Carsten på 22. jun. 2024 kl. 14:04

2024-06-22T14:04:16Z

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-06-04T14:50:45Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 4. jun. 2024 kl. 14:50

2024-06-04T14:50:06Z

Carsten: Tjugofjerde Sången (Kalevala, Collan)

2024-06-01T05:38:36Z

Tjugofjerde Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tjugofjerde Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg|thumb|300px|<center>'''Ilmarinens bryllup''' Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Tjugofjerde Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Tjugondefjerde Sången'''. Brudgummen förmanas huru han skall behandla sin unga maka: 1—264. — En gammal tiggare omtalar, huru han bragt sin hustru till lydnad: 265—296. — Bruden är djupt bedröfvad, och säger alla i hemmet farväl: 297—462. — Ilmarinen afreser med sin brud och anländer på tredje dagen till sitt hem: 463—528.
 

-----

<blockquote>
::Nu är unga mön förmanad,
::Nu är bruden undervisad;
::Än jag talar till min broder,
::Till vår brudgum så jag säger:

::"Brudgum, du min dyre broder,         ''Förmaningsord till Brudgummen.'' v. 2–264.
::Kärare än egen broder,
::Än ett barn af samma moder,
::Än en son utaf min fader!
::Lyssna till hvad nu jag säger,
::10. Hvad jag säger, hvad jag talar
::Om din hvita, vackra fogel,
::Om den dufva, du har vunnit!

::"Prisa, brudgum, nu din lycka,
::Goda gåfvan, som dig gifvits,
::Prisa högt, hvad högt bör prisas!
::Ty en god du fått och funnit,
::God hon är, som skaparn utsett,
::Som han nådigt dig förlänat;
::Tacka äfven hennes fader,
::20. Ännu mera hennes moder,
::Som en sådan dotter vaggat,
::Som en sådan brud dig fostrat!

::"Skön är jungfrun vid din sida,
::Strålande den mö du fästat,
::Hvit är vännen, som du vunnit,
::Täck är tärnan, som du skyddar,
::Frisk är flickan, som du famnar,
::Blomstrande din brud bredvid dig.
::Raskt i rian hon arbetar,
::30. Ledigt hon sin lie svänger,
::Vacker är hon vid sitt byke,
::Driftig, då hon kläder tvättar,
::Ganska skicklig i att spinna,
::Oförtruten vid sin väfnad.
::Högljudt hennes väfsked väsnar,
::Som på kullen gökens stämma,
::Skottspoln flyger fram och åter,
::Som en lekatt på en vedrad,
::Spolen surrar om med snabbhet,
::40. Som i ekorns mun en tallkott;
::Byn har ej i ro fått sofva,
::Slottets nejder sällan slumrat
::Blott för jungfruns väfskeds prassel,
::Blott för skottspolns trägna surrning.

::"Unge brudgum, vackre yngling,
::Stolte man, du sköne fästman!
::Smid en lie, hvässa bettet,
::Bind den vid ett skaft som duger,
::Som du slöjdat sjelf vid grinden,
::50. Som du yxat till på stubben;
::När en solskensdag då kommer,
::För din jungfru ut på ängen,
::Lyssna då hur höet hväser.
::Hur vid slagen gräset hviner,
::Huru ängens starrgräs susar,
::Blomsterhö't i fallet fräser,
::Se hur markens tufvor jemnas,
::Löfträdsskolten nederfalla!

