Tionde Sången (Kalevala, Collan)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Temaside: Finsk religion og mytologi
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ||||||
öfversatt af
Karl Collan
Tionde Sången. Wäinämöinen återkommer till hemmet och uppmanar Ilmarinen att begifva sig till Pohjola, der han kunde vinna den unga Pohja-dottren genom att förfärdiga Sampo: 1—100. — Ilmarinen är dock föga hugad för denna färd; Wäinämöinen bringar honom då genom list till Pohjola: 101—280. — Ilmarinen smider Sampo, som af Pohjolas värdinna inneslutes i ett berg: 281—432. — Ilmarinen begär nu Pohja-dottrens hand, men hon afslår under åtskilliga förevändningar anbudet: 433—462. — Ilmarinen erhåller en båt, återvänder till Kalevala och omtalar för Wäinämöinen att han smidt Sampo färdig : 463—510.
- Gamle trygge Wäinämöinen
- Tog sin fåle, brun till färgen.
- Spände hingsten uti redet,
- Brune springaren för släden,
- Sjelf han sig i släden slängde,
- I sin skrinda upp sig höjde.
- Slog sin raske häst med spöet,
- Smällde till med perle-snärten.
- Fålen springer, färden lider,
- 10. Släden glider, vägen aftar,
- Medarne af björkträd knaka,
- Lokan, gjord af rönnträd, knarrar.
- Fram med gny och brak han färdas,
- Åker öfver kärr och marker,
- Öfver vida svedjesträckor;
- Färdas fram en dag och tvenne.
- Men uppå den tredje dagen
- Till den långa bron han kommer,
- Fram till Kalevalas moar,
- 20. Hem till Osmos åker-renar.
- Höjde då sin röst och sade,
- Yltrade och tog till orda:
- "Ulf, du drömmaren må sluka,
- Sjukdom, döda vrånge Lappen,
- Som har sagt att jag ej mera
- Lefvande skall hemmet skåda,
- Ej, så länge tiden varar,
- Medan gyllne månen strålar,
- Hinna Wäinö-hemmets sveder,
- 30. Uppnå Kalevalas moar!"
- Derpå gamle Wäinämöinen
- Sjöng och öfvade sin vishet;
- Sjöng en gran med blommig krona,
- Blommig krona, gyllne grenar;
- Styrde toppen upp mot himlen,
- Höjde den tvärs genom molnen,
- Spridde grenarne i luften,
- Under himlen ut dem bredde.
- Sjunger och sin vishet öfvar,
- 40. Sjunger månen upp att lysa
- Uti granens gyllne krona,
- I dess grenar Karlavagnen.
- Nu med gny åslad han åker,
- Fram emot det gyllne hemmet,
- Sorgsen och med nedsänkt hufvud.
- Med åt sidan nedtryckt mössa,
- Öfver att han Ilmarinen,
- Den evärdelige hamrarn,
- Lofvat bort för egen räddning,
- 50. Till en lösen för sitt hufvud,
- Bort till Pohjola, det mörka,
- Till det skumma Sariola.
- Hingsten stannade vid ändan
- Af den nya Osmo-åkern;
- Derpå gamle Wäinämöinen
- Höjde hufvudet ur släden,
- Hörde då ett dån ur smedjan,
- Hammarslag ur smedens kolhus.
- Gamle trygge Wäinämöinen
- 60. Sjelf sig in i smedjan skyndar;
- Der stod smeden Ilmarinen
- Hurtigt smidande och högljudt;
- Sade smeden Ilmarinen:
- "O du gamle Wäinämöinen,
- Hvar har du så länge varit,
- Tillbragt hela denna tiden?"
- Gamle trygge Wäinämöinen:
- Tog till orda sjelf och sade:
- "Der jag varit har så länge,
- 70. Lefvat hela denna tiden,
- Uti Pohjola, det mörka,
- I det skumma Sariola,
- Slunkit fram på Lapplands stigar,
- Uti trolldomsmännens nejder!"
- Derpå smeden Ilmarinen
- Yttrade ett ord och sade:
- "O du gamle Wäinämöinen,
- Du, en siare evärdlig,
- Säg hvad har du att förtälja
- 80. Från din färd, då hem du kommit?"
