Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-07-20T05:35:45Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 20. jul. 2024 kl. 05:35

2024-07-20T05:35:09Z

Carsten: Fyrationdetredje Sången (Kalevala, Collan)

2024-07-12T05:27:44Z

Fyrationdetredje Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Fyrationdetredje Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Sampokværnen.jpg|thumb|500px|<center>'''Kampen om Sampokværnen''' Maleri af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Fyrationdetredje Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Fyrationdetredje Sången.''' Pohjolas värdinna utrustar ett krigsfartyg och begifver sig ut att förfölja Sampofararne: 1—22. — Då hon uppnått dem, begynner på hafvet en strid, hvarvid Kalevalas män behålla segern: 25—258. — Pohjolas värdinna lyckas dock att ur båten vräka Sampo i hafvet, der den sönderslås i spillror: 259—266. — De större bitarne sjunka ner och blifva skatter i hafvets djup; de smärre drifvas af våg och vind upp mot stranden; Wainämöinen uttalar sin glädje häröfver och hoppas deraf ny framgång för Kalevala: 267—304. — Pohjolas värdinna lofvar att snart bringa ofärd öfver Kalevala, men Wainämöinen säger sig ej akta på dessa hotelser: 305—368. — Bedröfvad öfver förlusten af sin makt återvänder Pohjolas värdinna hem, medförande endast locket af Sampo till Pohjola: 369—384. — Wäinämöinen samlar de på stranden uppflutna spillrorna, bringar dem att vexa och förkofras, samt önskar sitt hemland beständig lycka: 385—434.
 

-----

<blockquote>
::Louhi, Pohjolas värdinna,
::Kallar Pohjola tillhopa,
::Låter folket bågar gripa,
::Männerna med svärd sig väpna,
::Ställer Pohjas båt i ordning,
::Rustar ut sitt örlogsfartyg.

::Män hon ställer i sin farkost,
::Radar krigare i skeppet,
::Liksom knipan sina ungar,
::10. Sina små en årta ordnar,
::Hundra män med svärd försedda,
::Tusen krigare med bågar.

::Master reser hon i skeppet,
::Ställer stängerna i ordning,
::Hissar sedan sina segel,
::Spänner ut sitt fartygs dukar,
::Breda som en utsträckt molnvägg,
::Som en klumpig sky på himlen,
::Och sin färd hon nu begynner,
::20. Gifver sig åstad och skyndar,
::För att Sampo återtaga
::Utur Wäinämöinens farkost.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Styrde öfver blåa hafvet,
::Höjde nu sin röst och sade,
::Talade i båtens bakstam:
::"O du muntre son af Lempi,
::Som står högst bland mina vänner,
::Stig i masten af vår farkost,
::30. Klättra uppför segelstången,
::Granska luftens rymd framför oss,
::Se på himlens hvalf bakom oss,
::Om dess rand är klar och molnfri,
::Klar och molnfri, eller mulen!"

::Det var muntre Lemminkäinen,
::Ungdomsfriske, raske sällen —
::Alltid redo, äfven obedd,
::Färdig utan särskild maning —
::Upp han klättrade i masten,
::40. Steg med lätthet upp i toppen,
::Såg mot öster, såg mot vester,
::Såg mot norr och såg mot söder,
::Spejade kring Pohjas stränder,
::Yttrade till slut och sade:
::"Klar är luftens rymd framför oss,
::Mulen himmelen bakom oss:
::Ifrån norr en sky sig höjer,
::I nordvest en molnkant skönjes."

::Sade gamle Wäinämöinen:
::50. "Sannt är icke hvad du talar!
::Ej en sky det torde vara,
::Ej en molnkant, som sig höjer,
::Det är något segelfartyg:
::Skåda en gång till, och noga!"

::En gång till han ser, och noga,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Der i fjerran syns en holme,
::Skymtar fram en ö på afstånd;
::Hökar hvimla i dess aspar,
::60. Tjäderhonor i dess björkar."

