Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:27

2024-06-22T13:27:42Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:14

2024-03-17T16:14:04Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-02-24T10:23:39Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 24. feb. 2024 kl. 10:23

2024-02-24T10:23:01Z

Carsten: Castrén : Tionde Runan (Kalevala)

2024-02-17T07:36:39Z

Castrén : Tionde Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tionde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Tionde Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen,
::När han ord ännu ej erhöll
::Ifrån Tuoni-Gudens boning,
::Eviga Manala hemmet,
::Tänker allt uti sitt sinne,
::I sitt hufvud jemt begrundar,
::Hvar han ord sig kunde lära,
::Kunde få sig goda trollord.

::Yttrade ett ord och sade:
::"Hundra ord väl skulle finnas,
::Tusen ämnen för att sjunga,
::Der hos Antero Wipunen,
::Hos den åldrige Kaleva;
::Men en väg man dit skall färdas,
::Måste längs en gångstig vandra.
::Alltför god är ej den vägen:
::Först skall jag en sträcka springa
::Uppå qvinno-nålars uddar,
::Så skall jag en sträcka springa
::Öfver männers hvassa klingor,
::Än skall jag en sträcka springa
::Öfver bett på hjeltars yxor."

::Tiden nalkas nu att fara,
::Vandra måste Wäinämöinen,
::Liksom annars legohjonet,
::Eller ock den lönta trälen.
::Gick så uti smedens verkstad,
::Yttrade ett ord ock sade:
::"Hör nu smed, o Ilmarinen!
::Smid af jern mig skor ock handskar,
::Hamra mig af jern en skjorta,
::Smid också ihop en jern-stång.
::Gör en stål-stör mot betalning;
::Innantill du stålet foga,
::Och på yttre sidan jernet.
::Nu jag far att ord mig lära,
::Går att hemta sångens ämnen
::Ifrån Kaleva den gamla,
::Ifrån Antero Wipunen."

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Länge död Wipunen varit,
::Länge Kaleva försvunnen
::Med de fällor, dem han utlagt
::Och de snaror, dem han gillrat.
::Der ej tör ett ord du lära,
::Få ej halfva ordet en gång."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Dock begaf sig, lydde icke;
::Steg den första dagen varsamt
::Öfver qvinno-nålars uddar,
::Steg med vårdslös gång den andra
::Öfver männers hvassa klingor,
::Svängde sig den tredje dagen
::Öfver bett på hjeltars yxor.

::Wipunen i sånger kunnig
::Länge ren i jorden legat,
::Hvilat liflös uti mullen.
::Aspen växte på hans skuldror,
::Björken steg från tinningarna,
::Alen sig från käken höjde,
::Vide-busken nedom skägget,
::Ifrån pannan ekorr-granen,
::Furun barrklädd från hans tänder,
::Tallen från hans fötter reslig.

::Kom så gamle Wäinämöinen
::Fällde aspen från hans skuldror,
::Björken ifrån tinningarna,
::Högg från käken stora alen,
::Vide-busken nedom skägget,
::Furu-trädet från hans tänder,
::Stjelpte granen ifrån pannan,
::Från hans skuldror stora tallen,
::Dref den jernbesmidda stören
::In uti det öppna gapet,
::Uti käften, hvilken gnisslar.

::Wipunen i sånger kunnig
::Genast upp från sömnen vaknar;
::Kände stören hårdt sig träffa,
::Plågades af häftig smärta.
::Bet det öfra, mjuka jernet
::Uppå jernbesmidda stören,
::Kunde dock ej bita stålet,
::Icke äta jernets hjerta.
::Öppnade sin mun än mera,
::Bredde ut de vida käftar
::För att sluka Wäinämöinen.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Kom i munnen på den vise,
::I den starke mannens mage.
::Dröjde länge på hans tunga,
::Vräktes af och an i svalget,
::Sjönk så slutligt ned i buken.

