Kvädet om Atle (PAG) - Revisjonshistorikk

Carsten på 16. jul. 2022 kl. 07:37

2022-07-16T07:37:50Z

Carsten på 1. jun. 2022 kl. 17:43

2022-06-01T17:43:12Z

Carsten på 23. jan. 2019 kl. 16:00

2019-01-23T16:00:41Z

Carsten på 8. sep. 2018 kl. 09:35

2018-09-08T09:35:36Z

JJ.Sandal på 24. des. 2013 kl. 23:08

2013-12-24T23:08:05Z

Jesper på 22. des. 2013 kl. 15:28

2013-12-22T15:28:22Z

Carsten på 18. sep. 2013 kl. 04:46

2013-09-18T04:46:15Z

Jesper: Kvädet om Atle (PAG)

2013-01-13T03:14:57Z

Kvädet om Atle (PAG)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða]] !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Atlekvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle]] !!
|-
! !! !! !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda (P.A.Gödecke)| EDDA]]'''</big> <big>'''En isländsk samling''' </big> '''Folkliga forntidsdikter om Nordens gudar och hjältar'''

 '''[[Peter August Gödecke biografi| Peter August Gödecke]]'''

<big><big>'''Kvädet om Atle'''</big></big></center>

<center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
<blockquote><blockquote> Gudrun, Gjukes dotter, hämnades sina bröder, ett fräjdadt dåd. Först dräp hon Atles söner, därpå dräp hon Atle själf, och slutligen brände hon salen och hela hirden. Härom är detta kväde diktadt:
 
<blockquote>1.
 En gång Atle
 att till Gunnar rida
 svennen sin sände,
 sluge Knefröd.
 Han kom till Gjukes gårdar
 och Gunnars salar,
 till bänkarna kring elden
 och till ädla mjödet.
 
 2.
 Hofmän där drucko,
 dolske och tyste,
 vin i vapensalen,
 våndandes för Hunar.
 Kvad då för dem Knefröd,
 kall i rösten.
 sven från söderlanden,
 sittande i högbänk:
 
 3.
 “Hit mig Atle sände
 sitt ärende att rida
 i villande skogars skugga
 på skummig fåle,
 att bjuda Er, Gunnar!
 å hans bänk komma
 med hjälmklädde kämpar
 till gästning hos Atle.
 
 4.
 “Väljen där skyddande sköldar,
 skimrande guldhjälmar,
 hemten härdade lansar
 och hunske trälar,
 silfversydda, gyllne
 sadeltäcken,
 spjut, stridsbrynjor
 och spranta hästar!
 
 5.
 “Guld från Gnitaheden
 han Er som gåfva bjuder,
 gält ljudande stridsspjut
 och gyllne stäfvar,
 dråpliga skatter,
 Danps gårdar
 och mångfräjdade skogen,
 som Mörkveden heter.”
 
 6.
 Gunnar sitt hufvud vände
 och till Högne sade:
 “Hvad säger du, sven, du raske,
 då slikt vi höra?
 Guld kände jag icke
 å Gnitaheden
 skönare, än det var,
 som vi själfve egde.
 
 7.
 “Sju salar vi ega,
 af svärd fulla,
 af svärd med gyllne
 hjalten alla.
 Min är bäst af gångare gode,
 min glafven hvassast,
 min hjälm och sköld skönast,
 en skänk ur Kjårs sal.”
 
 ''Högne kvad:''
 
 8.
 “Hvad råd ville Gudrun röja,
 då hon en ring oss sände,
 höljd med hår af ulfven?
 Där hyste hon en varning.
 Af ulfvens fäll fann jag
 hår flätadt i gullring;
 ulfvaväg för visso
 oss väntar att rida.
 
 9.
 “Ulfvar öfver Niflungars
 arf skola råda,
 gamle gråpelsar,
 om Gunnar faller;
 björnar, brunludna,
 skola bryta med huggtand
 friden i gudars gårdar,
 om Gunnar ej återkommer.”
 
