Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:44

2024-06-22T13:44:55Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:25

2024-03-17T16:25:13Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:24

2024-03-17T16:24:28Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:17

2024-03-17T16:17:52Z

Carsten: Castrén : Tjuguandra Runan (Kalevala)

2024-03-04T06:15:50Z

Castrén : Tjuguandra Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tjuguandra Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Tjuguandra Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Styrde sedan fram sin farkost
::Från den dimomhöljda udden,
::Från den skogbeväxta holmen.
::Styrde en dag långsmed floder,
::Andra dagen långsmed sjöar
::Och den tredje utför forssar.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade
::Ofvan fallet af eldforssen,
::Vid den helga flodens hvirfvel:
::"Jungfru, du forsfallets granne,
::Flicka invid strida strömmen!
::Drag ditt snöre ut på vattnet,
::Drag ditt blåa garn på böljan,
::När den röda båten kommer,
::Tjärubringan framåt stryker.
::Midt i floden står en klippa,
::Der som forssen starkast brusar,
::Ligger framför röda båten,
::Är i vägen för min farkost.
::Vrid i klippan hål med borren,
::Bryt den sönder med ditt huggjern,
::Så att båten fritt kan löpa,
::Tjärubringan framåt stryka.
::Båtens bog till jern förvandla,
::Byt till mossa stenens sida,
::Då jag far i forssens brusning,
::Färdas fram bland strida böljor.
::Samla bränningar med näfven,
::Vänd dem om med dina händer,
::Vågor välf med famnen undan,
::Att mot bröstet de ej fräsa,
::Att mot mig de icke brusa.

::O du Ukko, Gud i höjden!
::Du som är mitt enda bistånd,
::Sträck ditt blanka svärd i böljan,
::Styr min farkost med din klinga,
::Så att båten fritt kan löpa,
::Furu-stocken framåt stryka."

::Der dock stadnar trädstams-båten,
::Fastnar Wäinö-gårdens farkost,
::Hårdt sig fäster trädstams-skeppet,
::Röda båten röres icke.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Börjar tänka och begrunda:
::"Hvarvid fäste sig nu båten,
::Stadnade den röda stocken?
::Monne vid en sten, en ruska,
::Eller vid ett koppar-röse?"

::Lutade sig ned att skåda:
::"Icke vid en sten, en ruska,
::Eller vid ett koppar-röse,
::Men på stora gäddans skuldror,
::Uppå vattenhundens refben."

::Det var muntre Lemminkäinen,
::Stack sitt svärd i flodens bölja,
::Stafven ned inunder skeppet,
::Båten börjar ej att löpa,
::Löses icke ur sitt fängsel.
::Svärdet splittrades i stycken,
::Fisken var dock frisk och oskadd.

::Derpå smeden Ilmarinen
::Stack sitt svärd i flodens bölja,
::Stafven ned inunder skeppet,
::Båten börjar ej att löpa,
::Löses icke ur sitt fängsel.
::Svärdet splittrades i stycken,
::Frisk och oskadd var dock fisken.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Drager svärdet från sin sida,
::Grymma jernet utur slidan,
::Sticker det i gäddans skuldror,
::Uti vattenhundens refben.

::Lyfter fisken ifrån hafvet,
::Drager hufvudet i båten,
::Stjerten sänkes ned i bottnet.
::Vänder fisken, den betraktar,
::Yttrar så ett ord och säger:
::"Ett och annat finns i floder,
::Der finns ruskor, der finns gäddor.
::Hvem bland svenner är den äldste?
::Han må sönderdela gäddan,
::Skära fisken uti stycken."

::Männerna ur båten svara,
::Qvinnorna ifrån dess sidor:
::"Renast äro fiskarns händer,
::Heligast hans egna fingrar."

::Båten började nu löpa,
::Skeppet ur sitt fängsel löstes.
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Styrde båten till en holme,
::Drog så knifven ur sin slida,
::Som på venstra sidan hängde.
::Dermed skar han gäddan sönder,
::Klyfde den i tvenne delar,
::Tog till orda se'n och sade:
::"Hvad ej kunde deraf blifva,
::Af den stora gäddans tänder,
::Utaf vattenhundens refben,
::Om de fördes till en smidja,
::Om till skicklig smed de bragtes,
::Bragtes till en kunnig konstnär?"

