Grimners ordskifte (NFS) - Revisjonshistorikk

Carsten på 4. jul. 2022 kl. 15:00

2022-07-04T15:00:28Z

Carsten på 20. aug. 2021 kl. 09:16

2021-08-20T09:16:14Z

Carsten på 30. jan. 2021 kl. 10:47

2021-01-30T10:47:43Z

Carsten på 16. jan. 2019 kl. 08:59

2019-01-16T08:59:53Z

JJ.Sandal på 25. des. 2013 kl. 07:38

2013-12-25T07:38:45Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 10:52

2013-12-22T10:52:28Z

Jesper på 26. sep. 2013 kl. 18:45

2013-09-26T18:45:51Z

Carsten på 7. sep. 2013 kl. 11:27

2013-09-07T11:27:48Z

Jesper på 16. jan. 2013 kl. 07:10

2013-01-16T07:10:45Z

Jesper: Grimners ordskifte (NFS)

2013-01-12T11:15:17Z

Grimners ordskifte (NFS)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Grímnismál]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesmål]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnes Tale]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimner]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesmål (Ludvig Holm-Olsen)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmál]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grimners ordskifte (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesord (Grímnesmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnirs Maal]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimne (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimner hos Geirrød]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grimners sång (AAA)]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmål (C. A. E. Jessen)]] !! !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grimne (F.W.Horn)]] !! !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnersmaal (FM)]] !! !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Eddadigte (Uddrag, Grundtvig)]] !! !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda - Sämund den vises skaldeverk|Edda]]'''</big>

Öfversättning: '''[[Nils Fredrik Sander biografi| Nils Fredrik Sander]]'''

<big><big>'''Grimners ordskifte'''</big></big></center>

<blockquote>
[[Bilde:Grimnismal - Collingwood.jpg|thumb|500px|<center> '''Odin hos kong Geirröd''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]
Konung Rödung hade två söner; den ene hette Agnar, den andre Geirröd. Agnar var tio vintrar gammal men Geirröd åtta. De rodde bägge i en båt med sina metref till småfiske. Vinden dref dem då ut i hafvet. I nattmörkret förliste de vid ett land, gingo där upp och träffade en fattig bonde; där stannade de öfver vintern. Hustrun fostrade Agnar, men mannen fostrade Geirröd och gaf honom råd. Om våren gaf dem mannen en farkost. Men när han och hustrun förde dem till stranden, talade mannen enskildt med Geirröd. De fingo vind och kommo till sin faders skeppsläge. Geirröd befann sig framme vid förstafven; han sprang upp i land men sköt ut farkosten och sade: ”Fardu nu dit, där trollen må taga dig!” Farkosten dref ut i hafvet. Geirröd gick upp till gården och vardt där väl mottagen; hans fader var då död. Vardt då Geirröd tagen till konung och en berömd man.
 Oden och Frigg sutto i Lidskälf och sågo ut öfver alla världer. Oden sade: ”Ser du Agnar, din fosterson, hvar han aflar barn med en gygja i en klipphåla? Men Geirröd, min fostre, är konung och råder öfver land.” Frigg svarade: ”Han är en sådan matgnidare, att han svälter sina gäster, om de tyckas honom komma för många.” Oden sade, att dette vore den största lögn; och de höllo ett vad om detta tvistemål. Frigg sände sin önskemö Fulla til Geirröd. Hon bad lonnungen taga sig till vara, att icke en trollkunnig man, som vore kommen dit till landet, måtte förgöra honom; och hon tillade det kännetecken, att ingen hund vore så vild, att han ville rusa på mannen. Men det var det största förtal, att konung Geirröd icke vore gästfri; dock lät han gripa denne man, som hundarne icke fingo makt med. Mannen var klädd i blå pälskappa och kallade sig Grimner men yppade icke något mer om sig, oaktadt han åtspordes. Konungen lät pina honom till bekännelse och sätta honom mellan tvenne eldar; och där satt han åtta nätter.
 
 Konung Geirröd hade en son, som då var tio vintrar gammal och hette Agnar efter sin farbroder. Agnar gick till Grimner, gaf honom ett horn, fylldt med dryck, och sade, att hans fader gjorde illa, då han pinade saklös man. Grimner tömde hornet; då var elden kommen så långt, att hans pälskappa brann. ''Han kvad:''
 
 
<blockquote>1.
 ”Het är du, eld,
 och alltför stark,
 må vi längre skiljas, låge!
 Skinnfodret svedes,
 fast jag skörtar upp mig,
 kappan börjar brinna för mig.
 