 10.
 Ej fränder Gunnar
 till färden äggat,
 ej mångvise männer,
 ej mäktige furstar.
 Kvad då Gunnar,
 som kung det höfdes,
 hugstor, härlig,
 i gilleshuset:
 
 11.
 “Upp, Fjörne!
 Låt fagra gullskålar
 mellan kämpars hårda händer
 i hallen gånga!
 [Vin må vi dricka,
 vin, som är dyrast,
 fast det vore af fägnad
 i verlden det sista!”]
 
 12.
 Fräjdad var den flock, som styrde
 med fursten ur landet,
 som med gråt ur gården följde
 glade hjälten.
 Till karlarne kvad då Högnes
 karske arfving:
 “Hell Er, dristige! i dusten,
 dit Er nu draga lyster!”
 
 13.
 Öfver fjäll nu glade foro
 fräjdade hjältar
 och i villande skogars skugga
 på skummiga fålar.
 Skalf hela Hunalandet,
 då hårde kämpar
 spotskt öfver ängar sprängde
 på spörädda hingstar.
 
 14.
 Drottnens land de sågo
 och dalarnas vakttorn —
 Bickes bålde kämpar
 stå på borgens tinnar — ,
 sydfolkets salar
 med säten fulla
 och prydda med bonad, bunden
 af blanka sköldar.
 
 15.
 Där drack dådlystne,
 dristige Atle
 vin i segersalen,
 af svenner vaktad.
 Väktare ute varsko,
 om bland vänner Gunnar
 med klingande spjut komme
 till kamp mot fursten.
 
 16.
 Deras syster såg det,
 då i salen trädde
 båda bröderne hennes;
 och ut brast hon, af rus ej:
 “Nu är din dag gången, Gunnar!
 Hvad godt kan du vinna
 mot svek af harmsne Hunar?
 Gäck ur hallen genast!
 
 17.
 “Bättre vore dig, broder!
 att du i brynjan kommit
 än i grannlåtshjälmen
 som gäst till Atle,
 att du i sadlar sutte
 på solklara dagar
 [strid att väcka,
 vall att bloda];
 
 18.
 “Att du norner gråta läte
 öfver glåmiga liken
 och Hunars sköldmör läte
 harf styra.
 att du själfve Atle
 i ormgård satte.
 Nu står ormagården
 på Eder och väntar.”
 
 19.
 Då kvad Gunnar,
 kung för kämpar:
 “För sent är det, syster!
 att samla Niflungar,
 för långt att folk fjärran
 till följe kalla,
 på fjällen vid Rin att finna
 fräjdade kämpar.”
 
 20.
 Sju högg Högne
 med härdad svärdsägg,
 den åttonde åter
 i elden vrok han.
 Så skall sina fiender fälla
 en fräjdad hjälte,
 som Högne värjde
 i vådan Gunnar.
 
 21.
 Gunnar de fången fingo
 och i fjättrar slogo,
 fast de i bojor bundo
 Borgundars gästvän;
 de frågade Gotnars
 fräjdade konung,
 om för guld han lifvet
 lösa ville.
 
 22.
 ''Då'' kvad Gunnar,
 dråplig Niflung:
 “Förr skall Högnes hjärta
 i min hand ligga,
 blodigt ur den båldes
 bröst slitet,
 ur kungssons skuldra skuret
 med skarpa svärdet.”
 
 23.
 [Fursten de sedan sökte
 med svek fälla;
 gräsligt skrek trälen,
 då han greps övar;]
 hjärtat genast de skuro
 Hjalle ur bröstet,
 på fat det blodigt bragte
 och buro för Gunnar.
 
 ''Gunnar kvad:''
 
 24.
 “Här hafver jag Hjalles
 hjärta, den feges,
 högst olikt Högnes,
 hugfulle hjältens;
 det skälfver för mycket,
 där det å skifvan ligger,
 bäfvade dubbelt mer,
 då i bröstet det låg.”
 
