Carsten på 22. jun. 2024 kl. 14:02

2024-06-22T14:02:10Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-05-29T16:45:30Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 29. mai 2024 kl. 16:45

2024-05-29T16:45:00Z

Carsten: Nittonde Sången (Kalevala, Collan)

2024-05-26T09:38:19Z

Nittonde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Nittonde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[File:Akseli_Gallen-Kallela_Suur-Kalevala_ote_Runon_I_kuvitusluonnoksesta_1920.jpg|thumb|550px|<center>Akseli Gallen-Kallela: Suur-Kalevala</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Nittonde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Nittonde Sången'''. Ilmarinen inträder i Pohjolas stuga och begär jungfruns hand: 1—32. — Trenne farliga prof föreläggas honom då af Louhi; genom Pohja-dottrens råd och bistånd utför han lyckligt dessa värf: han plöjer först ett ormfyldt fält, fångar derefter Tuonis björn och Manalas ulf, samt slutligen en stor gädda ur Tuonis svarta elf: 33—344. — Ilmannen trolofvas med Pohjola-värdinnans dotter: 345—498. — Misslynt begifver sig Wäinämöinen hemåt och varnar en hvar att i frieri täfla med en yngre man; 499—518.
 

-----

<blockquote>
::Derpå smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Skyndsamt sjelf i stugan stiger,
::Träder under takets resning.

::Nu en dryck af honing hemtas,
::Mjöd uti en kanna räckes
::Uti Ilmarinens händer;
::Smeden yttrar då och säger:
::"Ej, så länge tiden varar,
::10. Medan gyllne månen strålar,
::Vill jag denna drycken tömma,
::Förrn jag sett min egen älskling!
::Är den vän, jag väntat, färdig,
::Färdig den, jag haft att vänta?

::Det var Pohjolas värdinna,
::Hon till orda tog och sade:
::"Möda ger dig den du väntat,
::Möda den, du haft att vänta!
::Ena skon ej än är påklädd
::20. Och den andra knappt till hälften
::Färdig blifver den du väntat.
::Redo, den du hem skall föra,
::När du upplöjt huggorms-åkern,
::Vändt det ormuppfyllda fältet,
::Utan att din plog sig höjer,
::Utan att dess billar darra,
::Samma fält som Hiisi upplöjt,
::Och der Lempo fåror ristat
::Med af koppar smidda billar,
::30. Med sitt eldigt hvassa plogbett:
::Städse har min son, den arme,
::Lemnat åkern plöjd till hälften."

::Derpå smeden Ilmarinen
::Träder in i jungfruburen,
::Yttrar sjelf och tar till orda:
::"Nattens mö, du skymnings-tärna!
::Mins du väl ännu i tiden,
::Då jag Sampo sammansmidde,
::Hamrade det granna locket,
::40. Hur du svor ett heligt löfte
::Inför Gud, den uppenbare,
::Inför hans, den högstes, anlet',
::Hur ett säkert hopp du gaf mig,
::Att du ville bli min maka,
::Bli min lifstidsvän för evigt,
::Bli en dufva vid min sida?
::Nu vill ej din mor dig gifva,
::Vill ej skänka mig sin dotter
::Förrn jag upplöjt huggorms-åkern,
::50. Vändt det ormuppfyllda fältet."

::Hjelp hos jungfrun nu han finner,
::Detta råd hon gifver honom:
::"Hör mig smed, o Ilmarinen,
::Du en hamrare evärdlig!
::Forma dig en gyllne plogbill,
::Gör den omsorgsfullt af silfver;
::Dermed kan du fältet plöja,
::Dermed huggorms-åkern vända."
::
::Det var smeden Ilmarinen,
::60. Guld han kastade i ässjan,
::Silfver in i smideshärden:
::Häraf smidde han en guldplog,
::Smidde sedan tvenne jernskor
::Och af stål en benbeklädnad.
::Dessa nu han på sig drager,
::Fäster skenorna kring benen,
::Kläder sig i koppar-brynja,
::Spänner sig i stålsmidt bälte,
::Pådra'r jernbesmidda handskar,
::70. Vantar, af två stenar gjorda,
::Tar den eldigt snabbe fålen,
::Spänner hästen uti redet,
::Och går ut att åkern plöja,
::Att på fältet fåror rista.

