Tjugonde Sången (Kalevala, Collan)
Hopp til navigering
Hopp til søk
Temaside: Finsk religion og mytologi
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ![]() |
![]() |
||||
![]() |
öfversatt af
Karl Collan
Tjugonde Sången. I Pohjola redes till bröllop; en väldig tjur slagtas: 1—118. — Öl brygges och bröllopsmat beredes: 119—516. — Bjudningar utsändas åt alla håll; endast Lemminkäinen lemnas objuden: 517—614.
- Hvad är väl att nu besjunga,
- Hvad skall nu vår sång förtälja?
- Detta är att nu besjunga,
- Detta skali vår sång förtälja:
- Bröllopet i Pohja-gården,
- Trolldoms-skarans dryckesgille.
- Länge reddes ren till bröllop,
- Länge samlades förråder
- I den goda Pohja-gården,
- 10. Sariolas stora stugor.
- Hvad har kunnat åstadkommas
- Och hvad allt tillvägabringas
- För den långa Pohja-festen,
- Stora skarans dryckesgille,
- Att förpläga bröllopsfolket,
- Att den stora mängden mätta?
- Fanns en oxe i Karelen,
- Frodades en tjur i Finland,
- Ej för stor och ej för liten,
- 20. Blott en kalf af vanlig storlek:
- Svansen fläktade i Häme,
- Hufvudet i Kemi rördes,
- Hornens höjd var hundra famnar,
- Nosens tjocklek hälften större;
- På en vecka hermelinen
- Sprang kring oxens plats vid klafven,
- Svalan flög en dag på vägen
- Mellan begge hornens spetsar,
- Nådde dock med möda målet
- 30. Utan att på vägen hvila;
- Sommar-ekorn lopp en månad
- Utmed svansen, mot dess ända,
- Hann dock icke hela vägen,
- På en månad ej till slutet.
- Denna tjurkalf, stark och väldig,
- Denne Suomis stora oxe,
- Leddes fram ifrån Karelen,
- Öfver Pohjas åkerrenar;
- Hundra män i hornen höllo,
- 40. Tusen togo tag kring nosen,
- När på vägen oxen leddes,
- Fördes fram till Pohja-gården.
- Långsamt oxen nu sig närmar
- Sariola-sundets mynning,
- Betar gräs vid källans bräddar,
- Når med ryggen upp till molnen;
- Slagtare dock ej blef funnen,
- Man att döda underdjuret,
- Ej bland Pohjas söners skara,
- 50. Icke bland det stora slägtet,
- Bland den ungdom, som då uppgick,
- Icke ens bland äldre männer.
- Kom till slut en åldrig fremling,
- Wirokannas från Karelen,
- Han sig yttrade och sade:
- "Vänta, vänta, arma oxe,
- När jag kommer med min klubba,
- När jag slår ett slag med stången,
- Arma djur, emot din skalle,
- 60. Lär du ej en annan sommar
- Svänga särdeles på nosen,
- Höja på ditt tjocka tryne
- Här på dessa åkerrenar,
- Invid Sariola-sundet!"
- Gubben sig till slagt förfogar,
- Wirokannas går att hugga,
- Palvoinen att oxen fälla;
- Oxen svänger på sitt hufvud
- Och dess svarta ögon blänga:
- 70. Gubben upp i granen flyktar,
- Wirokannas in i snåret,
- Palvoinen i videt hoppar.
- Efter slagtare man sökte,
- Karl att stora oxen fälla,
- Från Karelens sköna bygder,
- Suomis vida landamären,
- Sökte från det svaga Ryssland,
- Från det stolta Svea-landet,
- Lapplands vidtutsträckta gränser,
- 80. Turjas trollkonstrika trakter,
- Sökte slutligen hos Tuoni,
- Uti Manala, det mörka,
- Letade, men fann dock ingen,
- Sökte, varseblef ej någon.
- Efter slagtare man sökte,
- Karl att store oxen fälla,
- På det vida hafvets yta,
- Ute på de breda böljor.
- Svart en man steg upp ur hafvet,
- 90. Fram ur böljans djup en hjelte,
- Ute på det vida hafvet,
- På dess breda, öppna yta;
- Icke var han af de största,
- Icke af de allra minsta:
- Kunde ligga under skålen,
- Kunde stå inunder sållet.
