Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:47

2024-06-22T13:47:46Z

Jesper på 25. mar. 2024 kl. 15:39

2024-03-25T15:39:10Z

Jesper på 25. mar. 2024 kl. 15:38

2024-03-25T15:38:27Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:19

2024-03-17T16:19:36Z

Carsten: Castrén : Tjuguåttonde Runan (Kalevala)

2024-03-12T05:41:43Z

Castrén : Tjuguåttonde Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tjuguåttonde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Tjuguåttonde Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Nu man borde björnen fånga,
::Borde fälla gyllne djuret
::Uti Metsola det ljufva,
::Det vaksamma Tapiola,
::Att ej Ohto mina hästar,
::Mina ston om lifvet bringar.
::Icke dödar mina hjordar,
::Och ej korna strör kring marken.

::Också jag i fordna tider
::Var så god som mången annan.
::Då man gjorde val af männer,
::Då man karlarna fördelte,
::Mönstrade de bästa kämpar;
::Jag då steg till björnens dörrar,
::Till den platta nosens gårdar.
::Nu en annan tid är inne:
::Monne, arme man, jag redan
::Kunnat blifva alltför gammal,
::Mera tvekande än andra?
::Kanske är det så, men sinnet
::Lockande mig likväl bjuder
::Att till Metsola nu vandra,
::För att njuta af dess honung.

::Så jag vandrar hän till skogen,
::Går till sysslor utom huset.
::Mielikki, du skogsvärdinna,
::Tellervo, Tapios dotter!
::Lägg nu band på dina hundar,
::Ordna vackert dina valpar
::I det trybevuxna tåget,
::I den lilla ekträdskojan.
::Bind för björnens ögon silke,
::Vira flätor om hans hufvud,
::Stryk uppå hans tänder honung
::Och på munnen rena smöret,
::Att han icke vädrar mannen,
::Icke känner andedrägten,
::När jag kommer till hans gårdar,
::Till den ädle Ohtos dörrar.

::Vackra Ohto, skogens äpple,
::Skogens sköna, runda knotter!
::När du hör, att mannen nalkas,
::Stolta karlen till dig träder,
::Göm då klorna in i tassen,
::Tänderna uti ditt tandkött,
::Att de aldrig måtte såra,
::Ej ens i sin vighet skada.
::Så må du dig, Ohto, röra,
::Så du, honungstass, dig vända,
::Som i boet hjerpen rör sig,
::Gåsen liggande sig vänder?"

::Sjelf den gamle Wäinämöinen
::Stötte nu på sköna Ohto,
::Rubbade så sidenbädden,
::Slog omkull den gyllne sängen;
::Höjde upp sin röst och sade,
::Talade med dessa orden:
::"Nu, o Gud, du lofvad vare,
::Skapare allena prisad,
::När du gaf mig sköna Ohto,
::Gaf mig skogens guld till byte.
::Träder jag för Ohtos dörrar,
::Går till släta tassens gårdar,
::Vandrar till plir-ögats koja,
::För att der mitt guld betrakta —
::Kort är foten, böjdt är knäet,
::Nosen trubbig, som ett nystan.

::Du min enda, vackra Ohto,
::O min honungstass, du sköna!
::Blif ej ens på skämt förtörnad,
::Jag var icke den dig fällde,
::Sjelf du halkade på grenen,
::Snafvade på barrträdsqvisten,
::Sönderslet din granrisklädnad,
::Ref i tu din barrbetäckning;
::Hösten är så hal och slipprig,
::Höstens nätter äro mörka.

::Du min enda, vackra Ohto,
::O min honungstass, du sköna!
::Än du måste gå en sträcka,
::Måste vandra på en sandhed.
::Kom berömde, börja färden,
::Vandra hän du skogens stolthet,
::Skrid blå-strumpa fram med snabbhet,
::Stig lättfotade med brådska
::Ifrån dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala stigar,
::Till en skara utaf kämpar,
::Till en talrik karla-samling.
::Länge ren der stått ett visthus,
::Uppå silfver-fötter timradt,
::Bygdt på sköna gyllne stolpar;
::Dit vår ädle gäst vi leda.
::Föra in vår gyllne främling.
::Illa blir han der ej fägnad,
::Honung får han till att äta,
::Får det färska mjöd att dricka.

