Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:57

2024-06-22T13:57:47Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-05-20T14:02:44Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 20. mai 2024 kl. 14:02

2024-05-20T14:02:08Z

Carsten på 12. mai 2024 kl. 07:29

2024-05-12T07:29:43Z

Carsten: Tionde Sången (Kalevala, Collan)

2024-05-12T06:24:22Z

Tionde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tionde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Ilmarinen.jpg|thumb|420px|<center>'''Ilmarinen smeder Sampo''' Maleri af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Tionde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Tionde Sången'''. Wäinämöinen återkommer till hemmet och uppmanar Ilmarinen att begifva sig till Pohjola, der han kunde vinna den unga Pohja-dottren genom att förfärdiga Sampo: 1—100. — Ilmarinen är dock föga hugad för denna färd; Wäinämöinen bringar honom då genom list till Pohjola: 101—280. — Ilmarinen smider Sampo, som af Pohjolas värdinna inneslutes i ett berg: 281—432. — Ilmarinen begär nu Pohja-dottrens hand, men hon afslår under åtskilliga förevändningar anbudet: 433—462. — Ilmarinen erhåller en båt, återvänder till Kalevala och omtalar för Wäinämöinen att han smidt Sampo färdig : 463—510.

 

-----

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tog sin fåle, brun till färgen.
::Spände hingsten uti redet,
::Brune springaren för släden,
::Sjelf han sig i släden slängde,
::I sin skrinda upp sig höjde.
::Slog sin raske häst med spöet,
::Smällde till med perle-snärten.
::Fålen springer, färden lider,
::10. Släden glider, vägen aftar,
::Medarne af björkträd knaka,
::Lokan, gjord af rönnträd, knarrar.

::Fram med gny och brak han färdas,
::Åker öfver kärr och marker,
::Öfver vida svedjesträckor;
::Färdas fram en dag och tvenne.
::Men uppå den tredje dagen
::Till den långa bron han kommer,
::Fram till Kalevalas moar,
::20. Hem till Osmos åker-renar.

::Höjde då sin röst och sade,
::Yltrade och tog till orda:
::"Ulf, du drömmaren må sluka,
::Sjukdom, döda vrånge Lappen,
::Som har sagt att jag ej mera
::Lefvande skall hemmet skåda,
::Ej, så länge tiden varar,
::Medan gyllne månen strålar,
::Hinna Wäinö-hemmets sveder,
::30. Uppnå Kalevalas moar!"

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjöng och öfvade sin vishet;
::Sjöng en gran med blommig krona,
::Blommig krona, gyllne grenar;
::Styrde toppen upp mot himlen,
::Höjde den tvärs genom molnen,
::Spridde grenarne i luften,
::Under himlen ut dem bredde.

::Sjunger och sin vishet öfvar,
::40. Sjunger månen upp att lysa
::Uti granens gyllne krona,
::I dess grenar Karlavagnen.

::Nu med gny åslad han åker,
::Fram emot det gyllne hemmet,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud.
::Med åt sidan nedtryckt mössa,
::Öfver att han Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Lofvat bort för egen räddning,
::50. Till en lösen för sitt hufvud,
::Bort till Pohjola, det mörka,
::Till det skumma Sariola.

::Hingsten stannade vid ändan
::Af den nya Osmo-åkern;
::Derpå gamle Wäinämöinen
::Höjde hufvudet ur släden,
::Hörde då ett dån ur smedjan,
::Hammarslag ur smedens kolhus.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::60. Sjelf sig in i smedjan skyndar;
::Der stod smeden Ilmarinen
::Hurtigt smidande och högljudt;
::Sade smeden Ilmarinen:
::"O du gamle Wäinämöinen,
::Hvar har du så länge varit,
::Tillbragt hela denna tiden?"

::Gamle trygge Wäinämöinen:
::Tog till orda sjelf och sade:

::"Der jag varit har så länge,
::70. Lefvat hela denna tiden,
::Uti Pohjola, det mörka,
::I det skumma Sariola,
::Slunkit fram på Lapplands stigar,
::Uti trolldomsmännens nejder!"