::"När en annan dag är kommen,
::60. Framtag då den raka skottspoln,
::Gör en duglig väfskedsklofve,
::En ordentlig, prydlig väfbom,
::Snickra äfven vackra trampträd,
::Skaffa alla väfnadsredskap,
::Låt i väfstoln jungfrun stiga,
::Gripa tag i väfskedsklofven:
::Då skall hennes väfsked ljuda,
::Väfstoln gällt och högljudt klappa,
::Bullret ut i byn skall höras,
::70. Slamret skall förnimmas vida.
::Spörja skola bygdens gummor,
::Qvinnorna i nejden fråga:
::"Hvem är det, som nu hörs väfva?"
::Och då passar sig att svara:
::"Det min älskling är, som väfver,
::Hon, mitt hjertas vän, som slamrar!
::Slogo lyckor in i väfven,
::Släppte skeden sina tenar?"
::— "Lyckor slogo ej i väfven,
::80. Skeden inga tenar släppte,
::Väfven är, som väfd af Kuutar,
::Som om Päivätär den spunnit,
::Som om Karlavagnens tärna,
::Stjernans dotter den fulländat!"
::
::"Unge brudgum, sköne yngling,
::Stolte man, du fagre fästman!
::När du nu din färd begynner,
::När från denna gård du reser
::Vid din unga jungfrus sida,
::90. Med din egen vackra dufva,
::Åk då icke denna siska,
::Denna hvita, vackra fogel
::Ner i gropar invid vägen,
::Kör ej fast mot gärdgårdshörnen,
::Stjelp ej henne öfver stubbar,
::Kasta henne ej mot stenar!
::Aldrig förr i fadershemmet,
::I sin fagra moders gårdar,
::Flickan blifvit vräkt i gropar,
::100. Kastad emot gärdsgårdshörnen,
::Blifvit åkt omkull mot stubbar,
::Icke heller stjelpt mot stenar.

::"Unge brudgum, sköne yngling,
::Stolte man, du fagre fästman!
::Tag ej denna unga jungfru,
::Bortför ej din egen älskling
::Att i hörnet mulen sitta,
::Att i stugans vrå sig gömma!
::Aldrig förr i fadershemmet,
::110. I sin fordna moders gårdar
::Jungfrun gömd i vrån fått vistas,
::Suttit undanskymd i hörnet:
::Alltid hon vid fönstren suttit,
::Rört sig midt på stugans tiljor,
::Utgjort fadrens fröjd om qvällen.
::Modrens glädje hvarje morgon.

::"Icke må du, gode brudgum,
::Icke må du denna dufva
::Till en nödbrödsmortel föra,
::120. För att stampa bark till föda,
::Att af agnar baka kakor,
::Att bereda bröd af tallbark!
::Aldrig hon i fadershemmet,
::I den vackra modrens gårdar
::Blifvit förd till nödbrödsmortel,
::Blifvit ställd att stampa barkmjöl,
::Att af agnar baka kakor
::Att bereda bröd af tallbark!

::"Nej, din dufva må du föra
::130. Till en tufva, rik på näring,
::Till att råg ur lårar ösa,
::Till att korn ur bingen hemta,
::Till att tjocka kakor grädda,
::Till att öl med insigt brygga,
::Till att bröd af hvete baka
::Och att talkkuna bereda!

::"Brudgum, du min gode broder,
::Icke må du denna dufva,
::Denna unga, vackra vildgås
::140. Någonsin till tårar bringa!
::Skulle svåra stunder komma,
::Gripes jungfrun utaf ledsnad,
::Stick din brunte då i redet
::Eller ispänn hvita skymmeln,
::Hemta jungfrun till sin fader,
::Hern till modrens kända stugor!

::"Icke må du denna dufva,
::Denna hvita, vackra fogel
::Som en tjenarinna hålla,
::150. Som ett legohjon behandla,
::Neka att gå ner i källarn,
::Eller att besöka boden!
::Aldrig hon i fadershemmet,
::I sin vackra moders gårdar
::Hållits som en tjenarinna,
::Som ett legohjon behandlats,
::Nekats att gå ner i källarn,
::Eller att besöka boden;
::Ständigt skar hon hvetebrödet,
::160. Hade uppsigt öfver äggen,
::Sysslade i mjölksåns närhet,
::Närmast invid ölets tunna,
::Upplät boden hvarje morgon,
::Läste loften hvarje afton.

