Vaulo Spa

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Har du husket å støtte opp om ditt favoritt kulturprosjekt? → Bli en Heimskringla-venn og gi et bidrag til Heimskringla.no.

Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif Faeroysk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


De Yfverborna Atlingars
Eller Sviogöthars ok Nordmänners
Patriarkaliska Lära,
Eller sådan hon var före Odhin II:s tid


Af Sämund hin Frode på Island
Efter gamla Runoböcker År Chr. 1090 afskrefven;
Men nu efter Trenne Kongl. Antiqvitets Archivet tilhöriga Göthiska Handskrifter
Med Svensk öfversättning utgifven,


af Johan Göransson
Stockholm, 1750


Sämundar Eddas Førsta Del
Vaulo Spa
Det hos Grekerna förlorade Arimaspeija
Johan Göransson -Völuspá-.jpg


Vitnesbörd om Sämundar Edda.

Pet. Joh. Resenius Juris & Ethices Professor, & Consul Havniensis in præfatione Prima ad Eddam p. 54.

. . . Dette är klart af den allraälsta Edda vi hafvom, nemligen Sämundars. Ok uti andra Företalet säger han: Edda är tveggehanda, nämligen den älsta, som är på vers ok kallas Sämundar Sigfusons Edda; . . . Dess första Capitel heter Voluspa, det är: Sibylle Prophetia. . . . Trenne handskrifter af Voluspa har jag bekommit ok jämfört vid denna Edition.

Historiographus Regni Jacob Wilde, uti Anmärkningarne til Pussendorfs Inledning bl. 15.

De älsta Sagioliod, som man hafver, finnas uti Oddiska Prestens från Island Sämundar Sigfusons Samling under Titel af Edda . . . det älsta här ibland, är uti dess första Capitel Voluspa eller Spåkvinnans Sifs Lära, eljest Sibylle Spådom kallad. Denna är Hedningarnas Tros Lära, ok den dertil hörande berättelsen om alla tings ursprung, art, förderf, . . . Himmelen . . . ok Helvetet. . . . Resenius har låtit trycka Voluspa . . . med Latinsk öfversättning, . . . ok Isländarens Gudmund Anderssons Noter. . . . Nu vore til önskandes, at desse Noter vore utförligare ok ginge öfver hela Verket, hvilket så väl för det gamla språket, som de djupsinniga infall ok förblomerade talesätt är mycket mörkt, så at man har mycket svårt at komma til denna Kärnan.

Bibliothecarien Dalin uti S. Historias Första del bl. 96 §. 13. Cap. 4

. . . I Geiters, eller Götes tid, som var förenämde Gotr Thoresons son, ok högste Domaren i Svearike: (Denne lefde efter RiksRåd. Bondes, Wildes ok Stobæi etc. räkning 200 år före Christum). Folket hade väl ännu sina Drottar, . . . sin Voluspa, eller urgamla Sedolära. . . . Voluspa vil säga så mycket på ällsta språket, som, den Heliga Lagen, eller ok en Sibyllinsk Spådom. Cap. 4 §. 21. I hela Scandien skipade Odhin Lag, hvilken han tog dels af Sifs eller den stora Voluspas Lära. etc.


Dekoration - Völuspá (Johan Göransson).jpeg


1.

Hliods bith ek allar,
Helgar Kindir,
Meiri ok mini,
Maugo Heimthallar,
Vildat ek Valfauthar,
Vel framteljak,
Fornspiöll fira,
Tha ek fremst ofnam.
 

 

Ljud beder jag af alla
Helga barnen
Större ok mindre,
Hemdalls söner [1].
Vil du, at jag Valfaders
Underverk skal framtelja:
At fira de forna Evangelia [2],
Som jag först ok främst väl lärde.
 

 

Sif begärer ljud.
 
Äfvenså begynner Hesiodus Op. & Dies
ok Ovidius sin Metamorph.
 
 
 
 
 

2.

Ek man Jotna,
Ár afborna,
Tha er forthom mik,
Födda (frädda) hoftho,
Nio man ek heima
Nio i vithi,
Miötvith morann,
Fyrir mold nethan,
 

 

Jag mins Jätterna
I början borna,
De som fordom mig
Födde ok lärde.
Nio mins jag hemen, (husen)
Nio Stamträd [3]
Et måttat Stamträd, aldeles rent,
Som nu ligger under molden.
 

 

Sif hade lärt sin vishet af dem,
som lefvat före Floden; af de Tio Patriarker.
 
 
 
 
 
 
 

3.

Ar var allda
Tha Ymir bygthi,
Bara sandur ne fär,
Nä salar un (unnir),
Jord fanz äva,
Ne upp himin,
Gap var ginunga,
Enn gras hvergi. (ekki)
 

 

Början var tidens,
Då Ymer [4] bygde.
Hvarken sand eller siö,
Icke salar under;
Jorden fans icke,
Icke ofvantil Himmel;
En ofantlig rymd var;
Men gräs icke.
 
 
Denna ok den 5:te v. har Ovid. gjordt til en,
Lib. I, Fab. 1. v. 5-20.
 
 
 
 
 
 
 

4.

Athur Börs synir,
Biothom yptho
Their er Mithgarth,
Morann skopo
Sol skein sunnan
A salar steina,
Tha var grund groin,
Gronum lauki
 

 

För än Bores söner [5]
Boningar öpnade,
De som Midgård [6],
Renan skapade.
Sol sken sunnan
Å salens stenar
Då vardt grunden grön,
Med grönan Lök.
 

 

Deraf skapade Attin, Vile ok Ve, all ting,
se Edda 4 Themisagan.
 
 
 
 
 
 
 

5.

Sol varp sunnan,
Sinni mana,
Hendi enni hogri,
A himin Jodyr,
Sol that ne visst,
Hvar hon sali atti,
Stiaurnor that ne visso,
Hvar thär stathi atto,
Mani thath ne visse,
Hvat hann megins atti
 

 

Solen kastade sunnan,
I det sinne månan,
På sin högra hand,
Å Himmelens hästedör.
Solen det ej viste,
Hvar hon salen åtte,
Stjernor det ej viste,
Hvar de staden åtto,
Månan det ej viste,
Hvad han för kraft åtte.
 

 

Sol.
Måne.
Stjernor.
 
 
 
 
 
 
 
 

6.

Tha gengengo Regin aull
A Raukstola,
Ginnheilog Goth.
Ginnheilog Goth,
Ok um thath gettuss,
Nott ok nidiom,
Nofn umgafu,
Myrgin heto,
Ok mithian dag,
Undurn og aptan,
Arum at telja.
 

 

Då gingo kungerna alle
Å sina Rökstolar [7],
De dyrhelige Gudar.
De dyrhelige Gudar,
Ok om det öfverlade:
Natt ok Nedan
Namn omgofvo,
Morgon kallade,
Ok middagen,
Undarn ok afton,
Åren at telja.
 

 

Attins, Viles og Ves
första Rådslag uti Skapelsen.
Se 1. Mos. B. 1:26.
 
 
 
Namngifningen.
 
 
 
 

7.

Hittoz Äsir,
A Ida velli,
Their er haurg ok hof,
Ha timbrotho,
Afla laugtho,
Auth smidotho
Afls kostotho,
Als freistutho.
Tangir skopo
Ok tól giortho.
 

 

Hittades Äserna [8],
Å Ida vallen [9],
Altaren ok Gudahof
Höga de timmrade;
Smedjo-härdar de anlade,
Penningar de smidde,
Kraft de använde,
All ting frestade:
Tänger de skapade,
Ok verktyg gjorde.
 

 

Den I. Ätten, Äsa Ätten.
De första menniskor uti
Paradis visa strax prof af
många konster, säger Sif.
 
Penningar slagne,
säger Sif.
 
 
 
 

8.

Tefldo i tuni,
Teitir voro.
Var theim vettugis (vettergis,
Vant or gulli,       vettengis)
Uns thriar komo,
Thursa meyar.
Amatkar miok,
Or Jotunheimom
 

 

Tåflade uti sin instängde boning.
Glade voro de.
Dem intet täcke
Fattades af gull.
In til dess tre kommo
Thursa Möjar [10],
Allr aftarkaste mycket,
Ur Jotunheimet [11].
 

 

Gullåldren, se 1. Mos. B. 2:11,
äfven Sturlesons Edda, 8. Themisag.
 
Fallet.
Gullåldrens ända jämför Ouid, Met. L. 1,
Fab. III ok Hesiod. op. & Dies, samt
Eddas 8 Themis.
 
 

9.

Tha geingo Regin aull,
A raukstóla,
Ginnheilog Goth.
Ginnheilog Goth,
Ok um thath gettuss,
Hver skylldi Dverga
Drott umskepia,
Or Brimis blothi
Ok or blam legiom.
 

 

Då gingo Guderna alle
På Rådstolarna,
De dyrhelige Gudar.
Dyrhelige Gudar,
Ok om det öfverlade,
Hvilken skulle Dvergernas
Slägte omskapa,
Ur Thors blod,
Ok ur hans bleka kropp.
 

 

Den II Ätten / Dverga Ätten.
Attins, Viles og Ves andra Rådslag,
se 1 Mos. B. 3:8, 15. Huru de små
menniskor ok usla jordmadkar
skulle upråttas.
Funno, at dette skulle ske med
Thors blods utgutande, ok hans
krops fargande, se 1 Mos. B. 3:15.
 
 

10.

Thar var Mothsognir,
Moztur um orthinn
Dverga allra,
Enn Durin anar,
Their manlikan,
Maurg af giortho,
Dverga a Jordo,
Sem Durinn sagthi.
 