- Hand af jern den gamle hade,
- Svart som jernet var hans anlet,
- Hjelm af sten hans hufvud täckte,
- 100. Skor af sten hans fötter höljde,
- Gyllne knif han bar i handen
- Med ett krokigt skaft af koppar.
- Der fann Suomis oxe slagtarn,
- Träffade till slut sin bane,
- Fann den man, som honom fällde,
- Den som underdjuret nedslog.
- Mannen knappt sitt byte märker,
- Förr'n han på dess nacke rusar,
- Trycker tjuren ned på knäna,
- 110. Böjer bogen ned mot marken.
- Fick han deraf rikligt byte?
- Ringa byte blott han erhöll:
- Köttet fyllde hundra såar,
- Korfvens längd blef hundra famnar,
- Båtar sju af blodet fylldes,
- Tunnor sex af fettet fingos
- För den stora Pohja-festen,
- Sariolas bröllopsmåltid.
- Byggd en stuga var i Pohja,
- 120. Gårdens pörte, vidt och rymligt,
- Nio famnar lång var stugan,
- Famnar sju i bredd den upptog.
- Tuppen, som vid taket galar,
- Höres icke ner till golfvet,
- Hunden, som i hörnet skäller,
- Hörs ej ända fram till dörren.
- Sjelfva Pohjolas värdinna
- Rörde sig vid golfvets fogning,
- Framgick långsamt midt i stugan,
- 130. Eftertänkte i sitt sinne:
- "Hvaraf skola öl vi göra,
- Hvaraf spisöl skickligt brygga,
- För det bröllop vi bereda,
- Gästabudet, som skall gifvas?
- Ej jag vet hur spisöl brygges,
- Känner icke ölets ursprung."
- Låg på ugnens mur en gubbe,
- Sade gubben då på ugnen:
- "Ölets ursprung är af kornet, Ölets ursprung, v. 139–424.
- 140. Kända drycken föds af humlan,
- Föds dock icke utan vatten,
- Icke utan häftig låga.
- "Humlan, Remunens afkomling
- Stacks som liten ned i jorden,
- Plöjdes ormslång ned i myllan,
- Sattes, stor som nässelplantan,
- Nära intill Kalevas källa
- Ner i Osmo-åkerns jordvall;
- Deraf uppsköt då en telning,
- 150. Höjde sig en ljusgrön stängel,
- I ett litet träd den uppsteg,
- Klängde upp uti dess krona.
- "Lyckans gubbe sådde kornet
- I den nya Osmo-åkern;
- Kornet frodades förträffligt,
- Vexte väl och sköt i höjden
- I ett hörn af Osmo-åkern,
- Uppå Kaleva-sonens svedland.
- "När en liten tid förlidit,
- 160. Susar humlan ren i trädet,
- Hviskar kornet uppå åkern,
- Sorlar källans vatten sakta:
- "När må vi tillsamman komma
- När må vi hvarandra möta?
- Ledsamt är att ensam lefva,
- Bättre två och tre tillsamman!"
- "Osmotar, som ölet brygger,
- Tärnan som bereder spisöl,
- Gick att plocka korn från åkern
- 170. Tog sex korn från sädes-axet,
- Knoppar sju från humlans stängel,
- Öste åtta slefvar vatten,
- Ställde grytan öfver elden,
- Bragte blandningen att koka;
- Öl af kornet hon beredde
- Under sommarns bråda dagar,
- Ytterst på en dimmig udde,
- Spetsen af en töcknig holme,
- I ett nygjordt kar, på bottnet,
- 180. I en så af björkträd fogad.
- "Ölet fick hon brygdt omsider,
- Men hon fick det ej alt jäsa;
- Eftertänkte, öfverlade,
- Yttrade ett ord och sade:
- "Hvad skall härtill än man hemta,
- Hvad kan vidare behöfvas
- För att ölet måtte jäsa,
- Att till skumning drycken komme?"
- "Kalevatar, sköna tärnan,
- 190. Flickan med de fina fingrar,
- Hon som alltid snabbt sig rörer,
- Alltid lika flink på foten,
- Framgick öfver golfvets fogning,
- Midt på stugans golf sig svängde,
- Ombesörjde ett och annat
- Midt emellan tvenne kittlar;
- Såg en sticka uppå golfvet.
- Upptog stickan då från golfvet.
