JJ.Sandal på 22. des. 2013 kl. 09:55

2013-12-22T09:55:33Z

Jesper: Skáldskaparmál (AU) - Benämningar 9

2013-01-13T05:09:10Z

Skáldskaparmál (AU) - Benämningar 9

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Skáldskaparmál (AU) - Benämningar 9]] !!
|-
|}

[[Bilde:Anders Uppstrom.jpg|thumb|180px|<center>Anders Uppström 1806-1865</center>]]

<center>'''[[Skáldskaparmála-quædi Snorra-Eddu |Skáldskaparmála-quædi Snorra-Eddu]]'''

 Öfversatta af '''[[Anders Uppström biografi| Anders Uppström]]'''</center>

<center><big>'''Skáldskaparmál'''</big></center>

<center>'''II. Enkla benämningar'''</center>

<center><big>'''64. Männers namn'''</big></center>

''312. Ottar den Svarte?!'' Jag känner alla envåldherrskare öster- och söderut å skeppens säter (åt hafssidan till). Svens son (Knut den Store?!) är att pröfva (kan anses) bättre än hvarje konung.

''313. Gizur:'' Konungen gläder (mättar) i drabbningen Hlöcks (Valkyrjans) häst och svan (vargen och höken). Olof (Skötkonung?) gör Yggs (Odens) foglar (korparne) glada i Sköguls (Valkyrjans) stormar (striderna).

''314. Ottar den Svarte:'' Konungen håller häftiga strider. Visst blifver Odens maka (landet) österut ledigt. Folkets beherrskare lefver ett lyckligt lif.

<blockquote>314. vigfrek las vig frek.</blockquote>

''315. Arnor:'' Hjaltlands herre (beherrskare), han som är tapprast bland män, fick gagn (seger) i hvarje svärdsdån (strid). Skalden (jag) vill upphöja konungens ära.

<blockquote>315. ''hæstr'' läs ''næstr''.</blockquote>

''316. Thjodolf:'' Och härförarnes betvingare (Harald Hårdråde) lät — hans lof förkunnar jag — stinga ögonen ur hufvudet på den tillfångatagne falkhetsaren (kejsaren: Constantinus Monomachus).

<blockquote>316. Jfr Harald Hårdr. saga, capp. 13, 14.</blockquote>

''317. Sighvat:'' Norges herre (konung)! låt nu den olycklige så väl som den lycklige tillgodonjuta dina lagar. Håll ord och gif storligen (rikligen).

<blockquote>317. ''málhalt еc'' läs ''mál halt.'' — Sannolikt ett fragment af skaldens ''Bersöglisvísur'', i hvilka han förer ett fritt och varnande språk till dåvarande konung Magnus, sedan kallad den Gode. Se denne konungs saga, cap. 17.</blockquote>

''318. Markus:'' Den frikostige konungen (Magnus den Gode) for öfver det hedniska (Vendiska) landet med eld. Af ödet blef då bestämdt, att männerna skulle dö. Den högsta eldslåga tänden I (tände du), tjufvars undertryckare! söderut vid Jom.

<blockquote>318. I Magn. d. Godes s. cap. 25 tillskrifves denna halfstroph Arnor Jarlaskald, men i Knytlingasagan, capp. 70—81, der en mängd stropher ur Markus Skeggjasons Eiríksdrápa äro upptagna, förekommer denna halfstroph alls icke.</blockquote>

''319. Hallvard:'' Det finnes ej under munkarnes lands (den christna verldens) konungs välde en tapprare konung än du (än Knut den Store?!). Jordens rings (ormens: jättens) ords (guldets) brytare (guldutdelaren) skyddar Danskarne.

<blockquote>319. Om anledningen, hvarföre guldet kallades jättars tal, se Bragaræður, 56 vid slutet.</blockquote>

''320. Thjodolf:'' Den för laster sig aktande (förträfflige) konungen öser (utdelar) Krakes ljusa säd (guld).

<blockquote>320. Se 125.</blockquote>

''321. Ottar den Svarte:'' Konungen var, genast såsom ung, färdig till svåra företag och tapper i striden. Jag beder, att hans lif måtte bevaras (att han måtte länge lefva). Honom kallar jag öfverman.

''322. Markus:'' Konungen lät från blänkande hjessa Rhenflodens sol (guldet) skina å hafvets fjäll (vågorna).

''323. Egil:'' Konungen har upprest guldlandets (pannans) stängselklippor (ögonbrynen: har skingrat min nedslagenhet).

<blockquote>323. Efter en strid mot Skotska konungen Olof, der segern tillföll konung Adalsten, sökte denne genom de frikostigaste belöningar trösta skalden öfver förlusten af hans broder Thorolf, som stupat i drabbningen. Se Egils s. cap. 55. — ''grundar sc. ársima''; således: flodens rikedomars (guldets) lands (pannans) . . . ty på den tiden plägade man pryda pannan med guldbindlar och guldplåtar.</blockquote>

''324. Eyvind:'' Den gladlynte konungen (Håkan den Gode) lekte (fröjdade sig) med folkets söner, stod under guldhjelmen, och skulle värja landet.

<blockquote>324. Håkan den Godes s. cap. 33, str. 4.</blockquote>

''325. Glum:'' Konungen rödfärgade under hjelmen (hjelmbetäckt) brynstenarnes löt (land: svärdet) å Göterna.

<blockquote>325. Se 213.</blockquote>

''326. Ottar den Svarte:'' Konungen höre början till sin sång (till sången öfver honom)! Upphöjas skall konungens lof. Förnimme han uppmärksamt takterna af min äredikt!

<blockquote>326. Olof den Helige? Knut den Store?</blockquote>

''327. Stuf:'' Eggad af äran nedhögg konungen (Harald Hårdråde) med båda händerna männernas folk der borta söder om Nissan. Glad gick hären under sköldarne.