::Derpå smeden Ilmarinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"O du gamle Wäinämöinen,
::Du, en siare evärdlig,
::Säg hvad har du att förtälja
::80. Från din färd, då hem du kommit?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Mycket har jag att förtälja:
::Uti Pohja finns en tärna,
::I den kulna byn en jungfru,
::Som på friare ej aktar,
::Som försmår de bäste männer:
::Halfva Pohja prisar henne,
::Ty hon är den skönsta tärna:
::Månen sken på hennes panna,
::90. Solen skimrade på bröstet,
::Otava från hennes axlar,
::Karlavagnen ifrån skuldran.

::"Smed och broder Ilmarinen,
::Du, en hamrare evärdlig,
::Gå att denna tärna vinna,
::Flickan med de fagra lockar!
::Om du mäktar Sampo smida,
::Sira ut det granna locket,
::Får du flickan för din möda,
::100. För ditt arbet’ sköna jungfrun."

::Sade smeden Ilmarinen:
::"O du gamle Wäinämöinen,
::Så har du då bort mig lofvat,
::Bort till Pohjola, det mörka,
::Som en lösen för din frihet,
::Såsom priset för ditt hufvud?
::Aldrig nånsin här i lifvet,
::Ej så länge månen strålar,
::Vill jag nalkas Pohjas gårdar,
::110. Sariolas timmerstugor,
::Nejderna der männer dräpas,
::Hjeltar uti hafvet dränkas."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Ännu finns ett annat under,
::Finns en gran med blomrik krona,
::Blomrik krona, gyllne grenar,
::Uppå Osmo-åkerns jordvall;
::Månen i dess krona lyser,
::120. Karlavagnen från dess grenar."

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Detta ej för sannt jag håller,
::Förrän sjelf jag går att se det,
::Skådar det med egna ögon."

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Om du icke tror uppå det,
::Må vi oss bege att skåda
::Om det sannt är, eller osannt."

::Ut de gingo att beskåda
::130. Granen med sin blomsterkrona:
::En var gamle Wäinämöinen
::Och den andre Ilmarinen.

::När de fram till stället kommit
::Uppå Osmo-åkerns jordvall,
::Smeden tätt invid sig ställde
::Att den nya gran beundra,
::Från hvars grenar Karlavagnen,
::Från hvars krona månen lyste.

::Derpå gamle Wäinämöinen
::140. Sjelf till orda tog och sade:
::"Nu, o smed, min egen broder,
::Klättra upp att månen hemta,
::Att nedtaga Karlavagnen
::Ifrån granens gyllne krona!"

::Derpå smeden Ilmarinen
::Stiger i det höga trädet,
::Upp emot den höga himlen,
::Klättrar upp att månen hemta,
::Att nedtaga Karlavagnen
::150. Ifrån granens gyllne krona.

::Granen med den sköna kronan,
::Talln, med yfvig blomtopp, talar:
::"O du man förutan insigt,
::Ytterst oerfarne hjelte!
::Oförståndigt upp du stigit,
::Lik ett barn uti min krona,
::För att nedta månens skenbild,
::För att fånga falska stjernor!"

::Nu den gamle Wäinämöinen
::160. Började att sakta sjunga;
::Sjunger vinden upp att hvirfla,
::Luften att förbittrad rasa,
::Derpå tager han till orda,
::Brister ut och säger detta:

::"Storm, tag honom med i båten
::Vind, för honom i din farkost,
::Bringa honom skyndsamt hädan
::Bort till Pohjola, det mörka!"

