Qvädet I. om Gudrun (AAA)

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? → Bli en Heimskringla-venn og gi et bidrag til Heimskringla.no.

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Svensk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Qvädet I. om Gudrun
(Goþrúnar-qvida I)

öfversat af
Arvid August Afzelius


Gudrun satt öfver Sigurds lik: hon gret icke som andra qvinnor; men hennes hjerta var nära att brista af sorgen. Både qvinnor och män gingo till att trösta henne; men det var icke lätt. Det är en folksägn, att Gudrun hade ätit af Fafners hjerta och hon förstod derföre foglars sång. Detta sjunges än om Gudrun:


1. En tid var då Gudrun
var redo att dö,
då hon satt sorgfull
öfver Sigurd:
hon suckade ej,
slog icke med händerna
och klagade icke,
som qvinnor andra.

2. Gingo Jarlar
så höfvitske fram,
som hennes hårda
sorg ville mildra;
icke Gudrun
gråta kunde,
så var hon sorgfull;
dö blott, ville hon.

3. Der de ädle
Jarla-döttrar,
gull-beprydde
sutto för Gudrun:
hvar af dem förtäljda
sin tyngsta sorg,
den som bittrast
plågat hade.

4. Då talte Gjaflög,
Gjukes syster:
“Mig glädjelösast
vet jag på jorden;
fem mäns förlust
har jag lidit,
tvenne döttrars,
trenne systrars,
åtta bröders;
dock jag ensam lefver”.

5. Men icke Gudrun
gråta kunde,
så var hon sorgfull
öfver sin maka,
och hårdt bedröfvad
för Konungens död,

6. Då talte Herborg,
Hunalands drottning;
“Jag hårdare sorger
har att klaga;
sju mina söner
i Söderlanden,
och mannen den åttonde;
föllo i striden:

7. Fader och moder,
och fyra bröder,
dem å vågen
vinden besvek;
hårdt slog böljan
mot bord-plankan.

8. Sjelf skulle jag pryda
sjelf påtänka,
sjelf utföra
deras jordfärd;
det allt jag lidit
på ett år,
så att glädje ingen
för mig funnit:

9. Då blef jag bunden
- och här-tagen,
vid slutande
samma året;
då måste jag pryda
och skorna binda
på härförarns hustru,
hvarje morgon:

10. Hon af afund
mig förföljde,
och med hårda
hugg mig dref:
aldrig en husfader
fann jag bättre;
eller en husfru
nå’nsin värre!” -

11. Men icke Gudrun
gråta kunde;
så var hon sorjfull
öfver sin maka,
och hårdt bedröfvad
för Konungens död.

12. Då talte Gullrönd,
Gjukes dotter:
”Ej mycket, fostermoder!
du vet, fast klok du är,
att unga mö’n
till svar gifva;
hon varnade
Kungens lik att hölja”. -

13. Hon ryckte duken
bort af Sigurd,
och vände hans kinder
mot qvinnans knän:
Se på den älskade;
lägg mun till hans läppar,
som du omfamnade,
lefvande Fursten”. -

14. På honom skådade
en gång Gudrun;
såg Konungens hår
begjutit med blod,
de klara ögon
Konungens släckta,
Furstens hug-borg (bröst)
med svärd sargad.

15. Då sönk Gudrun
tillbaka mot bolstret;
hårbindeln lossnade,
kinderna rodnade,
och en droppa rägn
flöt ned på hennes knän.

16. Då gret Gudrun,
Gjukes dotter,
så att tårarne
stridt strömmade,
och högt instämde
svanorne i gården,
de herrlige foglar,
som Gudrun egde.

17. Då qvad Gullrönd,
Gjukes dotter:
hos eder såg jag,
kärleken starkast,
bland alla men’skor
ofvan mullen;
du fann ej ro,
ute eller inne,
syster min!
utan hos Sigurd”.

18. Då qvad Gudrun;
Gjukes dotter:
“Så var Sigurd
bland Gjukes söner;
som, svärdsliljan
uppskjuten ur gräset;
eller som demanten
å band dragen,
en ädel sten
öfver Konungar:

19. Jag syntes ock
för Konungens hjeltar,
högre än hvarje
Odins Tärna;
nu är jag så ringa,
som det fallna
lötvet i stormen,
vid min döda Konung.

20. Jag saknar i högsätet
och i sängen
mina samtals älskling;
det vålla Gjukes söner
Gjukes söner
min olycka vålla;
sin systers
bittra tårar:

21. Så folkets land
J hafven härjat,
som J hållit
de svurna eder:
Ej skall du, Gunnar!
gullet njuta;
dig månd’ de ringar,
till bane varda,
som du Sigurd
med eder tillsvor.

22. Glädje större
var ofta i gården,
då min Sigurd
sadlade Grane,
och de foro,
att fria till Brynhild,
den plågo-anden,
till olycksöden”. -

23. Då qvad Brynhild,
Budles dotter:
“utan man och barn
blifve det Troll,
som dig, Gudrun,
gråta bad,
och dig i morgons
gaf talets runor!” -

24. Då qvad Gullrönd,
Gjukes dotter:
"håll inne de orden,
du menniskors afsky!
ädlingars olycka
har du alltid varit;
Dig alltid drifver
ett oblidt öde:
du sju Konungars
bittra sorg,
och qvinnofridens
största förstörerska!” -

25. Då qvad Brynhild,
Budles dotter:
“blott Attle vållar
allt det onda;
Budles ättling,
min Broder.

26. Då vi skådade
i Huna-folkets
borg, å Konungen
ormgropens eld; (guldet)
omgullit har jag
den färden sedan:
denna åsyn
ångrar mig evigt”, -

27. Hon stod vid pelar'n
hårdt fattande trädet;
då brann eld
ur Brynhilds ögon,
Budles dotters:
hon frustade etter
när hon beskådade
såren på Sigurd.

Gudrun gick då dädan, bort i skog och ödemarker, — For så allt till Danemark och vistades der hos Thora Hakonsdotter i sju år. Brynhild ville icke lefva efter Sigurd: hon lät dräpa sina åtta trälar och fem tjenstemör; sedan stack hon sig sjelf till döds med ett svärd; såsom det förtäljes i Sigurds Qväde, det mindre.


HEIMSKRINGLA er et privat initiativ. Prosjektet mottar ikke noen form for offentlig støtte. Vi har kun utgifter og ingen faste inntekter. Kostnader til teknisk drift og utstyr bæres av privatpersoner. Alle økonomiske bidrag mottas derfor med stor takk. Ønsker du eller ditt foretak å støtte prosjektet økonomisk? Ta gjerne kontakt med oss, eller bruk vårt norske kontonummer 97105024499. Du kan også støtte oss via vårt Vipps-nummer 78431. For utenlandske bidrag bruk vårt IBAN-nummer NO6897105024499, med SWIFT-kode: DNBANOKK eller SEPA-kode: SKIANOBB. En kan også overføre penger til HEIMSKRINGLA via PayPal eller vippse via mobilen til 78431. Vi selger også fast annonseplass på venstre sidemeny til rimelig pris. Alle bidragsytere krediteres med navn for sine bidrag.