- "Vände stickan, såg uppå den:
- 200."Hvad månn' deraf kunde blifva
- I den sköna tärnans händer,
- I den goda jungfruns fingrar,
- Om i hennes hand den föres,
- I den goda jungfruns fingrar?"
- "Förde den i hennes händer,
- I den goda jungfruns fingrar;
- Jungfrun gnuggar sina händer,
- Gnider dem emot hvarandra:
- Så en ekorre hon skapar,
- 210. Låter hvita ekorrn födas.
- "Börjar nu att barnet lära,
- Undervisar lilla ekorrn:
- "Ekorre, du kullens älskling,
- Kullens blomma, markens täckhet,
- Skynda hädan dit jag bjuder,
- Dit jag bjuder, dit jag manar,
- Bort till Metsola, det Ijufva,
- Till det vakna Tapiola,
- I ett litet träd dig svinga,
- 220. Klättra varsamt upp i kronan,
- Att dig örnen icke griper,
- Luftens fogel dig ej spänner;
- Kottar bit från granens grenar,
- Spetsar tag från tallens toppar,
- Hemta dem i jungfruns händer,
- Hit till Osmo-dottrens ölbrygd!"
- "Ekorrn med den vida svansen
- Nog förstod att skyndsamt springa,
- Att den långa vägen löpa,
- 230. Hållen snabbt tillryggalägga,
- Genom en skog, längs en annan,
- Snedt igenom tredje skogen,
- Bort till Metsola, det ljufva,
- Till det trägna Tapiola;
- Såg i skogen trenne granar,
- Fyra än ej stora tallar,
- I en gran han steg från dälden,
- Upp i tallens topp på sandmon
- Utan att af örnen gripas,
- 240. Att af luftens fogel spännas;
- Bröt från granens krona kottar,
- Spetsar tog från tallens toppar,
- Omslöt kottarne med klorna.
- Gömde dem i sina tassar,
- Förde dem i tärnans händer,
- I den goda flickans fingrar.
- "Tärnan kastar dem i ölet,
- Osmo-dottren i sitt spisöl:
- Ölet börjar ieke jäsa,
- 250. Färska drycken vill ej skummas.
- "Osmotar, som ölet brygger,
- Tärnan som bereder spisöl,
- Eftersinnade beständigt:
- "Hvad skall hit ännu man hemta
- För att ölet måtte jäsa,
- Färska drycken fås till skumning?"
- "Kalevatar sköna tärnan,
- Flickan med de fina fingrar,
- Hon som alltid snabbt sig rörer,
- 260. Alltid lika flink på foten,
- Framgick öfver golfvets fogning,
- Midt på stugans golf sig svängde,
- Ombesörjde ett och annat
- Midt emellan tvenne kittlar,
- Varseblef ett spån på golfvet,
- Upptog spånet då från golfvet.
- "Vänder och betraktar spånet:
- "Hvad månn' deraf kunde blifva
- I den sköna tärnans händer,
- 270. I den goda jungfruns fingrar,
- Om det förs i hennes händer,
- I den goda jungfruns fingrar?"
- "Hemtar det i hennes händer,
- I den goda jungfruns fingrar;
- Jungfrun gnuggar sina händer,
- Gnider dem emot hvarandra,
- Så en mård hon låter födas,
- Liten mård med gyllne bringa.
- "Börjar nu sin mård att lära,
- 280. Talar till den faderlöse:
- "Lilla mård, min vackra fogel
- Med det sköna, dyra skinnet,
- Skynda hädan dit jag bjuder,
- Dit jag bjuder, dit jag manar:
- Spring till björnens stenrösgrotta,
- Björnens gård i djupa skogen,
- Der de bistra björnar kämpa,
- Lefva än i all sin vildhet!
- Samla dregel der i näfven,
- 290. Lät i handen fradga flyta,
- Hemta den i jungfruns händer,
- Hit på Osmo-dottrens skuldra!"
- Mården med det gyllne bröstet
- Nog förstod att skyndsamt springa,
- Lopp med hast den långa vägen,
- Hållen snart tillryggalade,
- Öfver en elf, längs en annan,
- Snedt utöfver tredje elfven,
- Sprang till björnens stenrösgrotta,
- 300. Djupa hålan mellan klippor,
- Der de bistra björnar slogos,
- Lefde än i all sin vildhet
- På en klippgrund, fast som jernet,
- På en häll, så hård som stålet.