::"Vildt begynner vinden hvirfla,
::170. Luften börjar häftigt rasa,
::Tager smeden Ilmarinen,
::Bringar honom skyndsamt dädan,
::Bort till Pohjola, det mörka,
::Till det skumma Sariola.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Färdades med största snabbhet
::Längsmed vindens väg i rymden,
::Längsmed stormens stråt i luften,
::Öfver månen, under solen,
::180. Utmed Karlavagnens skuldror;
::Uppå Pohjas gård han stannar,
::Uppå Sariolas badväg,
::Obemärkt af gårdens hundar,
::Af dess gläfsare ej varsnad.

::Louhi, Pohjolas värdinna,
::Gumman med de glesa tänder,
::Råkar ut på gården träda;
::Sjelf hon yttrar då och säger:

::"Hvem kan du bland männer vara,
::190. Hvilken, ur de hjeltars skara?
::Hit på vindens stråt du kommit,
::Uppå vårdags-stormens slädväg.
::Och på dig ej hundar skälla,
::Ingen ullsvans mot dig gläfsar."

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Hit jag icke heller kommit
::Att af bygdens hundar rifvas,
::Mot mig reta någon ullsvans
::Här, vid obekanta dörrar,
::200. Portar, dem jag icke känner".

::Derpå Pohjolas värdinna
::Sporde af den komne gästen:

::"Har måhända du lärt känna
::Och förnummit eller sport om
::Den der smeden Ilmarinen,
::Den så konsterfarne hamrarn?
::Redan länge är han väntad,
::Ren i många tider saknad
::Här vid Pohjas landamären,
::210. Att den nya Sampo smida."

::Det var smeden Ilmarinen,
::Sjelf han yttrade och sade:

::"Väl har jag mig lärt att känna
::Den der smeden Ilmarinen,
::Ty jag sjelf är Ilmarinen
::Den så konsterfarne hamrarn."

::Louhi, Pohjolas värdinna,
::Gumman med de glesa tänder,
::Skyndade sig in i stugan,
::220. Yttrade och tog till orda:
::"Du min egen yngsta dotter,
::Du, bland mina barn mig kärast,
::Tag nu på dig allt det bästa,
::Välj den hvitaste af drägter,
::Med de allra skönsta fållar,
::Fäst det vackraste vid bröstet,
::Kring din hals det prydligaste,
::Det mest granna vid din tinning,
::Att af rodnad kinden strålar,
::230. Att ditt anlets fägring varsnas?
::Nu har smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Kommit för att Sampo smida,
::Sira ut det granna locket."

::Det var Pohjas sköna tärna,
::Landets pris och vattnets prydnad
::Hon de bästa kläder valde,
::Af den allra största renhet,
::Uti femfald drägt sig klädde,
::240. Fäste smycken på sitt hufvud,
::Påtog spännen utaf koppar,
::Prydde sig med gyllne gördlar.

::Trädde ur sin bod i stugan,
::Smög sig sakta in från gården;
::Lifligt hennes ögon lyste,
::Hög var hennes öronprydnad,
::Vackert hela hennes anlet,
::Röda voro hennes kinder,
::Rikligt guld hon bar på bröstet,
::250. Silfversmycken på sitt hufvud.

::Sjelfva Pohjola-värdinnan
::Förde smeden Ilmarinen
::In i Pohja-gårdens pörten,
::Sariolas timmerstugor;
::Här med mat hon mannen mättar
::Och med dryck förplägar honom,
::Fägnar honom på det bästa,
::Derpå yttrar hon och säger:

::"Hör mig smed, o Ilmarinen,
::260. Du, en hamrare evärdlig,
::Om du mäktar Sampo smida,
::Sira ut det granna locket
::Af en svane-fjäders ända,
::Af en mjölktår från en gallko,
::Af ett enda litet kornfrö,
::Af en sommar-tackas ullstrå,
::Får du såsom lön min dotter,
::Sköna jungfrun för din möda!"