::Ormar hvimlade på åkern,
::Hufvud hväste vildt vid hufvud;
::Smeden tager då till orda:
::"O du orm, som Gud har skapat!
::Hvem har lyftat upp ditt hufvud,
::80. Hvem har väl befallt och bjudit,         ''Ormbesvärjelse: v. 78—90.
::Alt din skalle skall stå upprätt,
::Att din hals sig styf skall höja?
::Gå med skyndsamhet ur vägen,
::Smyg dig bort bland markens höstubb,
::Kryp, du lede, i en rishög,
::Göm dig genast uti gräset!
::Om du der ditt hufvud höjer,
::Skall af Ukko sjelf det krossas,
::Af hans pilars hvassa stål-udd,
::90. Af hans hagel, hårdt som jernet!"

::Huggorms-åkern nu han plöjer,
::Fårar fältet, fullt af ormar,
::Lyftar ormar upp på tegen,
::Den af plogen vända marken,
::Säger, när han återkommit:
::"Nu jag upplöjt huggorms-åkern,
::Vändt det ormuppfyllda fältet,
::Dragit fåror på dess tegar:
::Skall ej jungfrun nu mig gifvas,
::100. Ej min älskling ren mig skänkas?"
::
::Det var Pohjolas värdinna,
::Hon till orda tog och sade:
::"Då skall dig min dotter gifvas,
::Då skall jungfrun här dig skänkas,
::När du Tuonis björn har fångat,
::När du Manas ulf har betslat
::Fjerran uti Tuoni-skogen,
::Längst vid Manas landamären;
::Hundra män dem gått att fånga,
::110. Icke en har återkommit."

::Derpå smeden Ilmarinen
::Träder in i jungfruburen,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Åter är ett värf mig ålagdt;
::Manas ulfvar skall jag betsla,
::Tuonis björnar skall jag fånga
::Fjerran uti Tuoni-skogen,
::Längst vid Manas landamären!"

::Hjelp hos jungfrun nu han finner,
::120. Detta råd hon gifver honom:
::"Hör mig smed, o Ilmarinen,
::Du, en hamrare evärdlig!
::Gör dig nu af stål ett betsel,
::Hamra dig af jern en grimma,
::På en vågsköljd sten vid stranden,
::Invid trenne forsars brusning;
::Dermed fångas Tuonis björnar,
::Dermed betslas Manas ulfvar."
::
::Derpå smeden Ilmarinen,
::130. Den evärdelige hamrarn,
::Smider sig af stål ett betsel,
::Hamrar sig af jern en grimma,
::På en vågsköljd sten vid stranden,
::Invid trenne forsars brusning.

::Vandrar nu att djuren fånga,
::Yttrar sjelf och tar till orda:
::"Terhenetär, dimmans dotter!
::Sålla töcken ner ur sållet,
::Utströ hastigt täta dimmor
::140. Der de vilda djuren ströfva,
::Att de mina steg ej höra,
::Ej för mig till flykten taga!"

::Ulfven innankort han betslar,
::Fängslar björnen i sin jern-ked
::Uppå Tuonis vida moar,
::Djupt uti den blåa skogen,
::Säger, när han återkommit:
::"Gif mig, gumma, nu din dotter!
::Jag har medfört Tuoni-björnen,
::150. Betslad Manas ulf jag hitbragt."

