Qvädet I. om Helge Hundingsbana (AAA)

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? → Bli en Heimskringla-venn og gi et bidrag til Heimskringla.no.

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif


Edda (Afzelius) Titelside.jpg
Sæmund den vises
Edda



Qvädet I. om Helge Hundingsbana
(Helga-qvida Hundings-bana I)

öfversat af
Arvid August Afzelius


1. I början af tiden,
så foglarne sjöngo,
när helga vattnen föllo
från himla-fjällen:
då vardt födder
Helge, den modfulle,
utaf Borghild
i Brålunden.

2. Natt var i borgen,
Nornorne kommo,
som åt Ädlingen
danade lifvet;
Bjödo honom blifva
mest fräjdad bland Furstar,
och som den bästa
bland Konungar vördas.

3. Spunno med magt
ödets trådar,
då borgen dönade
i Brålunden:
De utvicklade
gyldne banden
och midt under Månans
sal dem fäste.

4. I öster och väster
de ändarne fäste,
der egde Konungen
landet emellan:
Då kastade åt Norden,
Neres syster
en tråd - och bjöd
den evigt hålla.

5. En sorg blef lagd
för Ylfinga-sonen
och den Tärna,
som danade hans lycka;
korp qvad mot korp:
(å högan qvist de sutto,
jag vet de åto
af andlösa något).

6. “Det ståndar i brynja
en son af Sigmund,
dags-gammal;
nu är dager kommen:
hans öga blixtrar,
som krigares;
han är Varg-vän;
vi skola glädjas”. —

7. Folket honom tyckte
Konungslig vara,
Grim, sade de åter
bland menskor kommen:
Sjelf Konungen gick
ur strids-bullret,
att unga Fursten
Liljor föra.

8. Gaf honom Helges
namn- och Hringstad,
Solfjäll, Snöfjäll
och Sigars-vallar:
Hringstad, Håtun
och Himin-vanger
gullsmidd Blod-orm (svärd)
åt Sinfjötles broder.

9. Började växa
för vänners bröst
den nyfödda Almen,
i lyckans glans:
belönte, och gaf
gull åt krigarne;
ej sparade Kungen
att blodfärga svärdet.

10. Ej länge Konungen
striden förbidde,
sedan han uppnått
femton vintrar;
ock föll för honom
den hårde Hunding,
som länge tvingat
land och männer.

11. Kräfde sedan
af Sigmunds son,
Hundings söner
gods och ringar;
ty de hade att hämna
på konungen,
stort penningerof,
och sin döda fader.

12. Ej lät Konungen
böter uppräkna,
ej fränderna gaf han
för dråpet försoning:
Stort oväder, sade han,
vore att vänta,
af gråa spjuten,
och Odins vrede.

13. Krigarne fara
till Svärds-stämman,
som de beslutit
vid Loga-fjällen:
Då mellan fiender
bröts Frode-friden,
och Vidrers (Odins) hundar lupo
as-hungrande kring ön.

14. Satte sig Höfdingen
sedan han slagit
Alf och Eyölf,
under örnaklippan,
Hjörvard och Havard,
Hundings söner:
utödt hade han hela
Geir-mimers ätt.

15. Då frambröt ett ljus
ur Eld-fjället,
men ur ljuset
löp-eldar foro:
då stod under hjelmarne
en här å Himinvanger,
och voro brynjorne
blod-bestänkte,
men af spjuten
utbröto strålar.

16. Derom sporde
ur ulf-idet (skölden),
Konungen arla,
Söderns Tärnor:
om de ville
hem följa krigarne,
denna natten;
det hven i bågarne.

17. Men af hästen
Högnes dotter,
lydde på sköldarnes gny,
och svarade Konungen:
“väl månde vi hafva
andra sysslor,
än med ringbrytarn
mjödet dricka.

18. Hafver min fader
lofvat sin mö,
åt den mörke
Granmars son:
men jag, Helge!
har Hödbrodd förklarat
en oförskräckt Konung,
som Katts son.

