Carsten: Valdemar Lindholm: Solsönernas Saga – Nischergurgje och Schlipme

2025-05-12T04:47:00Z

Valdemar Lindholm: Solsönernas Saga – Nischergurgje och Schlipme

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Solsönernas Saga – Nischergurgje och Schlipme]] !!
|-
|}

<center>'''[[Samisk religion og mytologi|Temaside: Samisk religion og mytologi]]''' '''Valdemar Lindholm''' <big>'''[[Solsönernas Saga]]'''</big>

 <big><big><big>'''Nischergurgje och Schlipme'''</big></big></big>

</center>

<blockquote>
[[Fil:Elgström 29.jpg|500px|center]]

::::ANDRA, UNDRE VÄRLDARS vanskapta släkte,
::::de, som icke tåla att vistas i ljuset,
::::men i mörkret
::::modiga smyga omkring.
::5         Manos bleka och fega släkte,
::::Rotas söner, djupt därnere,
::::Attjis-enes onda gastar,
::::vålnader från undre världen,
::::utan ljud igenom mörkret
::10       hastigt glidande,
::::alla skåda häpnande Nischergurgje
::::där han framgår, trotsande alla hinder
::::med sin visdom och kraftigt verkande ganord.
::::Häpna se de hans väg till Sames söner,
::15       skria häftigt af harm vid synen:
::::»Nåjden, gifven åt Sames söner,
::::trotsar med ord den undre världen,
::::skall oss tvinga till neslig tråltjänst
::::under Sames, de solglades, släkte.
::20       Därför läggom råd att hindra
::::mäktige nåjden på hans vandring.
::::Sändom kraftiga vålnader, gastar
::::att den vandrande nåjdens sinnen
::::månde dåras ...»

:::::::<big><big>*</big></big>

::25       Onda gastar från Rotaimo,
::::vålnader, som sinnet dåra
::::lägga råd mot Nischergurgje:
::::»Se, vi vilja sända Schlipme,
::::nåjden från den undre världen,
::30       svarte nåjden från Rotaimo,
::::till att villa Nischergurgje,
::::dåra ljuse nåjdens sinnen.»
::::Steg så upp ur undre världen
::::Schlipme, undre världens trollkarl
::35       han, som äger onda runor
::::ägde Attjis-enes trolldom,
::::hennes många, onda konster,
::::men ej Nischergurgjes visdom,
::::skänkt af Jubmel, himlafadern.
::40       Schlipme, undre världens trollkarl,
::::vandrar ensam öfver fjället
::::för att Nischergurgje söka,
::::för att hindra nåjdens vandring,
::::att han icke månde finna
::45       Sames söner.
::::Nischergurgje vandrat länge
::::ensam genom ödemarken
::::och hans visdom väldig växte
::::i hans hufvud, i hans hjärta.
::50       Ödemarkens tysta andar
::::höllo vården om den gamle
::::Beijves milda, varma strålar
::::ledde honom på hans vägar.
::::Så han kom till fjällets sluttning,
::55       längre ned mot mänskors visten, —
::::ganska trött han var af färden.
::::Sade gamle Nischergurgje,
::::trumslagsmannen, teckentydarn:
::::»Jag har vandrat ganska länge,
::60       ensam gått i ödemarken
::::lärt af ödemarkens andar
::::många visa ord att minnas.
::::Snart jag når till Sames söners
::::täcka hemvist ibland fjällen.
::65       Trött jag är af långa färden
::::därför vill en stund jag hvila.»
::::Så han talte, Nischergurgje,
::::och han bygger sig en kåta
::::hastigt och med llinka händer.
::70       Tänder eld och sätter kokkärl
::::öfver elden, fyllt med vatten . . .

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Schlipme, undre världens trollkarl
::::vandrande på ödefjället
::::för att söka Nischergurgje
::75       för att stäcka nåjdens vandring
::::ser på afstånd röken stiga
::::upp från Nischergurgjes kåta.
::::Talar så den onde Schlipme
::::Attjis-enes onde trollkarl:
::80       »Trygg mot faran Nischergurgje
::::slumrar nu i lugna kåtan
::::drömmarna hans sinnen dåra
::::Se, helt varligt vill jag smyga
::::fram till kåtan, upp på taket
::85       titta in igenom reppen<ref>''Reppen'' = rökfånget.</ref>,
::::så att ej den starke väckes,
::::att jag måtte kraften taga
::::ur hans hufvud, ur hans senor
::::Varligt smög så onde Schlipme
::90       fram till kåtan, upp på taket
::::tittar ner igenom reppen.
::::Nischergurgje, gamle mannen
::::sitter väntande vid grytan
::::hör ett bullrande på taket
::95       lutar sig fram öfver grytan,
::::ser i vattnet Schlipmes afbild
::::ropar hastigt: »Du är Schlipme!»<ref>Lapparne ansågo, att om två nåjder skulle kämpa mot hvarandra fick den öfvertaget, som först, obemärkt af sin motståndare, fick syn på denne och ropade hans namn.</ref>
::::Schlipme rullar ned från taket
::::träffad utaf nåjdeordet,
::100     och han mumlar helt bedröfvad:
::::»Halfva kraften gick ifrån mig.»
::::Ut ur kåtan Nischergurgje
::::hastigt skyndar, skådar Schlipme,
::::leende åt Schlipmes ofärd.
::105     Talar nåjden Nischergurgje:
::::»Har du mistat dina tänder
::::att din halfva konst gått från dig?» <ref>Om nåjden förlorat en tand, förlorade han sin kraft. Med sina ord hånar Nischergurgje sålunda Schlipme.</ref>
::::Talar vredgad nåjden Schlipme:
::::»Föga skulle du nu hånat
::110     hade icke grytan varit,
::::hade icke vattnet visat
::::Schlipmes bild för Nischergurgje.
::::Ännu äger Schlipme tänder,
::::äger ganord, äger konster
::115     äger kraftigt nåjdefölje —
::::våra krafter må vi pröfva»!
::::Sade nåjden Nischergurgje:
::::»Våra krafter må vi pröfva.»