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Sannt är icke hvad du talar;
::Hökar torde det ej vara,
::Icke fläckbeströdda tjädrar,
::Det är Pohja-gårdens söner;
::Skåda än en gång, och noga!"

::Nu den muntre Lemminkäinen,
::Skådade för tredje gången,
::Fällde dessa ord omsider,
::70. Yttrade och sade slutligt:
::"Pohja-båten är i antåg,
::Stampar fram, med hundra åror;
::Hundra karlar ro i båten,
::Tusen sitta sysslolösa."

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Fick förspörja verklig sanning,
::Och han yttrade och sade:
::"Ro nu på, du Ilmarinen,
::Ro, du muntre Lemminkäinen,
::80. Ron, j alle här i skeppet,
::Så att fram vår båt må ila,
::Att vår farkost hinner unnan!"

::Rodde smeden Ilmarinen,
::Rodde muntre Lemminkäinen,
::Rodde alle man i båten;
::Furustyret hördes knaka,
::Tullarne af rönn träd pepo,
::Båten, byggd af tallar, skälfde,
::Fören gnällde som en sjöhund,
::90. Aktern brusade som forsen,
::Vattnet fräste upp i bubblor,
::Fradgan flöt i klumpar unnan.

::Hjeltarne i täflan rodde,
::Årorna i kapp de drogo,
::Men det led ej fram med färden,
::Furuskeppet fick ej försprång,
::Undkom icke segelbåten,
::Pohja-gårdens örlogsfartyg.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::100. Fann att ofärd var förhanden,
::Såg en nödens dag sig närma,
::Eftertänkte, öfverlade,
::Hvad som stod att företagas,
::Fällde dessa ord och sade:
::"Häremot jag vet en utväg,
::Minns ännu en liten trollkonst."

::Nu han sökte fram sitt fnöske,
::Letade bland sina elddon,
::Tog ur dem en liten flinta,
::110. Slet en liten bit af fnösket,
::Detta slängde han i hafvet,
::Bakåt, öfver venstra axeln,
::Höjde rösten, tog till orda,
::Yttrade och sade detta:
::"Häraf må en klippa uppstå,
::Må en hemlig häll sig bilda,
::Och mot den må Pohjas farkost,
::Hundraroddar-skeppet krossas,
::Uti stormuppjagad bränning,
::120. I ett häftigt svall af vågor!"

::Och der uppstod nu en klippa,
::Bildades en ö i hafvet,
::Sträckt på längden emot öster,
::Liggande mot norr på bredden.

::Pohja-skeppet nu sig närmar,
::Stampar framåt öfver vågen,
::Stöter innankort mot klippan,
::Fastnar hårdt på hälln i hafvet;
::Sönder brister furubåten,
::130. Skeppet med de hundra vränger,
::Masterna i hafvet störta,
::Alla segel sjunka neder
::För att bort af stormen bäras,
::Att af vårens vind förskingras.

::Louhi, Pohjolas värdinna,
::Steg med fötterna i vattnet
::För att resa upp sin farkost,
::För att skeppet uppåt vända:
::Skeppet stod ej mer att resas,
::140. Båten kunde icke röras,
::Brutna voro alla vränger,
::Sönder till och med dess tullar.

::Eftertänkte, öfverlade,
::Fällde dessa ord och sade:
::"Hvem skall med ett råd nu komma?
::Hvem skall här i redet ställas?"

::Sin gestalt hon nu förbytte,
::Djerfdes att förändra skepnad:
::Lior tog hon, fem till antal,
::150. Sex utslitna, gamla gräftor,
::Klor hon gjorde sig af dessa,
::Fäste dem vid sina näfvar;
::Hälften af den spruckna båten
::Under sig som kropp hon lade,
::Svängde sidorna som vingar,
::Gjorde sig en stjert af styret;
::Hundra män inunder vingen,
::Tusen på sin stjert hon ställde,
::Hundra män med svärd försedda,
::160. Tusen krigare med bågar.

