Lokes fängslande (NFS) - Revisjonshistorikk

Carsten på 20. aug. 2021 kl. 09:46

2021-08-20T09:46:05Z

JJ.Sandal på 22. des. 2013 kl. 09:13

2013-12-22T09:13:54Z

Jesper: Lokes fängslande (NFS)

2013-01-12T12:37:48Z

Lokes fängslande (NFS)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! [[Fil:Original.gif|32px|link=Gylfaginning]] !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Her begynder Gylfis Øjenforblindelse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Snorre Sturlesons Edda samt Skalda Gylfaginning]] !! [[Fil:Faeroysk.gif|32px|link=Gylvaginning]]
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Gylfis forblændelse]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Utdrag ur den yngre Eddan]] !!
|-
! !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Af Gylveginning og Skaldskabsmål]] !! !!
|-
|}

<center><big>'''[[Edda - Sämund den vises skaldeverk|Edda]]'''</big>

Öfversättning:<br>'''[[Nils Fredrik Sander biografi| Nils Fredrik Sander]]'''

<big><big>'''Lokes fängslande'''</big></big><br>(Ur den yngre Eddan)</center>

<blockquote>
[[Bilde:Loke bundet - Collingwood.jpg|thumb|500px|<center><br>'''Loke bundet''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]Viktiga ting åstadkom Loke, da han vållade, först att Balder vardt skjuten till döds och vidare att han icke vardt utlöst från Hel. Men fick han intet straff till hämnd härför?

Jo, det vardt honom vedergälldt så, att han länge skall minnas det. När gudarne, såsom var att vänta, blifvit ytterst uppbragta mot honom, sprang han bort, dolde sig i en bergsklyfta och byggde sig där ett hus med fyra dörrar för att därifrån kunna hafva utsikt åt alla håll. Ofta om dagen förbytte han sig i skepnad af en lax och gömde sig i den så kallade Franangers fors. Han grubblade därpå, om asarne möjligen skulle kunna uppfinna någon konst att fånga honom i forsen. En gång, då han satt i sitt hus, tog han lingarn och sammanflätade det, såsom man sedermera lärt sig att binda nät. En eld brann framför honom. Då sag han, att asarne icke voro långt borta, ty Oden hade från Lidskällf blifvit varse, hvar han uppehöl sig. Han sprang då strax upp och ut i ån, sedan han först kastat nätet på elden. När asarne nu kommo till huset, gick där först in den visaste af alla, han, som är nämnd Kvaser; och när han såg askan af det på elden brända garnet, insåg han, att detta måtte vara en inrättning för att fanga fisk med, och han sade det åt asarne. Därpå togo de sig för att göra ett nät efter det, som de sago på askan att Loke hada gjort. Då det var färdigt, gingo de till ån och kastade det ut i forsen. Tor höll det vid ena ändan, men alla asarne vid den andra, och drogo de så nätet. Loke smög sig framför och lade sig ned mellan två stenar, så att de drogo nätet öfver honom, hvarvid de likväl märkte, att något lefvande förefanns. De foro andra gången upp till forsen, kastade ut nätet och bundo tillika något tungt därvid, så att ingenting skulle slippa fram därunder. Loke drog sig då före nätet, och när han såg, att kort afstand var till hafvet, sprang han öfver nätet tillbaka upp i forsen. Asarne sago nu, hvaråt han ställde sitt lopp: de drogo därför ännu en gång upp till forsen och delade sig i två hopar. Tor vadade midt i floden, och färdades de så ända till hafvet. Loke såg då för sig endast tvenne utvägar: antingen att med lifsfara sätta ut i hafvet eller att åter löpa öfver nätet. Han gjorde det senare och lopp öfver nätkanten med stor hastighet. Tor grep efter honom och fick honom fast, men han gled fram i handen på honom, så att denna fick säkert tag först vid stjärten. Af denna anledning är laxen spetsig baktill.