- Sade gamle Wäinämöinen:
- "Mycket har jag att förtälja:
- Uti Pohja finns en tärna,
- I den kulna byn en jungfru,
- Som på friare ej aktar,
- Som försmår de bäste männer:
- Halfva Pohja prisar henne,
- Ty hon är den skönsta tärna:
- Månen sken på hennes panna,
- 90. Solen skimrade på bröstet,
- Otava från hennes axlar,
- Karlavagnen ifrån skuldran.
- "Smed och broder Ilmarinen,
- Du, en hamrare evärdlig,
- Gå att denna tärna vinna,
- Flickan med de fagra lockar!
- Om du mäktar Sampo smida,
- Sira ut det granna locket,
- Får du flickan för din möda,
- 100. För ditt arbet’ sköna jungfrun."
- Sade smeden Ilmarinen:
- "O du gamle Wäinämöinen,
- Så har du då bort mig lofvat,
- Bort till Pohjola, det mörka,
- Som en lösen för din frihet,
- Såsom priset för ditt hufvud?
- Aldrig nånsin här i lifvet,
- Ej så länge månen strålar,
- Vill jag nalkas Pohjas gårdar,
- 110. Sariolas timmerstugor,
- Nejderna der männer dräpas,
- Hjeltar uti hafvet dränkas."
- Derpå gamle Wäinämöinen
- Sjelf till orda tog och sade:
- "Ännu finns ett annat under,
- Finns en gran med blomrik krona,
- Blomrik krona, gyllne grenar,
- Uppå Osmo-åkerns jordvall;
- Månen i dess krona lyser,
- 120. Karlavagnen från dess grenar."
- Sade smeden Ilmarinen:
- "Detta ej för sannt jag håller,
- Förrän sjelf jag går att se det,
- Skådar det med egna ögon."
- Sade gamle Wäinämöinen:
- "Om du icke tror uppå det,
- Må vi oss bege att skåda
- Om det sannt är, eller osannt."
- Ut de gingo att beskåda
- 130. Granen med sin blomsterkrona:
- En var gamle Wäinämöinen
- Och den andre Ilmarinen.
- När de fram till stället kommit
- Uppå Osmo-åkerns jordvall,
- Smeden tätt invid sig ställde
- Att den nya gran beundra,
- Från hvars grenar Karlavagnen,
- Från hvars krona månen lyste.
- Derpå gamle Wäinämöinen
- 140. Sjelf till orda tog och sade:
- "Nu, o smed, min egen broder,
- Klättra upp att månen hemta,
- Att nedtaga Karlavagnen
- Ifrån granens gyllne krona!"
- Derpå smeden Ilmarinen
- Stiger i det höga trädet,
- Upp emot den höga himlen,
- Klättrar upp att månen hemta,
- Att nedtaga Karlavagnen
- 150. Ifrån granens gyllne krona.
- Granen med den sköna kronan,
- Talln, med yfvig blomtopp, talar:
- "O du man förutan insigt,
- Ytterst oerfarne hjelte!
- Oförståndigt upp du stigit,
- Lik ett barn uti min krona,
- För att nedta månens skenbild,
- För att fånga falska stjernor!"
- Nu den gamle Wäinämöinen
- 160. Började att sakta sjunga;
- Sjunger vinden upp att hvirfla,
- Luften att förbittrad rasa,
- Derpå tager han till orda,
- Brister ut och säger detta:
- "Storm, tag honom med i båten
- Vind, för honom i din farkost,
- Bringa honom skyndsamt hädan
- Bort till Pohjola, det mörka!"
- "Vildt begynner vinden hvirfla,
- 170. Luften börjar häftigt rasa,
- Tager smeden Ilmarinen,
- Bringar honom skyndsamt dädan,
- Bort till Pohjola, det mörka,
- Till det skumma Sariola.
- Derpå smeden Ilmarinen
- Färdades med största snabbhet
- Längsmed vindens väg i rymden,
- Längsmed stormens stråt i luften,
- Öfver månen, under solen,
- 180. Utmed Karlavagnens skuldror;
- Uppå Pohjas gård han stannar,
- Uppå Sariolas badväg,
- Obemärkt af gårdens hundar,
- Af dess gläfsare ej varsnad.
- Louhi, Pohjolas värdinna,
- Gumman med de glesa tänder,
- Råkar ut på gården träda;
- Sjelf hon yttrar då och säger:
- "Hvem kan du bland männer vara,
- 190. Hvilken, ur de hjeltars skara?