 

Där var Modsogner [12]
Den förste blefven,
Af allra Dvergar,
Men Durin den andre.
De manlika
Många gjorde af sig,
Dvergar på jorden,
Som Durin sade.
 

 

De som uti Gullåldren voro
Äsir, Gudar, äro nu Dvergar,
madkar, födde af jord ok blifva
til jord; 1 Mos. 3:19. äfvenså
säger Hesiod. Op. & Dies,
v. 125, 126 etc. at sedan
Gullåldren var ändad blefvo
menniskorna Dvergar.
 

11.

Nyi ok Nithi,
Northri ok Suthri,
Austri ok Vestri,
Althiofur Dvalinn.
Nar ok Nain,
Nippingur Dain.
Vegur Gandalfur,
 
Vindalfur Thorin.
 

 

Ny ok Nedan,
Norder ok Söder,
Öster ok Vester,
Alltiyfven, ok Dåren.
Aset, intet hopp mer,
Sorg Träta, Döden.
Heder, är en bedrägelig Förste, som väl en stund uphöger, men omsider lemnar en.
Tapperhet en Vind-Förste.
 

 

Menniskan lik Månan.
Hennes händelser.
Alla dessa Dverga- eller
mennisko-namn gifva
tilkänna hennes händelser
eller göromål etc.
 
 
 

12.

Bivor ok Bavaur,
Baumbur ok Nori.
Anar ok Onar,
Ai Miotvithnis,
Thrar ok Thrain,
Thror. Litur Vitur,
(Thekkur ok Thorin, Thror Litur Vitur)
Nyr ok Nyrathur
Nu hef ek Dverga (rekka)
Reginn ok Rathsvithur,
Rett um talda.
 

 

Begärelse, Förkastelse,
Spel, Trängsund
Bekymmer, olycka
Altid Samvetet.
Drag og Trängtan,
Dristighet. Livet Vett.
 
Ny ok Nyrådig.
Nu har jag Dvergarnas
Magt ok Råds Vishet,
Rätt omtalda.
 

 

Uti 10, 11, 12, 13, 14,
15 ok 16 verserna omtalas
Dverga-Ätten. Hos Hesiodus
ok Ovidius, Argentea Ætas.
Edda 8 Themisagan.
 
 
 
 
 
 

13.

Fili Kili,
Fundinn Nali,
Hepti Vili,
Hanar ok Svior (Svithor)
Billingur Bruni,
Bildur Bure,
Frar Fornbogi (Hornbori)
Frogur ok Loni,
Aurvangur Jari,
Eikinskialdi
 

 

Vänskap, Oenighet,
Tilkomst, Sting,
Heste, Vilja.
Hannar ok vise Möjor.
Frijare Bråna.
Plogbil, Visthus.
Skarper, gamla fördubblade böter.
Herre, ok Lönare.
Ömnigt gärde, Hästar:
Ekesköldar, (Ekelundar).
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

14.

Mål er Dverga,
I Dvalins lidi,
Liona Kindum,
Til Lofars telja
Their er fottu,
Fra Salar steini,
Aurvanga siot,
Til Joro valla.
 

 

Dvergernas göromål är
I Dvalins krigståg,
Häroldars barn,
Til handslags telja
De som söka,
Från Sala stenar,
Pilgärdet sakta,
Til Hästavallen.
 

 

 
 
 
 
 
 
 
 

15.

Thar var Draupnir,
Ok Dolgthrasir,
Har Haugspori,
Hlevangur Gloi.
Skirvir, Virvir,
Skapithur Ai,
Alfur ok Yngvi,
Eitur ok Oim.
 

 

Där var Dröpner, Förderfvaren.
Ok Fiendahögen, (Dråsen).
Herren, Högedräparen,
Glädjerummet, Härligheten,
Den Renade, den Cirklade,
Skapade, Evigheten,
Gamle ok Unge.
Etter ok Oim.
 

 

Denna Dverga-Ätt kallas
uti Edda, fast i annat
afseende Rimthussa ätten,
3 Themisag.
 
 
 
 
 

16.

Fialar ok Frosti,      Desse 4 Par
Finur ok Ginar.       fortplanta
Heri Hogstari,         Dvärga
Hliotholfur Moin.     Ätten 4
That man uppi,
Methan auld lifir.
Langnithia tal,
Lofars hafat.
 

 

Fjälar (bräder) ok den Visaste /
Solsken / ok Öpning,
Krigshär / Huggstore,
Lydförsten, Moin.
De mån uppe,
Medan verlden står,
Långsona tal,
Lofvars hålla.
 

 

Dverga ätten ändas i
Bergelmers flod, undan-
tagande de Tre Stam-
fäderna (med sin Fader
ok Moder), som på Fjälar,
eller en Ark af plankor
bygd, uppehöllo sig,
Edda 5 Themisagan
 

17.

Uns thrir komo,
Or thui lithi.
Auflgir ok Astir,
Äsir [13] at susi
Fundo a landi,
Litt megandi,
ASK ok Emblo,
Aurlauglausa.
 

 

Intil dess de Tre kommo,
Ur den Sjöresan [14].
Starker ok Älskelige /
Ok brinnande af det susande vatnet,
Funno de å landet
Litet förmående,
ASKENUS ok Embla.
Aldeles Rådlösa.
 

 

Til dess de kommo i land,
då Japhet födde Gomer eller
Gymer vid tu år efter
floden; Gymer födde ASKR.
 
Här börjas
Den III. Ätten,
Aska Ätten
 

18.

Aund thau ne atto,
Auth thau ne hauftho. (öth)
La ne läti,
Ne lito götha,
Aund gaf Othinn,
Öth gaf Hänir,
La gaf Lothur,
Ok litu gotha.
 

 

Anda de icke åtte,
Bilden [15] de ej hade,
Bärma ej heller läte,
Ei utseende goda.
Odhin gaf Andan,
Hänir [16] gaf Bilden,
Löder [17] gaf Bärman,
Ok det sköna utseende [18].
 

 

Hesiod. Fraxineum Genus,
& Æneum. Edda 6,9 Themis.
Ty sedan Dverga-Ätten var
förg ord uprättade Attin, Vile
ok Ve en ny slägt, Askaätten,
se 1 Mos. B. 9: 1 etc.
 
Tredje Rådslaget.
 

19.

ASK veit ek standa,
Heitir Yggdrasil,
Har bathmur ausinn,
Hvita auri.
Thathan koma davggvar [19],
Thers i Dali falla,
Stendur ä (ey) yfir gronn,
Urthar brunni.
 

 

ASK vet jag stånda,
Heter Yggdrasill
Höga Trädet öfveröst
Med hvita öret.
Dädan kommer daggen,
Som i Dalen faller:
Stånder altid grön
Öfver Urdarbrunnen.
 

 

Aska Ätten liknas här
vid et trä (Ezech. 17:22.
Matth. 7:18), ok visheten
vid et hvit vatn, som
ösas derpå. Edda
9, 10 Themis. ok et
dygdigt lefverne, vid
en honungsdagg.
 

20.

Thathan koma Meyar
Margs vitandi
Thriar ur theim sal (sä)
Er und tholli stendur.
Urth hetu eina,
Athra Verthande,
Skaro a skithi (skildi)
Skulld hina thrithiu.
 

 

Dädan komma Möijar,
Mycket vetande,
Trenne ur den Sal,
Som under Trädet står.
Urd heter den ena [20],
Andra Vårdande;
Hon upskär på skidor (balkar),
Skulld den tredje.
 

 

Dädan blifva trenne
Hufvud-dygder, en
Stadighet, lik berg;
Vårdnad eller agtsamhet
om alt sit; Skyldighetens
i akt tagande, ok Sköld,
emot fiender.
 
 

21.

Thär Laug laugtho
Thär lif kuro,
Alda bornum,
Aurlaug at segia;
Ein sat hun uti,
Thä hinn Aldni kom,
Yggiongur Asa,
Ok i Augo let.
 

 

De Lag gjorde,
De Lif korade,
Barnens lefnad,
Händelser at säga.
Ensam satt hon ute,
Då hin Gamle kom,
Äsernas Uggunge,
Ok i ögat såg.
 

 

Såsom dessa dygder
idkas, så blifver
menniskans lefnad
ok händelser.
 
 
Här kommer Sif
til sin tid.
 

22.

Hvers fregnit mik?
Hvi freistith min?
Alt veit ek Othinn,
Hvar thu auga fallt thitt;
I inom mora,
Mymis brunni, (Mimis)
Drekur mioth Mymir,
Myrgin hverjan,
Af vethi Valfauthur.
Vitith enn etha hvath?

 

 

Hvad frågar du mig?
Hvi frestar du mig?
Alt vet jag, Odhin,
Hvar du ögat dit fällte,
Uti Hin rena
Gomers brunn [21].
Gomer dricker mjöd
Hvar en morgon,
Af Valfaders vad.
Veten i än? eller hvad?
 

 

Alfader gifver åt
menniskan sin Son, at
vinna sin dyrkan. Edda
9 Themis.
 
Läran om denna skänck
är det sälla vatnet,
Gomer dricker sig
vis af; se Esa. 12:2 etc.
Joh. 4:10. 7:38.

 

23.

Valdi henni herfauthur,
Hringa ok men,
Fespioll spaklig,
Ok spa ganda,
Sa hon vitt ok om vitt,
Of verauld hverja.

 

 

Valde henne Härfader,
Til en Ring ok kedja,
Et dyrt Evangelium
ok Spådoms konst.
Såg hon vidt ok om vidt,
Öfver allan verlden.
 

 

Denna Läran heter
(Esa. 2:3. Thorah,)
en Ring; ok (Hög. Vis.
1:10,11.) en Gullkedja,
om brudens halse.
Esth. 2:12, 15.