<blockquote>327. Segern vid Nissaån vanns af Harald Hårdråde öfver Danska konungen Sven Ulfsson. Se Harald Hårdrådes s. cap. 65.</blockquote>

''328. Hallfred:'' Skild är jag vid konungen (Olof Tryggvason), spjutåldern har vållat det; jag väntar på männernas drott. Önskan är stor och okunnigheten (likaledes) hos de flesta (mången önskar, att konungen måtte återkomma, men ingen vet, om och när det sker).

<blockquote>328. Forum, s. 3, 9. Skalden klagar öfver, att han ejvarnärvarande i det slag, som skilde. Olof Tryggvason från hans vänner, och uttrycker i likhet med många andra ett osäkert hopp om ett kärt återseende.</blockquote>

''329. Markus:'' Jag bjuder Danmarks krigiskt sinnade konung (Erik Eyegod?!) på en herrlig äredikt.

''330. Einar:'' Jag sporde konungarne hafva framgått vid Holmen Grå att hålla spjut-ting (strid). Den gröna skölden blef att springa (sprang: brast) i tu.

<blockquote>330. Striden vid Holmen Grå, belägen vester om Strömstad, stod år 1139 mellan bröderne Sigurd och Inge Haraldsson å ena sidan samt Magnus den Blinde och Sigurd Slemmedjeken å den andra. De sednare förlorade drabbningen, Magnus dödades, och Sigurd Slemmedjeken tillfångatogs och aflifvades under de rysligaste marter. Sigurds, Inges och Eysteins s. cap. 10 ff.</blockquote>

''331. Grane:'' Konungen (Harald Hårdråde) gaf örnens afföda Danskt blod att dricka.

<blockquote>331. Fornm. s. 6, 254; jfr Har. Hårdr. s. cap. 32.</blockquote>

''332. Gamle Gnœvadarskald:'' Den unge och i ordens styrka utmärkte (vältalige) konungen kastade sig i sin ungdom inom skeppsbord å svärdfästets tunga (på sitt svärd).

<blockquote>332. Aflgjóðr = aflgóðr: så Sveinbjörn Egilsson.</blockquote>

''333. Jorun:'' Konungen rådde rödfärga (rödfärgade) vapnen i de elaka männens blod. Hären erfor konungens vrede. Husen lutade (föllo) ofta för elden.

<blockquote>333. Konungen: månne Harald Hårfager? I Sturlesons Konungasögur citeras skaldinnan Jorun endast i Harald Hårfagers saga (cap, 39). — ''slog'' läs ''slög''.</blockquote>

''334. Einar:'' Konungens svärd bet, blod föll å spjuten; Hilds (Valkyrjans) sky (skölden) brast vid Hvitaby.

<blockquote>334. Afser konung Eystein Haraldsson, som på en härfärd vesterut vann en seger vid den nämnda byn, nu Whitby i Yorkshire, England. Sigurds, Inges och Eysteins s. cap. 20.</blockquote>

''335. Arnor:'' Konungarnes ättling vänjer (öfvar) de sjölutande (i hafvet nedförda) snäckorna (fartygen) derute; han färgar härskeppen invändigt med blod. Korpens fördel är det.

''336. Thjodolf:'' Så lyktade det (så lyktade) den tappre konungens (Harald Hårdrådes) lif, att vi äro alla i svår belägenhet. Den prisade konungen erfor lifvets förlust.

<blockquote>336. Harald Hårdråde stupade i slaget vid Stamfordbridge i Yorkshire den 25 Sept. 1066 mot konung Harald Gudenason. Harald Hårdr. s. cap. 96.</blockquote>

''337. Arnor:'' О konung! under solen lär aldrig födas någon annan konung, förträffligare än du.

''338. Thorkel Hammarskald:'' Till mig rådde sända (sände) öfver kalla hafvet Völsungasonen (konungasonen) guldprydt vapen.

''339. Ottar den Svarte:'' Krigiske konung! innan man erhöll dig (neml. Olof den Helige), fanns i landet österut (Norge) ingen, som trängde (lade) öarne i vester (Orknöarne) under sig.

<blockquote>339. Olof Hel. s. cap. 108.</blockquote>

''340. Markus:'' Eriks (neml. Eyegods) lof skall verlden höra: ingen menniska känner till en förträffligare konung. Konungen innehade med mycket beröm konungathronen i denna verld.

<blockquote>340. Erik Eyegod regerade i Danmark från 1095 till 1103.</blockquote>

''341. Valgard:'' Konung! du höll (förde) en stor flotta söderut förbi de breda landen. Der som långskeppen skälfde (skakades), blef omsider Sicilien ödelagdt.

<blockquote>341. Om Harald Hårdrådes krigsföretag på Sicilien, se hans saga, capp. 6—10.</blockquote>

''342. Sighvat:'' Norges . . . . låt nu den olycklige njuta . . . . och gif storligen.

<blockquote>342. Se 317.</blockquote>

 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Den yngre Edda]]
[[Kategori:Anders Uppström]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 22. des. 2013 kl. 09:55
Linje 160:		Linje 160:

	<blockquote><FONT COLOR=49727E>342. Se 317.</FONT COLOR=49727E></blockquote>		<blockquote><FONT COLOR=49727E>342. Se 317.</FONT COLOR=49727E></blockquote>
−
−	~~<br>~~
−

	[[Kategori:Alfabetisk indeks]]		[[Kategori:Alfabetisk indeks]]

Skáldskaparmál (AU) - Benämningar 9 - Revisjonshistorikk

JJ.Sandal på 22. des. 2013 kl. 09:55

Jesper: Skáldskaparmál (AU) - Benämningar 9