Nu vardt alltså Loke fasttagen såsom fredlös. De förde honom till en klyfta, togo där tre stenhällar, som de reste på kant, och genomborrade hvar och en af dem. Därpå togo de Lokes söner Vale och Nare eller Narve. Vale förvandlade de i en vargs skepnad, hvarefter han sönderslet sin broder Narve. Därpå togo asarne dennes tarmar och bundo med dem Loke öfver de tre stenarna, af hvilka en stod under hans skuldror, den andre under länderna, men den tredje under knävecken; och vordo banden till järn.

Skade tog en etterorm och fäste upp öfver honom, så att giftet ur ormen skulle drypa ned på hans ansikte, hans maka, Sigyn, står hos honom och håller ett bäcken under etterdroppet. Men när bäckenet är fullt och hon går att tömma det, dryper emellertid etter å hans ansikte; då vrider han sig så våldsamt, att hela jorden skakar. Detta kallar man jordskalf.
Där ligger han sålunda i band till ragnarök.
</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den yngre Edda]]
[[Kategori:Nils Fredrik Sander]]

@@ Linje 21: / Linje 21: @@
 [[Bilde:Loke bundet - Collingwood.jpg|thumb|500px|<center><br>'''Loke bundet''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]Viktiga ting åstadkom Loke, da han vållade, först att Balder vardt skjuten till döds och vidare att han icke vardt utlöst från Hel. Men fick han intet straff till hämnd härför?
-Jo, det vardt honom vedergälldt så, att han länge skall minnas det. När gudarne, såsom var att vänta, blifvit ytterst uppbragta mot honom, sprang han bort, dolde sig i en bergsklyfta och byggde sig där ett hus med fyra dörrar för att därifrån kunna hafva utsikt åt alla håll. Ofta om dagen förbytte han sig i skepnad af en lax och gömde sig i den så kallade Franangers fors. Han grubblade därpå, om asarne möjligen skulle kunna uppfinna någon konst att fånga honom i forsen. En gång, då han satt i sitt hus, tog han lingarn och sammanflätade det, såsom man sedermera lärt sig att binda nät. En eld brann framför honom. Då sag han, att asarne icke voro långt borta, ty Oden hade från Lidskällf blifvit varse, hvar han uppehöl sig. Han sprang då strax upp och ut i ån, sedan han först kastat nätet på elden. När asarne nu kommo till huset, gick där först in den visaste af alla, han, som är nämnd Kvaser; och när han såg askan af det på elden brända garnet, insåg han, att detta måtte vara en inrättning för att fanga fisk med, och han sade det åt asarne. Därpå togo de sig för att göra ett nät efter det, som de sago på askan att Loke hada gjort. Då det var färdigt, gingo de till ån och kastade det ut i forsen. Tor höll det vid ena ändan, men alla asarne vid den andra, och drogo de så nätet. Loke smög sig framför och lade sig ned mellan två stenar, så att de drogo nätet öfver honom, hvarvid de likväl märkte, att något lefvande förefanns. De foro andra gången upp till forsen, kastade ut nätet och bundo tillika något tungt därvid, så att ingenting skulle slippa fram därunder. Loke drog sig då före nätet, och när han såg, att kort afstand var till hafvet, sprang han öfver nätet tillbaka upp i forsen. Asarne sago nu, hvaråt han ställde sitt lopp: de drogo därför ännu en gång upp till forsen och delade sig i två hopar. Tor vadade midt i floden, och färdades de så ända till hafvet. Loke såg då för sig endast tvenne utvägar: antingen att med lifsfara sätta ut i hafvet eller att åter löpa öfver nätet. Han gjorde det senare och lopp öfver nätkanten med stor hastighet. Tor grep efter honom och fick honom fast, men han gled fram i handen på honom, så att denna fick säkert tag först vid stjärten. Af denna anledning är laxen spetsig baktill.