 2.
 Åtta nätter
 satt jag mellan eldar här,
 utan att någon mig nödtorft gaf
 utom Agnar allena,
 som ensam skall råda,
 Geirröds son, i gotars land.
 
 3.
 Hell dig, Agnar,
 i allt dig lyckosam
 bjuder Väratyr vara!
 För ''en'' dryck blott
 aldrig skall
 en bättre lön dig bringas.
 
 4.
 Land är heligt,
 som jag ligga ser
 asar och alfer nära;
 men i Trudhem
 skall Tor vistas,
 tills de rådandes välde rifs.
 
 5.
 Ydalar de nämnas,
 där Ull hafver
 en sal åt sig ordnat.
 Alfhem åt Frey
 i urdagar redan
 gudarne som tandgåfva gifvit.
 
 6.
 Är ock en tredje boning,
 där blida makter
 salen täckt med silfver;
 Valaskälf den heter,
 och denna hvälfde åt sig
 asen själf i urtid.
 
 7.
 Sökvabäck heter den fjärde,
 och fram däröfver
 svala böljor brusa;
 där Oden och Saga
 dricka alla dagar
 glada det goda mjöd.
 
 8.
 Gladshem heter den femte,
 där i guldglans ligger
 vidt vindomsusade Valhall;
 och där skall Ropt
 hvar dag, som går,
 de vapendöda kämpar kora.
 
 9.
 Lätt igenkänd är
 för dem till Oden komma
 den salsinrättning att se;
 af spjut är husets sparrverk,
 med sköldar salen täckt,
 och med brynjor bänkarna strödda.
 
 10.
 Lätt igenkänd är
 för dem till Oden komma
 den salsinrättning att se;
 varg hänger
 västan för dörren,
 bloddrypande örn där ofvan.
 
 11.
 Trymhem heter den sjette,
 där Tjasse bodde
 den åmäktige jätten;
 nu bygger Skade,
 den skira gudabruden,
 å sin faders forna tomter.
 
 12.
 Breidablik är den sjunde,
 och Balder där
 en sal åt sig ordnat,
 å det landet,
 där jag ligga vet
 det minsta tal af menliga runor.
 
 13.
 Himmelsberg är den åttonde,
 där Heimdall sägs
 öfver helgedomarna härska;
 väktarn hos gudar
 dricker i väna huset
 gladlynt det goda mjöd.
 
 14.
 Folkvang är den nionde,
 och Freya råder där
 för delning af sätena i salen;
 halfva valen
 hon korar hvarje dag,
 den andra hälften Oden äger.
 
 15.
 Glitner är den tionde,
 å gyllne stolpar stödd
 och sammaledes täckt med silfver;
 Forsete där
 sina dagar framlefver
 och alla sakmål skäligt skiljer.
 
 16.
 Noatun är den elfte,
 och Njord har där
 en sal åt sig ordnat;
 mannahärskarn,
 den menlöse,
 öfver högtimrad helgedom råder.
 
 17.
 Med busksnår höljdt
 och med högt gräs
 är Vidars land det vida;
 där skall son
 ur sadel stiga
 färdig att fader hämnas.
 
 18.
 Andrimner
 låter i Eldrimner
 Särimner suden varda:
 af fläsk det bästa!
 Men få blott veta.
 hvad enhärjarne äta.
 
 19.
 Gere och Freke
 fostrar den stridsvane
 härlige Härjafader;
 men af vin blott
 den vapenfrejdade
 Oden alltid lefver.
 
 20.
 Hugin och Munin
 flyga hvarje dag
 öfver jordens fejdfält;
 jag ängslas för Hugin,
 att ej han kommer tillbaka,
 men fruktar än mer för Munin.
 
 21.
 Tund tjuter
 och Tjodvitners
 fisk i floden leker;
 den strömmande ån
 tycks alltför stor
 för de valglammande att vada.
 
 22.
 Valgrind heter
 hon, som å vallen ståndar
 helig för helga dörrar;
 forn är den grinden,
 och få blott veta,
 hur hon i lås är lyckt.
 
 23.
 Fem hundra dörrar
 och fyratio därtill
 vet jag å Valhall vara;
 åtta hundra enhärjar
 på en gång gå ur hvarje dörr,
 när till kamp mot ulfven de komma.
 
