Jesper på 25. jun. 2025 kl. 19:17

2025-06-25T19:17:14Z

Jesper på 15. mar. 2020 kl. 07:11

2020-03-15T07:11:25Z

Jesper på 23. des. 2013 kl. 16:06

2013-12-23T16:06:04Z

Vis endringer

Jesper på 3. jun. 2013 kl. 12:46

2013-06-03T12:46:47Z

Jesper på 12. jan. 2013 kl. 14:30

2013-01-12T14:30:15Z

Jesper: Egil Skalle-Grimssons Saga

2013-01-12T14:28:08Z

Egil Skalle-Grimssons Saga

Vis endringer

@@ Linje 6: / Linje 6: @@
 |-
 ! !! !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Uddrag af Egil Skallagrimsons saga]] !! !!
 |-
 |}

@@ Linje 1 964: / Linje 1 964: @@
 </blockquote>
-Det var i Håkan mäktiges sista tid, Egil SkalleGrimsson gick mot sina nittio år. Rask kunde han kallas; blott synen hade han till fullo mist. Om sommaren, när tingstid kom, bad Egil Grim att få rida med till tinget. Grim drog på svaret. Han förtalde sedan sin husfru Tordis, hvad Egil bedt om. »Jag vill», sade han, »att du söker få veta, hvad han menar med denna önskan.» Tordis gick hän och talade med Egil — det var nu mera hans största gamman att språka med henne. Hon sporde: »Är det sant, farbroder, att du vill rida till tings? Jag vill, att du sade mig, hvad du syftar därmed?» »Jag skall säga dig», svarade han, »hvad jag ärnat. Jag har tänkt att taga med mig de två kistorna, konung Adalsten gaf mig, de där bägge äro fylda med engelskt silfver. Dem vill jag låta bära till lagbärget, när mest folk är samladt där. Jag skall så ut silfret, och det tyckes mig underligt, om alle skulle dela det väl mellan sig. Kanske det kunde blifva knuffar och örfilar af, och det om sider bure sig så, att alt tingsfolket slogs.» »Det är ett dråpligt påfund», sade Tordis, »och det skall minnas, så länge landet är bebodt.» Sedan talade Tordis om för Grim Egils uppsåt. »Aldrig skall han få komma fram med slikt vanvett», sade Grim. När Egil för Grim slog fram om tingsfärden, afrådde denne med fasthet alt, och Egil stannade hemma. Det likade honom ingalunda. Han vardt mycket vresig.
+Det var i Håkan mäktiges sista tid, Egil Skalle-Grimsson gick mot sina nittio år. Rask kunde han kallas; blott synen hade han till fullo mist. Om sommaren, när tingstid kom, bad Egil Grim att få rida med till tinget. Grim drog på svaret. Han förtalde sedan sin husfru Tordis, hvad Egil bedt om. »Jag vill», sade han, »att du söker få veta, hvad han menar med denna önskan.» Tordis gick hän och talade med Egil — det var nu mera hans största gamman att språka med henne. Hon sporde: »Är det sant, farbroder, att du vill rida till tings? Jag vill, att du sade mig, hvad du syftar därmed?» »Jag skall säga dig», svarade han, »hvad jag ärnat. Jag har tänkt att taga med mig de två kistorna, konung Adalsten gaf mig, de där bägge äro fylda med engelskt silfver. Dem vill jag låta bära till lagbärget, när mest folk är samladt där. Jag skall så ut silfret, och det tyckes mig underligt, om alle skulle dela det väl mellan sig. Kanske det kunde blifva knuffar och örfilar af, och det om sider bure sig så, att alt tingsfolket slogs.» »Det är ett dråpligt påfund», sade Tordis, »och det skall minnas, så länge landet är bebodt.» Sedan talade Tordis om för Grim Egils uppsåt. »Aldrig skall han få komma fram med slikt vanvett», sade Grim. När Egil för Grim slog fram om tingsfärden, afrådde denne med fasthet alt, och Egil stannade hemma. Det likade honom ingalunda. Han vardt mycket vresig.
 Under tingstiden var Tordis faren till säters. En kväll, när folket redde sig till hvila på Mossfäll, kallade Egil till sig tvänne af Grims trälar. Han böd dem leda fram en häst. »Jag vill fara till bad», sade han, »och skolen I göra mig följe.» Han kom ut och hade med sig sina silfverkistor. Han steg till häst. Han red med trälarne ned åt tunet, och till sist såg man dem försvinna bakom brinken. När huskarlarne om morgonen stått upp, sågo de, hur Egil trefvade om i hultet öster om gården och ledde hästen efter sig. De gingo hän till honom och fingo honom hem. Men hvarken trälar eller kistor kommo efter, och många äro gissningarna om, hvar Egil dolt sitt silfver. Öster om gärdesgården kring tunet å Mossfall är en klyfta i fjället. Man har lagt märke till, att vid häftigt töväder kan där forsa mycket vatten; och när detta lupit helt ut, har man funnit engelskt silfver i klyftan. Någre mena, att Egil där har dolt sina skatter. Nedanom tunet på Mossfäll finnas stora kärr, sällsamt djupa. Månge hålla för sant, att Egil där sänkt ned kistorna. Söder om ån äro varma källor och ej långt därifrån djupa jordhålor, och somlige tro, att i någon af dem ligger Egils silfver, ty därifrån har man ofta sett högeld flamma. Egil förtalde, att han dräpt trälarne, och därtill, att han gömt kistorna, men han sade ingen, hvar han gömt dem.

@@ Linje 4: / Linje 4: @@
 |-
 ! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Egils saga Skalla-Grímssonar]] !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Egils Saga]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Egil Skalle-Grimssons Saga]] !!
 |-
 |}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 12. jan. 2013 kl. 14:30
Linje 8:		Linje 8:


−	<center><big>'''Egil Skalle-Grimssons Saga'''</big>	+	<center>[[Islänningasagor]]
		+
		+
		+	<big>'''Egil Skalle-Grimssons Saga'''</big>

Egil Skalle-Grimssons Saga - Revisjonshistorikk

Jesper på 25. jun. 2025 kl. 19:17

Jesper på 15. mar. 2020 kl. 07:11

Jesper på 23. des. 2013 kl. 16:06

Jesper på 3. jun. 2013 kl. 12:46

Jesper på 12. jan. 2013 kl. 14:30

Jesper: Egil Skalle-Grimssons Saga