+Jo, det vardt honom vedergälldt så, att han länge skall minnas det. När gudarne, såsom var att vänta, blifvit ytterst uppbragta mot honom, sprang han bort, dolde sig i en bergsklyfta och byggde sig där ett hus med fyra dörrar för att därifrån kunna hafva utsikt åt alla håll. Ofta om dagen förbytte han sig i skepnad af en lax och gömde sig i den så kallade Franangers fors. Han grubblade därpå, om asarne möjligen skulle kunna uppfinna någon konst att fånga honom i forsen. En gång, då han satt i sitt hus, tog han lingarn och sammanflätade det, såsom man sedermera lärt sig att binda nät. En eld brann framför honom. Då såg han, att asarne icke voro långt borta, ty Oden hade från Lidskällf blifvit varse, hvar han uppehöl sig. Han sprang då strax upp och ut i ån, sedan han först kastat nätet på elden. När asarne nu kommo till huset, gick där först in den visaste af alla, han, som är nämnd Kvaser; och när han såg askan af det på elden brända garnet, insåg han, att detta måtte vara en inrättning för att fanga fisk med, och han sade det åt asarne. Därpå togo de sig för att göra ett nät efter det, som de sågo på askan att Loke hada gjort. Då det var färdigt, gingo de till ån och kastade det ut i forsen. Tor höll det vid ena ändan, men alla asarne vid den andra, och drogo de så nätet. Loke smög sig framför och lade sig ned mellan två stenar, så att de drogo nätet öfver honom, hvarvid de likväl märkte, att något lefvande förefanns. De foro andra gången upp till forsen, kastade ut nätet och bundo tillika något tungt därvid, så att ingenting skulle slippa fram därunder. Loke drog sig då före nätet, och när han såg, att kort afstand var till hafvet, sprang han öfver nätet tillbaka upp i forsen. Asarne sågo nu, hvaråt han ställde sitt lopp: de drogo därför ännu en gång upp till forsen och delade sig i två hopar. Tor vadade midt i floden, och färdades de så ända till hafvet. Loke såg då för sig endast tvenne utvägar: antingen att med lifsfara sätta ut i hafvet eller att åter löpa öfver nätet. Han gjorde det senare och lopp öfver nätkanten med stor hastighet. Tor grep efter honom och fick honom fast, men han gled fram i handen på honom, så att denna fick säkert tag först vid stjärten. Af denna anledning är laxen spetsig baktill.
 Nu vardt alltså Loke fasttagen såsom fredlös. De förde honom till en klyfta, togo där tre stenhällar, som de reste på kant, och genomborrade hvar och en af dem. Därpå togo de Lokes söner Vale och Nare eller Narve. Vale förvandlade de i en vargs skepnad, hvarefter han sönderslet sin broder Narve. Därpå togo asarne dennes tarmar och bundo med dem Loke öfver de tre stenarna, af hvilka en stod under hans skuldror, den andre under länderna, men den tredje under knävecken; och vordo banden till järn.

@@ Linje 19: / Linje 19: @@
 [[Bilde:Loke bundet - Collingwood.jpg|thumb|500px|<center><br>'''Loke bundet''' ''(W.G. Collingwood, 1908)''</center>]]Viktiga ting åstadkom Loke, da han vållade, först att Balder vardt skjuten till döds och vidare att han icke vardt utlöst från Hel. Men fick han intet straff till hämnd härför?
@@ Linje 27: / Linje 26: @@
 Skade tog en etterorm och fäste upp öfver honom, så att giftet ur ormen skulle drypa ned på hans ansikte, hans maka, Sigyn, står hos honom och håller ett bäcken under etterdroppet. Men när bäckenet är fullt och hon går att tömma det, dryper emellertid etter å hans ansikte; då vrider han sig så våldsamt, att hela jorden skakar. Detta kallar man jordskalf.
 Där ligger han sålunda i band till ragnarök.
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]