::Det var Pohjolas värdinna,
::Hon till orda tog och sade:
::"Då skall allan åt dig gifvas,
::Då först blir din blå-and färdig,
::När du fått den stora gäddan,
::Flodens flinka, feta fjällfisk,
::Ur den svarta Tuoni-elfven,
::Djupt i Manala, det låga,
::Utan att du not begagnar
::160. Eller någon hand-not nyttjar;
::Hundra gått att henne fånga,
::Icke en har återkommit."

::Smeden gripes nu af oro,
::Råkar i allt större trångmål,
::Stiger in i jungfruburen,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Åter är ett värf mig ålagdt,
::Ännu bättre än de förra:
::Att få upp den stora gäddan,
::170. Flodens flinka, feta fjällfisk,
::Ur den svarta Tuoni-elfven,
::Manalas urgamla flöde,
::Utan nät och utan dragnot,
::Utan några andra redskap!"

::Hjelp hos jungfrun nu han finner,
::Detta råd hon gifver honom:
::"Hör mig smed, o Ilmarinen,
::Var för ingen del bekymrad!
::Hamra nu en eldfull hafsörn,
::180. En hvitfärgad väldig fogel;
::Den skall gripa stora gäddan,
::Fånga feta, flinka fisken,
::Ur den svarta Tuoni-elfven,
::Djupt i Manala, det låga."

::Derpå smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Hamrar sig en eldig hafsörn,
::En hvitfärgad, väldig fogel;
::Örnens klor af jern han smider,
::190. Formar utaf stål dess fötter,
::Vingarne af båtens sidor;
::Sjelf på vingarne han stiger,
::Upp på örnens vingbensspetsar.

::Derpå talar han till örnen,
::Råder så den starke fogeln:
::"Du min örn, min egen fogel!
::Flyg och ila, dit jag bjuder:
::Till den svarta Tuoni-elfven,
::200. Ner till Manala, det låga,
::Spänn dess stora snabba gädda,
::Grip dess flinka, feta fjällfisk!"

::Örnen nu, den sköna fogeln,
::Sväfvar fram med starka vingslag,
::Ilar ut att gäddan fånga,
::Fisken med de grymma tänder;
::Flyger fram till Tuoni-elfven,
::Ner till Manala, det låga:
::Ena vingen vidrör vattnet,
::210. Upp till himlen når den andra,
::Klorna uti vattnet gripa,
::Näbben slår mot strandens klippor.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Går att vattnet genomsöka
::I den svarta Tuoni-elfven;
::Örnen vaktar vid hans sida.

::Wetehinen steg ur vattnet,
::Grep i smeden Ilmarinen;
::Örnen flög då på hans nacke,
::220. Omvred Wetehinens hufvud,
::Stötte ner det uti djupet,
::Ner till bottnens mörka gyttja.

::Tuonis gädda nu sig närmar,
::Vattnets hund i bugter nalkas;
::Ej är gäddan af de minsta,
::Ej ibland de allra största:
::Tvenne yxskaft lång är tungan,
::Af ett räfs-skafts längd hvar huggtand
::Trenne forsars vidd har gapet,
::230. Och sju båtar lång är ryggen;
::Gäddan vill i hamrarn hugga,
::Söker sluka Ilmarinen.

::Örnen flygande sig närmar,
::Luftens fogel ner sig sänker;
::Ej är örnen bland de minsta,
::Icke bland de allra största:
::Hundra famnar lång är näbben,
::Af sex forsars vidd är gapet,
::Af sex spjutskafts längd är tungan
::240. Och dess klor fem liar långa;
::Örnen varsnar stora gäddan,
::Ser den flinka, feta fisken,
::Slår då ner på denna gädda,
::Griper i dess fjäll-betäckning.

::Nu den fjällbetäckta fisken,
::Tuonis snabba, feta gädda,
::Neddrar örnens starka vingben
::Under vattnets klara yta;
::Örnen då sig uppåt höjer,
::250. Sväfvar åter upp mot himlen;
::Svart ett grus med honom stiger
::Upp till vattnets klara yta.