::Skjortan der till smidja reder,
::Gör af skjortans ärmar blåsbälg,
::Pelsen till en pust anordnar,
::Ordnar byxorna till bälgrör,
::Strumporna till rörets mynning.
::Knäet såsom städ han brukar,
::Såsom hammare sin armbåg'
::Och som tång sitt lilla finger.
::Smider klappande med hammarn,
::Städet klingar under slagen,
::I den starke mannens mage,
::I den maktförseddes sköte.

::Wipunen i sånger kunnig
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Hvem bland männer kan du vara,
::Hvilken utur hjeltars skara?
::Hundra männer har jag slukat,
::Bragt om lifvet tusen hjeltar,
::Aldrig än din like funnit.
::Kolen komma mig i munnen,
::Bränderna på tungan sveda,
::Jernets slagg i halsen stiger.

::Hvadan, Hiisi, är du slungad,
::Hvadan har du kommit, stygge,
::Hvadan, djefvul, i mig farit,
::När så samvetslöst du kommit,
::Vandrat utan skam och blygsel
::För att bita, för att fräta,
::För att äta, för att gnaga?

::Är du en af Skaparn alstrad,
::En af Gud tillåten sjukdom,
::Eller är för lön du tingad,
::Rustad ut emot betalning?

::Är du en af Skaparn alstrad
::Och af Gud tillåten sjukdom,
::Jag mig anförtror åt Skaparn
::Och på Gud mig fast förlitar.
::Gud ej öfverger den goda,
::Skaparn ej förgör den vackra.

::Men om du för lön är tingad
::Rustad ut emot betalning,
::Tör jag bringa dig att lönlös,
::Penninglös ifrån mig löpa,
::Vika hädan guld förutan.

::Nog man dina anor känner,
::Vet hur, listige, du uppväxt.
::Är du Kalma ifrån grafven,
::Djefvul från den helga jorden,
::Ifrån mullen, hvilken pöser,
::Från den ofta rörda jorden?
::Har du stigit upp från vattnet,
::Ifrån hafvets fradga runnit?
::Är du utaf vinden vaggad,
::Är af hafvets svall du drifven?

::Hvadan har du plåga kommit,
::Hvadan smitta råkat fastna?
::Monn från stenar, monn från stubbar,
::Eller ifrån gamla platser,
::Ifrån bärbevuxna rösen,
::Från de vise männers nejder,
::Mössbeklädde karlars vågor,
::Längst från trollmäns sanka mossor,
::Vreda männers höga backar,
::Från de gluppska hundars hemvist,
::Ifrån bistra björnars iden,
::Från den nejd, der räfvar skrika,
::Ifrån harars parnings-ställen?

::Gif dig, under, nu å färde,
::Vik ifrån mig, landets plåga,
::Förrän jag åt modren säger,
::Yppar allt inför den gamla.
::När jag upp din moder söker,
::Finner ålderstegna qvinnan,
::Du i dina plågor sväller,
::Spricker än i egna lustar,
::Klyfs i tvenne delar, snöde,
::Krossas, skälm, i trenne stycken.

::Ej min far i fordna dagar,
::Ej den ålderstegne gubben
::Efter trollmäns hug sig böjde,
::Mutade med skänker Lappen,
::Han allt vidrigt fick att vika,
::Fick allt ondt att ta till flykten.

::Skulle man i mig ej finnas,
::Uti Ukkos son ej hjelte,
::Finns det väl uti min broder,
::Hvilken skyarna beherrskar,
::Råder öfver himlens strömoln.
::Dädan jag om hjelp anropar,
::Dädan beder jag om bistånd:
::Ofvan från den höga himlen,
::Ned ifrån den låga jorden.
::Mäktigt ropar jag i nöden,
::Gifver upp ett skri, som ljuder
::Genom jorden, genom marken,
::Genom de sex granna locken
::Och igenom nio himlar.

::Ukko, du vid himla-midten,
::Dunder-molnets nära granne!
::Bringa hit en eldig klinga,
::Räck åt mig ett svärd som gnistrar,
::Så att jag den onda tuktar,
::Stillar nidingen för evigt.