::Då tog smeden Ilmarinen
::270. Sjelf till orda så och sade:

::"Väl förmår jag Sampo smida,
::Hamra hop det granna locket
::Af en svane-fjäders ända,
::Af en mjölktår från en gallko,
::Af ett enda litet kornfrö,
::Af en sommar-tackas ullstrå,
::Jag som sjelf på himlen smidit,
::Som på luftens lock har hamrat,
::Då dess början ej var börjad,
::280. Ej det minsta grand var färdigt.

::"Nu han går att Sampo smida,
::Att dess granna lock utsira,
::Frågor efter ställets smedja,
::Söker efter smedjeredskap;
::Ingen smedja finns på stället,
::Ingen smedja, ingen blåsbälg,
::Ässja ej och städ ej heller,
::Icke hammare, ej skaft ens.

::Derpå smeden Ilmarinen
::290. Yttrade ett ord och sade:

::"Qvinnor gerna här må tveka,
::Tölpar verket halfgjordt lemna,
::Ej en man, om äfven sämre,
::Om ock svagare han vore!"

::Plats han söker för sin ässja,
::Rum att breda ut sin blåsbälg,
::Uppå markerna derborta
::Invid Pohjas åker-ändor.
::Söker en dag, söker tvenne,
::300. Men uppå den tredje dagen
::Finner han ett gråsprängdt stenblock,
::Råkar på en hop af klippor,
::Här sig smeden slutligt ställer,
::Hamrarn hit sin eld förlägger:
::En dag bälgarne han reder,
::Bygger ässjan på den andra.

::Derpå smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Drifver ämnena i elden,
::310. Smedjestoffet i sin ässja,
::Tager trälar till att pusta,
::Män med half manskraft alt fläkta.

::Trälarne, de pusta ifrigt,
::Draga bälgen oförtrutet,
::Under trenne sommardagar,
::Under trenne sommarnätter;
::Stenar under deras hälar,
::Klippor under tårna vexte.

::Men uppå den nästa dagen
::320. Sjelfve smeden Ilmarinen
::Ned sig böjer för att skåda
::Uti smideshärdens botten,
::Hvad ur elden komma skulle,
::Hvad som ginge fram ur lågan.

::Fram ur elden står en båge,
::Tränger sig ett gyllne armborst,
::Gyllene, med silfverspetsar,
::Med ett brokigt skaft af koppar.

::Skön är bågen till att skåda,
::330. Men den har dock onda vanor:
::Fordrar hvarje dag ett hufvud,
::Och de bästa dagar tvenne.

::Sjelfve smeden Ilmarinen
::Gläds häråt ej alltför mycket,
::Bryter bågen uti stycken,
::Kastar den i elden åter,
::Låter sina trälar pusta,
::Svage männen bälgen draga.

::På den dag, som derpå följde,
::340. Sjelfve smeden Ilmarinen
::Ned sig böjde för att skåda
::Uti smideshärdens botten:
::Fram en båt ur elden trängde,
::Röd en farkost steg ur hettan,
::Guldutsirad var dess framstäf,
::Tullarne af koppar gjutna.

::Skön är båten till att skåda,
::Men den har dock onda vanor:
::Utan skäl i krig den drager,
::350. Ut i örlig utan orsak.

::Det var smeden Ilmarinen,
::Ej han glades häråt heller,
::Bryter båten uti stycken,
::Kastar dem uti sin eldstad;
::Låter sina trälar pusta,
::Svage männen bälgen draga.

::När den tredje dagen inföll,
::Sjelfve smeden Ilmarinen
::Ned sig böjde för att skåda
::360. Uti bottnet af sin ässja:
::Fram ur elden steg en qviga,
::Guldbehornad, utur hettan,
::Med sjustjernans blink på pannan,
::Solens skifva på sitt hufvud.

::Skön är qvigan till ätt skåda,
::Men hon har dock onda vanor:
::Ständigt sofver hon i skogen,
::Stjelper mjölken ut på marken.

::Det är smeden Ilmarinen,
::370. Ej han glädes häråt heller,
::Kon han hugger uti stycken,
::Kastar dessa uti elden;
::Låter sina trälar pusta,
::Svage männen bälgen draga.

