Linden

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Svensk.gif


Svenska folkvisor vignet.jpg
Svensk Folkdiktning


71. Linden


Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius



1. Och jungfrun hon gångar i rosende lund,
Der fick hon se ståndande så fager en lind.
Den allri’n’gen sorg fördrifva kunde.


2. »Här ståndar du, lind, så fager som du är,
Med förgyllande blader, som du också bär.»


3. »Det är väl inte åt att du så rosar mig,
För lyckan är bättre för dig än för mig.»


4. »I morgon komma friare, som fria till dig,
Och då komma timmermän, som skåda uppå mig.»


5. »Så hugga de mig till en altarespång,
Der mången grofver syndare skall hafva sin gång.»


6. »Så hugga de mig till ett altareträ,
Der mången grofver syndare skall falla på knä.»


7. »Och kära du lind, emedan du kan tala:
Är ingen i verlden till, som dig kan hugsvala?»


8. »Och ingen är i verlden, som mig kan hugsvala,
Förutan kung Magnus, den jag aldrig med får tala.»


9. Och jungfrun hon satte sig neder att skrifva:
»Ack, hade jag någon, som det brefvet kunde föra!»


10. Strax kom det der fram en falk så grå:
»Jag för väl det bref till kung Magnus' gård.»


11. Och falken tog brefvet allt i sina klor,
Så lätt flyger han dit kung Magnus han bor.


12. Kung Magnus tog brefvet ur falkens klor;
Så hastelig läste han hvart endaste ord.


13. Kung Magnus han talte till tjenarena så:
»I sadlen mig strax upp gängaren grå!»


14. »I sadlen mig strax upp rinnaren röd,
För jag skall rid' och frälsa min stackars fastemö!»


15. Kung Magnus han satte sig på rinnaren röd,
Så red han litet fortare än falken han flög.


16. Kung Magnus föll ned allt uppä sina knä',
Så kysste han den jungfrun i lindeträd.


17. Kung Magnus föll ned för jungfruns fot,
Så kysste han henne på linderot.


18. Kung Magnus tog linden allt uti sin famn;
Så fager en jungfru af henne upprann.


19. Kung Magnus lyfte jungfrun på gångaren grå;
Så red han med henne allt uppå sin gård.


20. Kung Magnus han satte den jungfrun på sitt knä,
Och gaf’na gullkronan och fästningen med.
Den allri’n’gen sorg fördrifva kunde.


_____


Se Variant af denne vise