::Stig ur vattnet hafs-gudinna,
::Höj ur böljan blåa mössan,
::Fina fållen upp från källan,
::Rena anletet ur gruset;
::Kom åt mig till hjelp och räddning,
::Till ett stöd och mäktigt bistånd
::Uti dessa hårda mödor,
::Uti denna svåra plåga!

::Kom, o skog, med dina kämpar,
::Öken med ditt hela manskap,
::Kom med allt ditt husfolk, djefvul,
::Insjö med din barna-skara,
::Kommen hundra man med slagsvärd,
::Tusen jernbeklädde kämpar,
::Att den svaga hjelten skydda,
::För att hjelpa klena mannen!

::Om ej det tillfyllest vore,
::Hvadan beder jag om bistånd?
::Finns det gammalt folk i verlden,
::Varelser, som evigt lefvat?
::Stig ur jorden, jordens moder,
::Ifrån åkern, urhusbonde,
::Ifrån marken alla svärdmän,
::Alla ryttare från sanden,
::För att hafva detta onda,
::Denna plåga öfvervinna!

::Kave, du naturens dotter,
::O du herrliga, du sköna!
::Du som förr från plågor friat,
::Som besegrat svåra smärtor,
::Kom att häfva dessa plågor,
::Dessa svåra smärtor kufva.

::Om ej det tillfyllest vore,
::Må hit någon Gud då komma,
::Tusental af djeflar hasta,
::Att från alla plågor fria,
::Kufva alla svåra smärtor,
::Allt det onda öfvervinna.

::Vik nu stygge ur mitt sköte,
::Ur min lefver landets plåga.
::Rum för dig der icke finnes,
::Om du äfven rum behöfde;
::Slå ditt läger annorstädes,
::Flytta längre bort din boning.
::Hvart skall jag nu dig besvärja,
::Hvart dig mana och förvisa?
::Om du är af andra utsänd,
::Är en pil af andra skjuten,
::Sök då att till hemmet komma,
::Hasta bort till görarns nejder,
::I dess sköte, som dig hitsändt.
::Rör dig, såsom snabba hunden,
::Ila hän, som eldens gnista;
::Såsom tupp du flyg till tåget
::Och till gården såsom kyckling,
::Störta hästen uti spiltan,
::Den behornade vid krubban,
::Nacken vrid i krok på öket,
::Nedtryck hornen uti smutsen,
::Svansen emot fähus-golfvet.
::När du sen till stugan kommer,
::Gå på händerna i tröskeln
::Och i farstu-dörrn på knäna.
::Ifrån skuldfritt folk dig bortvänd,
::Gå förbi dem, som ej skada,
::Rusa mot dem, som dig mana,
::Störta mot dem, som dig sända.
::Uti vristen dem så fatta,
::Hugg dem bakuppå i foten,
::Grip i hälen, der den smalnar,
::I de minsta tår på foten.
::Kasta djeflarna i elden,
::Husets värdar längst från hörnet,
::Dess värdinnor ifrån dörrvrån
::Och från golfvets midt de späda.
::Drif i elden mun och hufvud
::Ställ mot fältet deras nackar,
::Ögonen i hufvet omvänd,
::Nackarna i blinken kringvrid,
::Knåda blod i deras skuldror,
::Rör om tarmarna i magen,
::Koka lungorna i bröstet,
::Sätt i skakning deras hufvu'n,
::Bringa benen uti dallring,
::Gör ett slut på deras flåsning.

::Men ej må jag på dig lägga
::Alltför fula värf att sköta;
::Jag skall endast dig nu mana
::Att med värden qvällsvard spisa,
::Äta frukost med värdinnan,
::Med din husmor äggets smulor,
::Middag med allt öfrigt husfolk.
::Der har du en far, som gråter,
::Ålderstigen far, som klagar,
::Broder, hvilken tårar gjuter,
::Och en mor, som bittert sörjer.

