Mål ang. i Kuusamo öfvad trolldom (Fellman)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi


Handlingar och uppsatser angående
Finska Lappmarken och lapparne

Mål ang. i Kuusamo öfvad trolldom
Tinget i Cuolajärffwi medh Kittcka och MansJälck Byar den 8 Martij 1671

af
Jakob Fellman
udgivet af Isak Fellman
Helsingfors, 1910

Samma Dato, praesenterade Befallningzman Arendt Graap, Kiemi Lappmarckz Predikantens wällärde H:r Gabriel Tuderi, och Kyrckiowärdens Oluff Olufssons i Kittka Attest, daterat den 3 Januarii 1671, Hwilken Attest, Befallningzman sadhe sigh uthi Enareby den 24 passato af be:te H:r Gabriel handhfångit, förmälandes, att Aikie Aikiesson i Kittka, hafwer för honom H:r Gabriel på ofwanskrefne Dato, den 3 Januarii 1671 bekändt, att en bonde ifrå Kiemi i Mordula Tobias be:dh, för en tijdh sädan, hadhe anmodat honom, dedh han förmedelst sin Trullkonst ville skaffua honom godh Laxlycka, Loffwandes honom (: där han hans begäran skulle effterkomma :) en Fåårskins Pälss för omaket; Men emädan bonden intet fullfölgde sin loffwen, och doch lijkwähl genom hans konst fått godh Laxlycha, hafwer han bracht förbe:te bonde ifrå lijfwet, wijdh samme Patu, som Laxen fängdes.

Och så wijda H:r Gabriel, hafwer i Enare, utaf Befallningzmannen begärat, att Aikie Aikiesson, för begångne missgärningh effter Attestens lydelse, antastas och Tinghföras måtte. Dy är och sådant wärckeligen effterkommit och han Aikie Aikiesson i Kittka, om sine 80 åhr gammall, nu för Rätten framstält, och bleff honom först tillfrågat, om han tillstå och wederkänna wille, hwadh han för sin siälesöriare Gabriel Tudero och kyrckiowärden Oluff Olufsson, förr detta, den 3 Januarij sidstledne, effter Attestens Jnneholdh bekändt hafwer? Swarade han i förstonne, sigh icke kunna minnas, hwadh han för H:r Gabriel bekändt hafwer, effter han mycket drucken war; doch, effter wijdare inqvisition, och sädan han förmant bleff, sanningen att bekänna, sadhe och bekände han, att sandt war, dedt en bonde ifrå Kiemi och Mordula Tobias be:dh, wijdh pass för 4 eller 5 åhr sädan, hafwer anmodat honom, dedt han förmedelst sin Trullkonst, skulle skaffua honom godh laxe lycha, och derföre loffuat honom en Fåhrskinspälss. Tå tillspordes honom, om han skaffuade denne Tobias godh laxelycha? Swarade han ja, att sålunda medh hans trullkonst skedt är, Och sadhe han sigh för omaket icke mera fått än ett par Ullwantar och Ett par stickade strumpe sackor. Bekännandes därjempte, emot frågan, att han denne konst, förmedelst Trumma och Laula eller siungande brukat, som honom, medh mycket annat han där medh sigh och andre önskat och giordt, i hans Vnghdoms dagar aldrigh skall feelt slagit.