::"Unge brudgum, vackre yngling,
::Männers stöd, du sköne fästman!
::Om du jungfrun väl behandlar,
::Skall du sjelf emottas vänligt,
::När din svärfar du besöker,
::170. Till din svärmors gårdar kommer:
::Rikligt skall du der förplägas,
::Riklig mat och dryck dig bjudas,
::Hästen skall ur redet spännas,
::In i stallet skall han föras,
::Mat och dryck åt honom rackas,
::Hafre bäras fram i skäppan.

::"Ej du må om denna jungfru,
::Om din hvita, vackra fogel
::Säga att hon slägt ej eger,
::180. Eller att hon saknar skyldskap!
::Talrik slägt vår jungfru eger,
::Har en vidtutgrenad skyldskap:
::Om en kappe bönor utsås,
::Får hvar slägting sig en böna,
::Om en kappe linfrö såddes,
::Vexte för en hvar en tåga.

::"Ej du må, du gode brudgum,
::Unga jungfrun hårdt behandla,
::Lära henne vett med pisken,
::190. Med en rem till klagan bringa,
::Med en knippa ris att qvida,
::Att vid lidrets dörr sig jemra!
::Ännu aldrig unga jungfrun,
::Aldrig förr i fadershemmet
::Blifvit med en piske straffad
::Tvingad med en rem att klaga,
::Med en knippa ris att qvida,
::Att vid lidrets dörr sig jemra,

::"Ställ dig som en mur för henne,
::200. Stå orubblig som en dörrpost,
::Låt din mor ej aga henne,
::Ej din fader henne banna,
::Ej en fremling henne reta,
::Granngårdsfolket henne tadla;
::Ber din slägt dig aga henne,
::Yrka andra på bestraffning,
::Näns du dock ej slå den arma,
::Ej ditt hjertas vän bestraffa,
::Henne, som du tre år väntat,
::210. Oaflåtligt efterfikat.

::"Nej, förmana unga jungfrun,
::Lär ditt äpple, gode brudgum,
::Rätta henne under hvilan,
::Eller inom slutna dörrar,
::Fortfar så ett år igenom,
::Näps med ord det första året,
::Blott med ögats blink det andra,
::Tredje året med en trampning!

::"Om hon icke aktar detta,
::220. Ej om sådant sig bekymrar,
::Bryt dig då ett rö ur vassen,
::Sök dig uppå mon ett starrgräs,
::Hota dermed unga jungfrun;
::Rätta henne fjerde året,
::Skräm med denna stängel henne,
::Med den sträfva starrens kanter,
::Slå ej henne än med remmen,
::Straffa henne ej med riset!

::"Men om detta ej hon aktar,
::230. Än ej efterföljer sådant,
::Hemta då ett ris ur skogen.
::Bryt i skogig däld en björkqvist,
::Bar den under pelsens skörte,
::Att en annan gård ej ser den,
::Visa den åt unga jungfrun,
::Hota dermed, slå dock icke!

::"Om ej detta ens hon aktar,
::Ej om sådant sig bekymrar.
::Lär din jungfru då med riset,
::240. Näps då henne med din björkqvist,
::Inom stugans fyra väggar,
::I ditt hus, med mossa drifvet.
::Aga henne ej på ängen,
::Tukta jungfrun ej på renen:
::Bort i byn förnummes bullret.
::Skriket ut till andra gården,
::Hustruns gråt till grannens boning,
::Larmet ända ut i skogen!
::Värm allenast hennes skuldror
::250. Och uppmjuka endast ryggen,
::Rikta ej ett slag mot ögat,
::Vidrör aldrig hennes öra, —
::Bula finge hon på pannan,
::Eller blånad öfver ögat;
::Dervid kunde svågern fråga,
::Dervid ock din svärfar mena,
::Plöjarne i byn det märka,
::Nejdens qvinnor le och säga:
::Har den der i kriget varit,
::260. Tagit del i någon drabbning?

::Månne vargen henne rifvit,
::Skogens björnar henne sargat,
::Eller är en varg dess fästman,
::Har en björn hon fått till make?"