::Örnen af och an sig svingar,
::Gör försök för andra gången;
::Nu sin ena klo han hugger
::I den grymma gäddans skuldror,
::Uti vattenhundens refben,
::Och sin andra klo han hugger
::In uti en stålfast klippa,
::260. Slår den mot en jernhård bergvägg,
::Men hans klo mot klippan slinter,
::Återstudsar ifrån berget;
::Gäddan dyker då i vågen,
::Vattnets odjur löst sig sliter
::Utur örnens klor, den starkes,
::Ur den stora fogelns grabbtag:
::Sår hon bar vid sidobenen,
::Djupa hål vid skulderbladen.
::
::Örnen nu, med sina jernklor,
::270. Gör försök för tredje gången;
::Hvita skimrade hans vingar,
::Lågor sköto ur hans ögon.
::Gäddan fattar han med klorna.
::Griper tag i vattenhunden,
::Lyftar nu den stora fisken,
::Höjer slutligt vattnets odjur
::Upp ur elfvens djupa vågor,
::Upp till vattnets klara yta.

::Örnen så, med starka jernklor,
::280. Denna tredje gång omsider
::Fångade den stora gäddan,
::Tuonis flinka, feta fjällfisk.
::Ur den svarta Tuoni-elfven,
::Djupt i Manala, det låga;
::Vattnet flöt ej mer som vatten
::För de fjäll som fisken fällde;
::Luften såsom luft ej kändes
::För de fjädrar örnen mistat.

::Örnen nu med sina jernklor
::290. Bär den fjällbetäckta gäddan
::Upp på ollon-ekens grenar,
::Upp i tallens rika krona;
::Här han smakar sjelf på fisken,
::Gäddans mage upp han ristar,
::Sliter derpå upp dess bröstben,
::Lösgör slutligen dess hufvud.

::Sade smeden Ilmarinen:
::O du örn, du olycksdigre!
::Säg hvad är du för en fogel,
::300. Hvad slags kräk kan du väl vara,
::Då på denna fisk du smakar,
::Då du ristar upp dess mage,
::Sliter upp jemväl dess bröstben
::Och afskiljer gäddans hufvud?"

::Örnen, med de starka jernklor,
::Vredgas högt och börjar flyga,
::Höjer sig i luftens rymder,
::Mot det långa molnets kanter;
::Skyar skälfva, himlar dåna,
::310. Luftens lock i lutning bringas,
::Ukkos båge sönderbrister,
::Månens horn i stycken falla.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Sjelf tar med sig gäddans hufvud
::Till en gåfva åt sin svärmor,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Detta duga skall för evigt
::Till en stol i Pohja-gården!"
::
::Derpå tager han till orda,
::320. Höjer sjelf sin röst och säger:
::"Nu jag upplöjt huggorms-åkern,
::Ormuppfyllda fält jag uppvändt,
::Manas ulfvar har jag betslat,
::Bundit Tuonis björn i kedja,
::Fått den fjällbetäckta gäddan,
::Fångat flinka, feta fisken
::Ur den svarta Tuoni-elfven,
::Djupt i Manala, det låga:
::Skall ej jungfrun nu mig gifvas,
::330. Skall ej tärnan här mig skänkas?"
::
::Sade Pohjolas värdinna:
::"Illa har du nu betett dig,
::Då du afskiljt gäddans hufvud,
::Då du ristat upp dess mage,
::Slitit upp jemväl dess bröstben,
::Och, dertill, på fisken smakat!"

::Derpå smeden Ilmarinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Felfritt byte fångas sällan,
::340. Icke ens från bättre ställen,
::Mindre än från Tuoni-elfven,
::Ifrån Manala, det låga!
::Är hon redo, den jag väntat,
::Färdig, den jag haft att vänta?"

