Om Eddan (KL) Fiolsvinnsmál

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt


Sångerna om Svipdagr.
Fiolsvinnsmál
(pp)



Svipdagr har kommit fram till Mengloðs borg och mötes där af väktaren Fiolsviðr. Då den förre ej vill uppgifva sitt rätta namn, uppstår dem emellan en längre ordväxling, i hvilken Fiolsviðr berättar för Svipdagr, huru omöjligt det vore att komma in i borgen, och slutar med att förklara, att detta endast vore den unge Svipdagr förunnadt. Då yppar denne nordiske Aladdin sitt rätta namn, och genast öppnas borgens portar for honom, under det att Fiolsviðr går in för att omtala för Menglod, att den länge väntade svennen nu ändtligen vore kommen. Mengloð skyndar då emot denne, och med kärlekens intuitiva blick veta de båda ögonblickligen, att de tillhöra hvarandra. I jublande lycksalighet utbrister di Mengloð:


Länge jag längtat
efter ditt möte,
likasom du efter mitt.
Nu är det ändtligen
sanning, att vi
skola lefva lifvet tillsammans!


Med detta kärlekens segerrop öfver att alla hinder omsider äro öfvervunna slutar dikten.


__________________


Dessa tvänne kväden ega ett speciellt intresse därigenom, att det i senare tider blifvit uppvisadt, att de äro nära befryndade med en svensk-dansk folkvisa om »Unge herr Svedendal» (= »Ungen Sveidal»), enligt en annan uppteckning »Hertig Silfverdal». Och vi ega således också här ett bevis på, att de ämnen, hvilka behandlas i de norsk-isländska eddadikterna, varit, åtminstone delvis, besjungna äfven i Sverige och Danmark.


__________________


Vi ha härmed slutat vår lilla redogörelse för de kväden, man vanligen brukar räkna till eddadikterna. Såsom vi ofvan yttrat, finnes det dock åtskilliga mer eller mindre fullständigt bevarade fornsånger i de isländska hjälte- och släktsagorna, hvilka med full rätt kunna sägas tillhöra denna folkpoesi. Så är, som nämnts, speciellt fallet med de heroiska kvädena i Hervararsagan och den vackra dikten Darraðarljóð i sagan om den lagkunnige Niall. Men utrymmet förbjuder oss att dröja vid dessa sånger.


Vi vilja i stället endast nämna, att jämte de kväden vi nu betraktat, har det bevisligen funnits ett stort antal sånger, hvilka samtliga gått förlorade. Såväl i den s. k, Snorre-Eddan som i Volsungasagan finnas nämligen flera lösryckta strofer och värsrader anförda ur åtskilliga eljest obekanta guda- och hjältesånger. Och därför kan äfven i stort sedt hela den s. k. Sǽmundar-Edda betraktas som ett kanske ringa brottstycke af den forna eddadiktningen.