::Låg en gubbe högst på ugnen,
::Åldrig tiggare på muren,
::Gubben talade på ugnen,
::Tiggarn yttrade på muren:

::"Ej du må, du arme brudgum,
::270. Följa hustruns håg och sinne,
::Hustruns håg och hala tunga,
::Som jag gjort, jag arme gosse!
::Kött jag köpte, bröd jag köpte,
::Smör jag köpte, öl jag köpte,
::Fisk af alla slag jag köpte,
::Köpte flere sorter sofvel,
::Öl från hemmets egna trakter,
::Hvetebröd från fjerran nejder.

::"Fick ej dermed dock en duglig,
::280. Erhöll ej en sedig hustru.
::Kom hon in i stugan, tycktes
::I mitt hår hon vilja flyga.
::Vildt förvred hon anletsdragen,
::Hvälfde ögonen i vrede,
::Jemt hon suckade och gnällde,
::Talte till mig, full af ondska,
::Kallade mig ofta klumprygg,
::Nämnde mig på spe en vedklabb.

::"Men jag fann ett annat medel,
::290. Hittade en annan utväg:
::När jag skalade ett björkris,
::Slöt hon sig till mig, sin fogel;
::När af en jag bröt en vidja,
::Blef hon ödmjuk mot sin älskling;
::När med videspön hon näpstes
::Flög hon ömt sin vän om halsen."

::Djupt den arma bruden suckar,
::Suckar djupt och hemtar andan,
::Brister ut i bittra tårar,
::300. Yttrar slutligen och säger:

::"Andras bortgång redan stundar,         ''Brudens afskedssång.'' v. 301–462.
::Andras afsked är förhanden,
::Närmare är dock mitt afsked.
::Närmare min egen bortgång,
::Fast det ock är tungt att skiljas,
::Svårt i denna stund att lemna
::Dessa vidtberömda bygder,
::Dessa sköna, goda gårdar,
::Der så vackert upp jag vuxit,
::310. Der jag skjutit upp så herrligt
::I min sälla blomningsålder,
::Lycklig under barnaåren!

::"Förr jag icke kunnat ana,
::Aldrig i mitt lif förmoda,
::Tro att bort jag skulle skiljas,
::Ana att jag skulle föras
::Bort från detta slottets nejder,
::Bort från denna åsens skuldror;
::Dock, nu vet jag att jag skiljes,
::320. Vet det väl, och vandrar hädan:
::Tömd är afskedsbägarn redan,
::Afskedsölet ren är drucket,
::Snart är släden vänd från hemmet.
::Snart dess framkant utåt pekar,
::Sidan mot min faders lada
::Och dess hörn mot ladugården.

::"Då ifrån mitt hem jag skiljes,
::Då jag bortgår nu, jag arma,
::Huru lönar jag min moders
::330. Mjölk, och hur min faders godhet,
::Hur min egen broders kärlek,
::Hur min ljufva systers ömhet?

::"Dig jag säger tack, min fader,
::För min hittills funna bergning,
::För den näring här jag njutit,
::För de många mål mig mättat!

::"Dig jag tackar, o min moder,
::Som mig vaggat i min barndom,
::Som mig burit späd i famnen,
::340. Som din barm mig räckt till näring!

::"Dig jag säger tack, o broder,
::Dig, min broder, dig min syster,
::Tackar eder, gårdens husfolk,
::Er, j kära barndomsvänner,
::Jemte hvilka här jag lefvat,
::Vuxit i min blomningsålder!

::"Icke må du nu, o fader,
::Icke du, min goda moder,
::Icke mina många fränder,
::350. Hemmets kära anförvandter
::Börja att deröfver sörja,
::Eller af bekymmer gripas.
::Att jag går till andra nejder,
::Färdas fjerran ut i verlden!
::Skaparns sköna sol ju skiner,
::Skaparns gyllne måne glänser.
::Himlens klara stjernor tindra,
::Karlavagnen ut sig sträcker
::Äfven längre bort i rymden,
::360. Äfven annorstäds i verlden.
::Än på fadrens gård allenast,
::Öfver dessa hemmets stugor.