::Tag dig mössa utaf Hiisi,
::Hufvudbonad af den onde,
::Till att färdas öfver hafven,
::Öfver smärre sjöar halka.
::Skaffa dig af Hiisi skidor,
::Alträds-skidor utaf Lempo
::Och en staf af onde mannen,
::Att på Hiisis marker skida,
::Sväfva öfver Lempos lunder.

::Men om skjuts du skulle önska,
::Bedja om en häst till åkning,
::Tag dig då en häst af Hiisi,
::Välj en fåle ifrån berget.
::Ståtlig häst hos Hiisi finnes,
::Häst med eldröd man i fjället,
::För en ryttare förträfflig,
::För den man, som hårdt vill åka.
::Hästens eldman gnistor sprider,
::Ifrån munnen frusta lågor,
::Utaf jern dess hofvar äro,
::Fötterna af fasta stålet.
::Hästens fötter halka icke,
::Icke snafva hingstens hofvar,
::Hvarken uti luftens halka,
::Eller uppå Kalmas glanskis.

::Om ej det tillfyllest vore,
::Tag af egen slägt dig skidor,
::Dina anförvandters hästar
::Och din broders röda farkost,
::Att till hemmet återvända,
::Seglande med båt på vattnet,
::Farande med häst på landet
::Och med skidor utför backar.

::Är du Kalma ifrån grafven,
::Djefvul från den helga jorden,
::Dit skall jag då dig besvärja,
::Mana dig och dig förvisa,
::Uti mullen, hvilken pöser,
::I den jord, som ofta röres,
::Hvari folket nederfallit,
::Dit den starka hopen störtat.

::Har du upp ur vattnet stigit,
::Runnit utur hafvets fradga,
::Dit jag åter dig besvärjer,
::Manar dig och dig förvisar,
::Ut på hafvets stora yta,
::På den vida öppna fjärden,
::Bort till Nordens sista ända,
::För att der af vinden vaggas,
::Blänka i det lugna vattnet,
::Af den dunkla vågen skakas.

::Är du utaf vinden vaggad,
::Drifven hit af luftens brusning,
::Må du vindens väg beträda,
::Samma stråt, som vårens ilar.
::Rör dig såsom snabba hunden,
::Ila hän som blåa pilen,
::Flyg, som eldens gnista flyger.

::Dit jag äfven dig besvärjer,
::Till de fält, der elgar fångas,
::Bort till harars parnings-ställen,
::Till den nejd, der räfvar skrika,
::Uti björnars stenrös-grottor,
::Kamrar, gjorda utaf hällar,
::Bort till låga, sanka dälder,
::Till de kärr, som aldrig tina,
::In i ständigt öppna källor,
::Källor med de mjuka bräddar,
::Derifrån ej mer du slipper,
::Aldrig någonsin dig reder.

::Dit jag äfven dig besvärjer,
::Till de döda menskors hemvist,
::I de hädangångnas boning,
::Der i svepning liken ligga;
::Och till Nordens sista ända,
::Lapplands ödemark den vida,
::Uti strida Rutja-forssen,
::Hvirfveln, som af lågor sjuder,
::Dit brådstupa träden falla,
::Tallar rulla ned med rötter,
::Furar sig med toppar störta,
::Krökta furar helt och hållet,
::Med sin rot de stora furar,
::Tallarna med rika kronor.

::Om du det ännu ej lyder,
::Tar jag isbelagda handskar,
::Tager mina orma-vantar,
::Skaffar mig af örnen näfvar,
::Hvassa klor af blod-utsugarn,
::Tänger af den gluppska fogeln,
::Utaf höken fotens grenar.
::Hvarmed jag den onda tuktar,
::Stillar nidingen for evigt.

::Nu är tid för dig att vika,
::Stunden kommen att mig lemna,
::Ögonblicket till att bortgå
::Och ett skapadt ting ej skada,
::Andligt väsen ej besudla.