 25.
 Högt log Högne,
 när honom ur bröstet
 hjältehjärtat de skuro,
 och ej ljud gaf han af klagan;
 [den höges hårda
 hugörn de togo,]
 blodig på fat bragte
 och buro för Gunnar.
 
 ''Gunnar kvad:''
 
 26.
 “Här hafver jag hjärtat
 af Högne, hjälten,
 högst olikt hjärtat
 af Hjalle, den fege;
 föga det skälfver,
 där det å skifvan ligger,
 bäfvade dock mindre,
 då i bröstet det låg.
 
 27.
 “Så fjärran, Atle!
 från intet du vare,
 som du skall från våra
 skatter varda;
 [fast oss två du dräper,
 skall dryga bytet
 du dock aldrig, osälle!
 ega få.]
 
 28.
 “I mitt våld är ''nu''
 Niflungars
 hela skatt hunnen,
 se'n Högne fallit.
 Städs tvifvel jag bar i bröstet,
 då vi båda lefde;
 nu bär jag alls intet,
 då jag ensam lefver.
 
 29.
 “Rin skall råda öfver
 folkretande guldet,
 Niflungaarfvet,
 som Åsar känna;
 i vältande böljor blänke
 banevållande ringar
 hällre, än att de å händer
 pä Hunars barn må skina!”
 
 30.
 Högt ropade Atle,
 Hunars konung:
 “Låten vagnarna fara;
 nu är fången bunden!”
 Och bort dädan
 betselskakarn
 till döden drog
 dådrike kungen.
 
 31.
 Atle, den höge,
 på hästen sprängde
 mellan stridsspjut
 och strålande sköldar;
 men segerfurstars
 fränka, Gudrun,
 skred genom sorlet i salen,
 sväljande gråten:
 
 32.
 “Nu drabbe dig, Atle!
 hvad i de eder slutits,
 dem gång på gång du hafver
 Gunnar svurit
 än vid middagssolen,
 än vid Sigtys klippa,
 än åter vid huset,
 än vid Ulls gullring!”
 
 33.
 Nu kastade hirden
 kungen lefvande
 på den gården in,
 där etterfylda
 ormar rundt om
 ringlade sig
 [och gnagde sig till hjältens
 hjärta in.]
 
 34.
 I harm slog Gunnar
 harpan med handen,
 att strängarna klungo
 stridt och galt;
 så må en fräjdad
 furste mot rånsmän
 i fiendegården
 sitt guld värna.
 
 35.
 Atle vände
 sin ystra häst
 efter den båldes mord
 till borgen åter.
 Tramp vardt på gården,
 trängsel med hästar
 och brak af vapen,
 då de till baka kommit.
 
 36.
 Ut gick då Gudrun
 Atle till mötes,
 med gullkalk att förlusta
 landsdrottnen:
 “Hell dig, furste!
 Kom i fädernesalen
 glad till Gudrun!
 De gångne ej kny ens.”
 
 37.
 Af vinfylda skålar
 det skrälde i salen,
 när Atles svenner
 till samkväm bänkats;
 in stego där stolte,
 storskäggige kämpar,
 som från Gunnarsmordet,
 mörksens dåd, kommo.
 
 38.
 Och kungliga kvinnan
 kom där skirlett
 in i kämpasalen
 dem sött mjöd att bära
 Vred och tvungen,
 hon dem tilltugg delar,
 tills ut hon brast bittert
 mot bleknande Atle:
 
 39.
 “Dina söners hjärtan,
 svärdsskiftare !
 blodiga här du hafver
 i honung tuggat.
 Har du mod att det smälta,
 så ät mänskoköttet
 till ditt öl, och gif därhos
 åt gästen i högbänk!
 
 40.
 “Ej kallar du till dina
 knän mera
 Ärp eller Eitil
 att åt ölet glädjas;
 ej sitter du och skådar
 i ditt säte mera.
 hur de gull skifta,
 hur de spjut skäfta,
 [hur de manar hyfsa
 och hästar köra].”
 
