Om Eddan (KL) Guðrúnarkviða hin fyrsta
Hopp til navigering
Hopp til søk
Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna
Guðrúnarkviða hin fyrsta
(R)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► |
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna
Guðrúnarkviða hin fyrsta
(R)
Guðrún sitter lutad öfver Sigurds lik, men hon kan icke gråta, ty därtill är hennes sorg allt för stor. Då träder den ena efter den andra fram till henne för att försöka trösta henne, men:
- dock ej Guðrún
- gråta kunde,
- fastän hjärtat
- brista ville.
De förtälja för henne sina egna lidanden, men allt är förgäfves: Guðrún sitter fortfarande tårlös lutad öfver sin döde make. Då lyfter hennes syster Gullrond bort täcket:
- Hon från liket
- täcket lyfte,
- kallnad kind mot
- Guðrúns lade. —
- »Se på honom,
- nyss du kysste;
- tro, att än din
- make lefver.»
- En gång Guðrún
- såg på Sigurd,
- såg hans hår af
- blodet klibbadt,
- döde härskarns
- brustna ögon,
- det af svärdet
- klufna hjärtat.
- Då sjönk Guðrún
- ned vid sängen.
- Håret lossnar,
- kinden rodnar,
- och som störtregn
- heta tårar
- falla ned i
- hennes sköte.
- Då grät Guðrún,
- Giukes dotter;
- så att vida
- kring det hördes.
- så att hennes
- fagra fåglar
- skrämda gällt på
- gården skreko.
- Sen kvad Guðrún,
- Giukes dotter:
- »Var bland mina
- bröder Sigurd
- som en ek i
- låga gräset,
- som bland stenar
- ädelstenen.
- Nyss jag tyckte,
- att jag egde
- större makt än
- Odens tärnor.
- Nu, när hjälten
- dött, så ringa
- är jag som ett
- löf på grenen.
- Nu i sätet,
- nu i sängen
- härskarn saknas.
- Giukes söner,
- Giukes söner[1]
- detta vållat.
- De sin syster
- bragt att gråta.
- Snart skall land och
- rike härjas:
- ty de edens
- helgd ha brutit.
- Ej du, Gunnarr,
- lycklig varder:
- röda ringar
- bli din bane.
- Förr i salen
- glädje rådde,
- hvar gång Sigurd
- Grane sadlat, —
- när han for att
- Brynhild vinna,
- hvilken ensam
- allt har vållat.»
- Då kvad Brynhild,
- Buðles dotter:
- »Utan barn och
- make varde
- hon, den leda,
- som dig lärde
- gråta så i
- Giukes salar!»
- Stolt hon stod, den
- höga sköldmön.
- Häftigt hennes
- Eld det brann i
- hennes blickar,
- när på Sigurds
- sår de föllo.
Atskilliga strofer äro i denna öfversättning uteslutna, men de anförda torde vara tillräckligt många för att äfven beträffande denna dikt göra alla kommentarier öfverflödiga.
Fodnoter
- ↑ Upprepandet afsiktligt. Jämför sid. 187.