Skáldskaparmál (AU) - Omskrifningar 16

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Anders Uppström
1806-1865
Skáldskaparmála-quædi
Snorra-Eddu


Öfversatta af
Anders Uppström


Skáldskaparmál
I. Omskrifningar


52. Huru Christus omskrifvas


201. Eilif Gudrunarson: Klippans grundläggare (Christus) säger man sitta söderut vid Urds (vishetsgudinnans) brunn: så har den starke konungen stärkt (befästat) sig med Roms gudars (de hedniske gudarnes) länder.

201. setbergs: här upplöser jag detta ord i set + bergs, och anser set ss. асc. sing. af ett masc. setr sättare, grundläggare. Om detta förfaringssätt godkännes, behöfver man ej för constructionens fullständighet underförstå något, såsom Christus eller dylikt, hemtadt från annat håll. Setberg betyder annars klippa; se 119, 11.


202. Skapte Thoroddsson: Munkadrottens (Christi) makt är störst; Gud förmår uträtta det mesta. Den mäktige Christus skapade hela verlden och reste (uppbyggde) Roms sal (den Romerska kyrkan).


203. Markus: Vindhusets (luftens: himmelens) konung (Christus) skapade jorden och himlarne, såsom ock deras förträffliga här (allt hvad der finnes). Christus, menniskornas konung, förmår allena råda öfver allt.

203. dyggjan läs dyggvan.


204. Eilif Kuhiasvein: Stormens hems (himmelens) färd (invånare: englarne) och männernas folk (menniskorna) luta sig för (buga sig för: tillbedja) det heliga korset; men all annan sann ära tillkommer allena Mariœ son.

204. kristi läs krúzi.


205. Den samme: Himlarnes rena skara lutar sig för (tillbeder) Mariæ herrlighets (herrlige) son. Sann makt utöfvar menniskornas konung. Menniska är han och gud.

205. mildíng läs mildíngr.


206. Den samme: Guds väns (den gudfruktiges) makt är bättre (större) än menniskor kunna tro (föreställa sig); dock är englarnes milde konung heligare och förträffligare än allt (än allt annat).


207. Sighvat: Fordom rådde sända (sände) Jordans konung (Christus) fyra englar ur luften (från himmelen). I forsen (floden) tvådde han (Johannes Döparen) å höfdingen (Christus) heligt hår (hufvudet).

207. skopt neutr., hår; göt. skuft.


208. Arnor: Böner håller (uppsänder) jag för manfallets (stridens) uppeggare (stridshöfdingen) till Grekernas och Gardernas (Miklagårds) förträffliga vårdare (Christus); så lönar jag konungen för hans gåfva.

208. launat läs launak = launa ek.— bón bön, pl. bónir l. bænir förutsätter ett göt. busns, pl. busneis, af biudan bjuda, men har betydelse likasom af *besns, pl. besneis, af bidjan bedja.


209. Eilif Kulnasvein: Himmelens ära (herrliga skara) lofvar menniskornas styresman (Christus); han är konung öfver allt.


210. Einar Skuleson: Lät han, som vårdar (beskyddar) jordens invånare, han, den kroppsligt fagre, som omfattar hela verlden med sin hand (Christus), öppna himmelriket för den förträffliga konungen (Olof den Helige).

210. Se skaldestycket Geisli (radius), ett qväde till förherrligande af Olof den Heliges underverk. — umgeypnandi, participium med substantiv betydelse af verbet umgeypna qs. omgöpna, omfatta med det inre af handen (gaupn). — snjöllum af snjallr, sv. snäll, förutsätter ett göt. snivals af verbet snivan υπάγειν, φθάνειν. Nästan på samma sätt snarr, sv. snar, ags. snear, göt. *snivars af samma snivan. Det begrepp af skyndsamhet och raskhet, som i ringare grad framträder hos sjelfva verbet, stegras deremot hos adjectiverna genom derivationsbokstäfverna l och r. Jfr gr. adj. på ρός, λός, skr. ras, las.


211. Sjelfrådig (frivillig) dog sedan å nionde timmen sol-landets (himmelens) konung (Christus), han som hängde å jernnaglar (jernspikar), men dagen förmörkades (egentl. något fördunklade dagen).

211. nón, neutr., ags. nôn, eng. noon, norsk. non, af nonus; således kl. 3 e. m. — Det transitiva dóckva, döckta, döckt fördunkla förutsätter ett intransitivt döckva, döck, dockinn blifva dunkel; på samma sätt som söckva, söckta, söckt forutsätter ett söckva, söck, sockinn; de båda sistnämnda heta på göt. sagqjan, sagqida, sagqiþs och sigqan, sagq, sugqans; de båda förstnämnda skulle på samma språk heta dagqjan, dagqida, dagqiþs och digqan, dagq, dugqans; deraf inses förhållandet mellan döckr, dunkel å ena sidan, samt *dagqus,*dugqals å den andra.