::Kom nu, såsom ock du kommer.
::Ifrån detta trånga näste,
::Lemna dynorna af ruskor,
::Öfvergif din bädd af granris,
::Lägg dig uppå röda bolster,
::Uppå mjuka siden-bädden,
::Under åsen den berömda,
::Under takets vackra fogning.
::Rör dig uppå fältets drifvor,
::Som ett näckrosblad på böljan,
::Sväfva öfver skogens ruskor,
::Som på qvisten ekorn sväfvar."

::Och nu vandrar Wäinämöinen
::Under spel i svedjelunder,
::Under hornets ljud på fältet,
::Vandrar med den ädle Ohto.
::Sjelf han spelar skönt och skickligt,
::Låter hornet herrligt ljuda,
::Blåste gånger fem för porten,
::Blåste tre på hemmets kullar.
::Ljudet hördes in i stugan,
::Skallade inunder åsen.

::Folket talade i stugan,
::Så den sköna skaran sade:
::"Hören ljudet nu derute,
::Som från jägarhornet skallar,
::Hören kotte-fogelns läte,
::Hören Tapio-tärnans pipa!"

::Folket hastade ur stugan,
::Sköna skaran sprang på gården?
::"Gaf ett honungsdjur er skogen,
::Gaf ett lodjur skogens herre,
::Då med sång J återkommen,
::Skriden jublande på skidor?"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Oss en utter är till talets,
::Är till sångens ämne gifven;
::Derföre med glam vi komma,
::Jublande på skidor nalkas.
::Men det är dock ej en utter,
::Ej en utter, ej ett lodjur;
::Sjelf den frejdade här vandrar,
::Skogens dimma hit nu sväfvar.
::Skogens fradga hitåt rinner,
::Ohto nalkas svept i kläde.
::Nu med Gud jag helsar eder
::Här på dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala vägar,
::Gångar trampade af tärnor,
::Jemnade af gårdens qvinnor.
::Mindre kär kanske är gästen,
::Må man husets dörr då sluta,
::Men är gästen efterlängtad,
::Så må dörren hållas öppen."

::Folket svarade och sade,
::Så den sköna skaran talte:
::"Nu, o Gud, du lofvad vare,
::Skapare allena prisad,
::Då du gaf den sköna Ohto,
::Skänkte skogens guld till byte.
::Hell dig Ohto, du som kommit,
::Hell dig honungstass, som vandrat
::Hit till dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala gångar.
::All min lifstid har jag längtat,
::Väntat all min blomningsålder,
::Att dock skogens silfver komme,
::Skogens guld sig skulle närma
::Hit till dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala gångar,
::Att jag hörde Tapio-hornet,
::Hörde skogens pipa ljuda.
::Detta har jag städse väntat,
::Som ett bördigt år man väntar,
::Såsom skidan väntar drifvor,
::Längtar efter präktig skara,
::Och som flickan väntar fästman,
::Den rödkindade en make.
::Aftnarna jag satt i fönstret,
::Morgnarna på visthus-trappan,
::Månaderna invid tåget,
::Vintrarna på fähusbacken.
::Der jag stod, tills snön förhårdnat,
::Tills den hårda snön blef uppsmält,
::Marken bar och höljd med sandgrus,
::Gruset öfvertäckt med mylla,
::Myllan grönskande af nygräs."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Finns här ingen man, som mottar,
::Ingen kämpe, som välkomnar,
::När från Metsola jag kommer,
::Vänder hem från Tapios boning?"

