Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser - Revisjonshistorikk

Carsten på 9. mar. 2023 kl. 21:12

2023-03-09T21:12:15Z

Carsten på 3. mar. 2023 kl. 16:30

2023-03-03T16:30:41Z

Carsten på 15. des. 2022 kl. 08:46

2022-12-15T08:46:49Z

Carsten på 12. okt. 2021 kl. 15:39

2021-10-12T15:39:41Z

Vis endringer

Carsten på 12. okt. 2021 kl. 09:00

2021-10-12T09:00:08Z

Carsten på 15. jun. 2021 kl. 04:56

2021-06-15T04:56:30Z

Carsten på 14. jun. 2021 kl. 15:13

2021-06-14T15:13:18Z

Carsten på 14. jun. 2021 kl. 14:37

2021-06-14T14:37:26Z

Jesper på 23. apr. 2021 kl. 06:55

2021-04-23T06:55:40Z

Carsten på 21. apr. 2021 kl. 15:17

2021-04-21T15:17:53Z

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 9. mar. 2023 kl. 21:12
Linje 54:		Linje 54:

	'''§. 9.'''<br>		'''§. 9.'''<br>
−	På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße ''repræsentera'' Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de ''Säite''. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som ''petrisicater'', krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen ~~welgt~~ ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.	+	På den orten i Lule Lapmark, hwarest jag warit wistande, äro i synnerhet deras Stengudar mycket gängse och allmänne. Om ock deße ''repræsentera'' Storjunkaren eller någon annan, är mig jemwäl okunnigt. Men jag har ej hört dem af Lapparna annorlunda kallas, än Passe, nämligen sjelfwa ställen; men Stenarna kalla de ''Säite''. På dem har jag just icke tagit i akt någon särdeles skapnad efter någon människa eller djur, utan de hafwa warit sådana, som naturen tyckes sjelf hafwa gjort dem; men hafwa dock merendels en sälsynt skapnad, som ''petrisicater'', krusiga och knottriga. En del Lappar äro aldeles i den tron, at deße stenar hafwa lif och kunna gå: warandes ock undertiden flere på et ställe upreste. Gemenligen finnas de ligga wid bergsändar, wid uddar af Träsk, på Holmar, wid Forßar, eller andra helgade orter: wetandes ingen, hwilken som lagt dit dem, eller när de kommit dit: utan man har welat inbilla mig, at deße ställen blifwit dem inrymde redan i första Skapelsen, o. s. w. En stor myckenhet af sådana finnes i en del Lapmarker, ändock man har swårt före at få se dem, emedan ej gärna någon Lapp åtager sig at följa någon dit, af fruktan dem torde wederfaras något ondt: som de hafwa at beropa sig på mångfaldiga exempel, huru de blifwit angripne til lif och helsa, som deße ställen welat ohelga eller förstöra. Jag wet ock en wiß Nybyggare, som igenom det han dristade angripa och förderfwa en hop sådana stenar, berättat sig mistat sin helsa och krafter, etc.

@@ Linje 9: / Linje 9: @@
 <center>
 [[Fil:Pehr_Hogstrom.jpg|thumb|250px|<center>Pehr Högström (1714-1784)</center>]]
-<br>'''Pehr Högström'''
+<br>'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]'''<br><br>'''Pehr Högström'''
 <br><br><big><big>'''Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser'''</big></big>