 41.
 Där vardt sorl på bänkar,
 buller bland männer
 och gny från kvinnor,
 de där öfver Hunabarnen gräto,
 alla utom Gudrun,
 som icke grät
 öfver sina björnhårde bröder
 eller sina blomstrande söner,
 [de unge, omogne,
 hon med Atle födt.]
 
 42.
 Guld sådde
 Gudrun, svanhvit,
 gladde med röda
 ringar huskarlar.
 Hon lät sitt öde råda,
 sitt ädla guld rinna,
 skonade icke
 skattkammarns håfvor.
 
 43.
 Atle, oförsigtig,
 var till yrsel drucken,
 hade inga vapen
 och vaktade sig ej för Gudrun.
 Bättre var för båda
 de ädelborne
 leken ofta,
 då de lent famnades.
 
 44.
 Bäddens bolstrar
 gaf hon blod att dricka
 med huggande handen,
 och hundarna hon löste;
 mot salsdörr vrok hon —
 så att de väktes där inne —
 blossande bränder;
 slik broderbot tog hon.
 
 45.
 At elden gaf hon alle,
 som där inne voro;
 gamla bjälklag brusto,
 det brann i skattgömslen;
 sköldmöars lifslott
 i lågor öddes.
 Så brann Budlungars
 borg neder.
 
 46.
 Nu är kvädet lyktadt.
 Ingen kvinna mera
 så fram i brynja bryter,
 bröder sina att hämnas.
 Hon är tre borne kungars
 bane vorden,
 förr’n hon föll själf,
 fagra kvinnan.</blockquote>
 
 Än utförligare täljes detta i den grönländska sången om Atle

 
<center>[[Bilde:Deko.5.(PAG).jpg|500px]]</center>
</blockquote></blockquote>

 
<blockquote><big>'''Noter till Kvädet om Atle'''</big>
 
 De två Atlekvädena, hvilka räknas vara de yngsta af Eddans sånger, äro till stil och framställning mer mångordiga och bredt anlagda än föregående sånger samt äfven i versformen afvikande. Se om det senare Inledningen!
 
 Båda kvädena, bland hvilka detta synes vara älst, börja med den lömska inbjudning, som Atle sände sina svågrar, Gunnar och Högne, och skildra händelsernas gång ända till och med Atles undergång genom Gudruns hämd. Hela detta händelsernas förlopp finnes framstäldt i senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane.
 
 Dessa Atlekväden kunna icke i storslagen enkelhet och skönhet mäta sig med de älsta af Eddans hjältesånger, men de bilda genom ämnets tragiska väldighet och diktionens framträdande böjelse för prakt så att säga en naturlig mellanlänk mellan Eddasången och medeltidsdikten.
 
 '''''Visan 2.'''''
 '''Sittande i högbänk''', d. v. s. i det lägre, för gäster afsedda högsäte, som stod midt emot husbondens eget.
 
 '''''Visan 5.'''''
 '''Guld från Gnitaheden''' är här blott ett skaldeuttryck för »guld». Ty att Atle ej egde Gnitahedens guld, d.v.s. Fåfnes skatt, synes af visorna 27 och 28.
 '''Danp''' finnes omtalad i Kvädet om Rig, visan 49!
 
 '''''Visan 7.'''''
 '''Hjalten''', se noten till prosan efter visan 54 af Sången om Grimne!
 '''Kjår''' omtalas i prosainledningen till Völundskvädet.
 
 '''''Visan 8.'''''
 Att Gudrun med sändebuden skickat sina bröder till varning en ring, omknuten med ett ulfhår, få vi i denna sång först veta här; i den nästa omtalas detta utförligare. Där är det Kostbara, Högnes husfru, som upptakt denna varning.
 