::Sade Pohjolas värdinna,
::Tog till orda sjelf och talte:
::"Redo är hon, som du väntat,
::Redo, den du haft att vänta!
::Nu min dotter bort jag gifver,
::350. Nu min lilla and jag skänker
::Här åt smeden Ilmarinen,
::Att för alltid bli hans maka,
::Bli hans lifstidsvän för evigt,
::Bli en dufva vid hans sida!"

::Satt ett barn på stugu-golfvet,
::Barnet sjöng på stugu-golfvet:
::"Nu till våra stugor lände,
::Till vårt slott, en väldig fogel,
::Nalkades en örn från öster,
::360. Stor en hök från himlens rymder;
::Ena vingen slog mot himlen.
::Vågorna beströk den andra,
::Stjerten snuddade vid hafvet,
::Hufvudet till molnen nådde.
::Af och an han flög beständigt,
::Såg sig om åt alla sidor,
::Och till männens slott han nedflög,
::Knackade derpå med näbben:
::Männens slott, det hade jern-tak,
::370. Ej ditin han kunde tränga.

::"Såg sig om åt alla sidor,
::Af och an han flög beständigt,
::Nedflög nu på qvinno-slottet,
::Knackade derpå med näbben:
::Slottet hade tak af koppar,
::Ej ditin han kunde tränga.

::"Såg sig om åt alla sidor,
::Af och an han flög beständigt,
::Nedflög nu på jungfru-slottet,
::380. Knackade derpå med näbben:
::Jungfru-slottet hade lärft-tak,
::Dit han lyckades sig tränga.

::"Sänkte sig på slottets rökfång,
::Nedflög derifrån på taket,
::Undanstötte gluggens bräde,
::Satte sig vid fönstergluggen,
::Invid väggen, grönbevingad,
::Hundrafjädrad, vid dess timring,

::"Mönstrade de lockomhöljda,
::390. Gårdens mör med rika flätor,
::Sökte ut den allra bästa
::I de lockomhöljdas skara,
::Valde bland de perl-beprydda
::Den mest blomstrande och fagra.

::"Och den stora örnen griper,
::Höken hugger nu med styrka
::I den bästa uti hopen,
::Uti denna flock af änder;
::Den mest ljufva, den mest fina,
::400. Den mest röda, den mest hvita,
::Henne griper luftens fogel,
::Fattar med de långa klorna
::Den som högst sitt hufvud burit,
::Som är skönast vext af alla,
::Och hvars fina, mjuka fjädrar
::Glänsa herrligast i hopen."

::Derpå Pohjolas värdinna
::Yttrade och tog till orda:
::"Huru visste du, min älskling,
::410. Hvar förnam du, gyllne äpple,
::Att en sådan jungfru vexte,
::Att, ljuslockig, här hon lefde?
::Glänste kanske jungfruns silfver,
::Spordes hennes guld derborta,
::Sken vår sol så långt i fjerran,
::Lyste ända dit vår måne?"
::
::Sade barnet uppå golfvet,
::Yttrade den späde gossen:
::"Deraf visste han, vår älskling,
::420. Så fann lyckans mullvad vägen
::Till den fagra flickans boning,
::Jungfruns vidtberömda hemgård:
::Frejdad vidt är hennes fader
::För det stora skepp han förer,
::Än mer frejdad hennes moder
::För de stora bröd hon bakar,
::För de hvetebröd hon gräddar
::Att förpläga gårdens gäster.

::"Deraf visste han, vår älskling,
::430. Den fullkomligt obekante,
::Att den unga jungfrun vexte,
::Att hos oss en tärna uppsköt:
::Då engång jag gick på gården,
::Framskred nedom våra visthus,
::Ännu tidigt, på en morgon,
::Bittida vid dagens gryning,
::Syntes röken lodrät stiga,
::Tjock och sotig upp sig höja,
::Ur det vidtberömda hemmet,
::440. Ur den unga jungfruns boning;
::Sjelf höll jungfrun på att mala,
::Svängde flitigt re'n sin handqvarn;
::Qvarnen larmade likt göken,
::Likt en gräsand stenens handtag,
::Sikten ljöd likt siskans qvitter,
::Stenen skramlade som perlor.