::"Hän jag skiljes, bort jag vandrar,
::Går från detta gyllne hemvist,
::Från min faders, från min moders
::Alltid gästfritt öppna boning;
::Lemnar mina kärr och marker,
::Mina gräsbevuxna gårdar,
::Lemnar mina klara sjöar,
::370. Mina sandbetäckta stränder
::Att af nejdens gummor grumlas,
::Att af vallhjon genomvadas.

::"Andra få nu kärren trampa,
::Öfver mina marker irra,
::Hvila sig i mina lunder,
::Genomströfva mina hedar,
::Stiga på min gärdeslinda
::Och beträda tågets renar,
::Springa öfver hemmets gårdar,
::380. Stå vid stugans vägg derute;
::Andra skola golfven sopa,
::Städa stugans släta tiljor;
::Renar få på åkern springa,
::Lon i mina skogar löpa,
::Vildgäss bo i mina lunder,
::Foglar i min löfskog hvila!

::"Hän jag skiljes, bort jag vandrar,
::Flyktar med en annan flykting
::I en höstnatts dunkla sköte,
::390. Ut på balkan af en våris,
::Att ett spår ej syns på isen,
::Ej ett fjät förmärks på halkan,
::Ej min klädnings fläkt på drifvan,
::Ej på snön af fålln en strimma.

::"När jag sedan återkommer;
::När jag hemmets gård besöker,
::Ej min mor min röst förnimmer,
::Ej min fader hör min stämma,
::Om jag ock på grafven gråter,
::400. Om på deras stoft jag sörjer.
::Gräset redan frodigt grönskar,
::Vuxit har en enrisbuske
::Öfver modrens stoft i grafven,
::Öfver fostrarinnans hufvud.

::"När till hemmet då jag kommer,
::Hit till dessa vida gårdar,
::Lär väl ingen mer mig känna,
::Ingen ann' än dessa tvenne:
::Gärdets allra lägsta vidja.
::410. Gärdselstören längst på åkern,
::Som jag upprest förr som liten.
::Som jag flätat hop som flicka.

::"Och min moders gamla gallko,
::Som jag i min ungdom vattnat,
::Som jag skött, då den var liten,
::Hör jag matt emot mig råma.
::På den vida gårdens spånhög,
::Hemmets snöbetäckta marker:
::Kanske äfven den mig känner,
::420. Vet att jag är hemmets dotter.

::"Och min faders häst, den gamle,
::Som jag matade som liten,
::Som jag fodrat förr som flicka,
::Hör jag kraftlöst mot mig gnägga,
::På den vida gårdens spånhög,
::Hemmets snöbetäckta marker:
::Kanske äfven den mig känner,
::Vet att jag är gårdens dotter.

::"Och min broders gamle gårdshund,
::430. Som jag matat i min barndom,
::Som jag lärde in som flicka,
::Hör jag svagt emot mig skälla,
::På den vida gårdens spånhög,
::Hemmets snöbetäckta marker:
::Kanske äfven den mig känner,
::Vet att jag är gårdens dotter.

::"Andra torde ej mig känna,
::När till hemmets gård jag kommer,
::Fast min båtstrand är som fordom,
::440. Boningsplatsen oförändrad,
::Fast hvart fiskrikt sund sig liknar
::Och hvar notplats qvar jag finner.

::"Blif då qvar i frid, o pörte,
::Pörte med ditt tak af bräder,
::Godt det blir att återkomma,
::Kärt att engång än här vandra!

::"Blif då qvar i frid, o farstu,
::Farstu med ditt golf af bräder,
::Godt det blir att återkomma,
::450. Kärt att engång än här vandra!

::"Blif i ostörd frid derute,
::Gård med dina höga rönnar,
::Godt det blir att återkomma,
::Kärt att engång än här vandra!