 24.
 Fem hundra dörrar
 och fyratio därtill
 har bågnande Bilskirner;
 af kända byggnader,
 som kommit under tak,
 den största vet jag min sons vara.
 
 25.
 Heidrun heter geten,
 som står öfver Härjafaders hall
 och af Läråds grenar barr biter;
 skepnadskärlet
 skall hon med skirt mjöd fylla,
 den drycken kan icke utsina.
 
 26.
 Eiktyrner heter hjorten,
 som står öfver Härjafaders hall
 och af Läråds grenar barr biter;
 droppar af hans horn
 i Hvergälmer falla,
 dädan få vattnen sina vägar.
 
 27.
 Sid och Vid,
 Säkin och Äkin,
 Sval och Gunntro,
 Fjörm och Fimbultul,
 Rin och Rinnande,
 Gipul och Göpul,
 Gömul och Geirvimul
 kring gudars boning sig bukta;
 Tyn och Vin,
 Töll och Höll,
 Grat och Gunntorin.
 
 28.
 Vina heter en,
 annan Vägsvinn,
 en tredje Tjodnuma;
 Nyt och Nöt,
 Nönn och Rönn,
 Slid och Rid,
 Sylg och Ylg,
 Vid och Vån.
 Vand och Strand,
 Göll och Leiptr,
 de ligga mänskor nära
 och mynna till Hel hädan.
 
 29.
 Körmt och Örmt
 och Karlögar två,
 öfver deras vatten skall Tor vada
 hvarje dag,
 när till doms han far
 under Yggdrasils ask;
 eljest skulle asars bro
 uppgå helt i lågor
 och de heliga vattnen hettas.
 
 30.
 Glad och Gyller,
 Gler och Skidbrimer,
 Silfvertopp och Siner,
 Gisl och Falhofner,
 Gulltopp och Lättfot,
 de hästarna rida höga asar
 hvarje dag,
 när till doms de fara
 under Yggdrasils ask.
 
 31.
 Tre rötter stånda
 å tre vägar
 under Yggdrasils ask;
 Hel bor under den ena,
 under den andra rimtursar,
 och under den tredje Midgårds män.
 
 32.
 Ratatosk heter ikorn,
 som ränna skall
 i Yggdrasils ask;
 örnens ord
 skall han från ofvan bära
 och säga åt Nidhögg nedan.
 
 33.
 Äro ock hjortar fyra,
 som med halsar böjda
 gnaga å askens grenar:
 Dåen och Dvalen,
 Dunör och Duratror.
 
 34.
 Ormar ligga flera
 under Yggdrasils ask,
 än mången ovis apa tror:
 Goen och Moen,
 som äro Grafvitners söner.
 Gråbak och Grafvöllud,
 Ofner och Svafner
 menar jag alltid skola
 å trädets kvistar tära.
 
 35.
 Yggdrasils ask
 utstår mödor,
 långt mer än mänskor veta:
 hjort biter ofvan
 men eld å sidan,
 och nedtill fräter Nidhögg.
 
 36.
 Rist och Mist
 skola räcka mig horn;
 Skäggöld och Skögul,
 Hild och Trud,
 Löck och Härfjätter,
 Göll och Geirönul,
 Randgrid, Rådgrid,
 och Reginleif,
 de bära åt enhärjarne öl.
 
 37.
 Arvak och Allsvinn
 skola upp och hädan
 solen draga, de svånga;
 men under deras bogar
 de blida makter,
 asarne, järnköld gömt.
 
 38.
 Svalen heter
 han, som framför solen står,
 skölden för skinande guden;
 berg och bränning
 brinna skulle, det vet jag,
 om han fölle ifrån.
 
 39.
 Sköll heter en ulf.
 som följer skirlette guden
 till skogens hägnande hamn;
 en annan är Hate,
 Rodvitners ättling,
 som löper före härlig himmelsbrud.
 
 40.
 Af Ymers kött
 vardt jorden skapad
 och böljande hafvet af bloden;
 af benen bergen,
 busksnår af håret
 och himlen af hans hufvudskål.
 
 41.
 Med hans ögonbryn
 inhägnade blida makter
 åt mänskors söner Midgård;
 men af hjärnan vordo
 visserligen alla
 de dystra skyar skapta.
 
 42.
 Ulls ynnest
 och alla gudars har den.
 som först tager fatt på elden;
 ty världar öppnas vida
 för asasöner,
 när kittlar från härdar häfvas.
 