- Fradga föll från björnens käftar,
- Dregel dröp ur vilda gapet;
- Mården tog i tassen fradga,
- Lät i näfven dreglet drypa,
- Förde det i tärnans händer,
- 310. I den goda jungfruns fingrar.
- "Jungfrun kastar det i ölet,
- Osmo-dottren i sitt spisöl,
- Ölet börjar dock ej jäsa,
- Mannadrycken fradgar icke.
- "Osmotar, som ölet brygger,
- Tärnan, som bereder spisöl,
- Eftersinnade beständigt:
- "Hvad kan vidare behöfvas,
- För att ölet måtte jäsa,
- 320. Att till skumning drycken komme?"
- "Kalevatar, sköna tärnan.
- Flickan med de fina fingrar,
- Hon, som alltid snabbt sig rörer,
- Alltid lika flink på foten,
- Framgick öfver golfvets fogning,
- Midt på stugans golf sig svängde,
- Ombesörjde ett och annat
- Midt emellan tvenne kittlar,
- Varseblef ett gräs på golfvet,
- 330. Upptog gräset då från golfvet.
- "Vände gräset, såg uppå det:
- "Hvad månn' deraf kunde blifva
- I dert sköna jungfruns händer,
- I den goda tärnans fingrar,
- Om i hennes hand det hemtas,
- I den goda jungfruns fingrar?"
- "Hemtar det i hennes händer,
- I den goda tärnans fingrar;
- Jungfrun sina händer gnuggar,
- 340. Gnider dem emot hvarandra,
- Så ett litet bi hon skapar,
- Låter Mehiläinen födas.
- "Börjar nu sin fogel lära,
- Undervisar lilla biet:
- "Mehiläinen, flinka fogel,
- Lilla kung bland ängens blommor.
- Flyg nu hädan, dit jag bjuder,
- Dit jag bjuder, dit jag manar:
- Till en ö på öppna fjärden,
- 350. Till en klippa uti hafvet,
- Der en mö i slummer sjunkit,
- Koppargördlad jungfru hvilar;
- Honingsgräs hon har vid sidan,
- Ljufva örter invid fållen.
- Hemta honing i din vinge,
- Ljuflig saft i din beklädnad,
- Från det ljusa gräsets toppar,
- Från den gyllne blommans krona,
- Hemta den i tärnans händer,
- 360. Hit på Osmo-dottrens axel!"
- Mehiläinen. flinka fogeln,
- Färdades med största snabbhet,
- Flög i hast den långa vägen,
- Hållen snart tillryggalade,
- Öfver ett haf, längs ett annat,
- Snedt utöfver tredje hafvet,
- Hann till ön på öppna fjärden,
- Kom till klippan uti hafvet,
- Såg en mö i slummer sjunken,
- 370. Tennbriskprydd en tärna somnad
- På den ej benämnda ängen,
- Honungsfältets gröna linda,
- Gyllne gräs vid hennes midja,
- Silfverblommor invid gördeln:
- Vätte vingen der i honing,
- Fjunet i den ljufva saften
- Från det ljusa gräsets toppar,
- Från den gyllne blommans krona,
- Förde den i tärnans händer,
- 380. I den goda jungfruns fingrar.
- "Jungfrun kastar den i ölet,
- Osmotar uti sitt spisöl;
- Ölet började att jäsa,
- Färska drycken kom till skumning
- På det nya karets botten,
- Uti sån af björkträd fogad,
- Pöste jemnhögt med dess handtag,
- Fräste öfver kärlets bräddar,
- Ville ner på marken strömma,
- 390. Gjuta sig på golfvets tiljor.
- "När en liten tid förlidit,
- Icke alltför långt derefter
- Kommo männer dit att dricka,
- Lemminkäinen främst af alla.
- Drucken blef den unge Kauko,
- Drucken Ahti, muntre sällen.
- Af det nyss beredda ölet,
- Osmo-dottrens färska spisöl.
- "Osmotar, som ölet brygger,
- 400. Tärnan som bereder spisöl,
- Yttrade ett ord och sade:
- Ve mig arma, mina dagar,
- Att en dålig dryck jag bryggde,
- Elakartadt öl beredde;
- Ut ur sån det vill sig höja.