19. Den Höfding månd' komma,
efter få nätter,
om du ej honom
Valplats visar;
biler mö'n tager
från fursten milda.

Helge:
20. Frukta icke
Isungs bane;
förr skall stridsljud höras,
om jag död ej varden.” -

21. Buden sände
allherrskaren dädan,
genom luft öfver vatten,
att hjelp begära
och ymnog bjuda
stridens lön,
åt männerne
och deras söner:

22 “Dem bedjen hastelig
gånga till skeppen,
öch från Brand-ö
redo vara:
der bidar Kungen
tills de komma,
mång hundrade
från Hedins-ö”.

23. Och der af strand
skred ut från näset
gullbeslagna
skepps-hären:
då sporde Helge
Hjörleif så:
“vet du talet
på tappra folket?”

24. Men Fursten unga
svarade den andra:
“sent vore”, sade han,
“räkna från Bogspröten
under segling,
långhöfdade skeppen,
som i Örva-sund
från stranden foro.

25. Tolf hundra
pålitliga män;
dock äro i Håtun,
hälften flera
af konungens krigsfolk;
hopp är oss om seger”.

26. Då slog Styrmannen
Stäftjället ned,
så att vaknade
Höfdinga-mängden,
och Hjeltarne
dagbrynet skådade,
och anförarne
uppdrogo vid masten
segel-fästet,
i Varins-fjärd.

27. Vardt årors gny
och spjutens klang;
brast sköld mot sköld
och Vikingarne rodde:
susande gick,
under Ädlingarne,
Konungens flotta,
från landen fjerran.

28. Så det hördes ,
då samman kommo
Svalkans systrar (böljor)
och de långa kölar,
som berg eller klippor
brista skulle.

29. Helge bjöd att draga
höga seglen högre;
en våg aldrig svek,
tätt följa den andra;
när fruktansvärda
Ägers dotter
de tackelstyrde hästar
sänka ville.

30. Men dem Sigrun,
den i striden djerfva,
ofvan bärgade,
och deras fartyg:
ryckte mägligt
Ran ur händer
Konungens våg-foglar
vid Gnipa-lunden.

31. Der låg om qvällen
i lugna viken,
fagert rustade,
flytande flottan;
men de sjelfva
från Svarins kulle,
med hämndfull hug,
spejade hären.

32. Den Guda-burne
Gudmund sporde:
“Hvem är Höfdingen,
som flottan styrer,
och tal-lösa mängden
förer till stranden?” –

33. Sinfjötle qvad:
(han uppslog vid rå
sin lysande sköld,
dess rand var af gull:
der stod en strandvakt,
som svara kunde,
och med Furstarne
orden växla:)

34. “Säg du det, i afton,
när du svinen matar,
och edra tikar
till sollen lockar:
att Ylfingarne äro
östan komne,
väntande striden
från Gnipa-lunden.

35. Der skail Hödbrodd
Helge finna,
den sent-flyende Konung,
i midten af sin flotta:
honom som ofta
örnarne mättat,
medan du i qvarnen
trälinnor kysste”. —

Gudmund qvad:
36. Litet vet du, Höfding!
af forntids sagor,
då ädlingarne
du osannt förebrår:
du hafver ätit
Ulfva-rätter,
och är dina bröder
till bane vorden:
ofta sår du sugit
med kalla läppar;
hafver i buskar
städs' afskydd krupit.

Sinfjötle qvad:
37. Du var en Vala
på Varins-ö,
Räflistig kona,
samlade lögner:
sade dig ingen
brynjeklädd man
ega vilja,
förutan Sinfjötle.

38. Du var ett förderfligt
troll bland Valkyrier,
grym och mägtig
hos allfader:
Enheriar alla
strida månde,
svekfulla kona!
för din skull:
Ulfvar nio,
på Sagas näs
vi födde - men jag
var ensam deras fader.

Gudmund qvad:
39. Fader var du icke
åt Fenris-ulfven,
den äldste bland alla,
det jag minnes:
sedan dig snöpte,
för Gnipa-lunden,
Jätt-möar,
å Thors-näs.

40. Du var Siggejrs styfson
låg under jorden hemma,
van vid Ulfvars låt,
i skogen ute:
allt ogagn dig
då kom till handa,
när din Broders
bröst du uppskar,
och gjorde dig ryktbar
af ill-bragder.

Sinfjötle qvad:
41. Bu var Granes brud,
på Bråvallen,
gullbetslad var du
redo att löpa:
jag dig utmattad,
hungrig under sadlen,
många skeden ridit,
Troll! utför bergen.