Där näst, bleff honom tillfrågat, om han tillstå ville, att han genom trulldombs konst, hafwer bracht ofwanbe:te Tobias ifrå lijfwet wid hanss egin Laxepatu, effter han icke fick den Skinnpälss, som honom för omaket Lofwat och tillsagdh bleff, vtan allenast Ett par ullwantar och Ett par strumpe sackor? Hwar till han swarade, att han icke kunde neka före, vtan ju hanss onda intention och upsåth warit, huruledes han förmedelst sin trulldombskonst å något sätt, måtte bringa Tobias ifrå lijfwet, aldenstundh han sin satisfaction och fulla betallningh, för laxelychan han honom giorde, icke ernådt och bekommit hafwer, hwarföre och han förordhsakat bleff, att föröffwa Trullkonst emot honom, med trumma och Laula, så att han eij annat weth, än Tobias derigenom, andre sommaren näst där effter, af sin egen laxepata i Ellfwen fallen och druncknat ähr. Och hafwer en Finne, Nickarin Kaupi be:dh ifrå Kiemi Sochn, för honom Aikie samma sommar i SoulaJärfwi sagt, tå Tobias således omkom och druncknade, hwilket och Befallningzmannen Arendt Graap sadhe H:r Gabriel för sigh i Enare sagt, att bonden är wijst at Patan fallen och druncknat, dedt honom H:r Gabriel noghsampt kunnogt war, effter han uthi samma Sochn som Tobias, nembl. i Kiemi Sochn, boendes är.

Yterligare, tilspordes Aikie Aikiesson, hurudana ordh och formalier, han wijdh Trumslåendet och Laula brukat hafwer, tå han skulle förmå bonden godh Laxelycha? Swarade han sigh, nu warande på sin höga ålderdom, icke kunna minnas, huru han laulat hafwer, han skall och för trij åhr sädan Trumman afstådt, effter han icke längre mechtade hålla henne i sin wenstra handh; Men dedt bekände han och sigh påminna kunde, att 5 Messingz ringar lägges på trumman när Spelet angåår, och löpa desse ringar, af Trummeslagh och dundrande, omkringh på Trummeskinnet, till dhe äntligen på ett wijst afmålat beläte eller märcke stadna, hwar effter en weth, hwadh han winna och fåå kan, Och sädan lossna ringerne icke mera af något Trummeslagh och dundrande, förr än dhe medh handen löös tagas måste.

Sedermera, blef honom tillfrågat, medh hurudan konst, han Tobias ifrå lijwet bracht hafwer? Swarade han, att han laulade någre ordh ondt, dhem han eij heller minnas kan, och slogh på Trumman, så att Ringarne gingo nedhföre, där helvetit och den onda afmåhlade ähro; Och vice versa, när en will giöra den andre, dedh gott är, Lager han så, att Ringerne gåå vpföre derest änglarna, Sohl, Månat och Stiernorne afmålade ähro. Sidst bekände han, emot frågan, att hanss fader hafwer honom denne konst lärdt, tå han war om sine 10 åhr gammall. Till wijdare bekännelsse, kunde Rätten honom intet förmåå.

Detta ährendet lades till Nembdens betänckiande, och wardt resolveradt. Att aldenstundh Aikie Aikiesson i Kittka, offuenteligen tillstodh sigh brukat trullkonst emot en Kiemi bonde i Mordula, Tobias be:dh, så att han eij annat wijste, än han ordhsaken war, att bonden wijdh sin egin Laxepata brachtes lijwet ifrå och druncknade; dy bleff han, i krafft af dedt 6 Cap. Höghm:s B. LandzLagen, dömbdh att mista lijff sitt ock steglas; doch, denne Höghmåhls Sak, vnder Höghloffl. Kongl. Hoffrättens wijdare Resolution och omdöme ödmiukeligst remitterandes.

Häröffwer, är ankommin dhen Höghlofl. Kongl. Hoffrättens Resolution, att TinzRättens afsagde dom approberes.

SRA: Kemilappmarks Tingsprotokoll (Gefleborgs län 1671 fol. 679 v.)

Anm. af utgifw. Det var om här ifrågavarande Lapp som Tornæus å. s. 22 i sin Beskrifning öfver Torneå och Kemilappmarker säger, att han blef fängslig nederförd, men då han frisk och frodig blef satt i slädan "för att föras i Landsens fängelse i Pithå, trullade han sig sjelf i hjäl“, ty han skulle hafva yttrat, att han aldrig kommer under skarprättarens hand.

Kilde:

Fellman, Isak, 1910: Handlingar och uppsatsar angående Finska Lappmarken och Lapparna, 1910, Bd. 1, s. 383f.