::Folket svarade och sade,
::Så den sköna skaran talte;
::"Nog här finnas män, som motta,
::Finnas kämpar som välkomna,
::När från Metsola du kommer,
::Vänder hem från Tapios boning.
::Länge brygd har drycken varit,
::Ölet redan länge färdigt
::För den främling, som nu kommer,
::För den gäst, som till oss nalkas."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Hvart skall främlingen nu föras,
::Hvart den gyllne gästen ledas
::Ifrån dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala gångar?"

::Folket svarade och sade,
::Så den sköna skaran talte:
::"Dit må främlingen nu föras,
::Dit må gyllne gästen ledas,
::Uti stugan, gjord af tallar,
::Uti huset, bygdt af furu,
::Under åsen, den berömda,
::Under takets vackra fogning."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Du min enda, vackra Ohto,
::O min honungstass, du sköna!
::Allt ännu du måste vandra,
::Måste fördas fram i lunden.
::Gif, mitt guld, dig nu på färden.
::Tåga fram, mitt vackra silfver,
::Vandra genom gyllne tåget,
::Gå längsefter silfver-spången,
::Träd i stugan, gjord af tallar,
::Uti huset, bygdt af furu,
::Under åsen, den berömda,
::Under takets vackra fogning.

::Sen nu till J stackars qvinnor,
::Att ej driften må förskräckas,
::Klena hjorden ej förfäras
::Ej värdinnans boskap skadas,
::När till stugan Ohto kommer,
::När det skäggbetäckta trynet,
::Platta nosen sticker in sig.

::Gossar, gifven rum i förstun,
::Stån ej flickor framför dörren,
::När till stugan hjelten träder,
::När den stolta mannen kommer.

::Bry dig ej om våra flickor,
::Frukta ej för våra qvinnor,
::Räds ej för de mössbetäckta,
::De om hasen strumpbeklädda.
::Allt hvad qvinna är i stugan,
::Må nu längst i vrån sig draga,
::När i stugan mannen träder,
::När den stolta karlen kommer.

::Frid du Gud ock hit förläna,
::Hit i denna ringa stuga,
::Uti denna låga hydda,
::Under åsen den berömda,
::Under takets vackra fogning.
::Hvart skall nu mitt guld jag föra,
::Hvar min lilla fogel ställa?"

::Folket svarade och sade,
::Så den sköna skaran talte:
::"Hell ock dig, som hit har kommit,
::Hell dig honungstass, som stigit
::Uti denna ringa stuga,
::Uti denna låga hydda,
::Under åsen den berömda,
::Under takets vackra fogning!
::Dit må nu ditt guld du föra,
::Ställa der din lilla fogel,
::Invid hörnet af vår jernbänk,
::Vid den fasta plankans ända.

::Du min enda, vackra Ohto,
::O min honungstass, du sköna!
::Nu din pels man måste skåda,
::Vackra håret undersöka;
::Var dock icke alls bekymrad,
::Illa skall man dig ej hålla,
::Skall ditt ludna skinn ej gifva
::Att hos usla männer vräkas,
::Att bepryda ringa karlar?"

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Hvart må sen vår gäst vi föra,
::Hvart ledsaga vandringsmannen
::Från det långa jernbänks hörnet,
::Från den fasta plankans ända?"

::Folket svarade och sade,
::Så den sköna skaran talte:
::"Dit må nu din gäst du föra,
::Vandringsmannen dit ledsaga,
::Till förgyllda koppar-kärlet,
::Grytan med sin koppar-botten.
::Länge grytan stält på elden,
::Koppar-sidan invid lågan;
::Länge ren har vattnet väntat —
::Vattnet hemtades från fjerran,
::Togs ur vasslesöta källan,
::Den till brädden fyllda brunnen.
::Saltet ifrån fjerran söktes,
::Från de djupa sund i Tyskland,
::Roddes hit igenom saltsund,
::Lastades så ut ur skeppet.
::Veden har man fällt i skogen,
::Huggit längesen i öknen,
::Hemtat hit från Tuomivaara,
::Släpat ifrån höga kullar.
::Elden har från himlen fallit,
::Ilat ned från himla-midten,
::Ofvan från de åtta himlar,
::Från den nionde bland rymder."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Du min enda, vackra Ohto,
::O min honungstass, du sköna!
::Allt ännu du måste vandra,
::Måste gå ett litet stycke.
::Börja frejdade nu färden,
::Skrid nu fram du gamle kämpe
::Från det långa jernbänks hörnet,
::Från den fasta plankans ända,
::Till förgyllda koppar-kärlet,
::Grytan med sin koppar-botten."