 

24.

Heithi hana heto,
Hvars til husa kom
Ok vaulo velspa,
Vitti hon ganda,
Seith hon kunni,
Seithi hon leikinn.
 
Ä var hon angan,
Illrar Bruthar.
(Illrar thiothar).

 

 

Heder henne viste,
Ho til huse kom.
Ok Sifs konstiga vishet,
Viste hon konsten;
Sjudkonsten hun kunde;
För Sjudkonsten var hon mycket
               berömd ok tänkbar.
Altid var hon beställsam,
Denna Ils (Thors) bruden.
(Om de illaka folken.)
 

 

Denna Läran måste
hvar en vörda, som
hölt sig til Aska ätten.
 
Hon lärde dem
offra
 
 
 
 

 

25.

That man hon folkvig,
Fyrst i heimi,
Er gullveigo,
Geirom studdo.
Ok i holl Hars,
Hana brendo.
Thrisvar brendo,
Thrisvar borna.
Opt ostaldan,
Tho hon enn lifir.

 

 

Det mins hon var en strid,
Den första i verlden,
När Gullvärdet,
Med verjor understöddes.
Ok i Herrans Hofsal
Henne brende.
Tre gångar brende,
Tre gångar borna.
Ofta osällan,
Dock hon än lefver.
 

 

Uti denna Lära berättades, huru krig
då börjades, när Lamech begynt
smida verjor, 1 Mos. B. 4:22, 23.
Då Cains sonesons son blef kallad
MachujaEl, d. ä: utplånad är den
tilkommande Guden; ok dennas son
MethuschaEl, d. är: utrotad är den
Tilkommande Guden: ok människorna
förkastade denna Läran, 1. Mos. B.
4:18. 6;3.

 

26.

Sa hon Valkyrior,
Vitt um komnar,
Gaurfar at ritha,
Til Goththiothar.
Skulld helt Skildi,
Enn Skaugul aunnur.
Gunur, Hildur, (Guthur)
Gaundul ok Geirskaugul.
Nu ero talthar,
Nonnor herjans,
Gaurfar at ritha,
Grund Valkyrior.

 

 

Såg hon Valfruorna,
Vida komna,
Dristigt rida
Til Guds folken.
Skuld hölt Skölden,
Men Skagel annan,
Gunnur, Hildur,
Göndul ok Geirskagel.
Nu äro talda
Herjarens Nunnor,
Som dristigt rida
Til landet, Valfruor.
 

 

Sif eller Guds öga,
ser här tilredas sköldar,
verjor, krig, strid,
slagtningar.
 
 
 
 
 
 
 
 

 

27.

Tha gengengo Reiginn aull,
A Raukstola.
Ginnheilog Goth.
Ginnheilog Goth,
Ok um thath gettuss,
Hvad skyldo Esir
Afrad giallda.
Etha skyldo Gothinn
Aull gildi eiga?

 

 

Då gingo åter igen Kungerna alle,
På sina Rådstolar.
De dyrhelige Gudar.
Dyrhelige Gudar,
Ok om det rådgjorde,
Hvad Eserna skulle
Gjälla för afrad:
Eljest skulle Guderna
Äga derföre alla böter.
 

 

Derföre höllo Attin, Vile ok Ve
sit 4. Rådslag, ok öfverlade derom,
at Äserna eller Patriarkerna
skulle få hvardera sin vissa del
af jorden, (1 Mos. B. 10:25. 11:4.
5 Mos. B. 32:7, 8, Ap. G. 17:28.
Plato in Critia: Joseph.) ok
derföre gifva til Gudstjensten
sin Afrad ok tijonde, eller böta.

 

28.

Brotinn var Borgveggur,
Borgar Asa,
Knattu Vanir vigspa,
Vaullo sporna,
Fleygthi Othinn,
Ok i folk um skaut.
Thath var enn folkvig
Fyrst i heimi.

 

 

Bruten var Borgväggen,
Af Äsernas Borg,
Vanerna voro raske ok vise uti krig.
Spjerna mot vallen.
Uphitsade Odhin [22],
Ok i folkhopen sköt.
Detta var den första
Folkestrid i verlden.
 

 

Men Thorah, Ringmuren,
innom hvilken den Patriarkaliska
församlingen hade sit skyd,
blef bruten; Nimrod jagade,
skrämde ok lockade
människor til affall ifrån
HErrans församling eller
ansigte. 1 Mos. B. 10:9.

 

29.

Tha gengengo Regin aull
A Raukstola,
Ginnheilog Goth.
Ginnheilog Goth,
Ok um thath gettuss,
Hver hefthi lopt alt
Levi blandit,
Ethur Ätt Jotuns
Ods Mey gefna.

 

 

Då gingo åter igen Kungerna alle,
På sina Rådstolar,
De dyrhelige Gudar.
Dyrhelige Gudar,
Ok om det undersöka,
Ho hade luften all
Med lögn blandat,
Eller åt Jätta ätten
Öds mö gifvit [23].
 

 

Den IV Ätten/ Den andra
Äsa Ätten, eller som Hesiod.
säger O. & D. Halfguderna;
eller som Yngl. Sag. Gödingar.
Här framkommer Odhin 1.,
Thor 1. etc. med sina Gothar.
Attins, Viles ok Ves 5:te Råd-
slag, at hindra detta onda
inbrottet på Asaborgen.

 

30.

Thor einn thar var,
Thrunginn mothi
Hann sialdann situr,
Er han slikt ofregn.
A gengoss eithar,
Ord ok Säri,
Mal aull meginnlig,
Er a methal foro.

 

 

Thor ensam där var,
Ganska förtörnad:
Han sällan sitter
När han slikt förnimmer.
Då förändrades edar,
Orden ok det svurna förbundet,
Hela det mägtiga tungomålet,
Som då bland dem var i bruk.
 

 

Den andra Person
stiger ned, ok om intet gör
deras svurna Förbund i
Tornets byggande: Förblandar
eller förändrar deras tungomål,
1 Mos. 11:9.
 
 

 

31.

Veit hon Heimthallar
Horn (hliod) umfolgit,
Und heith vonom,
Helgom bathmi
A ser hon aufass,
Aurgom forsi,
Af vethi Valfauthars,
Vitith enn, etha hvath?

 

 

Vida Hon Hemdallers
Horns ljud om följer.
Under et klart (vist) hopp.
På det heliga Trädet
Ser hon en Å öfas,
Med en strid ström,
Af Alfaders vad.
Vetstu än, eller hvad?
 

 

Sif eller Thorah följer
då med Gotharnas Prester
vida om verlden, i det säkra
hopp, at detta Trädet
skulle planteras ok vatnas
uppå Atland.
 
 

 

32.

Austur sat hin Aldna,
I Jarnvithi
Ok födde thar,
Fenris kindir:
Verdur af theim ollum
Einna nokkur,
Tungls tiugari,
I Trols hami.

 

 

Öster satt den gamla,
I Järnskogen,
Ok födde där,
Fenris barn;
Blifver af dem alla
En ganska stor,
Tunglets tärare,
I Trollshamn.
 

 

Då Aska Ättens ok Gotha
Ättens församling gick ifrån
Babel, Vestnorr til Scandö,
satt den arma Nimrods
Församling kvar där Öster,
ok uti den tog alla laster til,
som förtärde där Försam-
lingen.

 

33.

Fylliss fiorvi,
Feigra manna.
Rithur Ragna siaut,
Raudum dreyra,
Svart verda Solskin,
Um Sumar eptir,
Vethur aull Valynd.
Vitith enn etha hvad?

 

 

Fylles med lif
Af fega männ,
Hon målar Patriarkarna så småningom
Med rödt utgutit blod.
Svart blifver Solskenet,
Om Sommaren efter.
Alla väder skadeliga:
Vestu än, eller hvad?
 

 

Den Nimrodiska hopen
förföljer den Patriarkaliska
Församlingen, ok efter
denna förföljelses hetta,
förmörkas Rättfärdighetenes
Sol hos dem.
 
 

 

34.

Sat thar a haugi,
Ok slo Hörpu,
Gygiar hirthir,
Glathur Egthir.
Gol um honum,
I Gagl vithi.
Fagur raudur Hani,
Sa er Fiallar heitir.

 

 

Satt där å Högen,
Och slog på Harpa,
Trollkonors Herde,
Glader ögder.
Gol om honom
I Galgaträdet,
Fager röde Hane,
Som Fjållar heter.
 

 

Deras Afguda Prest
förrättade med mycken
glädje sin tjenst, han
talte väl om Verldenes
Frälsare, som på trä
skulle korssfästas, men
mycket fiälligt
 

 

35.

Gol um Asom,
Gullinn kambi,
Sa vekur haulda,
At herja fauthurs.
Enn annar gol,
Fyrir Jord nethann,
Sot rauthur Hani
At Saulum Heljar.

 

 

Om Äserna gol
Gullkammen,
Som cäcker Hoffolket,
Åt Herja fadren
Men den andra gol
Nedan under jorden.
Sot röde Hanen,
Vid Helvitets Salar.
 

 

Men den som talade
om deras Stamfäder,
ok uphitsade dem til
Krig, hölls i mycket
större heder ok ära:
dock hans genljud
hördes neder utur Hel.
 

 

36.

Ek sa Baldri,
Blothgum tivor.
Othins Barni,
Aurlaug folginn,
Stod um vaxinn,
Vollo härri,
Mior ok miok fagur,
Misteltein.
 

 

 

Jag såg Bålder [24]
Med blod all öfverstänckt,
Odhins barn
Honom gick alt, som beslutit var.
Han stod på alla sidor omvuxen.
Med den på Vola uphögda [25],
Unga ok mycket fagra,
Missgjernings Kronan ok
                             Stekspetet [26].
 