::"Då en annan gång jag utgick,
::Vandrade på åkerrenen,
::Sökte hon på fältet färggräs,
::450. Lutad ner bland markens blommor,
::Gjorde rödfärg der i grytor.
::Kokade i kittlar gulfärg.

::"Då en tredje gång jag utgick
::Utanför vår ungmös fönster,
::Hördes jungfrun flitigt väfva,
::Hördes hennes väfsked klappa;
::Skötteln rördes fram och åter
::Som en hermelin bland stenrös,
::Skedens tenar hördes rassla
::460. Som en hackspik uti trädet,
::Bommen af och an sig rörde
::Som bland trädens grenar ekorn."

::Derpå Pohjolas värdinna
::Yttrade ett ord och sade:
::"Ser du nu, min egen flicka,
::Har jag icke alltid sagt dig:
::Sjung ej jemnt bland skogens granar,
::Qväd ej visor uti dalen,
::Lys ej med den smärta halsen,
::470. Och med dina armars hvithet,
::Med den unga barmens skönhet,
::Med den ståtliga gestalten!

::"Hela hösten har jag yrkat,
::Sagt det hela denna sommar
::Och förklarat re'n i våras,
::Re'n vid andra sånings-tiden:
::Byggom här ett hemligt pörte
::Med små undangömda fönster,
::Der vår jungfru då kan väfvä,
::480. Syssla jemnt med sina väfskaft,
::Obemärkt för Suomis fästmän,
::Osedd af dess friarskara!"

::Nu på golfvet talte barnet,
::Gossen, fjorton dagar gammal:
::"Lättare en häst man döljer,
::Aktar tagelprydda fålar,
::Än man kan en jungfru dölja,
::Än en lockig mö man aktar.
::Om ett slott af sten du byggde
::490. Midt bland hafvets vida fjärdar,
::För att dölja dina döttrar,
::Dina dufvor der bevara,
::Vore de dock ej så gömda,
::Vexte ej så undandolda,
::Att ej höge fästmän komme,
::Landets hela friarskara,
::Män med högt-uppresta hjelmar,
::Hästar med stålhårda hofvar."

::Sjelfve gamle Wäinämöinen,
::500. Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::Färdas bort mot hemmet åter,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Ve mig arme och försmådde,
::Som ej insett har och funnit,
::Att som ung man bör sig gifta,
::Välja under skörde-tiden!
::Allting måste den väl ångra,
::Som ett tidigt gifte ångrar
::Och att barn som ung han eger,
::510. Hushåll i sin bästa ålder!"

::Derpå varnar Wäinämöinen,
::Råder visligt äldre männer
::Att till unga mör ej fria,
::Ej de sköna eftersträfva;
::Varnar för att skrytsamt simma,
::För att ro på vad på vattnet.
::Och att täfla i att fria
::Jemte andra yngre männer.
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 29. mai 2024 kl. 16:45
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse~~:~~collapse"~~	+
−	\|- ~~style="background~~-~~color:#e9e9e9"~~	+	[[File:Akseli_Gallen-Kallela_Suur-Kalevala_ote_Runon_I_kuvitusluonnoksesta_1920.jpg\|thumb\|550px\|<center>Akseli Gallen-Kallela: Suur-Kalevala</center>]]
−	~~!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"~~\| ~~Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"~~\| ~~Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"~~\| ~~Dansk !!align="~~center~~" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk~~
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil~~:~~Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Nittonde Sången (~~Kalevala~~, Collan)~~]] !!
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 655: / Linje 655: @@
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Karl Collan]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

Nittonde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 14:02

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 29. mai 2024 kl. 16:45

Carsten: Nittonde Sången (Kalevala, Collan)