::Vingarne till flygt hon breder,
::Höjer sig som örn i luften,
::Flaxande hon framåt flyger
::För att Wäinämöinen hinna:
::Ena vingen vidrör molnen
::Och den andra sopar vattnet.

::Vattnets mor, den sköna qvinnan,
::Höjde nu sin röst och sade:
::"O du gamle Wäinämöinen!
::170. Vänd ditt hufvud bort från solen,
::Rikta mot nordvest ditt öga,
::Se dig om helt obetydligt!"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Vänder hufvudet från solen,
::Riktar mot nordvest sitt öga,
::Ser sig om helt obetydligt:
::Redan nalkas Pohjas gumma,
::Underfogeln nu sig närmar,
::Lik en hök till skulderbenen,
::180. Lik en örn till sjelfva kroppen.
::Fogeln uppnår Wäinämöinen,
::Flyger fram till mastens ända,
::Slår sig ned på segelstången,
::Sätter sig i högsta toppen:
::Båten nära är att kantra,
::Störtar nästan öfverända.

::Härvid smeden Ilmarinen
::Vid sin Jumala sig tryggar,
::Till sin skapare sig vänder.
::190. Yttrar dessa ord och säger:
::"Starke skapare, mig skydda,
::Jumala, ditt hägn förläna,
::Så att sonen ej förkommer,
::Modrens barn ej faller unnan
::Ur det antal skaparn skapat,
::Jumala till lif befordrat!

::"Ukko, gud, du uppenbare;
::Gamle fader uti himlen!
::Gif mig du en pels som lågar,
::200. Hemta mig af eld en skjorta,
::I hvars skydd jag strida finge,
::Och hvari jag kunde kämpa
::Utan att mitt hufvud våga,
::Att mitt hår till spillo gifva
::I en lek af blanka klingor,
::Der de skarpa svärden pröfvas!"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Fällde sjelf ett ord och sade:
::"Ha, du Pohjolas värdinna!
::210. Kommer du att Sampo dela
::På den dimomhvärfda udden,
::På den töckenhöljda holmen?"

::Sade Pohjolas värdinna:
::"Ej jag ämnar Sampo dela
::Någonsin med dig, du snöde,
::Jemte dig, o Wäinämöinen!"
::Sjelf hon söker Sampo taga
::Utur Wäinämöinens farkost.

::Nu den muntre Lemminkäinen
::220. Drager svärdet ur sitt bälte,
::Rycker ut det skarpa stålet,
::Klingan från sin venstra sida,
::Och mot örnens klor han måttar,
::Dänger svärdet mot dess fötter.
::Hugg på hugg gör Lemminkäinen,
::Yttrar dessa ord derjemte:
::"Ner, j männer, ner, j klingor,
::Ner med er, j usle kämpar,
::Hundra män från hvarje vinge,
::230. Tio från hvarenda fjäder!"

::Sade Pohjolas värdinna,
::Talade från skeppets masttopp:
::"O du muntre son af Lempi,
::Arme Kauko, usle sälle!
::Svikit har du nu din moder,
::Ljugit har du för den gamla:
::Ty du lofvat att ej draga
::Ut i strid på tio somrar,
::Äfven om du guld behöfde,
::240. Eller finge lust till silfver!"

::Gamle trygge Wäinämöinen,
::Den evärdelige siarn,
::Ansåg tiden vara inne,
::Fann att rätta stunden kommit:
::Upp ur sjön han höjde styret,
::Drog sitt blad af ek ur böljan,
::Dermed slog han underdjuret,
::Afhögg klorna uppå örnen;
::Klorna sönderslogos alla,
::250. Blott den minsta klon blef oskadd.