::Fräsande hörs grytan koka,
::Med det färska köttet uppfylld,
::Kokar trenne hela nätter,
::Kokar lika många dagar.

::Sen nu köttet blifvit kokadt,
::Kittlarna från elden tagna,
::Kopparsidorna från lågan,
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Höjde upp sin röst och sade,
::Talade med dessa orden:
::"Hvart skall nu mitt guld jag föra,
::Hvart min lilla fogel bringa
::Från förgyllda koppar-kärlet,
::Grytan med sin koppar-botten?"

::Folket svarade och sade,
::Så den sköna skaran talte:
::"Dit må nu ditt guld du föra,
::Gyllne fogeln må du bringa
::Inuti den gyllne koppen,
::Inom koppar-fatets bräddar,
::Fram på vackra furu-bordet.
::Borden äro här af furu,
::Fat af koppar stå på borden
::Och vid faten äro satta
::Gyllne koppar, silfver-skedar.
::Dit må nu ditt guld du föra,
::Der din lilla fogel ställa,
::Att med mjöd den får sig mätta,
::Får af goda ölet dricka."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Ohto, du min lilla fogel,
::O min honungstass, du sköna!
::Allt ännu du måste vandra.
::Måste gå ett litet stycke,
::Kom mitt guld och börja färden,
::Skrid nu fram, du gyllne Ohto,
::Från förgyllda koppar-kärlet,
::Grytan med sin koppar-sida
::Inuti den gyllne koppen,
::Inom koppar-fatets bräddar,
::Fram på bordet utaf furu."

::Rågade nu kärlen stodo,
::Faten upp till brädden fyllda.
::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Skogens honungsrika moder
::O du skogens gyllne konung,
::Tellervo, du Tapios jungfru,
::Skogens lilla, sköna tärna!
::Kommen nu till Ohtos bröllop,
::Till det långa hårets högtid.
::Ymnigt finns här till att äta,
::Till att äta, till att dricka,
::Att för egen del behålla
::Och att dela ut i byen."

::Dervid folket tog till orda,
::Så den sköna skaran talte:
::"Hvarest föddes sköna Ohto,
::Hvarest växte glesa håret,
::Hvadan är den trinda hemtad,
::Hvar den blåa svansen funnen?
::Monne väl på badstu-vägen,
::Eller uppå brunnens gångstig?"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Ohto föds ej uppå halmen,
::Ej på båset invid rian,
::Der den ädla Ohto föddes,
::Der det glesa håret växte,
::Nära månen, invid solen,
::Uppå karlavagnens axlar,
::På den stora björnens skuldra.
::Ukko himlens gyllne konung,
::Gamle mannen upp i höjden,
::Kastar litet ull på vattnet,
::Blott ett hårstrå uppå böljan.
::Detta vaggades af vinden,
::Skakades af vädrets flägtar,
::Gungades af vattnets imma,
::Fördes så af hafvets bölja
::Hän till blomster-holmens stränder,
::Till den honungsrika udden.

::Mielikki, den väna skogsfrun,
::Tapiolas trägna qvinna
::Sprang i hafvet upp till knäna,
::Sprang i böljan intill gördeln.
::Ryckte håret upp från vattnet,
::Fina ullen ifrån böljan,
::Vaggade uti sitt sköte,
::Rörde om i sina kläder.
::Sedan förde hon sin fogel,
::Lade ned sin gyllne älskling
::I en liten korg af silfver,
::I en vacker gyllne vagga.
::Fästade så lindans bindlar,
::Band det stora barnets vagga
::Vid den största qvist af trädet,
::Vid den lummigaste grenen.