 43.
 Ivaldes söner
 i urtiden gingo
 att Skidbladner skapa,
 det bästa af skepp,
 åt den blide Frey,
 Njords nyttige son.
 
 44.
 Yggdrasils ask
 är ypperst af träd,
 men af skepp Skidbladner,
 Oden bland asar,
 Sleipner af alla hästar.
 Bilrast af broar,
 Brage af skalder,
 Habrok af hökar
 och af hundar Garm.
 
 45.
 Mitt uppsåt nu jag sagt
 för segergudarnes söner,
 däraf god vilja skall väckas;
 alla asar
 hit in det kallar
 till gäster å den grymmes bänkar,
 vid den grymmes dryckesgille.
 
 46.
 Jag nämnde mig Grim,
 jag nämnde mig Gångläre,
 Herjan och Hjälmbäre,
 Täck och Tredje,
 Tunn och Unn,
 Helblinde och Har;
 
 47.
 Sann och Svipal
 och Sangetal,
 Härteit och Nikar,
 Bilögd, Bålögd,
 Bölverk, Fjölner,
 Grim och Grimner.
 Glapsvinn och Fjölsvinn;
 
 48.
 Sidhatt och Sidskägg,
 Segerfader, Nikud,
 Allfader, Valfader,
 Atrid, Farmatyr;
 med samma namn
 jag nämnde mig aldrig,
 sedan jag bland folken for.
 
 49.
 Grimner jag nämndes
 hos Geirröd,
 men Jalk hos Asmund,
 och Kjalar då,
 när jag kälke drog,
 Tror å tinget.
 Vidur å valen,
 Oske och Ome,
 Jämnhög och Bäflinde,
 Göndler och Harbard hos gudar.
 
 50.
 Svidur och Svidrer
 hos Söckmimer jag nämndes
 och gäckade åldrige jätten,
 när jag Midvitners
 mäktige sons
 enbane vorden var.
 
 51.
 Du är rusig, Geirröd,
 redlös drucken.
 mycket du beröfvats,
 när du mist min hjälp,
 alla enhärjars
 och Odens ynnest.
 
 52.
 Mycket jag sagt dig,
 du minnes dock föga,
 med konstgrepp dig vänner villa;
 ligga ser jag
 min lekväns svärd
 blodbesudladt helt och hållet.
 
 53.
 Val, som för eggar dignat,
 skall Ygg nu hafva,
 jag vet, att din lefnad är liden;
 diserna vredgas,
 här varsnar du Oden,
 nalkas mig, om du mäktar!
 
 54.
 Oden heter jag nu,
 Ygg hette jag nyss,
 men Tund en tid tillförne;
 Vak och Skilfing,
 Vafud och Roptatyr,
 Gaut och Jalk hos gudar,
 
 Ofner och Svafner
 äro sannerligen vordna
 alla till en i mig.”
</blockquote></blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Nils Fredrik Sander]]