::Männen störtade i hafvet,
::Föllo ner från örnens vingar,
::Hundra män från hvarje vinge,
::Tusen krigare från stjerten;
::Sjelfva örnen damp från masten,
::Föll med brak på båtens botten,
::Liksom tjädern ifrån trädet,
::Ekorrn ifrån granens grenar.
::Derpå grep han tag i Sampo
::260. Med det ej benämnda fingret,
::Vräkte Sampo ner i hafvet,
::Stjelpte hela granna locket
::Öfver röda skeppets brädgång
::Ut uppå det blåa hafvet;
::Der gick Sampo nu i stycken,
::Brast i bitar granna locket.

::Och så sjönko dessa bitar,
::Stora stycken utaf Sampo
::Genom hafvets lugna vatten
::270. Ner uppå det svarta gruset,
::Byttes der till hafvets håfvor,
::Blefvo Ahto-barnens skatter.
::Derför aldrig här i tiden,
::Medan gyllne månen glänser,
::Saknar hafvet rikedomar,
::Lider Ahto brist på skatter.

::Andra stycken utaf Sampo,
::Några mindre bitar blefvo
::Qvar på blåa hafvets yta,
::280. På det vida hafvets vågor,
::För att der af vinden vaggas,
::För att bort af böljor bäras.

::Vinden vaggar dessa stycken,
::Hafvets svali dem framåt gungar
::På det blåa hafvets yta,
::På det vida hafvets vågor:
::Vinden drifver dem mot stranden,
::Böljorna i land dem bära.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::290. Såg hur bränningarne drefvo,
::Huru hafvets vågsvall vräkte,
::Hur mot stranden böljor buro
::Dessa stycken utaf Sampo,
::Bitarne af granna locket.

::Stor hans glädje var häröfver
::Och han yttrade och sade:
::"Dessa bära i sig fröet,
::Början till ovansklig lycka;
::Deraf plöjning, deraf såning,
::300. Deraf all slags vext och gröda;
::Genom dem skall månen lysa,
::Lyckans sol beständigt stråla
::Öfver Suomis vida länder,
::Öfver Finlands sköna bygder!"

::Louhi, Pohjolas värdinna,
::Yttrar då ett ord och säger:
::"Häremot än jag vet en utväg,
::Vet en utväg, mins ett medel
::Mot din plöjning, mot din såning,
::310. Mot din boskap, mot din gröda,
::Mot din måne, som skall skina,
::Mot din sol, som ständigt strålar:
::Månen i ett berg jag drifver,
::Gömmer solen i en klippa,
::Frosten låter jag förstöra,
::Kylig väderlek fördröja
::All din plöjning, all din såning,
::All din skörd och all din äring,
::Hagelfall af jern jag skickar,
::320. Skurar utaf stål jag sänder
::Öfver dina goda sveder,
::Öfver dina bästa åkrar.

::"Björnen upp från mon jag jagar,
::Den gles-tandade ur snåret,
::För att dina hingstar rifva,
::För att dina ston ihjälslå,
::För att dina hjordar fälla,
::För att dina kor förskingra;
::Folket dödar jag med sjukdom,
::330. Ämnar all din slägt förgöra
::Så att den ej mer i tiden
::Nämns och höres af i verlden!"

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Tog till orda sjelf och sade:
::"Mig kan ingen Lapp besvärja,
::Ingen ifrån Turja kufva!
::Jumala beherrskar vädret,
::Skaparn vårdar ödets nycklar;
::Ej i afundsmannens armar,
::340. Ej i oväns hand de hvila.

::"Om på Jumala jag litar,
::På min skapare förtröstar,
::Drifver han all mask från sådden,
::Hvarje ovän från min gröda,
::Så att sådden upp ej bökas,
::Så att vexten icke nedslås,
::Så att brodden icke bortrycks,
::Så att grödan ej förstöres.