- Strömma ner på golfvets tiljor!
- "Sjöng i trädets topp en rödstjert,
- Trasten närmast takets röste:
- "Ej är drycken dock så dålig,
- 410. Ölets art är väibeskaffad,
- Men i tunna bör den tappas,
- Ner i källarn bör den föras,
- I en tunna gjord af ekträd,
- Inom koppar-bandens stängsel."
- "Detta var nu ölets ursprung,
- Kalevala-dryckens upphof.
- Deraf blef det väl beryktadt,
- Derför blef det vida prisadt,
- Att dess art var välbeskaffad;
- 420. God var drycken för de nyktre;
- Väckte glädtighet bland qvinnor,
- Gaf åt männer muntert sinne,
- Väckte fröjd ibland de nyktre,
- Bland de druckne stoj och slagsmål."
- Derpå Pohjolas värdinna,
- När hon hörde ölets ursprung,
- Tog en rymlig så med vatten,
- Fyllde nytt ett kar till hälften,
- Lade korn deri tillfyllest
- 430. Och en mängd af humleknoppar,
- Började att öl bereda,
- Rörde om den starka vätskan
- I ett nygjordt kar, på bottnet,
- I en så, af björkträd fogad.
- Stenar hettades i måna'r,
- Vatten värmdes hela somrar,
- Skogarne till bränsle öddes,
- Vatten bars och brunnar tömdes,
- Skogens stammar sågos glesna,
- 440. Källorna begynte torka
- Under det man ölet bryggde,
- Medan spisöl man beredde
- Till förplägningen i Pohja,
- Goda skarans dryckesgille.
- Rök sig höjde upp från holmen,
- Eld sågs brinna längst på udden,
- Röken uppsteg, tjock och väldig,
- Spridde sig i luftens rymder,
- Höjde sig ur väldig eldstad,
- 450. Ur den stora, starka lågan,
- Öfverhöljde halfva Pohja
- Och förmörkade Karelen.
- Detta nu allt folk betraktar,
- Ser, och studsar af förundran:
- "Hvaraf månne röken komma,
- Sprida sig i luftens rymder?
- Liten är den dock till krigsrök,
- Alltför stor till herde-brasa."
- Det var Lemminkäinens moder,
- 460. Tidigt gick hon ut en morgon
- Att ur källan vatten hemta,
- Såg den tjocka röken stiga
- Upp från Pohja-gårdens nejder,
- Yttrade ett ord och sade:
- "Detta är helt säkert krigsrök,
- Brand af oväns händer stiftad."
- Sjelfve Ahti, Saarelainen,
- Han, den sköne Kaukomieli,
- Vänder sig och ser omkring sig,
- 470. Eftersinnar, öfverlägger:
- "Månn' jag icke går att skåda,
- Vandrar fram att undersöka
- Hvadan denna röken kommer,
- Sprider sig i luftens rymder,
- Om det kunde vara krigsrök,
- Brand af oväns händer stiftad?"
- Kauko vandrar att beskåda
- Stället, hvarest röken uppsteg,
- Icke var det någon krigsrök,
- 480. Ej en brand af ovän stiftad:
- Elden upptänd var till ölbrygd,
- Lågan att bereda spisöl
- Invid Sariola-sundet,
- Vid den smala uddens krökning.
- Detta Kauko nu betraktar,
- Blänger med sitt ena öga,
- Skefvar smått uppå det andra
- Och på sned sin mun han vrider,
- Yttrar slutligen och säger,
- 490. Der han blickar öfver sundet:
- "Du min egen, goda svärmor,
- Pohjas präktiga värdinna!
- Brygg nu rätt förträffligt kornöl,
- Spisöl af bepröfvad godhet,
- Att förpläga stora skaran,
- Främst af alla Lemminkäinen,
- Vid hans egen bröllopshögtid
- Med din egen, sköna dotter!"
- Färdigbrygdt var ölet redan,
- 500. Musten att af männer tömmas;
- Lades då det röda ölet,
- Sköna drycken slutligt fördes
- Att inunder jorden hvila,
- Ner uti den hvälfda källarn,
- I en tunna, gjord af ekträd,
- Inom koppartappens stängsel.