@@ Linje 37: / Linje 37: @@
 [[Bilde:Grimnismal - Collingwood.jpg|thumb|500px|<center><br>'''Odin hos kong Geirröd''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]
-Konung Rödung hade två söner; den ene hette Agnar, den andre Geirröd. Agnar var tio vintrar gammal men Geirröd åtta. De rodde bägge i en båt med sina metref till småfiske. Vinden dref dem då ut i hafvet. I nattmörkret förliste de vid ett land, gingo där upp och träffade en fattig bonde; där stannade de öfver vintern. Hustrun fostrade Agnar, men mannen fostrade Geirröd och gaf honom råd. Om våren gaf dem mannen en farkost. Men när han och hustrun förde dem till stranden, talade mannen enskildt med Geirröd. De fingo vind och kommo till sin faders skeppsläge. Geirröd befann sig framme vid förstafven; han sprang upp i land men sköt ut farkosten och sade: ”Fardu nu dit, där trollen må taga  dig!” Farkosten dref ut i hafvet. Geirröd gick upp till gården och vardt där väl mottagen; hans fader var då död. Vardt då Geirröd tagen till konung och en berömd man.
+Konung Rödung hade två söner; den ene hette Agnar, den andre Geirröd. Agnar var tio vintrar gammal men Geirröd åtta. De rodde bägge i en båt med sina metref till småfiske. Vinden dref dem då ut i hafvet. I nattmörkret förliste de vid ett land, gingo där upp och träffade en fattig bonde; där stannade de öfver vintern. Hustrun fostrade Agnar, men mannen fostrade Geirröd och gaf honom råd. Om våren gaf dem mannen en farkost. Men när han och hustrun förde dem till stranden, talade mannen enskildt med Geirröd. De fingo vind och kommo till sin faders skeppsläge. Geirröd befann sig framme vid förstäfven; han sprang upp i land men sköt ut farkosten och sade: ”Far du nu dit, där trollen må taga  dig!” Farkosten dref ut i hafvet. Geirröd gick upp till gården och vardt där väl mottagen; hans fader var då död. Vardt då Geirröd tagen till konung och en berömd man.
-Oden och Frigg sutto i Lidskälf och sågo ut öfver alla världer. Oden sade: ”Ser du Agnar, din fosterson, hvar han aflar barn med en gygja i en klipphåla? Men Geirröd, min fostre, är konung och råder öfver land.” Frigg svarade: ”Han är en sådan matgnidare, att han svälter sina gäster, om de tyckas honom  komma för många.” Oden sade, att dette vore den största lögn; och de höllo ett vad om detta tvistemål. Frigg sände sin önskemö Fulla til Geirröd. Hon bad lonnungen taga sig till vara, att icke en trollkunnig man, som vore kommen dit till landet, måtte förgöra honom; och hon tillade det kännetecken, att ingen hund vore så vild, att han ville rusa på mannen.  Men det var det största förtal, att konung Geirröd icke vore gästfri; dock lät han gripa denne man, som hundarne icke fingo makt med. Mannen var klädd i blå pälskappa och kallade sig Grimner men yppade icke något mer om sig, oaktadt han åtspordes. Konungen lät pina honom till bekännelse och sätta honom mellan tvenne eldar; och där satt han åtta nätter.
+Oden och Frigg sutto i Lidskälf och sågo ut öfver alla världer. Oden sade: ”Ser du Agnar, din fosterson, hvar han aflar barn med en gygja i en klipphåla? Men Geirröd, min fostre, är konung och råder öfver land.” Frigg svarade: ”Han är en sådan matgnidare, att han svälter sina gäster, om de tyckas honom  komma för många.” Oden sade, att dette vore den största lögn; och de höllo ett vad om detta tvistemål. Frigg sände sin önskemö Fulla til Geirröd. Hon bad konungen taga sig till vara, att icke en trollkunnig man, som vore kommen dit till landet, måtte förgöra honom; och hon tillade det kännetecken, att ingen hund vore så vild, att han ville rusa på mannen.  Men det var det största förtal, att konung Geirröd icke vore gästfri; dock lät han gripa denne man, som hundarne icke fingo makt med. Mannen var klädd i blå pälskappa och kallade sig Grimner men yppade icke något mer om sig, oaktadt han åtspordes. Konungen lät pina honom till bekännelse och sätta honom mellan tvenne eldar; och där satt han åtta nätter.
 Konung Geirröd hade en son, som då var tio vintrar gammal och hette Agnar efter sin farbroder. Agnar gick till Grimner, gaf honom ett horn, fylldt med dryck, och sade, att hans fader gjorde illa, då han pinade saklös man. Grimner tömde hornet; då var elden kommen så långt, att hans pälskappa brann. ''Han kvad:''
@@ Linje 230: / Linje 230: @@
 <br>
 <br>24.
-<br>Fem hundra dörrar
+<br>Fem hundra salar
 <br>och fyratio därtill
 <br>har bågnande Bilskirner;

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Grímnismál]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesmål]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnes Tale]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimner]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesord (Grímnesmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmál]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grimners ordskifte (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Grímnism&#491;&#769;l]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Grimnesord (Grímnesmǫ́l)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmál]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grimners ordskifte (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnirs Maal]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimne (PAG)]] !!

@@ Linje 41: / Linje 41: @@
 <br>
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>”Het är du, eld,
 <br>och alltför stark,

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimner hos Geirrød]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Grimners sång (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmål (C. A. E. Jessen)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnesmål (C. A. E. Jessen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Sången om Grimner (KL)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Grimne (F.W.Horn)]] !!  !!