- Hit på vindens stråt du kommit,
- Uppå vårdags-stormens slädväg.
- Och på dig ej hundar skälla,
- Ingen ullsvans mot dig gläfsar."
- Sade smeden Ilmarinen:
- "Hit jag icke heller kommit
- Att af bygdens hundar rifvas,
- Mot mig reta någon ullsvans
- Här, vid obekanta dörrar,
- 200. Portar, dem jag icke känner".
- Derpå Pohjolas värdinna
- Sporde af den komne gästen:
- "Har måhända du lärt känna
- Och förnummit eller sport om
- Den der smeden Ilmarinen,
- Den så konsterfarne hamrarn?
- Redan länge är han väntad,
- Ren i många tider saknad
- Här vid Pohjas landamären,
- 210. Att den nya Sampo smida."
- Det var smeden Ilmarinen,
- Sjelf han yttrade och sade:
- "Väl har jag mig lärt att känna
- Den der smeden Ilmarinen,
- Ty jag sjelf är Ilmarinen
- Den så konsterfarne hamrarn."
- Louhi, Pohjolas värdinna,
- Gumman med de glesa tänder,
- Skyndade sig in i stugan,
- 220. Yttrade och tog till orda:
- "Du min egen yngsta dotter,
- Du, bland mina barn mig kärast,
- Tag nu på dig allt det bästa,
- Välj den hvitaste af drägter,
- Med de allra skönsta fållar,
- Fäst det vackraste vid bröstet,
- Kring din hals det prydligaste,
- Det mest granna vid din tinning,
- Att af rodnad kinden strålar,
- 230. Att ditt anlets fägring varsnas?
- Nu har smeden Ilmarinen,
- Den evärdelige hamrarn,
- Kommit för att Sampo smida,
- Sira ut det granna locket."
- Det var Pohjas sköna tärna,
- Landets pris och vattnets prydnad
- Hon de bästa kläder valde,
- Af den allra största renhet,
- Uti femfald drägt sig klädde,
- 240. Fäste smycken på sitt hufvud,
- Påtog spännen utaf koppar,
- Prydde sig med gyllne gördlar.
- Trädde ur sin bod i stugan,
- Smög sig sakta in från gården;
- Lifligt hennes ögon lyste,
- Hög var hennes öronprydnad,
- Vackert hela hennes anlet,
- Röda voro hennes kinder,
- Rikligt guld hon bar på bröstet,
- 250. Silfversmycken på sitt hufvud.
- Sjelfva Pohjola-värdinnan
- Förde smeden Ilmarinen
- In i Pohja-gårdens pörten,
- Sariolas timmerstugor;
- Här med mat hon mannen mättar
- Och med dryck förplägar honom,
- Fägnar honom på det bästa,
- Derpå yttrar hon och säger:
- "Hör mig smed, o Ilmarinen,
- 260. Du, en hamrare evärdlig,
- Om du mäktar Sampo smida,
- Sira ut det granna locket
- Af en svane-fjäders ända,
- Af en mjölktår från en gallko,
- Af ett enda litet kornfrö,
- Af en sommar-tackas ullstrå,
- Får du såsom lön min dotter,
- Sköna jungfrun för din möda!"
- Då tog smeden Ilmarinen
- 270. Sjelf till orda så och sade:
- "Väl förmår jag Sampo smida,
- Hamra hop det granna locket
- Af en svane-fjäders ända,
- Af en mjölktår från en gallko,
- Af ett enda litet kornfrö,
- Af en sommar-tackas ullstrå,
- Jag som sjelf på himlen smidit,
- Som på luftens lock har hamrat,
- Då dess början ej var börjad,
- 280. Ej det minsta grand var färdigt.
- "Nu han går att Sampo smida,
- Att dess granna lock utsira,
- Frågor efter ställets smedja,
- Söker efter smedjeredskap;
- Ingen smedja finns på stället,
- Ingen smedja, ingen blåsbälg,
- Ässja ej och städ ej heller,
- Icke hammare, ej skaft ens.
- Derpå smeden Ilmarinen
- 290. Yttrade ett ord och sade:
- "Qvinnor gerna här må tveka,
- Tölpar verket halfgjordt lemna,
- Ej en man, om äfven sämre,
- Om ock svagare han vore!"