::Gif dig, vidrige, å färde,
::Drag dig, onde man, på flykten,
::Förr än dagen åter randas,
::Gudens morgonrodnad uppgår,
::Solen uppå fästet stiger;
::Fly förr än jag orda börjar,
::Sinnet mig att tala bjuder.

::Kunskap må om Gud nu komma,
::Herren må sin hjelp förläna.
::När man förr om Gud fick kunskap
::Och sitt bistånd Herren länte,
::Bergen då af smör blott runno,
::Fetma flöt från klippors hällar,
::Sjöar liksom höfter dröpo.
::Höga länder ned sig sänkte,
::Låga länder upp sig höjde,
::Fälten rördes, bergen skaktes,
::Kopparbergen häftigt skälfde,
::Tornen störtade till marken.

::Så må äfven du dig röra,
::Så du onde från mig vika.
::Rör dig, när man om dig rörer,
::Skaka på dig, när du skakas."

::Sjelf nu gamle Wäinämöinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Godt för mig är här att lefva,
::Nöjsamt tiden jag fördrifver,
::Ljufligt smakar mig din lefver,
::God är lungan till att koka,
::Flottet kan som mat förtäras.
::Icke ger jag mig å färde,
::Skiljes aldrig här i verlden,
::Om jag ej får ord förnimma,
::Goda trollord af dig lära,
::Höra ord, så vidt mig lyster,
::Tusen ämnen för att sjunga."

::Wipunen i sånger kunnig,
::Med en visdom stor i munnen,
::Obegränsad makt i bröstet,
::Väldig sång-kraft uti magen,
::Öppnar orduppfylda kistan,
::Låter upp sin sångar-låda,
::För att sjunga goda qväden,
::Fram de bästa sånger lägga.

::Icke tryta ord till orden,
::Sånger genom sång ej minskas,
::Förr det tryter sten i klippor,
::Uti floder stilla vatten,
::Abbor-fiskar uti sjöar
::I Aluejärvi böljor.

::Sjöng så dagar utan ända,
::Ena natten på den andra,
::Ord af honom fordom fångna,
::Sångens ämnen, dem han lärt sig,
::Medan fällorna han utlagt,
::Då han gillrat sina snaror.

::Ursprungsord han sjöng grundenligt,
::Enligt ämnet vishets-runor.
::Solen stadnade att höra,
::Månen att på honom lyssna,
::Karlavagnen att sig lära:
::Stadnade ock fjärdens böljor,
::Vågorna i vikens böjning,
::Floder hörde upp att svalla,
::Brusade ej Rutja-forssen,
::Wuoksen hejdades i loppet,
::Jordans böljor stodo stilla.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Får nu ord omsider höra,
::Får sig goda trollord lära.
::Hundratal af ord han hörde,
::Tusen ämnen för att sjunga
::Ifrån munnen på Wipunen,
::Från den starke mannens sköte,
::Från den maktförseddes mage.

::Wipunen i sånger kunnig
::Spottar från sin mages fängsel
::Ut den gamla Wäinämöinen.
::Så den gamle Wäinämöinen
::Kom ur munnen på den vise,
::Från den starke mannens sköte,
::Från den maktförseddes mage.

::Gick derpå i smedens verkstad,
::Sade smeden Ilmarinen:
::"Fick omsider ord du höra,
::Lära dig de goda trollord,
::Hvarmed båtens sida redes
::Akterbogen sammanfästes,
::Bräderna i fören fogas?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Ord jag fick omsider höra,
::Fick mig goda trollord lära;
::Hundratal af ord jag hörde,
::Tusen ämnen för att sjunga."

::Derpå till sin båt han träder,
::Får sin vackra farkost färdig,
::Båten utaf träd i ordning.
::Lemnar båten på dess rullar,
::Nya skeppet på dess spånor.

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 24. feb. 2024 kl. 10:23
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tionde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 614: / Linje 614: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

Tionde Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:27

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:14

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 24. feb. 2024 kl. 10:23

Carsten: Castrén : Tionde Runan (Kalevala)