@@ Linje 22: / Linje 22: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimner og Geirrød]] !!  !!
 |-
 |}

@@ Linje 33: / Linje 33: @@
-<blockquote>
 [[Bilde:Grimnismal - Collingwood.jpg|thumb|500px|<center><br>'''Odin hos kong Geirröd''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]
 Konung Rödung hade två söner; den ene hette Agnar, den andre Geirröd. Agnar var tio vintrar gammal men Geirröd åtta. De rodde bägge i en båt med sina metref till småfiske. Vinden dref dem då ut i hafvet. I nattmörkret förliste de vid ett land, gingo där upp och träffade en fattig bonde; där stannade de öfver vintern. Hustrun fostrade Agnar, men mannen fostrade Geirröd och gaf honom råd. Om våren gaf dem mannen en farkost. Men när han och hustrun förde dem till stranden, talade mannen enskildt med Geirröd. De fingo vind och kommo till sin faders skeppsläge. Geirröd befann sig framme vid förstafven; han sprang upp i land men sköt ut farkosten och sade: ”Fardu nu dit, där trollen må taga  dig!” Farkosten dref ut i hafvet. Geirröd gick upp till gården och vardt där väl mottagen; hans fader var då död. Vardt då Geirröd tagen till konung och en berömd man.
-<br>Oden och Frigg sutto i Lidskälf och sågo ut öfver alla världer. Oden sade: ”Ser du Agnar, din fosterson, hvar han aflar barn med en gygja i en klipphåla? Men Geirröd, min fostre, är konung och råder öfver land.” Frigg svarade: ”Han är en sådan matgnidare, att han svälter sina gäster, om de tyckas honom  komma för många.” Oden sade, att dette vore den största lögn; och de höllo ett vad om detta tvistemål. Frigg sände sin önskemö Fulla til Geirröd. Hon bad lonnungen taga sig till vara, att icke en trollkunnig man, som vore kommen dit till landet, måtte förgöra honom; och hon tillade det kännetecken, att ingen hund vore så vild, att han ville rusa på mannen.  Men det var det största förtal, att konung Geirröd icke vore gästfri; dock lät han gripa denne man, som hundarne icke fingo makt med. Mannen var klädd i blå pälskappa och kallade sig Grimner men yppade icke något mer om sig, oaktadt han åtspordes. Konungen lät pina honom till bekännelse och sätta honom mellan tvenne eldar; och där satt han åtta nätter.
-<br>
+Oden och Frigg sutto i Lidskälf och sågo ut öfver alla världer. Oden sade: ”Ser du Agnar, din fosterson, hvar han aflar barn med en gygja i en klipphåla? Men Geirröd, min fostre, är konung och råder öfver land.” Frigg svarade: ”Han är en sådan matgnidare, att han svälter sina gäster, om de tyckas honom  komma för många.” Oden sade, att dette vore den största lögn; och de höllo ett vad om detta tvistemål. Frigg sände sin önskemö Fulla til Geirröd. Hon bad lonnungen taga sig till vara, att icke en trollkunnig man, som vore kommen dit till landet, måtte förgöra honom; och hon tillade det kännetecken, att ingen hund vore så vild, att han ville rusa på mannen.  Men det var det största förtal, att konung Geirröd icke vore gästfri; dock lät han gripa denne man, som hundarne icke fingo makt med. Mannen var klädd i blå pälskappa och kallade sig Grimner men yppade icke något mer om sig, oaktadt han åtspordes. Konungen lät pina honom till bekännelse och sätta honom mellan tvenne eldar; och där satt han åtta nätter.
-<br>Konung Geirröd hade en son, som då var tio vintrar gammal och hette Agnar efter sin farbroder. Agnar gick till Grimner, gaf honom ett horn, fylldt med dryck, och sade, att hans fader gjorde illa, då han pinade saklös man. Grimner tömde hornet; då var elden kommen så långt, att hans pälskappa brann. ''Han kvad:''
-<br>
+Konung Geirröd hade en son, som då var tio vintrar gammal och hette Agnar efter sin farbroder. Agnar gick till Grimner, gaf honom ett horn, fylldt med dryck, och sade, att hans fader gjorde illa, då han pinade saklös man. Grimner tömde hornet; då var elden kommen så långt, att hans pälskappa brann. ''Han kvad:''
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 509: / Linje 510: @@
 <br>äro sannerligen vordna
 <br>alla till en i mig.”
-</blockquote></blockquote>
+</blockquote>
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]

@@ Linje 20: / Linje 20: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Grimnismal (B.C.Sandvig)]] !!  !!
 |-
 |}

@@ Linje 18: / Linje 18: @@
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Eddadigte (Uddrag, Grundtvig)]] !!  !!
 |-
 |}