- Plats han söker för sin ässja,
- Rum att breda ut sin blåsbälg,
- Uppå markerna derborta
- Invid Pohjas åker-ändor.
- Söker en dag, söker tvenne,
- 300. Men uppå den tredje dagen
- Finner han ett gråsprängdt stenblock,
- Råkar på en hop af klippor,
- Här sig smeden slutligt ställer,
- Hamrarn hit sin eld förlägger:
- En dag bälgarne han reder,
- Bygger ässjan på den andra.
- Derpå smeden Ilmarinen,
- Den evärdelige hamrarn,
- Drifver ämnena i elden,
- 310. Smedjestoffet i sin ässja,
- Tager trälar till att pusta,
- Män med half manskraft alt fläkta.
- Trälarne, de pusta ifrigt,
- Draga bälgen oförtrutet,
- Under trenne sommardagar,
- Under trenne sommarnätter;
- Stenar under deras hälar,
- Klippor under tårna vexte.
- Men uppå den nästa dagen
- 320. Sjelfve smeden Ilmarinen
- Ned sig böjer för att skåda
- Uti smideshärdens botten,
- Hvad ur elden komma skulle,
- Hvad som ginge fram ur lågan.
- Fram ur elden står en båge,
- Tränger sig ett gyllne armborst,
- Gyllene, med silfverspetsar,
- Med ett brokigt skaft af koppar.
- Skön är bågen till att skåda,
- 330. Men den har dock onda vanor:
- Fordrar hvarje dag ett hufvud,
- Och de bästa dagar tvenne.
- Sjelfve smeden Ilmarinen
- Gläds häråt ej alltför mycket,
- Bryter bågen uti stycken,
- Kastar den i elden åter,
- Låter sina trälar pusta,
- Svage männen bälgen draga.
- På den dag, som derpå följde,
- 340. Sjelfve smeden Ilmarinen
- Ned sig böjde för att skåda
- Uti smideshärdens botten:
- Fram en båt ur elden trängde,
- Röd en farkost steg ur hettan,
- Guldutsirad var dess framstäf,
- Tullarne af koppar gjutna.
- Skön är båten till att skåda,
- Men den har dock onda vanor:
- Utan skäl i krig den drager,
- 350. Ut i örlig utan orsak.
- Det var smeden Ilmarinen,
- Ej han glades häråt heller,
- Bryter båten uti stycken,
- Kastar dem uti sin eldstad;
- Låter sina trälar pusta,
- Svage männen bälgen draga.
- När den tredje dagen inföll,
- Sjelfve smeden Ilmarinen
- Ned sig böjde för att skåda
- 360. Uti bottnet af sin ässja:
- Fram ur elden steg en qviga,
- Guldbehornad, utur hettan,
- Med sjustjernans blink på pannan,
- Solens skifva på sitt hufvud.
- Skön är qvigan till ätt skåda,
- Men hon har dock onda vanor:
- Ständigt sofver hon i skogen,
- Stjelper mjölken ut på marken.
- Det är smeden Ilmarinen,
- 370. Ej han glädes häråt heller,
- Kon han hugger uti stycken,
- Kastar dessa uti elden;
- Låter sina trälar pusta,
- Svage männen bälgen draga.
- Nu uppå den fjerde dagen
- Sjelfve smeden Ilmarinen
- Ned sig böjde för att skåda
- Uti smideshärdens botten;
- Fram en plog ur elden trängde,
- 380. Steg, med bill af guld, ur hettan,
- Bill af guld och skaft af koppar,
- Och en silfverknopp på skaftet.
- Skön är plogen till att skåda,
- Men den har dock onda vanor:
- Andras åkrar upp den plöjer,
- Drager fåror öfver fälten.
- Det är smeden Ilmarinen,
- Ej han gläds åt detta heller,
- Plogen bryter han i stycken,
- 390. Kastar dem uti sin ässja;
- Tager vindarne att pusta,
- Väderilarne att flåsa.
- Vindarne, de pusta väldigt,
- Östan pustar, vestan pustar,
- Sunnanvinden ännu mera,
- Nordan blåser på med styrka;
- En dag pusta de, och tvenne,
- Pusta inpå tredje dagen;
- Lågan ut ur fönstret kastas,
- 400. Gnistor spraka ut ur dörren,
- Dammet upp mot himlen flyger,
- Röken tjock till molnen stiger.