 

Sedan Sif talat om
Skapelsen, Fallet, Löftet,
Syndafloden, de fyra Ätterna,
samt Svearikes första in-
vånare; så kommer hon nu
til det Höga Återlösnings
Värket, i den 36, 37, 38.
39, 40. vers.
 

 

37.

Varth af theim meithi,
Er mier syndiss,
Harmslaug hättlig,
Haudur nam skiota [27].
Baldurs brothir,
Var afborinn snemma.
Sa nam Othins son,
Ei nättur vega.

 

 

Vart af detta trädet,
Som mig syntes,
Grufliga sorgeslag,
Höder [28] lärde sig skjuta,
Bållders broder,
Var ganska bittida född,
Som tog Othins son,
En natt gammal.
 

 

Thor eller Bollder
blir slagen grufliga,
ok dömd til korsset.
 
 
 
 
 

 

38.

Tho hann äva hendur
Ne haufut kembthi,
Athur a bal umbar
Baldurs andskota,
Enn Frigg um gret,
I Fensaulom,
Vaurdur Valhallar.
Vitith enn etha hvath?

 

 

Fast han hvarken händer
Eller hufvud kämbde,
Förr än han å bål bar
Bollders Fienda.
Men Frigg derföre gret
I Fensalen;
Du Valhalls vård!
Vest tu än, eller hvad?
 

 

Rättvisan, som missbrukades
til Bollders död, fordrar hämd
af hans banemän.
 
 
 
 
 

 

39.

Hapt sa hon liggia
Und (hvera) hräva lundi,
Legiarn liki,
Loka (athekkian) othekkan
Thar situr Sigyn,
Theigi um sinom,
Ver vel glyoth,
Vitith enn etha hvath?

 

 

Vunden såg hon ligga
Under Aselunden,
Genomstungen lik,
Låcke otäcktan,
Där sitter Sigyn,
Tigger för sinom
Man väl glödande.
Vest tu än eller hvad?
 

 

Du död hvar är din udd,
du helfvete hvar är din seger?
 
 
 
 
 
 

 

40.

Tha kna Vala,
Hapt bond snua,
Heldur um hardgiar
Haupt or thormom,
Geir Garmur miok
For Gnipa helli,
Festur muno slitna,
Enn Freki renna.

 

 

Då Vales tjenare,
Fångens band de snodde,
Hellor starckt binnande,
Band af Tarmerna.
Garmer gör (skåller) mycket,
För Gnipa hällen.
Fästen mån slitas,
Men Freke renna.
 

 

Den onde varder
bunden, at han icke mer
skal bekymra Åserna;
Upp. B. 20:1,2,3. Eddas
25 Themis.
 
Men han varder åter lös
til en tid, Upp. B. 20:7.

 

41.

Fiold veit hin frotha,
Fram se ek lengra,
Um Ragnarauk,
Raum sigtiva.
A fellur Austan,
Um eitur Dala,
Saurom ok sverthom,
Slithur heitur su.

 

 

Mycket vet den visa,
Fram ser jag längre.
Om Ragnarök,
Den stora striden.
Å faller Östan,
Om Etter dalar,
Med sår ok sverd,
Sliter heter hon.
 

 

Den visa Sif vet jämväl
tala om verldenes ända,
se Eddas 26 Themis.
Men förut upkommer uti
Asia et grufligt krig; se
Ezech. 37:8, 9, 16, 19, 21.
38:1. etc. Upp. B. 20:8, 9.
 

 

42.

Stoth fyrir northann,
A (Nipa hellir) Nitha fiollum
Salur aur gulli,
Sindra Ättir
Enn annar stoth,
A Okolni,
Biorsalur Jotuns,
Enn sa Brimir heitir.

 

 

Stod för Nordan
Å Nidafiällen,
En Sal af gull,
Sinders Ättars [29]:
Men den andra stod
Å Okolne,
Drycksal Jättens
Den som Brimur heter.
 

 

Det nya Jerusalem, se
Ezech. 40:2. etc. Upp.
B. 21:1. etc.
 
 
 
 
 

 

43.

Sal sa hon standa,
Solo fiarri,
Nastrando a,
Nordur horfa dyr.
Falla eitir droppar
In um Liora.
Sa er undin Salur,
Orma hriggium.

 

 

Sal såg hon stånda
Fjärran från Solen,
Å Nastranden,
Norr vänder dörr.
Falla etter droppar,
In om gluggarna,
Hvilken Sal är beredd
Af Ormarryggar.
 

 

Pinorummet.
 
 
 
 
 
 
 

 

44.

Sa hon thar vatha,
Thraunga strauma (thunga)
Menn meinsvara,
Ok Mordvarga,
Ok tha annars glepia,
Eyra Runo.

 

 

Såg hon där vada
I tunga strömmen,
Män Menedare,
Ok Mordvargar,
Ok den som hviskar
I örat på annars Hustru.
 

 

Menedare, mördare ok
horkarlar, deras lott är i
den siön som brinnit med
eld ok svafvel: 1 Corint. 6:
9, 10. Gal. 5:19. etc. Ephes.
5:5. Upp. B. 21:8. 22:15.

 

45.

Enn i Hvergelmi,
Veit hon vest vera,
Thar sug Nidhoggur
Nae framgeingna,
Slit vargur vera:
Vitith enn etha hvath?

 

 

Men i Hvergelme
Vet hon värst vara,
Där suger Nidhugger,
De framgångnas lik.
Sliter Vargen män:
Vest tu eller hvad?
 

 

Uti Helfvetet skola de
fördömde af ormar, drakar
ok vargar sugas, sargas ok
slitas, Säger Sif.
 
 

 

46.

Bräthur muno berjass,
Ok at banum vertha,
Munu Sistrungar,
Sifium spilla,
Hart er i heimi,
Hordomur mikill,
Skeggauld, Skalmauld,
Skilder ro klofnir,
Vindauld, Vargauld,
Athur verauld steipiss
Man enga mathur,
Authrum thyrma.

 

 

Bröder månne slåss,
Ok til bana varda,
Månne systrungar
Slägtskapen spilla.
Hart är i verlden,
Hordom mycken.
Skäggålder, Skälmålder,
Sköldar klufna.
Vindålder, Vargålder,
För än verlden stupar,
Män ingen man,
Den andra skona.
 

 

Ännu omtalar Sif huru
åtskilliga laster skulle
svärma före verldenes
ända, Upp. B. 20:8.
 
 
 
 
När människones Son
kommer, mån han finna
tro på jordena? Luc. 18:8.
 

 

47.

Leika Mims synir (Mymis)
Enn miotkuth kyndiss (miotvithur)
At hino gamla,
Giallar horni.
Hatt bläs Heimthallur
Horn er a lopte,
Mälir Othinn vith,
Mimis Haufut.

 

 

Leka Mymers söner,
Men stamträden brännas,
Vid det gamla
Giällar horne.
Högt blås Hemdall,
Hornet som är i luften,
Talar Odhin vid,
Mymis hufvud.
 

 

Sjelfver HErren skal
stiga ned af himmelen
med härskri ok öfver-
ängels röst ok Guds basun,
ok de döda i Christo skola
upstå i förstone.
 
 

 

48.

Skelfur Yggdrasils,
ASKUR standande,
Ymur ith aldna Tre,
Enn Jotun losnar,
Hräthass allir
A hel vegum,
Athur Surta thann,
Sefi afgleypir.

 

 

Skälfver Yggdrasill,
Asken ståndande
Donar det gamla trä.
Men Jätten lossnar.
Räddas alle
Å Helvetets vägen.
Förr än HErren GUD
Friden ändar.
 

 

Ok människorna skola
förtvifla för räddhoga,
Luc. 21:26.
 
 
 
 
 

 

49.

Geir Garmur miok,
Fyrir Gnypa helli,
Festur mun slitna,
Enn Freki renna (hrätass).

 

 

Cerberus skäller mycket
Före Gnipa hällen.
Festen månne slitas,
Men Frekne renna.
 

 

 
 
 
 

 

50.

Hrymur ekur austann,
Hefiss tind fyrir (hefiz lind)
Snyss Jormungandur,
I Jotun modi,
Ormur knyr unnir,
Enn Ari hlakkar.
Slitur nae nef faulur,
Naglfar losnar.

 

 

Hrymer åker östan,
Högas berg öfver,
Snor Jormungander
I Jätta mod
Ormen fräser under,
Men Are lackar.
Slitar kroppar den näsfule. (örn)
Nagelfare lossnar.
 

 

 
Hafvet
ok Vågen
 
 
 
 
 

 

51.

Kioll ser austan (sunnan)
Koma munu Muspelz
Of log lythir,
Enn Loki styrer,
Fara Fifl megir,
Meth Freka allir,
Theim er bröther
Bileistz i för.

 

 

Båten far östan,
Komma månde Möspells,
Folk öfver vatnet,
Men Loke styrer.
Fara Fifelsönerna,
Med Freke alle.
Med dem är brodren
Biläst i färden.
 

 

skola mycket bullra,
Luc. 21:25.
 
 
 
 
 
 

 

52.

Surtur fer sunnan,
Med suiga left (lävi)
Skin af sverthi,
Sol valtiva,
Griot biarg gnata,
Enn Gifur rata, (Givor)
Trotha halir helveg,
Enn himin klofnar.

 

 

HErren Gud far sunnan,
med et långt följe,
Skin af sverdet
Sol välfvande,
Stenberg braka,
Men Guderna bekymras,
Troda män dödsvägen,
Men himmelen klofnar.
 