::Nu uppå den fjerde dagen
::Sjelfve smeden Ilmarinen
::Ned sig böjde för att skåda
::Uti smideshärdens botten;
::Fram en plog ur elden trängde,
::380. Steg, med bill af guld, ur hettan,
::Bill af guld och skaft af koppar,
::Och en silfverknopp på skaftet.

::Skön är plogen till att skåda,
::Men den har dock onda vanor:
::Andras åkrar upp den plöjer,
::Drager fåror öfver fälten.

::Det är smeden Ilmarinen,
::Ej han gläds åt detta heller,
::Plogen bryter han i stycken,
::390. Kastar dem uti sin ässja;
::Tager vindarne att pusta,
::Väderilarne att flåsa.

::Vindarne, de pusta väldigt,
::Östan pustar, vestan pustar,
::Sunnanvinden ännu mera,
::Nordan blåser på med styrka;
::En dag pusta de, och tvenne,
::Pusta inpå tredje dagen;
::Lågan ut ur fönstret kastas,
::400. Gnistor spraka ut ur dörren,
::Dammet upp mot himlen flyger,
::Röken tjock till molnen stiger.

::Det var smeden Ilmarinen,
::När nu trenne dar förlidit,
::Ned han böjde sig att skåda
::Uti djupet af sin ässja;
::Såg att Sampo nu sig danat,
::Att sig granna locket bildat.

::Derpå smeden Ilmarinen,
::410. Den evärdelige hamrarn,
::Företager sig att smida,
::Hamrar hurtigt med sin slägga,
::Smider Sampo konsterfaret:
::Vid dess ena kant en mjölqvarn,
::Och en saltqvarn vid den andra,
::Vid dess tredje kant en myntqvarn.

::Nu begynte Sampo mala,
::Granna locket snabbt sig svängde;
::Mol en lår vid skymningstiden,
::420. Mol en lår till hem-förtäring,
::Mol en annan till försäljning
::Och en tredje till förvaring.

::Pohjas qvinna högt sig gläder,
::Bringar nu den stora Sampo
::ln i Pohja-gårdens kulle,
::Uti koppar-bergets inre,
::Bakom nio lås och riglar;
::Der hon fäster Sampos rötter
::På ett djup af nio famnar,
::430. En rot in i moder-jorden,
::Invid vattnets rand en annan,
::En i hemmets höga kulle.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Träder fram att mön begära,
::Yttrar dessa ord och säger:
::"Vill du nu bli min, o jungfru,
::Nu, då Sampo blifvit färdig,
::Med det brokigt sköna locket?"

::Det var Pohjas fagra jungfru,
::440. Sjelf hon talade och sade:
::"Hvem skall då i nästa sommar
::Och det år som derpå följer
::Bringa gökarne att gala,
::Våra foglar få att sjunga,
::Om jag sjelf mig bort begifver,
::Jag, ett bär, till andra nejder?

::"Om jag, dufva, här försvunne,
::Om jag, vildgås, vilseginge,
::Om min moders frukt förkomme,
::450. Om jag, röda lingon, flydde,
::Skulle gökarne försvinna,
::Alla glädjens foglar flykta,
::Bort från dessa kullars toppar,
::Bort från dessa åsars skuldror.

::"Också lär jag aldrig hinna
::Bli från jungfru-lifvet ledig,
::Fri från än ej skötta sysslor,
::Från min stora sommar-brådska:
::Markens bär ej än jag plockat,
::460. Har vid vikens strand ej sjungit,
::Icke gått i svedjelunden,
::Icke lekt uti min löfskog."

::Derpå smeden Ilmarinen,
::Den evärdelige hamrarn,
::Sorgsen och med nedsänkt hufvud,
::Med åt sidan lutad mössa,
::Eftertänker och begrundar,
::Öfverlägger i sitt sinne
::Hur han kunde hemåt färdas,
::470. Bort till kända nejder komma
::Ifrån Pohjola, det mörka,
::Från det skumma Sariola.

