Skáldskaparmál (AU) - Benämningar 4
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Snorra-Eddu
Öfversatta af
Anders Uppström
253. Thjodolf: Åt Gere (den begärlige: vargen) tillagades ymnig föda, men ulfven kom ur skogen norrifrån. Sigurds son (Harald Hårdråde?!) har sår att rista.
253. [kjörinn] läs byrjuð.
254. Egil: Då när uddarnes våg (blodet) gnydde (forsade) å hufvudstammen (näbben) på korpen, slet Freke (den glupske: vargen) sår (sårade lik).
254. Se Höfuðlausn, 10.
255. Einar: Den etterkalla elfven (Götaelf) blef rödfärgad af sårens heta flod (blodet). Vargens varma öl (dryck: blodet) föll (forsade) med vattnet i Körmts (öns) ring (hafvet).
255. I anlednmg af slaget vid Hisingen, der Håkan Härdabred med sitt parti måste fly för farbrodren Inge den Puckelryggige. Håkan Härdabr. s. cap. 11.
256. Arnor: Vargens elaka afföda slukade lik, men det gröna hafvet var vid de afsköljda stränderna blandadt med blod.
256. át-bogi läs átt-bogi.
257. Illuge: Vargens glädje var (vargen förnöjdes), der som min herre (Harald Hårdråde?!) förföljde de flyende. Smyckesskäraren (smyckesutdelaren) stack (genomborrade) med svärdet mången den mörka markens (hafvets) snabba ryttare (man).
257. Att Illuge skrifvit till Harald Hårdrådes ära, visar sig både af Heimskringla, 3, 66 och af Fornm. s. 6, 133, 139.
258. Hall: Man slet (stillade) hedens invånares (vargens) hunger; den gulhårige (vargen) njöt af såren; konungen rödfärgade nosen på träsklöparen (vargen); ulfven gick i träsket att dricka.
259. Thord: Vadade Gjalps (trollqvinnans) stod (hast: vargen) i blod, men ulfvens följe nådde ymnigt varghvete (erhöll ymnig föda). Vargdryck njöt (blod drack) vargen.