 '''''Visan 9.'''''
 '''Björnar''', Jämför härmed Kostbaras dröm, Den grönländska sången om Atle, visan 17!
 
 '''''Visan 11.'''''
 '''Fjörne''', kanske Gunnars munskänk, befalles att frambära afskedsbägaren.
 
 '''''Visan 13.'''''
 Här går färden till lands, i den nästa sången till sjös.
 
 '''''Visan 14.'''''
 '''Bicke''' är här Atles onde rådgifvare; i den tyska hjältesagan Jörmunreks.
 
 '''''Visan 16.'''''
 Här komma bröderne fredligt in i Atles sal, där Gudrun beklagar dem därför, att de ej fattat hennes varning; i den nästa sången bryter striden ut redan vid borgaledet, och Gudrun springer ut ur borgen och tager del i kampen.
 
 '''''Visan 23.'''''
 I anledning af Gunnars ord i föregående visa lade man ett mänskohjärta i Gunnars hand, men han såg, att det ej var det rätta, den manlige Högnes, utan en feg träls.
 
 '''''Visan 25.'''''
 '''Högt log Hogne'''. Detta leende i döden utmärker flere af forntidens hjältar. Så dog Hålf, så dog Ragnar lodbrok; det är vissheten om Valhalls glädje, som ger mod att bära plågorna och som lyfter lifvets svåraste kamp till sällhet och lust.
 
 '''''Visorna 28 och 29.'''''
 I dessa visor ligger skälet klart, hvarför Gunnar gifvit anledning till Högnes död. Nu är han själf den ende, som vet, hvarest Völsungaskatten finnes. Detta, som är en kärnsak i dikten, saknas alldeles i den nästa, eljest utförligare sången.
 
 '''''Visan 30.'''''
 '''Betselskakarn''' är hästen.
 
 '''''Visan 32.'''''
 '''Sigty''' är Odin.
 
 '''''Visan 34.'''''
 Gunnar i ormagropen är tydligen förebilden till Ragnar lodbroks död. Gunnars harpospel motsvarar där Ragnars härliga dödssång, Kråkumål. Jämför härmed Den grönländska sången om Atle, visan 67!
 
 '''''Visan 39.'''''
 Här uppenbarar det sig, hvad hämd Gudrun stiftat för Atles lömska dåd med hennes bröder. Hon har dräpt sina och Atles egna barn, söneme Ärp och Eitil, samt gifvit Atle, fadern, deras hjärtan att äta. Hämden är hemsk, men det är en syster, som hämnas sina bröders och med dem sin slägts undergång. Alt detta är mer vidlyftigt utfördt i Den grönländska sången om Atle, visorna 72 — 84.
 
 '''''Visan 44.'''''
 Sagoverlden upprepar ofta samma motiv. Svend Grundtvig, som påvisat detta om många andra fall, säger om denna Gudruns hämd: »Hela sägnen om Gjukungarnes undergång och Gudruns hämd öfver Atle är i grunden ett återupprepande af den äldre Völsungasägnen om Sigmunds bröder, som mördas af sin svåger Siggeir och hämnas af systern Signy. Liksom Siggeirs moder i ulfhamn skiljer Völsungssönerne vid lifvet, så skrider Atles moder i ormhamn till Gunnars hjärta; och liksom Signy där väsendtligen är den, som hämnas bröderne med Siggeirs innebränning och mordet på hans och hennes egna barn, så bränner också Gudrun Atle inne, efter att först hafva mördat de barn, hon födt honom. Liksom det i det förra fallet måste på underligt sätt födas och fostras en ny Völsung, Sinfjötle, innan hämden kunde fullbordas, så måste Högnes son, Niflung, enligt Den grönländska sången om Atle, först växa till, innan Gudruns hämd kunde inträda. Också denne son af Högne tillägges det i yngre och i öfrigt afvikande sägner (Didrikssagan, det färöiska kvädet och den hvenska krönikan) en alldeles egendomlig börd, genom hvilken han liksom Sinfjötle är aflad till hämden. När vi hafva fått ögat på hela denna parallelism, och när vi då se Völsungs dotter Signy gå in i den brinnande borgen för att dö med den man, som hon icke ville lefva med, så finna vi det härtill motsvarande i det draget, att Gudrun, då hämden är fullbordad, störtar sig i hafvet».
 