- Derpå Pohjoias värdinna
- Börjar bröllopsmat bereda,
- Ställer kittlarne att koka,
- 510. Pannorna att högljudt fräsa,
- Stora bröd hon sedan bakar,
- Talkkuna i mängd tillreder,
- Att förpläga goda folket,
- Att den stora mängden mätta
- Under Pohjas långa bröllop,
- Sariolas dryckesgille.
- Ren var brödet fardigbakadt,
- Redan talkkunan var tillredd;
- När en liten tid förlidit,
- 520. Icke alltför långt derefter,
- Stötte ölet i sin tunna,
- Pöste drycken högt i källarn:
- "Om den man dock skulle komma,
- Som mig drucke, som mig tömde,
- Som en lofsång skulle sjunga.
- Prisa mig i goda qväden!"
- Efter sångare man letar,
- Söker runoskald förträfflig,
- Den, som kunde skickligt qväda,
- 530. Stämma upp en herrlig lofsång:
- Laxen hemtades att sjunga,
- Gäddan togs att lofsång qväda;
- Laxen dugde ej att sjunga,
- Gäddan ej att lofsång qväda:
- Sneda voro laxens käftar,
- Alltför glesa gäddans tänder.
- Efter sångare man letar,
- Söker runoskald förträfflig,
- Den, som kunde skickligt qväda,
- 540. Stämma upp en herrlig lofsång:
- Hemtades ett barn att sjunga,
- Liten pilt att lofsång qväda;
- Barnet dugde ej att sjunga,
- Dregelmunnen ej att qväda:
- Krokig är den lilles tunga,
- Sned är tungans rot hos barnet.
- Häftigt hotar röda ölet,
- Färska drycken yttrar vredgad
- I sin kagge, gjord af ekträd,
- 550. Inom koppartappens stängsel:
- "Om ej sångare man hemtar,
- Ej en runoskald förträfflig,
- Som förstår att skickligt qväda,
- Stämma upp för mig en lofsång,
- Alla band jag söndersparkar,
- Väsnar så att bottnet brister!"
- Genast Pohjolas värdinna
- Bragte bjudningar i omlopp,
- Sände budskap ut att spridas,
- 560. Tog till orda så och sade:
- "Hör mig du, min lilla tärna,
- Min beständiga trälinna!
- Gå att bjuda folk tillsamman,
- Männers hop till dryckeslaget:
- Bjud, de usla, bjud de arma,
- Bjud eländiga och blinda,
- Lytta till och med, och lama:
- Ro de blinda hit i båtar,
- Hemta hit till häst de lama,
- 570. Släpa lytta fram i slädar!
- "Inbjud hela Pohja-folket,
- Hela Kalevala-slägtet,
- Bjud den gamle Wäinämöinen
- Till en sångare förträfflig,
- Bjud dock icke Kaukomieli,
- Icke Ahti Saarelainen!"
- Lilla tärnan tog till orda,
- Yttrade sig så och sade:
- Hvarför bjuds ej Kaukomieli,
- 580. Icke Ahti Saarelainen?"
- Sade Pohjolas värdinna,
- Gaf till svar åt lilla tärnan:
- "Derför får ej Ahti bjudas,
- Ej den muntre Lemminkäinen,
- Att han är på kif begifven,
- Ständigt böjd att strid begynna;
- Månget bröllop han har hånat,
- Stiftat ondt vid gästabuden,
- Skymfat sedesamma jungfrur
- 590. Till och med i högtidskläder."
- Lilla tärnan tog till orda,
- Yttrade sig då och sade:
- "Hvaraf skall jag Kauko känna,
- Att jag honom icke bjuder?
- Ahtis boning ej jag känner,
- Icke Kaukomielis hemgård."
- Sade Pohjolas värdinna,
- Tog till orda sjelf och talte:
- "Lätt du känner Kaukomieli,
- 600. Unge Ahti Saarelainen:
- Aliti bor uppå en holme,
- Muntre sällen invid hafvet,
- Vid den bugt sig bredast vidgar,
- Närmast Kauko-uddens krökning."
- Det var Pohjas lilla tärna,
- Lejd för pengar att arbeta,
- Bjudningar hon bar åt sex håll,
- Kallelser till åtta orter,
- Inbjöd hela Pohja-folket,
- 610. Hela Kalevala-folket,
- Till och med inhysesmänner,
- Legohjon i snäfva rockar;
- Endast Ahti Saarelainen,