 

Menniskones Son kommer
i sit Maijestet, ok alle
helige änglar med honom,
Matth. 25:31.
 
 
 
 

 

53.

Hvat er meth Asum?
Hvat er meth Alfum?
Gnyr allir Jotunheimur,
Esir ro a thingi,
Stynia Dvergar,
Fyrir steins dyrum.
Veg bergs visir.
Vitith enn etha hvat?

 

 

Hvad är med Åserna?
Hvad är med Alferna?
Gnyr alt Jättahem,
Eserna ro til Domen.
Stöna Dvergerna,
Före stendörrerna,
På bergvägar visa;
Vestu än eller hvad?
 

 

Huru är då med Åserna
eller de människor, som här
blifvit som Gudar dyrkade?
Huru med de visa Alfar, ok
giriga Dvergar? De skola då
säga: O I bjerg faller öfver
oss etc. Upp. B. 6:16. Luc.
23:30.

 

54.

Tha kemur Hlinar,
Harmur annar,
Fram er Othinn,
Fer Ulf vega,
Enn bani Belja,
Biartur ad Surti,
Tha mun Fryggiar
Falla Angantyr.

 

 

Då kommer Hlinnars,
Den andra Harmen
Fram, när Odhin,
Far imot Ulfven.
Men Beljas bane,
Klar imot HERran.
Då mån Fryggas
Agantyr falla.
 

 

Krig, okyskhet ok kvinno-
kärlek (Odhin, Fenris Ulf ok
Frey) falla nu uti envige.
Äfven omsorgen om det
jordiska.
 
 
 

 

55.

Geyr Garmur miok,
Fyrir Gnypa helli,
Festur mun slitna,
Enn Freki renna.
Gin lopt yfir.

 

 

Garmur skäller mycket
Före Gnipa hällen.
Banden mån slitas,
Men Freke renna.
Den dyrheliga luften öfver.
 

 

Hafvet ok vågen
skola mycket bullra.
 
 
 

 

56.

Tha kiemur hinn mikle
Mogur Sigfauthurs,
Vithar vega,
At Valdyre.
Letur megi Hvethrungs,
Mun um standa.
Hior til hiarta,
Tha er hefnt Fauthur.

 

 

Då kommer den store
Sigfaders Son,
Vidar på vägen
Åt Valdjuret,
Låter Hvedrungs son,
Munnen stå uppe,
Hugger til hjerta:
Då är Fadren hämnad.
 

 

Här stupar Vidar, eller
all skogen öfver ända ok
detta dödar hjertat uti
Ulfven.
 
 
 
 

 

57.

Tha komur inn more,
Mogur Hlothyniar,
Gengur Othins son,
Vith Ulf vega.
Drepur hin af mothi,
Mithgarthz väor,
Muna halir allir,
Heimstoth rythia.

 

 

Då kommer den rena
Latonas Son, (Thor)
Går Odhins Son
Imot Ulfven,
Dräper han af mode,
Midgårds ormen,
Månde alle människor
Då förvandlas.
 

 

Sedan ändan, då han öfverant-
vardar Gudi ok Fadren om Rikit,
ok aflägger all herradöme ok all
öfverhet ok väldighet. Ty han måste
regnera til des han lägger alla sina
fiender under sina fötter. Den
yttersta fienden döden skal varda
borttagen. 1 Corint. 15:24, 25, 26.

 

58.

Geir Garmur miok,
Fyrir Gnipa helli,
Festur mun slitna,
Enn Freki renna.
Gengur set nio,
Fiorgunnrar burr, (Fiorgunnar)
Neppur fra Nadri,
Nids okuithnom.

 

 

Garmur skäller mycket,
Före Gnipa hällen,
Banden slitas,
Men Freke renna.
Gånger nijo fiät,
Fiorgunds dotterson,
- - - -
(Dessa orden förstår jag icke.)
 

 

 
 
 
 
 
 

 

59.

Sol tekur sortna,
Sigur fold i mar.
Hverfa a himni,
Heithar stiornur.
Geisar eimi,
Vith aldur nara,
Leikur har hiti,
Vith himin sialdann.

 

 

Solen tager til at svartna,
Jorden siger i hafvet
Hvärfva af Himmelen
De klara Stjernor.
Gäser en Imma,
Vid verldenes stolpar,
Leker en stark heta
Med sielfva Himmelen.
 

 

På den tiden skal solen blifva
mörk, ok stjernor skola falla af
himelen, Matth. 24:29. ok då
skola himlarna med hastighet
förgås, ok Elementen försmälta
af heta, jorden med de verk
derpå äro afbrännas.
2 Pet. 3:10.

 

60.

Ser hun uppkoma,
Authru sinni,
Jord or Ägi
Ithia grona,
Falla Forssar,
Flygur Aurn yfir.
Sa er a fialle,
Fiska veidir.

 

 

Ser hon upkomma
I andra sinnet (gången)
Jord ur Hafvet,
Trä gröna,
Falla Forssar,
Flyger en Örn öfver,
Som uppå fiällen,
Fiskar jagar.
 

 

Men nya himlar ok
en ny jord väntom vi
efter hans löfte, där
rättfärdighet uti bor.
2 Pet. 3:13,
 
 
 

 

61.

Hittast Esir, (Finnass)
A Itha Velli,
Ok um moldthinur,
Matkar doma.
Ok minnass thar a,
Megin doma.
Ok a FymbulTys
FORNUR RUNAR.

 

 

Hittas Äsarna
Uti Paradiset [30],
Ok om de jordiska
Mägtiga döma.
Ok minnas där på
Mägtiga domar;
Ok på Fimbul Tyrs [31]
Forna Runor [32].
 

 

Nu öpnas GUDs Paradis
at den triumpherande ok
stridande Församlingen
må förenas, se Luc. 23:26.
Upp. B. 2:7. Matth. 25:32.
 
 
 

 

62.

Tha muno Esir,
Undursamligar,
GULLNAR TAUFLUR,
I grasi finna,
THÄRS I ARDAGA,
ATTUR HAUFTHO,
Folkvaldur Gotha,
Ok Fiolnis kind.

 

 

Då månde Eserna
Förundransvärda
Gyllene Taflor [33]
I gräset finna,
Dem, som i tidsens början,
Stamfadren hafde,
Gothernas Konung,
Ok den Allvisas barn.
 

 

Här igenfinnes Guds belåte,
som Stamfadren förlorade;
Se Psalm. 17:15.
 
 
 
 
 

 

63.

Munu osaner,
Akrar vagsa,
Bauls man alz batna,
Balldur mon koma,
Bua their Hauthur,
Hropts Sigtoptir.
Vel valtivar,
Vitith enn etha hvath?

 

 

Månde osådde
Åkrar växa,
All olycka får då ända.
Bollder mån komma
Nu tillager sig Rättvisan,
Den Allrahögste i segerboningen;
Visheten är då lik Solen?
Vestu än? eller hvad?
 

 

Intet ondt blifver uti
Paradis.
 
Här börjas domen, ok den
siälfständiga Visheten
framkommer nu i sit
Maijestät.
 

 

64.

Tha kna Hänir,
Hlut vith kiosa (hlaut)
Ok bunir byggia,
Bräthra tveggja,
Vindheim vithan.
Vitith enn etha hvath?

 

 

Då kommer Häner högt i luften,
Utväljande sin lott;
Ok boningar bygger;
Bägge bröderna,
Den vida luften.
Vestu än? eller hvad?
 

 

Så skola de få se
Menniskiones Son
komma (ok sitta) i
Himmelens sky.
Marc. 13:26.
 

 

65.

Sal ser hon standa
Solo fegra,
Gulli thakthan
A Gimli.
Thar skulo Dyggvar
Drottir byggia,
Ok um aldur daga
Yndis niota.

 

 

Sal ser hon stånda
Fägre än Solen,
Med Gulle täcktan
Å Gimle,
Där skola dygdenes
Idkare bygga,
Ok i evighet
Ynnest njuta.
 

 

Gymers sköt är fägre än
Solen, där skola dygdige
bo i alla evighet.
 
 
 
 
 

 

66.

Tha kemur hin riki,
At Regin domi
Auflugur ofan
Sa er aullo räthur
Semur hann doma,
 
Ok sakar leggur.
Veskaup setur
Thau er vera skulo.

 

 

Då kommer hin Rike,
Til Konunga Domen,
Den Mägtige ofvan efter,
Han som öfver alt råder,
Han håller dom uti största Rättvisa
                              ok Maijestät,
Ok slutar alla saker,
Saligheten utdelar;
De som vara skola.
 

 

Den Alsmägtige Konungen
afsäger domen, ok utdelar
saligheten åt en del.
 
 
 
 
 
 

 

67.

Kiemur inn dimmi,
Dreki fliugandi,
Nathur fran nethan,
Fra nitha fiaullum,
Ber ser i fiothrum,
Flygur voll yfir,
Nithhauggur nae,
Nu mun hun seykvass.

 

 

Kommer den svarte
Draken flygande,
Nedan från svalan,
Lång bort från Sonaberget,
Bär uti sina fiädrar (klor),
Flyger Vallen öfver,
Nidhuggers lik.
Nu mån hon slukas.
 

 

Men en del blifva förde
af den gamla Draken
neder uti orenligheten
ok pinorummet.
 
 
 
 

 

Dekoration - Völuspá (Johan Göransson).jpeg


NB. Äva, uti den 3:dje Versen lärer rättare öfversättas genom Primævam, den allraförsta jorden; emedan där talas om den nyskapade Ymer. Uti den 8:de bör ordet Vettugis eller Vettengis öfversättas genom: icke det allraringaste/Vant, fattades. Litet Vettan, Litet Vette, brukas i Vermeland, ok flerestädes uti dagligt tal. Men ännu et vitnesbörd om Edda, emedan rummet tillåter.