::Nu sin vän hon troget vaggar,
::Gungar omsorgsfullt sin älskling
::I den vackra gyllne vaggan,
::Som på silfver-remmar hängde,
::Under granens blomsterkrona,
::Blomsterkrona, gyllne grenar.
::Der hon vårdade sin Ohto,
::Fostrade det glesa håret
::Invid låga granars rötter,
::I en liten, nödväxt tallskog,
::Ibland honungsrika buskar,
::I den dunkla ökenskogen.

::Ännu saknar Ohto tänder,
::Ännu fela klor för björnen.
::Mielikki den väna skogsfrun,
::Tapiolas trägna qvinna,
::Sjelf hon går att söka tänder,
::Söka klor till björnens tassar.
::Letade bland hårda stammar.
::Sökte ibland svedda stubbar,
::Uppå fältets gröna hymplar,
::På de ljungbevuxna hedar.
::Växte så en tall på heden,
::Reste sig en gran på kullen,
::Fanns en silfverqvist i tallen,
::Fanns en gyllne gren i granen.
::Kave dem med handen ryckte,
::Gjorde klor af dem åt Ohto,
::Bildade åt björnen tänder.
::Byggde så af hägg en stuga,
::Fogade af barr en boning,
::Bad der björnen bo om vintern,
::Hvila sig den värsta tiden
::Och ej genomvada kärren,
::Icke stryka genom skogen,
::Vandra irrande på heden,
::Flacka kring de öppna fälten.
::Derifrån kom nu vårt silfver,
::Hemtades den gyllne gästen."

::Unga skaran tog till orda
::Och det gamla folket talte:
::"Hur blef skogen dock så nådig,
::Öknen denna gång så gifmild,
::Hur bevektes skogens herre,
::Blidkades den gode Tapio?
::Monn med spjutet Ohto fälldes,
::Eller dignade för skottet?"

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Skogen var oss ganska nådig,
::Ökenskogen ganska gifmild,
::Lätt bevektes skogens herre,
::Blidkades den gode Tapio.
::Mielikki, den väna skogsfrun,
::Tellervo, Tapios dotter,
::Lemnade sitt hemvist öde,
::Öfvergaf sitt boningsställe,
::Hastade att visa vägen,
::Gick att hugga vägamärken,
::Fästa stakar invid vägen,
::Att den rätta kosan lära.
::Uthögg märken genom skogen,
::Ristade i bergen skåror,
::Var beredd sitt guld att byta,
::Ta vårt silfver, ge sitt eget.
::Ohto fälldes ej med spjutet,
::Dignade ej ned för skottet;
::Sjelf han halkade från grenen,
::Snafvade från barrträds-qvisten,
::Föll och gyllne kräfvan sprängdes,
::Bäruppfyllda buken klyfdes,
::Bröstet sönderslets mot ruskor,
::Buken refs af barrträds-qvistar."

::"Du min enda, vackra Ohto,
::O min honungstass, du sköna!
::Nu är benens gny förhanden,
::Benens gny och skallens läte,
::Häftigt skallra dina tänder.
::Näsan tog jag nu af Ohto,
::Ingen lukt han mera känner,
::Örat tog jag nu af Ohto,
::Intet ljud han mer förnimmer,
::Sist jag ögat tar af Ohto,
::Ögat ser nu aldrig mera."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Den en karl jag skulle nämna,
::Skulle för en hjelte hålla,
::Hvilken björnens tänder löste,
::Toge bort de fasta betar,
::Ryckte ut dem med sin jernhand,
::Stödd med knät mot björnens skalle."

::Sjelf han björnens tänder löser,
::Tager bort de fasta betar,
::Rycker ut dem med sin jernhand,
::Stödd med knät mot björnens skalle.

