Om Eddan (KL) Helreið Brynhildar

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt


Diktcykeln om Volsungarna, Giukungarna, Atle och Iormunrekr.
Helreið Brynhildar
(R)



Detta lilla kväde är blott en kort återblick på de viktigaste tilldragelserna i Brynhilds lif.


På färden till de dödas värld träffar Brynhild en jättekvinna, som vill förebrå henne allt det onda hon stiftat.


Vet det, Brynhild!
Ingen födts, som
större kval och
sorger vållat.
Du har Giukes
ätt förhärjat,
uppväckt strid i
kungaborgen.


Denna jättekvinnans anklagelse gifver Brynhild en osökt anledning att ännu en gång, äfven sedan hennes lif är lidet, bedyra sin egen och Sigurds oskuld. Efter att hafva redogjort för sina första öden kommer hon till den afgörande vändpunkten i sitt lif, då Oden försänkte henne i den trollska sömnen:


Omgaf mig i
Skatalunden
Oden med en
borg af sköldar.
Blott af den jag
kunde väckas,
som ej någon
fruktan kände.


Rundtom salen
lät han höga
trollska lågan
ständigt leka.
Blott den Fáfners
skatter egde
kunde genom
lågan rida.


Vet, i samma
säng som syskon
vi två unga
samman lågo.
Aldrig under
åtta nätter[1]
om hvarann vi
armen lade.


Dock har Guðrún,
Giukes dotter,
sagt, att Sigurd
då mig famnat. —
Fick mer veta
än jag ville, —
att man mig så
grymt bedragit.


Städse skola
män och kvinnor
födda bli till
strid och sorger. —
Ingen mig från
Sigurd längre
mäktar skilja.
Sjunk nu neder! —


Det är, som sagdt, ej den gråtande Guðrún, utan stridens tärna, den stolta Brynhild, som, föraktande den lilla lycka det lumpna lifvet möjligen kan skänka, genomborrar sitt hjärta för att få följa sin svärdfallne hjälte till Valhall.



Fodnoter

  1. Se noten sid. 168.