Cornelius Tacitus, de Germania: Vi sågom under Reisar Vespasianus VELLEDDAN, som NB. länge varit (hos Germanos & Gothos) uti högsta värde; äfvenså hafvom de förut ansedt ALRUNAN; dock icke med någon skrymtan, ok ej heller som skulle de hålla dem för Gudinnor. Idem Auctor, Lib. IV. historiar. Mumius Lupercus legatus legionis, Han var ibland gåfvorna sänd til VELLEDDAN, hos de Bructerer, som regerar fast vida/ efter de Germaners urgamla vana; . . . men de främmande fingo icke gå til VELLEDDAN ok tala med henne; utan hon förvarades uti et högt Torn/ deräst hennes närmaste fingo svaren af henne. Dio. Lib 67. apud Cluv. Germ. ant. p. 165. Masyos de Marcomänners Konong ok Ganna, en Jungfru, som efter VELLEDDAN ibland dem gaf Gudasvar/ kommo til Domitianus.

Vel ok Vell betyder Vishet/ se Verelii Lex. bl. 287. samt Voluspo, v. 1. ok 24 så at VellEddan, vil säga så mycket som Vishets Eddan, eller Vishets Modren; ok är lätt at finna, at detta namnet då, så väl som nu tilkommit Edda, hvars tolk varit hällen uti mycken högagtning. Jag kan icke neka, at dessa Taciti ord: VellEdda late imperitat, vetere apud Germanos more, förer mig på den tankan, at när Tacitus säger: Svionibus Sitonum gentes continuantur, carera similes, uno differunt, quod femina dominatur . . . endast böra f¨rstås om Edda, efter hvilken både Gudstjenst, Regering ok Hushållning skulle rättas.


- - - -



Fodnoter

NB. Alla de ord, som uti Göthiska Texten hafwa TH, de hafwa i samma stafvelse bokstafven THOR i Manuscripten, hvilken ljuder i några stafvelser som DH, i andra som TH, åter i andra som THS.