::Sade Pohjola-värdinnan:
::"Hör mig smed, o Ilmarinen,
::Hvarför går du så bedröfvad
::Med åt sidan lutad mössa?
::Längtar du att återvända
::Till den fordna fosterjorden?"

::Smeden Ilmarinen svarar:
::480. "Dit allena står min längtan,
::För att dö i egen hembygd,
::Att i fosterjorden gömmas!"

::Derpå Pohjolas värdinna
::Mat och dryck åt mannen gifver,
::I en båt hon honom sätter,
::I dess bakstam, invid styret,
::Kallar vädren upp att blåsa.
::Nordanvindarne att hvina.

::Härmed smeden Ilmarinen,
::490. Den evärdelige hamrarn,
::Reste af till eget hemland
::Öfver hafvets blåa böljor;
::Färdades en dag och tvenne,
::Men uppå den tredje dagen
::Fram till hemmet smeden hinner,
::Till de bygder der han föddes.

::Sporde gamle Wäinämöinen
::Utaf smeden Ilmarinen,
::"Smed och broder Ilmarinen,
::500. Du, en hamrare evärdlig,
::Har du smidt den nya Sampo,
::Sirat ut det granna locket?"

::Sade smeden Ilmarinen,
::Sjelfve mästarn tog till orda:
::"Ren den nya Sampo malat:
::Snabbt sig svängde granna locket,
::Mol en lår vid skymningstiden,
::Mol en lår till hem-förtäring,
::Mol en annan att försäljas,
::510. Mol en tredje till förvaring."
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 20. mai 2024 kl. 14:02
Linje 1:		Linje 1:
−	{\| ~~class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+
−	\|~~- style="background-color:#e9e9e9"~~	+	[[Fil:Ilmarinen.jpg\|thumb\|420px\|<center>'''Ilmarinen smeder Sampo''' <br> Maleri af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' ~~!!align="~~center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tionde Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 12. mai 2024 kl. 07:29
Linje 30:		Linje 30:

	<br>'''Tionde Sången'''. Wäinämöinen återkommer till hemmet och uppmanar Ilmarinen att begifva sig till Pohjola, der han kunde vinna den unga Pohja-dottren genom att förfärdiga Sampo: 1—100.</small></FONT> — Ilmarinen är dock föga hugad för denna färd; Wäinämöinen bringar honom då genom list till Pohjola: 101—280.</small></FONT> — Ilmarinen smider Sampo, som af Pohjolas värdinna inneslutes i ett berg: 281—432. — Ilmarinen begär nu Pohja-dottrens hand, men hon afslår under åtskilliga förevändningar anbudet: 433—462. — Ilmarinen erhåller en båt, återvänder till Kalevala och omtalar för Wäinämöinen att han smidt Sampo färdig : 463—510.		<br>'''Tionde Sången'''. Wäinämöinen återkommer till hemmet och uppmanar Ilmarinen att begifva sig till Pohjola, der han kunde vinna den unga Pohja-dottren genom att förfärdiga Sampo: 1—100.</small></FONT> — Ilmarinen är dock föga hugad för denna färd; Wäinämöinen bringar honom då genom list till Pohjola: 101—280.</small></FONT> — Ilmarinen smider Sampo, som af Pohjolas värdinna inneslutes i ett berg: 281—432. — Ilmarinen begär nu Pohja-dottrens hand, men hon afslår under åtskilliga förevändningar anbudet: 433—462. — Ilmarinen erhåller en båt, återvänder till Kalevala och omtalar för Wäinämöinen att han smidt Sampo färdig : 463—510.
−
	<br><br>		<br><br>

@@ Linje 701: / Linje 701: @@
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Karl Collan]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

Tionde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:57

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 20. mai 2024 kl. 14:02

Carsten på 12. mai 2024 kl. 07:29

Carsten: Tionde Sången (Kalevala, Collan)