 '''''Visan 46.'''''
 '''Tre borne kungars''', d. v. s. tre konungabornes, nämligen Atles och hans två söners bane.

</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den eldre Edda]]
[[Kategori:Peter August Gödecke]]

@@ Linje 11: / Linje 11: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atla-Qvida (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atlekvadet eller Gudruns Hævn (V.B.Hjort)]] !!  !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atlekvadet eller Gudruns Hævn (V.B.Hjort)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (KL)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 5: / Linje 5: @@
 ! Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link=Atlekvida]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Sangen om Atle]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle]] !!
 |-
-!  !!  !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
+!  !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Atlakviða (FJ)]] !!  !! [[Fil:Norsk.gif|32px|link= Atlekvæde (Atlakviþa)]] !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kvadet om Atle (Olaf Hansen)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (NFS)]] !!
 |-
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 !  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Første Kvad om Atle (F.W.Horn)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kvädet om Atle (PAG)]] !!
 |-
-!  !!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
+!  !!  !!  !!  !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Atla-Qvida (FM)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Gudruns hämnd (AAA)]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 24: / Linje 24: @@
 <blockquote><blockquote><br>Gudrun, Gjukes dotter, hämnades sina bröder, ett fräjdadt dåd. Först dräp hon Atles söner, därpå dräp hon Atle själf, och slutligen brände hon salen och hela hirden. Härom är detta kväde diktadt:
 <br>
-<blockquote>1.
+<blockquote>
 <br>En gång Atle
 <br>att till Gunnar rida
@@ Linje 492: / Linje 493: @@
 <br>bane vorden,
 <br>förr’n hon föll själf,
-<br>fagra kvinnan.</blockquote>
+<br>fagra kvinnan.
 <br>
 <br>Än utförligare täljes detta i den grönländska sången om Atle

@@ Linje 22: / Linje 22: @@
 <center>[[Bilde:Bort.1.(PAG).jpg|600px]]</center>
-<blockquote><blockquote><br>Gudrun, Gjukes dotter, hämnades sina bröder, ett fräjdadt dåd. Först dräp hon Atles söner, därpå dräp hon Atle själf, och slutligen brände hon salen och hela hirden. Härom är detta kväde diktadt:
-<br>
 <blockquote>
 .
@@ Linje 495: / Linje 498: @@
 <br>fagra kvinnan.
 </blockquote>
-<br>
-<br>Än utförligare täljes detta i den grönländska sången om Atle
+Än utförligare täljes detta i den grönländska sången om Atle
 <center>[[Bilde:Deko.5.(PAG).jpg|500px]]</center>
-<br>
+<big>'''Noter till Kvädet om Atle'''</big>
-<blockquote><big>'''Noter till Kvädet om Atle'''</big>
-<br>
+De två Atlekvädena, hvilka räknas vara de yngsta af Eddans sånger, äro till stil och framställning mer mångordiga och bredt anlagda än föregående sånger samt äfven i versformen afvikande. Se om det senare Inledningen!
 <br>
 <br>Båda kvädena, bland hvilka detta synes vara älst, börja med den lömska inbjudning, som Atle sände sina svågrar, Gunnar och Högne, och skildra händelsernas gång ända till och med Atles undergång genom Gudruns hämd. Hela detta händelsernas förlopp finnes framstäldt i senare delen af inledningen framför noterna till Första kvädet om Sigurd Fåfnesbane.
@@ Linje 568: / Linje 568: @@
 <br>'''''Visan 46.'''''
 <br>'''Tre borne kungars''', d. v. s. tre konungabornes, nämligen Atles och hans två söners bane.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]