  1. Heimdaller uti Edda betyder Presteståndet, hvilket så kallades uti den Patriarkaliska Läran af SvioGötherna, se Edda 15. Themis.
  2. Fornspioll: af Spioll, Speill, hvars stamord är Spela: Vindspel; därmed stora Fartyg vindas uppå Landet, eller Hus spelas up igen ur förderfvet; Strängspel äro nog bekante för sit ljufva låte: Spiell, derföre at det håller inne vårman. Möspellshem, Himmelriket; se Edda, 2 Themisaga.
  3. Utan tvifvel menas här de nio Patriarker ok deras stamhus. Den tionde var aldeles renskapad, men blef för Fallet til jord.
  4. Ymer, så kallas det förste ämnet, deraf all ting blef skapat, se Edda 3 ok 4 Themis.
  5. Bore uti en historisk mening, var en Stamfader för Athlinga-stämman, dädan de kallas Bore-Ätten men uti en Theologisk, såsom här, betyder det Skapare. Uti Esai. 42:5. heter det Så säger Bael, Jehovah, Bore haschamalim d. ä. Himmelens Skapare. Sif menar intet annat med Bore, än det Guddomeliga väsendet, uti detta, säger hon (se Edda 4. Themis.) gifves tre Bröder, Attin, Vile ok Ve, det är Fadren, Sonen ok den Helige Ande, som dessa ord i Göthiskan betyda; ok kallar hon dem Bröder, at dermed visa deras jämlikhet; men eljest säger hon, at Odhin födt Vile, eller Thor.
  6. Midgard uti en Historisk och Geographisk mening är et ok det samma som de Ripheiska Bergen emellan Svearike ok Norrige, samt Svearike ok Ryssland. Innom denna Midgard bodde Aska-Ätten, men utom var en Jotunbygd, ok et Jotunheim, säger Edda 5 Them. Det samma finnes om Norrige någorstädes i Heims Kringlan.
  7. Rökstolar, Rådstolar: HERrans väg är uti tjockt mörker og mörker är omkring hans Thron, 2 Sam. 22:12. 2 Mos. B. 20:21. i Kon. B. 8:12. Ps 97:2. Denna Sifs berättelse om Odhins, Viles ok Ves Rådslag uti Skapelsen visar, at hon haft en klar lämning om dessa Guds ord: Låtom oss göra Menniskan etc.
  8. Äserna dro här de första Stamfäderna för mennisko-slägtet. Så kallas ok Stamfäderna uti Svearike.
  9. Id, betyder slit; så at där menniskorna först begynte arbeta, där var den första Ida vallen. Uti Luftgården var hon insatt til at bewara honom ok brukan, 1 Mos. B. 2:15, 16. så at denne var den första Idavallen; men den andra, uti Upsola eller Upsala. Ok denna åldren, som räckte allenast några dagar, kallas Gullåldren, Aurea ætas, Saturnia regna. Ty då Saturnus, eller Asaturn, tages i en Theologisk mening, är han den andra Person, som då hade sit nöje med menniskors barn, Ordspr. 8:31, men uti en Historisk, är det en mägtig Konung i Svearike, som okså het ATLE, säger Sparvenfeldts Edda bl. 130, ok des Regering har också varit et Aulum Seculum, en gyllene tid, framför den följande. Sålunda böra desse tvenne Gullåldrar, som ofta förblandas med hvarandra, noga skiljas: Ty den första sträcker sig icke utom Luftgården; men den andra hade sin början något efter verldenes år 1800, ok slut vid verldenes år 2200. Här talas på det Eddiska viset, om bägge på en gång. Den tredje Gullåldren var i Yngve Freis tid.
  10. Ögonens begärelse, köttsens begärelse, ok et högfärdigt lefverne, voro desse tre. 1. Mos. B. 3:6, ok kvinnan såg, 1) at trädet var godt at äta af, ok 2) at det var en begärelse för ögonen, ok 3) et kosteligit trä til at gifwa förstånd. Här äro de tre Thursa Möijorna så klart afmålade, som man kan önska.
  11. Jotunheim uti en Geographisk mening, är den Norra delen af Scandö, som är mycket bekant för sin köld ok mörker; men uti en Theologisk, utmärkes dermed Helvetet, hvars mörker ok köld är oändeligt. Här märkes det samma som om Idavallen ok gullåldren, at detta ordet betyder här bägge: ty då de tre Helvetets systrarna hade inträngt sig uti Luftgården, så ändades där Gullåldren; ok när Odthins folk uti Svearike, Götherna (Gothjodh, Guds barn heta de uti Rimbegla) togo sig Hustrur ur Jotunheim, så ändades Gullåldren uti hela Europa: ty dessas barn blefvo farlige Krigsmän.
  12. Modsognir, det är: en Moder til alla Sognir, Saugnar eller Sägner, ok Historier. Ingen Historia kan komma länger tilbaka, än til Adam. Modsogners maka kallas Durin: Dur, en kort sömn; (Verelii Lexicon Scandicum). Durin, en kvinna som tilkommit i en kort sömn. Ho känner icke här igen Eva? Af detta Dur, kommer namnet Durgar eller Dvergar; Gar betyder Afföda, som ses af ordet Fädgar, Fader ok Son; Modgar, Moder ok Dotter. Dvergarna voro först Madkar skapade i eller af Ymes kött, det är: jord, (säger Edda bl. 26.) men af Guds tiltalan fingo de en förnuftig siäl: Ok bodde ändock uti jorden ok i stenar. Om samma tid säger Ovidius Met. Lib. Fab. IV. v. 121. Tum primum subiere domos: domus antra fuerunt etc. utan tvifvel har Adams sorg öfver fallet, ok at han undstack sig i Luftgården, jämiväl gifvit härtil anledning. Hesiodus ok Ovidius tala härligen om Fullkomlighetenes tilstånd, eller som de efter vår Sif säga, Gullåldren; ok at den fick en ända, då Dverga-åldren kom i dess ställe. Fallet beskrifver Hesiodus med sådane ord, Op. & Dies v. 48. Den första menniskan εξεπατησε ville draga, eller stöta Gud ur vägen för sig: ok kunde härmed icke annat förtjena än en stor vrede. V. 70. etc. talar han om en härlig Jungfru, som Gudarna skapade af jord, men Merkur, eller Hermar (icke den förste, som het Thor, utan en annan, som falskeligen antagit den förras namn, ok tilägnat sig hans gjerningar). Han inblåste lögn ok smickrande ord uti bröstet på henne; ok när hon kom til den nyskapade Epimetheus, så förgat han det, som hans Skapare Prometheus (Ovid. Lib. I. Fab. II. v. 82.) befalt honom. Men så snart han tagit emot det, som denna nyskapade kvinnan gaf honom, fick han förnimma, huru mycket ondt han dragit öfver sig ok jorden, samt hafvet. v. 89. Ovid. talar om Fallet med korta ord: Fab. IV. 113, 114. At då Asathurn blef utaf sin egen son stött af Thronen, ok måste nedstiga uti det yttersta mörkret, så ändades Gullåldren. När menniskan stötte Gud af sin hjertas Thron, så måste den andra Person i Gudomen, som uti Edda kallas Thor ok Asathurn, påtage sig at nedstiga af Himmelen, på jorden; ja til ok i det yttersta mörkret. Här är fallet ok uprättelsen blandade: Men uti den VIII Fab. talar Ovid. med klara ord om uprättelsen, sägandes i 440. At den Allrahögstas Son, Thor hin Bollde, (Apollo) en sann Gud åtog sig sådane vapn, som han förr icke haft, samt med dem dödade den fasliga Ormen, som ville förderfva hela mennisko-slägtet. Ormen het Python (af Heb. ordet Pithah, Pitho, med smickrande ord ok stora löften bedraga en.) ok Högtiden som årligen skulle firas för denna seger, kallas Pythia, (är okså ren Hebreiska, 3. p. f. 2. conjugationis Pass. ok heter på vårt mål: Kvinnan är bedragen med smickrande ord ok stora löften.) På denna Högtid skulle äplen utdelas, säger Natalis Comes de Pythiis Mythol. bl. 430. Han anfører på samma rum, af gamla Hedniska Skrifter, at på den första Pythiska Fest segrade ingen annor än Gudarna, Castor (KasThor den höga Thor) uti löpande: Pollux (Bolldur en ok den samme som Thor, men för hans tvenne naturer föreställes han i Edda 13. Themis. under tvenne Bröder, ok af Greker, som Tvillingar, af hvilka den ene upväckt den andra ifrån döden. Deres Moder födde dem eller honom, på det sättet, at hon vardt hafvande, icke af sin ägta man Tyndarus, utan af Gud) uti säcktande; I språng Calais eller Kal-Is, ok med vapn Zethes (desse två Bröder betyder okså en Person, som var Bores, det är: Skaparens Son); med Klot Peleus (Beldeg, Bolldur); uti kämpande hans Broder Thelamon, som eljest kallas ATLAS eller Thor, (Soran, in voce Atlas, & Telamon, Ennii Fragm.); Hercules (så kallas okså Thor) uti fäcktande, kämpande ok häfvande. Så at en ok samma Person firas här under flera namn. Det är mycket vist, at Hedningarne i senare tider mente här med åtskilliga Personer; men de felade deruti, ty uti den Patriarkaliska Läran, ifrån hvilken den Sviogöthiska, ok af henne både den Grekiska ok Latinska, Mytho Theologien hänflutit, förstods med dessa namnen ingen annor än Verldenes Frälsare. Ok var det icke underligare, at han uti den Patriarkaliska Läran hade flera namn, än at han uti de Mosaiska ok Prophetiska Skrifterna kallas nu Kvinnones Säd, 1 Mos. B. 3:15. Guds Hjerta, 1 Mos. B. 6:6. 8. 21. Hos. 11:8. 2 Sam. 7:21. 2 Krön. 17:19. HErrans Arm, Esa. 53:1. Imanuel, Esai. 7. David, Ezech. 34:23,24, 37:24. Salomo, Höga Wis. 1:1, 3:11, etc. at förtiga ganska många andra.
  13. Äsing æstus, Ver. Lex.; Äsia, Smidiohård.
  14. Sif talar här ganska kort om Floden; men Edda något vidløftigare i den 5 Themis., ok sedan uti den sjette, om ASKA ÄTTER. Hesiod. nämner icke floden, utan säger endast, at Gud blef vred på det andra Slägtet för deras högsta ogudagtighet, ok i sin vrede förgjorde han dem; men Ovid. talar med många omständigheter om Syndafloden. Hesiod. säger, v. 152 etc. när en inbördes oenighet upkomme, så gick ASKAÄTTER til den boningen, där en förskräcklig köld, ok et stort mörker är: ok måste omsider dö, fast än de voro tämlige dryge Knösar. Edda uti 6. Themis. säger: Sedan Bergelmers (Noahs) flod var förbi: så tog Odin Bores son (bör här icke tagas uti en Theologisk, utan historisk, mening) sig före en resa med ASKER jämte sidstranden, ok stannade omsider uti det Riket, der Asgard blef Hufvudstaden; ok Norr ut gränsade dette Riket til Jotunheim, hvars mörker ok köld, mycket omtalas i Bragamal, Themis. 3, 4, 5.
  15. Auth, i den 7. v. brukas om Penningar, ok jämväl den stämpel, eller Bild som derpå präglas. Upsola Aud, var Upsala Konungens oförändelige egendom. Aud brukas sålunda mångfalliga gånger om en viss egendom eller hufvudstod, som gifver en ansenlig vinning af sig. Människans siäl kallas uti 1 Mos. 2:7 Nischmath chajim, ok hånflyter Nischmath af Nasch, nascham: Låna ut på vinning: så at det betyder egenteligen et Aud, eller en stor hufudstod, som människan fick lika som til låns af Skaparen, at gifva honom derföre sin årliga ränta, se Matth. 25:27. Pred. B. 12:7. ok omsider igen sielfva hufvudstoden oförändrad.
  16. Hänir, er ihopsatt af Hä, hög, ok Nir, nedrig. De som här kallas Odhin, Hänir ok Lödur, kallas uti Sturless. Edda 6. Themisagan, Bores Söner, Attin, Vile ok Ve, (5. Themis.) hvarest denna Askers skapelse äfven omtalas. Uti Hänirs Kening heter det: Hänir kallas okså Odhins Ord, den korssmärckta Ass, Jordens Konung. Uti 3. Themis. i Bragamal berättas, huru en ofrid upkommit imellan Attin, Vile ok Ve å ena sidan, ok Vanerna (de fallna människor) å andra, men sedan Guderna gifvit Hänir (Vile) til gislan åt Vanerna, så blef frid uprättat.
  17. Lödur, Laudur betyder Anda: ty Löder blir på vatnet af Pneumati, vädret. Luder, som man blåser uti. Härmed bör icke förblandas Lur, som orätt skrifvas Luder; Ty detta är af Lura, bedraga: en Filur, en Fie lur, eller penninge bedragere.
  18. Dessa Sifs talesätt, at Gud skapade först Asa ätten, sen Dverga ätten, ok så Aska ätten, etc. behåller Hesiodus, men Ovidius säger: Successit argentea proles, visandes dermed, at Dverga Ätten var en afföda af den förra.