- Det var smeden Ilmarinen,
- När nu trenne dar förlidit,
- Ned han böjde sig att skåda
- Uti djupet af sin ässja;
- Såg att Sampo nu sig danat,
- Att sig granna locket bildat.
- Derpå smeden Ilmarinen,
- 410. Den evärdelige hamrarn,
- Företager sig att smida,
- Hamrar hurtigt med sin slägga,
- Smider Sampo konsterfaret:
- Vid dess ena kant en mjölqvarn,
- Och en saltqvarn vid den andra,
- Vid dess tredje kant en myntqvarn.
- Nu begynte Sampo mala,
- Granna locket snabbt sig svängde;
- Mol en lår vid skymningstiden,
- 420. Mol en lår till hem-förtäring,
- Mol en annan till försäljning
- Och en tredje till förvaring.
- Pohjas qvinna högt sig gläder,
- Bringar nu den stora Sampo
- ln i Pohja-gårdens kulle,
- Uti koppar-bergets inre,
- Bakom nio lås och riglar;
- Der hon fäster Sampos rötter
- På ett djup af nio famnar,
- 430. En rot in i moder-jorden,
- Invid vattnets rand en annan,
- En i hemmets höga kulle.
- Derpå smeden Ilmarinen
- Träder fram att mön begära,
- Yttrar dessa ord och säger:
- "Vill du nu bli min, o jungfru,
- Nu, då Sampo blifvit färdig,
- Med det brokigt sköna locket?"
- Det var Pohjas fagra jungfru,
- 440. Sjelf hon talade och sade:
- "Hvem skall då i nästa sommar
- Och det år som derpå följer
- Bringa gökarne att gala,
- Våra foglar få att sjunga,
- Om jag sjelf mig bort begifver,
- Jag, ett bär, till andra nejder?
- "Om jag, dufva, här försvunne,
- Om jag, vildgås, vilseginge,
- Om min moders frukt förkomme,
- 450. Om jag, röda lingon, flydde,
- Skulle gökarne försvinna,
- Alla glädjens foglar flykta,
- Bort från dessa kullars toppar,
- Bort från dessa åsars skuldror.
- "Också lär jag aldrig hinna
- Bli från jungfru-lifvet ledig,
- Fri från än ej skötta sysslor,
- Från min stora sommar-brådska:
- Markens bär ej än jag plockat,
- 460. Har vid vikens strand ej sjungit,
- Icke gått i svedjelunden,
- Icke lekt uti min löfskog."
- Derpå smeden Ilmarinen,
- Den evärdelige hamrarn,
- Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
- Med åt sidan lutad mössa,
- Eftertänker och begrundar,
- Öfverlägger i sitt sinne
- Hur han kunde hemåt färdas,
- 470. Bort till kända nejder komma
- Ifrån Pohjola, det mörka,
- Från det skumma Sariola.
- Sade Pohjola-värdinnan:
- "Hör mig smed, o Ilmarinen,
- Hvarför går du så bedröfvad
- Med åt sidan lutad mössa?
- Längtar du att återvända
- Till den fordna fosterjorden?"
- Smeden Ilmarinen svarar:
- 480. "Dit allena står min längtan,
- För att dö i egen hembygd,
- Att i fosterjorden gömmas!"
- Derpå Pohjolas värdinna
- Mat och dryck åt mannen gifver,
- I en båt hon honom sätter,
- I dess bakstam, invid styret,
- Kallar vädren upp att blåsa.
- Nordanvindarne att hvina.
- Härmed smeden Ilmarinen,
- 490. Den evärdelige hamrarn,
- Reste af till eget hemland
- Öfver hafvets blåa böljor;
- Färdades en dag och tvenne,
- Men uppå den tredje dagen
- Fram till hemmet smeden hinner,
- Till de bygder der han föddes.
- Sporde gamle Wäinämöinen
- Utaf smeden Ilmarinen,
- "Smed och broder Ilmarinen,
- 500. Du, en hamrare evärdlig,
- Har du smidt den nya Sampo,
- Sirat ut det granna locket?"
- Sade smeden Ilmarinen,
- Sjelfve mästarn tog till orda:
- "Ren den nya Sampo malat:
- Snabbt sig svängde granna locket,
- Mol en lår vid skymningstiden,
- Mol en lår till hem-förtäring,
- Mol en annan att försäljas,
- 510. Mol en tredje till förvaring."