@@ Linje 146: / Linje 146: @@
 '''§. 28.'''<br>
-En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (''Gobdas''), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa ''inquisitioner'', som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de ''ceremonier'', man derwid brukat, redigt beskriswa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas<ref>I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under ''operationen'' lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.</ref> på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße ''instrumenter'', hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit<ref> Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:
+En annan sak är det med detta folkets nästan kring hela werlden bekanta Spåtrummor (''Gobdas''), dem jag wäl ei ännu fått se i Lapmarken, men måste dock tilstå, at de på somlige orter torde ej ännu aldeles wara komne ur bruk, eller förglömde, ändock man för de skarpa ''inquisitioner'', som derwid blifwit gjorde, ej widare, än i löndom dermed omgår. De som sådant bruka, göra det i sådan tysthet, at näpligen deras eget folk få weta derutaf, emedan de weta det kommer på lifwet an, och at de af andra, som sådana ej bruka, lätteligen kunde blifwa angifne. Och detta är orsaken, hwarföre ei eller någon dristar sig at dem och de ''ceremonier'', man derwid brukat, redigt beskrifwa. Jag kan således ej med någon trygghet härom yttra mig widare, än hwad jag af allmänna rykten fått förnimma, nämligen, at de bruka dem för orakel, i det de, i anseende til de figurer deruppå äro målade, förmena sig kunna få weta hwad som tildrager sig på fjärran orter, om deras Björn- och djurjagter skola wäl lyckas, hwaraf wiße sjukdomar äro timade, och huru de kunna botas<ref>I detta målet wet jag exempel på en wiß Lapp i Nederbyn, som fastnade för en tid tilbaka i en swår sjukdom, och rådfrågade sig fördenskul med sin Trumma. Och emedan under ''operationen'' lotten föll på en af hans bästa Renar, lät han straxt slagta honom, i mening och hopp at få på det sättet sjelf lefwa. Men det liste ej, emedan han måste straxt derpå i egen person sjelf dö.</ref> på hwad sätt och med hwilka offer de wißa tider kunna bäst behaga sina afgudar o. s. w. Ty emedan de hafwa i alla sådana händelser wißa och särskildta märken målade på Trumman, inbilla de sig få säker och tilförlitelig kundskap om alt, sedan deras ringknippa under wißa sånger och slag på Trumman medelst en hammare, som är gjord as Renshorn, på et wist märke eller figur stadnat. Detta skulle jag anse för et gyckelspel eller en blott widskepelse utan effect och werkan, om icke Lappens beswimande, som med så många säkra och ofelbara witnens besannande blifwit rönt, tyktes hafwa något besynnerligit med sig, efter man säger at han under sit slående och sjungande faller ned som wore han död på jorden, och wid upwaknandet wet berätta hwad på fjärran orter skedt och annat, som han begärt få weta. Men detta händer ej androm, än dem, som hafwa namn före at wara Trollkarlar och äro således med den Onda Anden i en närmare bekantskap och förbindelse. Ty, de andre, som bruka deße ''instrumenter'', hafwa dem blott som medel at få weta något hemligit<ref> Det säjes at för 40 år sedan, skal det tildragit sig i Lule-Lapmark, under påstående upbörds stämning, at en Lapman om en aftonstund kommit til Lapfogden, och sig beklagat, huruledes en af des grannar, som han ock namngifwit, för honom bortstulit något Silfwer, men hade dock dertil intet laga bewis. Fogden lät fördenskul följande dagen sammankalla de Lapmän af bylaget som wore wid marknadsplatsen, och bestodo af 10 eller 12, samt anstälde ransakning på följanjande sätt:
 Fogden lät ställa et bord ut på marken, och Lapmännen rundt deromkring, förkunnande derpå, at han om den angifne stölden ransaka skulle, och satte ''Compassen'' midt på bordet, hwilken han kallade sin Spåtrumma, och gaf de närwarande tilkänna at sedan han trillat ''Compass''skifwan ikring, skulle det derpå utsatte teknet, som bestod af en fogelfjäder, stadna gent emot Tjufwen. Så snart skifwan stannade, och teknet wiste, efter fogdens förut gjorde tilställning, midt på den angifne Lappen, begjärte han få sjelf å nyo trilla om skifwan, både andra och 3die gången; men bägge gångarne hade teknet ock en lika utvisning, hvilket icke allenast uträttade så mycket, at Tjufwen tilstod sin utöfwade stöld, utan ock infant sig natten derpå hos Fogden med begäran, at få köpa des Trumma, som han förmärkt wara långt starkare än hans. For Compassen böd han ock ansenlig betalning.</ref>: hwilket förekommer mig som wåra Kast-böcker eller Lyckohjul, som wäl äro af förståndigt folk för ro skull gjorde, men ofta af de enfaldige til widskepelse brukas. Den som åstundar utförligare sammanhang häruppå, finner sådant hos ''Schefferum''<ref>Lappon. Cap. IX.</ref>, emedan jag, som ej ens fått se dem, dristar ej eller widare beskrifwa dem.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 12. okt. 2021 kl. 09:00
Linje 26:		Linje 26:

	'''§ 2'''<br>		'''§ 2'''<br>
−	Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen as osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af ''Scheffero'' eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen ''testibus oculatis'' hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.	+	Om deße saker, nämligen Lapparnas truldom, widskepelser och afguda-tienster, har jag mycket hört och sedt både talas och skrifwas. At ock berättelserna om sådant äro undertiden nog skiljaktige, har jag äfwen i akt tagit, som kommit antingen af osanna rykten, eller ock, som mycket troligit är, af sedernas och manerens skiljaktighet i åtskilliga Lapmarker. För samma orsak har jag i dy mål ej dristat anföra något lånt antingen af ''Scheffero'' eller andra, som sådant beskrifwit, utan blott hwad jag med egna ögon sedt, eller af trowärdigt folk, besynnerligen ''testibus oculatis'' hört berättas, om det, som nyligast skedt i dylika mål: och det i Kaitom Församling, såsom et folk, som jag funnit med all rätt bära det namn de fått, nämligen at wara i Christendomen minst för sig komne bland alla Församlingar i Lapmarken, I hwilket afseende min Läsare ej får undra, om jag kommer at tala om sådant, som antingen hos andra ej finnes eller ifrån deras berättelser något afwiker.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 15. jun. 2021 kl. 04:56
Linje 162:		Linje 162:

	'''§. 31.'''<br>		'''§. 31.'''<br>
−	At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, ~~hat~~ man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skål.	+	At de jemwäl på många ställen bruka allehanda skrock med djur- och fiskefången, utom de Afgudiske konster jag tilförene nämnt, har man tid efter annan försport. En trowärdig Bonde på Landsbygden berättade, at då han för en tid tilbaka hade en Lapp i sällskap då han wille skjuta en Björn, blef han, sedan de fått djuret, tillika med de andre följeslagare af samma Lapp warnad at ej smörja sina skor med denna Björnens ister, med föregifwande, at der han det gjorde, skulle en Björn taga lifwet af honom. Deße, som ej wille tro Lappen, gjorde twärt emot hans förmaning. Hwarpå hände, at samma Lapp året derefter, under det han gick wall, måste ej allenast för en Björn sätta lifwet til, utan ock blifwa af honom i grund opäten. Om detta är sant, hwilket dock samma Bonde betygade, måste det utan twifwel hafwa härkommit af någon djefwulsk förpliktelse, den han sig tilförene underkastat. Eljest kan jag ej dertil gifwa skål.

@@ Linje 90: / Linje 90: @@
 '''§. 17.'''<br>
-Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, haswandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.
+Deras offerlafwar, som jag flera resor nämnt, göra dem den tjensten som altare, men åro gjorde af trä och stå på 3 eller 4 stolpar, ifrån 2 til 4 alnar högt ifrån jorden. Då de offra något på dem, lägga de ofwan på och omkring dem Gran- och Björkris, samt qwista trän nedantil på alla sidor der omkring. Deße hafwa de antingen wid wißa tilfällen bak för deras kojor: eller äro de upbygde på andra ställen, hwarest de hafwa sina Trägudar, hafwandes oprest Träguden antingen ofwanuppå, eller, som allmännare är, bredo wid lafwen, likasom stödde han sig mot honom. På deße lägga de Renshorn eller det öfriga som jag kommer at omtala, men på de lafwar, som stå wid Stengudarna, hafwa de mäst de offer, som wildiuren eljest kunde draga bort.
 De förnämligaste offren, som de på eller bredowid deße lafwar lägga och tilägna sina Gudar, äro gemenligen hornen och benen af sina Renar, hälst de Brun-Renar, som han slaktar Mathsmäßotiden om hösten, Deße offra de både på Sten- och Trägudar. Utan twifwel lara de hafwa någon wiß skildnad, då de skola offra åt åtskilliga Gudar, som mig är obekant, men så mycket jag kunnat inhämta, tjena de sina Stengudar, då de äro dem få nära: men eljest de af trä, dem de antingen göra nya, eller ock besöka de dem på de ställen hwarest de förrut oprest dem. De, som hafwa Trumma, säjas rådfråga sig med henne wid många tilfällen då de, samt hwad de på åtskilliga Gudar skola offra o. s. w.