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Så ha de gamle berättat
::120     om Nischergurgje och Schlipme
::::om deras strid på fjället,
::::om deras väldiga ordkamp,
::::om deras dårande konster.
::::Väldig rasade striden.
::125     Hemsk den varit att åse,
::::väldig den är att minnas.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Schlipme med häftiga ord sprang upp. I en jättelik skepnad
::::reste han sig inför nåjdens häpnande blickar.
::::Hög och bister och mörk och föga fager att åse
::130     stod han redo till strid. Hans klubba var af en fura,
::::hvilken från dalens djup mot molnen grenarna gungat.
::::»Kom», han ropte med dånande röst, »min kraft skall du smaka,
::::krossas, blifva till snö, som för Beijves strålar bortsmälter.
::::Väldig och stor är min makt. Så bäfva då Nischergurgje!»
::135     Nischergurgje, trumslagsmannen
::::log helt lugnt i gråa skägget:
::::»Dina konster mig ej dåra!
::::Se hvad Nischergurgje mäktar!»
::::Och han ändrar hastigt skepnad —
::140     nämner blott ett litet ganord
::::och den häpne nåjden Schlipme,
::::onde nåjden från Rotaimo
::::skådar honom, fylld af fasa.
::::Så var Nischergurgjes skepnad:
::145     tusenårig furas krona
::::nådde honom knappt till vaden,
::::Kebne-Kaisses högsta toppar
::::nådde honom knappt till nafveln,
::::ibland molnen bröstet doldes,
::150     hakan syntes närmast månen
::::och hans ögon närmast solen.
::::Säger Schlipme, fylld af fasa:
::::»Åter tog du kraften af mig.»

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Tvänne moln på himlen vandra
::155     mörka, hotande att skåda
::::Ett är Schlipme — och det andra
::::är den store Nischergurgje
::::Häftigt stöta de tillsamman
::::med ett dön, som jorden skakar.
::160     Häftigt så de båda strida, —
::::mörk är luften, jorden skälfver,
::::ingen vet, hvem som skall segra.
::::Se då nämner Nischergurgje
::::ursprungsordet till Den Höge
::165     och från Jubmels båge pilen
::::drabbar genast ned på Schlipme.
::::Nischergurgje vinner seger.
::::Åter mumlar onde Schlipme:
::::»Än en gång min kraft du tagit.»
::170     Öfver vintriga drifvor
::::tvenne rentjurar drabba samman
::::en är Nischergurgje, den andre
::::onde Schlipme.
::::Hård är striden. Kraftigt å båda håll det kämpas.
::175     Hela nejden ljuder af stridens buller.
::::Slutligt, tröttad af striden
::::Schlipme segnar till marken,
::::men i ett listigt uppsåt
::::byter han åter skepnad,
::180     hastigt till orm sig förvandlar . . .
::::Snabbt som tanken Nischergurgje
::::äfven tager ormens skepnad —
::::så de båda åter kämpa,
::::slingrade omkring hvarandra.
::185     Åter tröttnar onde Schlipme,
::::byter skepnad, blir en fågel
::::kretsande i vida ringar
::::högt bland molnen.
::::Äfven gamle Nischergurgje
::190     byter skepnad, blir en fågel.
::::Så de båda åter kämpa
::::flaxande med fläkta vingar
::::tills af striden Schlipme mattas,
::::sjunker vinglös ned mot jorden,
::195     mumlar sorgset: »Du har tagit
::::all min sista kraft ifrån mig.»
::::Går så hastigt till Rotaimo
::::och den undre världens mörker.
::::Men till Sames söners hemvist
::200     Nischergurgje, nåjden, vandrar.

:::::::<big><big>*</big></big>

::::Så ha de gamle berättat
::::om Nischergurgje och Schlipme
::::om deras möte på fjället,
::::om deras väldiga ordkamp,
::205     om deras dårande konster.
::::Väldig rasade striden.
::::Hemsk den varit att åse,
::::väldig den är att minnas.

[[Fil:Elgström 30.jpg|250px|center]]

 
==Fodnoter==
 
<references/>
</blockquote> 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Valdemar Lindholm]]
[[Kategori:Ossian Elgström]]
[[Kategori:Samisk mytologi]]

Solsönernas Saga – Nischergurgje och Schlipme - Revisjonshistorikk

Carsten: Valdemar Lindholm: Solsönernas Saga – Nischergurgje och Schlipme