  19. Dauggvar, dagg; dyggvar, dygdig.
  20. Urd betyder berg: Verdandi, den Vårdande: ok Skulld’, som påminner ens skuld eller skyldighet. Hon upskär på skidor, taflor, våra göromål.
  21. Mymer, Gymer eller Gomer, en ok samma; äfven som Gymers liod, eller Miod, i Yngl. S. bl. 42. eljest kallas Mymers liod, eller Miod, såsom här, ok flerastädes. Med Gymers brunn eller miöd förstås intet annat, än den Patriarkaliska Läran. Den drycken, som Alfader äskade häraf, var, at människan skulle gifva honom den dyrkan, som deruti föreskrifvas; men denne kunde han icke ärhålla, för än han gaf menniskan derföre sit Auga, Öga. Guds Öga, 1 Kon. B. 9:3. Jer. 5:3. utmärker den andra Person i Guddomen ok Läran om honom, som derföre uti Greckiskan kallas Apaugasma, Vish. 7:26. ok han Apavgasma της δοξης Ebr. 1:3. ok uti 2 Corinth. 4:4. sägas Augasai, som kommer af Auge, om Evangelii lysande. Nådenes ok Rättfärdighetens Sol, Malach. 4:2. som är det rätta Ljuset, Joh. 1:9 utsprider genom thy sina härliga strålar. Hesiod. Op. & D. v. 185. säger, at när den femte Slägten upkom, så kände de icke Guds Öga, (Opin). Grekiska Skalderna hafva af detta Guds Opis, eller Öga, gjordt sig en Gudinna, den de dyrkade under namn nu af Opis, nu af Rhea, nu Cybele, Kroni Hustru; men Latiner kalla henne Ops eller Cybele, Saturni Gemål. Läran om Gud ok verldenes Frälsare kallas af de gamla Judar ok Patriarker kabala (som icke bör blandas med de senare Judars förvända ok ganska felagtiga kabala); men af alla Europeer utsades detta ordet Cybele eller Sibylla, för Cabala. Så är Ops ok Sapio, ok vort Göthiska Spo eller Spå et ord, allenast omvändt. Bägge komma af det Hebr. ordet Saph, Soph, på Göthiska Safna, nu samla ända. Hädan är det Göthiska Sibyllas, eller Cybeles, namn Sif; det är: en Samling, nemligen af den Patriarkaliska Läran. Uti Sifs Kening heter det: Huru kallas Sif? Svaras: Henne kallar man Thors Hustru, Ullers moder (Fåramodren), den Hårfagra Gudinna, Trones ok Sanningens moder. Men uti Hebreiskan är Sifs namn ganska märkvärdigt; Ty verldenes Frälsare heter där THOR, 1 Chrön. 17:17. ok Läran om honom THORAH, Mich. 4:2. det är: THORS Hustru, om detta skulle som et Proprium Nom. uttydas.
  22. Här framställer Sif Odhin 1., som vid Nimrods tid börjat uphitsa folk til Krig. Jag kan icke utan nöje läsa, hvad Hesiodus skrifver om denna 4:de Ätten kallandes den samma Ανδρων ηρωων ϑειον γενος, οι καλεονται Ημιϑεοι, Hjeltarnas GothaKön, som kallas AlfGothar, mycket bättre än den förra Ätten. Desse förde krig ok föllo några vid Thebas, någre vid Troja. Men den Allrahögste Guden han hade gifvit ok föreskrifvit dem deras boning vid jordenes yttersta ända, afskilde ifrån annat folk; ok här bo de ganska säkre, εν Μακαρων νησοισι uppå de fällas Öjar, (se Is Atlinga bl. 83.) på hinsidan det djupa Hafvet; Ολβιοι ηρωες De Alfhems Hjeltar, v. 160-170. Ravennas uti sin Geograph. p. 107. kallar Alfheim, (se Fund. Noregur, bl. 7.) Albes, ok dess Berg kallas af Athenæo Lib. IV. C. IV. Ριπαια, - υςεξον Ολβια, - - νυνδε αλπια. Alfheim uti 11. Themis. i Edda, är så mycket som de sällas boning, eller Saligas boning. Eljest bör det noga märkas, at såsom alla våra ällsta ok bästa handlingar vitna, at Odhin varit Höfdinge öfver inflyttningen hit på Scandö, ok haft med sig utom unga män jämväl gamla, nämligen sina Fäder Asker ok Gumer; så omtalar Hesiodus denna flyttning åt Norden både vid Aska Ättens slut ok Gotha-Ättens början.
  23. Detta utföres vidare uti Edda ok 21. Themis. däräst talet är om Babels Torn. Smidr nokur, som är början af 21 Themis., är et Anagram af Nimrods Skur, d. ä. Nimrods Afgudahus. Han förbehöll sig Sol, Måne ok Freija, uti arbets lön. Solen, på den Patriarkaliska Himmelen var Verldenes Frälsare, Malach. 4:2. Månan, den Patriarkaliska Kyrkan, hvilken lånar alt sit ljus af nyssnämnde Sol. Nimrod ville jaga bort detta Herrans Ansigte, eller Sol, 1 Mos. B. 10:9. ok sielf ärkännas för Verldenes Frälsare, af sin Församling. Han ville hafva Freija, all dyrkan. Här bör noga märkas, at Smeden eller Byggmästaren säges blandat luften med lögn. Hästen, som hjalp honom, var den då imot Gud olydige Allmogen; Sleipner, som föddes, det Göthiska Språket.
  24. Bållder, (Apollo) är den samma som Thor.
  25. Vollo, uttyder Resenius genom Vall. Men jag kan icke se annat, än här är samma ord, som i sielfva Titeln, Vaulo, som skrifves Vola, Vaula, Volva, Volfa, Volla; Val, Valur, Gaula, Gala. Verel. Lex. Alla dessa ord innefatta uti sig et omhvälfvande, circumrotationem, circumactionem; äfven, uppenbara tilkommande ting, glädja sig. De komma således noga öfverens med Volvere, hvälfva; hvalf etc. ok ännu mera med de Hebreiska orden: Gal, galal, gaal, gaul, gaval, galah, gol, Goel etc. Uti hvilka man finner igen samma bemärkelser, så at jag icke kan tvifla, at ju vort Göthiska Vola, Volva ok Gala etc. kommer af samma ord. Ok kan man af bemärkelsen äfven finna, at Voler, är just det samma som Thor, eller Bollder, ty alla tre dessa ord betyda en Cirkel, et Hvarf. Sålunda kan man finna, at på detta Götharnas Voler, Volr, Voel, ok Hebr. Goel, är icke större skilnad, än på dessa orden: Valli ok Galli; Vermanni ok Germani; Vantar ok Gvantar, Vilhelm ok Guilhelm; Vodin ok Godin, Gitar ok Vitar etc. Hvad vil då Boluspo, säga: jo, Herodotus Lib. IV. C. 102. säger: Götherna kalla et, Arima, ok Öga, Spo, eller Spå, dädan kallas de förnämsta bland dem Arimaspoi. Derföre, Voluspo, eller Voluspå, vil säge så mycket som: Thors öga, eller Läran om honom. Arimaspoi, hafva sit namn, icke af Arima, ty sådant ord gifves icke uti Göthiska Språket, utan af Ari, den Första, hvilket är Guds Faders namn uti Edda, ok Odhins Keningar, samt Ma, vatn, ok spo eller spu, öga. Så at Arimaspoi vil säga så mycket som: Guds Faders vatn ok öga. Utaf Voluspo ok Edda är klart, hvadan detta namn är tagit: ok bör det jämväl märkas, at Grekerna hade fått berättelsen til sig om det ena ok enda ögat, som detta folket hade; men de lämpade detta på kroppen ok gjorde dem sålunda til missfödsel, emedan detta ena ögat satt, efter gamla berättelsen, midt uti hufvudet, som är ganska väl talat. Eljest kallas desse Arimaspoi af andra Cyclopes, det är Cirkelögat, Adam. Brem. de Situ Dan. Pompon. Mela Geogr. Orb. Solinus Polyhistor. vitna, at på norra sidan om Mare Balthicum är, bland andra, et folk som kallas Cyclopes; för sit ena runda öga, säger Hesiodus, Theogonia. Ok såsom ibland dessa Cycloper funnos Jättar ok Bergsmän, så brukades sedan ordet om andra af sådant slag. Homerus hadde fått Sagan om Cycloperna efter Ullysses, hvilken under sin resa varit på Ogygia, säger han, men Tacitus kallar denna Ö, Germania. Änteligen bör det okså märkas, at ordet Vol ok Voll, uti gamla Språket, så väl som Tyskan, betyder Godt; ok Sonen kallas als Faderens Goda uti 2 Mos. B. 33:19. At den andra Personen kallas Vile, som betyder Sol, Vishet, omringande, är bevist bl. 4, ok sålunda bliver Volospo ok Vilospo et ok det samma. Ok äfven som det Göthiska Spo ok Sif, Latinska Ops ok Sapio, Grek. Opis, Ops, Sop, Sopos (som med tiden blef til Soph, Sophos) äro et ord, fast ibland omvändt; så lärer Volospo, Vilospo ok Philosoph, Philosophia, blifva et ord, ok vara långt äldre än Pythagoras Samius; Låtom oss höra Soph af all Lärdom, säger Salom. Pred. 12:13. Visheten har visserligen at göra med Ändan ok ändamålet. Men än et ord om Cycloper: Deras Hufvudman var Polyphemus, den myckna berättelse de hade; när Ullysses kom til denna, så beröfvade han honom hans ena öga, Lucian. de Cyclope. Troju menn faulsudu frasagnir Froda menns, säger Bragamal, bl. 109. Lucianus säger: Ullysses kallade sig Otin. Detta var början på 5:te Ätten, då ingen mera kände Guds Öga i den slägten, säger Hes. v. 185. Ty den 4:de Ätten ändades med Troja, v. 160, 170.
  26. Af Mis, dädan Misgerning etc. til ok tein, som betyder ibland et Stekspet, ibland något sammanknutit, se Verel. Lex. Resenius ok Thorfæus öfversatta genom Spina: Törne.
  27. Haudur betyder uti Edda den högsta Domstolen ok Rättvisans skipande uti Riket, se den 15 Themisagan uti Edda: där betyder Tyr, Krigsbefålet; Brage, Academie Gillet; Heimdhaller, Presteståndet; Hauder, Högsta Domstol; Vidar, en Skogsskötare; Ale, en god Åkerman; Uller, som har många Får. Forsete, den nedersta Domstol.
  28. Skiota betyder skiuta; men utom dess betyder det okså korsfästa. Thors Hammar, var et korss, det är allom bekant: ok när Thor slog med den uti berget tre gångor, blefvo derefter tre ser skeytta, 23 Themisag. Tre korsmärken med sina fyra hörn. I sådan bemärkelse förekommer ordet Skaut i 5 Themisag. Skyter, Scyther vil säga så mycket som: Korssmärckte, emedan de hade Kors på alla sina Vapn. SkautKung, Cruciger, emedan han hade del uti Korss färderna.
  29. Sindri, eda Brimle dhar bygia godhir menn, säger Edda 26. Themisag. Brimir är Thors namn, se bl. 6, v. 9. denna Sal står på Nidha fiället, det är: på Sonaberget, eller på Sonen som är et berg, Math. 16:18. ty Nidh betyde Son uti Göthiskan. Han säges ok stå på Okolni, det är: på Himmelen. Stad er Brimer heiter han stendur a himne, säger Sparfvenfeldts Edda bl. 58.
  30. Id, betyder Flit, men Ith, Trä, så Ithavall, vil säga så mycket som en Trälund, en Luftgård, et Paradis, eller Tempea, det är: Fullkomlighetens Fyrkant ok boning. Sålunda kallas det Jordiska Paradiset i Göthiskan både Idavallen ok Ithavallen. Men här talas om det nya Paradis.
  31. Fimbul, fullbordan; Fimbul vetur, consumatio seculi. Ibland skrifves det Fimbulthulr, ibland Fimbultyr; män då Tyle ok Thuld, icke är det samma som Thors eller Thursö? Fimbul ok Gomer hafva aldeles en bemärkelse, ok utmärka en Person, dädan är Fimbul liod, ok Gymis liod, alt et.
  32. Runa, mysterium, hemlighet, Marc. 4:11, hos Ulphila.
  33. Taflor brukas flera gångor uti Ordspr. B. om människans siäl, 3:3. 7:3 etc. Uti Upståndelsen blifva dessa Taflor (Förstånd ok Vilja) å nyo fögylda, det är: med GUDs beläte förnyade.

HEIMSKRINGLA er et privat initiativ. Prosjektet mottar ikke noen form for offentlig støtte. Vi har kun utgifter og ingen faste inntekter. Kostnader til teknisk drift og utstyr bæres av privatpersoner. Alle økonomiske bidrag mottas derfor med stor takk. Ønsker du eller ditt foretak å støtte prosjektet økonomisk? Ta gjerne kontakt med oss, eller bruk vårt norske kontonummer 97105024499. Du kan også støtte oss via vårt Vipps-nummer 78431. For utenlandske bidrag bruk vårt IBAN-nummer NO6897105024499, med SWIFT-kode: DNBANOKK eller SEPA-kode: SKIANOBB. En kan også overføre penger til HEIMSKRINGLA via PayPal eller vippse via mobilen til 78431. Vi selger også fast annonseplass på venstre sidemeny til rimelig pris. Alle bidragsytere krediteres med navn for sine bidrag.