::"Men, du Pohjolas värdinna,
::350. Drif förderfven in i stenen,
::Inneslut, allt ondt i klippan,
::Samla plågorna i berget,
::Aldrig deremot vår måne,
::Aldrig solen här i tiden!

::"Frosten må du låta härja,
::Kylig väderlek fördröja
::Dina egna åkrars rågbrodd,
::All den sådd, du sjelf har utstrött;
::Låt ditt hårda hagel falla,
::360. Skurarne af stål sig sänka
::Der man plöjt med dina plogar,
::Uppå Pohja-gårdens åkrar!

::"Jaga björnen upp från sandmon,
::Drif ur snår den ilskne katten,
::Skicka ödemarkens kroktass,
::Den gles-tandade ur buskris
::In på Pohjas boskapsvägar,
::På den mark dess hjordar trampa!"

::Derpå Pohjolas värdinna
::370. Fällde dessa ord och sade,
::"Nu har makten från mig vikit,
::Svagt är nu mitt välde vordet:
::Sjunkit har min skatt i hafvet,
::Böljor hafva Sampo krossat!"

::Gråtande hon hemåt styrde,
::Full af sorg till Pohjas nejder.
::Intet som är värdt att nämnas
::Fick hon med sig hem af Sampo,
::Men hon medtog dock en smula
::380. Med det ej benämnda fingret:
::Locket bragte hon till Pohja,
::Bar till Sariola grepen;
::Derför råder nöd i Pohja,
::Är ett brödlöst lif i Lappland.

::Gamle trygge Wäinämöinen,
::Sedan sjelf i land han stigit,
::Finner stycken utaf Sampo,
::Bitar af det granna locket
::Uppå stranden invid hafvet,
::390. På den fina, mjuka sanden.

::Sampos stycken nu han bragte,
::Förde granna lockets bitar
::Till den dimomhvärfda udden,
::Till den töckenhöljda holmen
::För att frodas och förkofras,
::Vexa till och äring gifva,
::För att engång kornöl skänka,
::För att bröd af råg beskära.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::400. Tog till orda sjelf och sade:
::"Jumala, o gif oss lycka,
::Skapare, o skänk oss trefnad,
::Låt oss städse lyckligt lefva,
::Låt engång oss dö med heder
::I det ljufva Suomi-landet,
::I det herrliga Karelen!

::"Starke skapare, mig skydda,
::Jumala, ditt hägn förläna,
::Bistå mig mot männers anslag,
::410. Afvärj alla qvinnors ränker,
::Slå på land hvar ovän neder,
::Tukta vattnets onda makter!

::"Stå på dina söners sida,
::Bistå dina barn beständigt,
::Skänk dem du ditt skydd om natten,
::"Var du deras värn om dagen,
::Att ej solen vredgad skiner,
::Att ej månen vredgad lyser,
::Att ej vinden vredgad hviner,
::420. Att ej regnet vredgadt strömmar,
::Att de ej af kölden skadas,
::Ej af vädrets hårdhet lida!

::"Foga hop af jern ett stängsel,
::Res en mur af stora stenar
::Kring den egendom jag eger,
::Kring mitt folk, på begge sidor,
::Ifrån jorden upp till himlen,
::Ifrån himlen ner till jorden,
::Mig till hemvist, mig till bostad,
::430. Mig till skydd och mig till hägnad,
::Så att ej för mycket röfvas,
::Undanrycks af oväns händer,
::Medan denna tiden varar,
::Medan månens klarhet lyser!"
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 20. jul. 2024 kl. 05:35
Linje 1:		Linje 1:
−	{\| ~~class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Sampokværnen.jpg\|thumb\|500px\|<center>'''Kampen om Sampokværnen''' <br> Maleri af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]
−	\|~~- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' ~~!!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="~~center~~" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk~~
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Fyrationdetredje Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

Fyrationdetredje Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 20. jul. 2024 kl. 05:35

Carsten: Fyrationdetredje Sången (Kalevala, Collan)