42. Sedlös Yngling
tycktes du vara,
när du Gullners
getter mjölkade;
men en annan gång,
var du, Jätte-dotter!
en tiggerska trasig -
Vill du träta längre?

Gudmund qvad:
43. Heldre vill jag
vid Freke-sten,
korparne mätta
med lemmar dina;
och edra hundar
locka till sollen,
eller svinen mata;
Den onde träte med dig! -

Helge qvad:
44. “Dig, Sinfjötle!
mycket bättre höfdes,
strid att pröfva,
och örnar glada,
än med onyttigt
tal att strida;
fastän hat inbördes
Höfdingarne bära,

45 Ej synas mig gode
Granmars söner;
dock höfves Konungar,
sannt att tala;
de hafva visat
å Moins-hed,
sig mod hafva,
att svärden blotta.

46. De af riket,
flygtiga gjorde,
Svipud och Svegjod,
till Sol-hemmen;
öfver daggiga dalar
och skumma dälder,
sig skakade Mistas häst,
hvar de starke foro”. –

47. De mötte Konungen
i borg-porten,
bådade Furstens
fiendtliga ankomst. -
Ute stod Hödbrodd,
hjelmblottad,
märkte ljudet
af sönernas hästar:
”hvi är harmens färg
å mina hjeltars anlet?” -

48. “Här vända till lands
snabbe kölar,
mastade hjortar (skepp)
och långa rå'r,
många sköldar,
glattade åror,
Furstars herrliga härsmagt,
och glada höfdingar.

49. Femton hopar
gånga i land,
dock är i dälden ute
sju tusende:
ligga här i hamnen
för Gnipa-lunden,
blåa svalldjuren (skeppen)
gull-beslagna:
der ligger största
mängden af dem:
Nu månd' ej Helge dröja,
att hålla svärds-ting.”

50. “Nu betslade djuren
till stora stämmor löpe:
Spor-vitner
till Sparins-hed,
Melner ooh Mylner
till Myrkved:
låten ingen man
hemma sitta,
som sårflamman (svärdet)
mägtar att svänga.

51. Uppbjuden Högne
och Hrings söner,
Atle och Yngve,
och Alf den gamle;
de äro lystne,
att höja striden:
Völsungarne låtom
motstånd finna”!

52. En blink blott var det,
så samman kommo
de blåa lantsar,
vid Freka-sten:
alltid var Helge
Hundings-bana,
främst i flocken
der hjeltarne stridde:
ifrig i larmet,
all-trög till flygten,
ock egde denna Konung
ett hårdt och modigt hjerta.

53. Ofvan ur himlen
kom den hjelmvana (Valkyrian)
(vapengnyet växte)
och de som Kungen hjelpte;
då qvad Sigrun,
(väl öfvad att flyga
till hjeltarnes skär)
från Hugins träd (molnet?):

54. “Säll skall du, Konung!
folket ega,
ättling af Yngve!
och glädas af lifvet,
sedan du fällt hafver
flyckt-sena Fursten,
honom, som vällde
Jättens (Isungs) död:
ock dig Konung!
anstå båda väl,
ringarne röda,
och mö'n den rika.

55. Säll skall du, Höfding!
båda njuta,
Högnes dotter,
och Hringstad,
seger och länder;
då är striden lycktad”.


HEIMSKRINGLA er et privat initiativ. Prosjektet mottar ikke noen form for offentlig støtte. Vi har kun utgifter og ingen faste inntekter. Kostnader til teknisk drift og utstyr bæres av privatpersoner. Alle økonomiske bidrag mottas derfor med stor takk. Ønsker du eller ditt foretak å støtte prosjektet økonomisk? Ta gjerne kontakt med oss, eller bruk vårt norske kontonummer 97105024499. Du kan også støtte oss via vårt Vipps-nummer 78431. For utenlandske bidrag bruk vårt IBAN-nummer NO6897105024499, med SWIFT-kode: DNBANOKK eller SEPA-kode: SKIANOBB. En kan også overføre penger til HEIMSKRINGLA via PayPal eller vippse via mobilen til 78431. Vi selger også fast annonseplass på venstre sidemeny til rimelig pris. Alle bidragsytere krediteres med navn for sine bidrag.