Om Eddan (KL) Helreið Brynhildar

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt

Diktcykeln om Volsungarna, Giukungarna, Atle och Iormunrekr.
Helreið Brynhildar
(R)

Detta lilla kväde är blott en kort återblick på de viktigaste tilldragelserna i Brynhilds lif.

På färden till de dödas värld träffar Brynhild en jättekvinna, som vill förebrå henne allt det onda hon stiftat.

Vet det, Brynhild!

Ingen födts, som

större kval och

sorger vållat.

Du har Giukes

ätt förhärjat,

uppväckt strid i

kungaborgen.

Denna jättekvinnans anklagelse gifver Brynhild en osökt anledning att ännu en gång, äfven sedan hennes lif är lidet, bedyra sin egen och Sigurds oskuld. Efter att hafva redogjort för sina första öden kommer hon till den afgörande vändpunkten i sitt lif, då Oden försänkte henne i den trollska sömnen:

Omgaf mig i

Skatalunden

Oden med en

borg af sköldar.

Blott af den jag

kunde väckas,

som ej någon

fruktan kände.

Rundtom salen

lät han höga

trollska lågan

ständigt leka.

Blott den Fáfners

skatter egde

kunde genom

lågan rida.

Vet, i samma

säng som syskon

vi två unga

samman lågo.

Aldrig under

åtta nätter

om hvarann vi

armen lade.

Dock har Guðrún,

Giukes dotter,

sagt, att Sigurd

då mig famnat. —

Fick mer veta

än jag ville, —

att man mig så

grymt bedragit.

Städse skola

män och kvinnor

födda bli till

strid och sorger. —

Ingen mig från

Sigurd längre

mäktar skilja.

Sjunk nu neder! —

Det är, som sagdt, ej den gråtande Guðrún, utan stridens tärna, den stolta Brynhild, som, föraktande den lilla lycka det lumpna lifvet möjligen kan skänka, genomborrar sitt hjärta för att få följa sin svärdfallne hjälte till Valhall.

---