::Tog så tänderna af Ohto,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Vackra Ohto, skogens äpple,
::Skogens sköna, runda knotter!
::Än du måste gå ett stycke,
::Måste vandra uti öknen;
::Kom, berömde, börja färden,
::Tåga hän, du gyllne Ohto,
::Ifrån denna ringa boning,
::Ifrån denna låga hydda;
::Svårt det blir att bo i stugan,
::Ledsamt att i värmen vistas.

::Här vår väg nu tar sin början,
::Här begynnas nya stigar,
::Som åt skoghevuxna kullen,
::Åt det höga berget leda,
::Leda till en liten fura,
::Till en tall med hundra qvistar;
::Godt för dig är der att vistas,
::Ljuft du der förnöter tiden.
::Karpen jagas dit af vinden,
::Abborn förs till dig af vågen,
::Vid din sida är en sik-ö,
::Tätt invid dig fångas laxen.
::Säg när hem du återkommit,
::Vändt till Metsola tillbaka:
::Illa blef jag der ej fägnad,
::Uti denna karla-samling,
::Denna skara utaf kämpar;
::Honung gaf man mig att äta
::Och till dryck blef färska mjödet,
::Blef det goda ölet framlagdt."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Nu till hemmet återvände;
::Unga folket tog till orda,
::Så den sköna skaran sporde:
::"Säg, hvart förde du väl fångsten,
::Bragte nu din ringa andel?
::Lemnade kanske på isen
::Dränkte ibland snö och vatten,
::Tryckte in i sanka kärret,
::Eller gräfde ned i heden."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Om jag uppå isen lemnat,
::Dränkt mitt byte uti sörjan,
::Skulle det af hundar rubbas,
::Utaf luftens foglar sudlas;
::Hade jag det sänkt i kärret,
::Eller nedgräft uti heden,
::Skulle det af maskar skadas,
::Täras utaf svarta myror.
::Ej jag lemnade på isen,
::Dränkte bytet ej i sörjan,
::Tryckte icke in i kärret,
::Grof ej heller ned i heden.
::Dit min fångst jag beledsagat,
::Bringat dit min ringa andel,
::Högst uppå den gyllne kullen,
::Uppå koppar-åsens skuldra,
::Uti helga trädets krona,
::I en gran med hundra qvistar,
::På den största ibland grenar,
::På den yfvigaste qvisten.
::Tänderna jag ställt åt öster,
::Ögonen åt vester riktat,
::Vändt dem litet emot norden.
::Lade ej för högt i toppen,
::Skulle der af stormen skadas,
::Utaf vårens vind förderfvas."

::Derpå gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Gif, o Gud, ock hädanefter,
::Unna Skapare, du sanne,
::Att på sådant sätt man lefver,
::Att på detta vis man jublar
::Vid skogsmannens stora bröllop,
::Vid skogsnymfens glada högtid!

::Gif, o Gud, ock hädanefter,
::Unna Skapare, du sanne,
::Att i skogen vägen stakas,
::Märken skäras uti träden
::För vårt goda jägarfölje,
::För vår stora kämpa-skara!

::Gif, o Gud, ock hädanefter,
::Unna Skapare, du sanne,
::Att Tapios pipa ljuder,
::Att man skogens pipa hörer
::Uppå dessa trånga gårdar,
::Dessa alltför smala stigar!"

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. mar. 2024 kl. 15:39
Linje 1:		Linje 1:
		+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjuguåttonde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	\|}

−	~~[[Fil:Logo_2.png]]~~

	[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]		[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 25. mar. 2024 kl. 15:38
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjuguåttonde Runan (Kalevala, Castrén)]] !!~~
−	\|-
−	\|}

		+	[[Fil:Logo_2.png]]

	[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]		[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

@@ Linje 727: / Linje 727: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

Tjuguåttonde Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:47

Jesper på 25. mar. 2024 kl. 15:39

Jesper på 25. mar. 2024 kl. 15:38

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:19

Carsten: Castrén : Tjuguåttonde Runan (Kalevala)