gifwer så wäl, ja så snart, de onda och trolpackor sin föda, som de fromma. Han höll före, at när wargen kommer, lärer han ej hafwa större försyn för mina renar, än hans. Han fruktade, at Kaitom snart lärer blifwa öde, om man fortfar at aflägga de gamla sedwänjorne: hwilket de wäl förrut sedt, som i tid börjat begifwa sig undan och redan flytt bort, o. s. w. Wid alt detta lade de öfrige Lappar sit ord til, hwaraf jag kunde märka, at de woro af samma tanka, som han.»
  3. = hustru.
  4. Förf. har först skrifvit »Radien», men strukit det och omedelbart fortsatt med »Rariet den förnemsta - - - .»
  5. Förf. har först skrifvit »Sarak», men strukit det och omedelbart fortsatt med »Maderakkæ i händer - - - .»
  6. Om detta ord se s. 2, not 2.

HEIMSKRINGLA er et privat initiativ. Prosjektet mottar ikke noen form for offentlig støtte. Vi har kun utgifter og ingen faste inntekter. Kostnader til teknisk drift og utstyr bæres av privatpersoner. Alle økonomiske bidrag mottas derfor med stor takk. Ønsker du eller ditt foretak å støtte prosjektet økonomisk? Ta gjerne kontakt med oss, eller bruk vårt norske kontonummer 97105024499. Du kan også støtte oss via vårt Vipps-nummer 78431. For utenlandske bidrag bruk vårt IBAN-nummer NO6897105024499, med SWIFT-kode: DNBANOKK eller SEPA-kode: SKIANOBB. En kan også overføre penger til HEIMSKRINGLA via PayPal eller vippse via mobilen til 78431. Vi selger også fast annonseplass på venstre sidemeny til rimelig pris. Alle bidragsytere krediteres med navn for sine bidrag.