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 14. jun. 2021 kl. 14:37
Linje 38:		Linje 38:

	'''§. 5.'''<br>		'''§. 5.'''<br>
−	Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, ''Schefferus'' kallar det ''Thor'' eller ''Tiermes'', som Lapparna eljest kalla ''Aijeke (Aja, Atja) '', som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende isrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af ''Perkel'' stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan ''Jubmel'' eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras ''Säite'', hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla ''Ajanjokßa'', eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.	+	Jag har tilförene förmält huruledes Lapparna på den ort jag wistats hollit före, at Gud omedelbarligen låter höra sig, då åskan bulrar. Men jag har ock märkt at en del holla den, som förrättar sjelfwa actum, eller bulret för et lefwande ting och en särskild natur, ''Schefferus'' kallar det ''Thor'' eller ''Tiermes'', som Lapparna eljest kalla ''Aijeke (Aja, Atja)'', som det ock hos oß blifwit kalladt både Thor och Storfader. Hos mina Lappar har jag märkt, at de holla det för et särskildt wäsende isrån Gud, och jemwäl sådant, som är både godt och ondt, emedan denna naturen, efter deras berättelse, blifwit af ''Perkel'' stjälandes skapad i en stenklippa, utan at Jubmel skulle få weta derutaf; men sedan ''Jubmel'' eller Gud fick det samma weta, gick han dit, samt hämtade ut och födde op honom, Och emedan denna Thorgubbe är således den Ondas barn, men Guds fosterson (efter deras eget ordasätt), så är han både god och ond; warandes hans förnämsta och egenteliga göremål at döda och förgöra alla Troll och spökerien, som ock deras ''Säite'', hwarom framdeles skal talas, ofta af åskan blifwa rörde, hwilket han, efter deras mening, gör med sin boga, Regnbogen, som de kalla ''Ajanjokßa'', eller Storfadrens boga. Och emedan han dermed gör människorna godt, at han utrotar deße Trollskaper, hwilket de finna sig pliktige at erkänna, hälst han ock i annor händelse, besynnerligen då han rörer deras helgedomar, kan göra dem skada, så bör han jemwäl räknas ibland deras fordna Afgudar. Men eliest har jag åter af andra Lappar fått inhämta om samma person följande händelse; at då en flicka hade i skogen satt sig wid et trä, kom den Onda och bad henne lägga torr Tjäruwed i sin Mudd, den hon hade under hufwudet: men när han denna weden itändt och hon blef warse at denne hade horn, wardt hon förskräkt och skulle fly, men slapp ej undan hans wåldsamhet, hwaraf hon blef hafwande och födde en son, som ouphörligen gret och wiste sig orolig. Gud kom och tog barnet med sig op i skyn, samt frågade hwilkom det wille wara til hjelp, anten sin Far eller Mor? Barnet swarade sig wilja hjelpa Modren och förfölja Fadren med all sin slägt, det han ock nu gör, far i luften, klyfwer berg och slår eld i trän, då de göma sig under dem, o. s. w.

@@ Linje 3: / Linje 3: @@
 !align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
 |-
-! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Efterretning om Finners og Lappers hedenske Religion]] !!
+! Denne teksten finnes på følgende språk ► !!  !! !!  !!  !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Om Lapparnas Afguderi / Trulldom och Widskepelser]] !!
 |-
 |}

@@ Linje 187: / Linje 187: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
-[[Kategori:Tekster på dansk]]
+[[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Pehr Högström]]
 [[Kategori:Samisk mytologi]]