::"Er i fridens hägn jag lemnar,
::Fält och bäruppfyllda skogar,
::Er, j tågens blomsterlindor,
::Er, j ljungbevuxna moar,
::Träsk med edra hundra holmar,
::460. Djupa sund, på fisk så rika,
::"Kullar, j med edra granar,
::Dälder, j med edra björkar!"

::–––––––––––––

::Derpå smeden Ilmarinen
::Slängde jungfrun i sin släde,
::Gaf sin häst ett slag med snärten,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Lefven väl, j insjöstränder,
::Insjöstränder, åkerlindor.
::Kullens alla unga tallar,
::470. Alla höga träd i skogen,
::Alla häggar bakom stugan,
::Enar, j vid gårdens brunnsväg,
::Smultroustjelkar, j på marken,
::Smultronstjelkar, gröna grässtrån,
::Videbuskar, granars rötter,
::Alars toppar, björkars näfver!"
::
::Derpå smeden Ilmarinen
::Åkte ut från Pohjas gårdar,
::Barnen blefvo qvar och sjöngo,
::480. Barnen sjöngo så och sade:

::"Flög till oss en kolsvart fogel,
::Flaxade hitåt ur skogen,
::Visste att vår and sig vinna,
::Att vårt bär ifrån oss locka,
::Tog ifrån oss vackra äplet,
::Fångade vår fisk ur vattnet,
::Svek med småmynt jungfruns sinne,
::Lockade med silfver henne.
::Säg, hvem för oss nu till stranden,
::490. Leder nu oss ner till bäcken?
::Tom skall vattsån stå i stugan.
::Obegagnad blir vår såstång,
::Golfven skola icke sopas,
::Stugans tiljor qvasten sakna,
::Tjockna skola bägarns bräddar,
::Mörkna dryckesstopens handtag!"

::Sjelf nu smeden Ilmarinen
::Vid sin unga jungfrus sida
::Färdas fram med gny och buller,
::500. Åker öfver Pohjas stränder,
::Långsmed Sima-sundens kanter,
::Utmed åsens höga branter;
::Stenar skramla, sanden gnisslar,
::Släden skrinner, vägen undflyr,
::Okets spända jernrem knarrar,
::Medarne af björkträd knaka,
::Masurstöttorna de braka,
::Lokan gjord af hägg, den darrar,
::Slädens vidjelänkar knarka,
::510. Ringarne af koppar klinga,
::Medan trafvaren, den starka,
::Raske fålen fram ses springa.
::En dag, åker han och tvenne,
::Åker hela trenne dagar,
::Med sin ena hand vid tömmen
::Och vid jungfruns barm den andra,
::Ena foten utom släden
::Och den andra under fällen.

::Trafvarn sprang och färden framled,
::520. Dagen svann och vägen aftog.
::Slutligen på tredje dagen,
::När sig aftonsolen sänker,
::Skymtar smedens hem på afstånd,
::Ilmas gård i fjerran blänker,
::Synes röken lodrät stiga.
::Tjock och sotig upp sig höja.
::Vältra sig ur stugans skorsten,
::Upp till skyarne sig svinga.
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 4. jun. 2024 kl. 14:50
Linje 1:		Linje 1:
−	{\| ~~class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Ilmarinen-bryllup.jpg\|thumb\|300px\|<center>'''Ilmarinens bryllup''' <br> Maleri af ''Nikolai Kochergin''</center>]]
−	\|~~- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	~~!align="~~center~~" valign="top" width="40%" \|~~ '''~~Velg språk~~''' ~~!!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="~~center~~" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk~~
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link=Kalevala (Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	~~! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjugofjerde Sången (Kalevala, Collan)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 672: / Linje 672: @@
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
 [[Kategori:Karl Collan]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

Tjugofjerde Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 14:04

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 4. jun. 2024 kl. 14:50

Carsten: Tjugofjerde Sången (Kalevala, Collan)