::Sade smeden Ilmarinen:
::"Hvad kan utaf skräpet blifva,
::Hvad af lumpna tinget göras,
::Utaf fiskbens-skrädet bildas,
::Om det ock till smidjan föres,
::Om till skicklig smed det bringas,
::Bringas till en kunnig konstnär?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Det ju vore harpans början,
::Om till skicklig smed det fördes,
::Bragtes till en kunnig konstnär."

::Men der fanns ej kunnig konstnär,
::Fanns ej man med sådan insigt,
::Att han kunnat harpan foga.
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tager sjelf sig för' att foga,
::Börjar sjelf att harpan bilda.
::Hvadan fick han ljudfullt botten?
::Från den häggbevuxna dalen,
::Från den genljudsfulla granen.
::Hvadan fick han harpans skrufvar?
::Af den stora gäddans tänder,
::[Utaf Tuoni-trälens borrar.]

::Ännu felas något litet,
::Sköna harpan är i saknad
::Af en sträng, af tvenne tagel.
::Hvaraf voro harpans strängar?
::Utaf hår från Hiisi-hästen,
::Utaf Lempo-fålens klädnad.

::Nu var strängaspelet färdigt,
::Stora gäddbens instrumentet,
::Harpan utaf fiskens fenor.
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Bjöd de gamle till att spela;
::Gamle spela, hufvun darra,
::Glädjen ej med glädje sämjes,
::Spelet sig till spel ej fogar.
::Bjöd de unge till att spela,
::Unge spela, fingren knaka,
::Ej är ljudet rätta ljudet,
::Glädjen gäller ej för glädje.
::Spelar muntre Lemminkäinen,
::Spelar smeden Ilmarinen,
::Glädjen ej med glädje sämjes,
::Spelet sig till spel ej höjer.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Skickar harpan så till Pohja,
::Kantele till Kalevala.
::Spelar Pohja-gårds värdinnan,
::Spela Pohja-gårdens svenner,
::Spela svenner, spela jungfrur,
::Spela ock de unga flickor,
::Spela de ogifta männer,
::Spela äfven gifta männer.
::Vända harpan om och vrida,
::Hålla den i sina fingrar,
::Äga ej den rätta konsten.
::Strängarna i oskick bragtes,
::När de tvenne skilda folkslag
::Spelade med sina fingrar;
::Taglen gåfvo skränfullt läte,
::Skärande och sträfva toner,
::Harpan skrålade förfärligt.

::Gubben vaknade på ugnen,
::Spratt ur sömnen upp den gamle,
::Höjde då sin röst och sade,
::Talade med dessa orden:
::"Hören upp omsider, tystnen!
::Detta skär mig allt till benen,
::Spränger mina örons hinnor,
::Ristar tvert igenom hufvet,
::Störer sömnen för en vecka.
::Om det Finska folkets harpa
::Icke bättre åstadkommer,
::Ej försänker uti slummer,
::Vräken den då ut på vattnet,
::Sänken ned i flodens bölja;
::Eller bringen den tillbaka,
::Fören uti mästarns händer,
::Uti konstnärns egna fingrar."

::Plötsligt ifrån harpans strängar
::Dessa ord till gensvar ljuda:
::"Ej jag bör i floden vräkas,
::Icke ut på böljan kastas,
::Ännu spelar jag hos mästarn,
::Ljuder uti konstnärns händer."

::Nu man harpan varsamt förde,
::Bragte kantele försigtigt,
::Bar den uti mästarns händer,
::Uti konstnärns egna fingrar.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Tvättar sina tummar rena,
::Fingrarna i ordning lagar,
::Sätter sig på glädje-stenen,
::På en klippa invid stranden,
::Ned på silfverrika backen,
::På den gyllne kullens hympel,
::Tar i fingrarna sin harpa,
::Lägger böjda trä't på knäna,
::Kantele inunder handen.
::Höjde nu sin röst och sade,
::Talade med dessa orden:
::"Ho som förr ej har förnummit
::Fröjden af de höga runor,
::Ej till harpans toner lyssnat,
::Han må komma för att höra."

::Spelar gamle Wäinämöinen,
::Spelar på en gång och sjunger,
::Fingrarna sig böjligt höjde,
::Rördes af och an på harpan,
::Lätt steg tummen ifrån strängen.
::Nu med glädje glädjen sämjes
::Och till spel sig spelet höjer,
::Ymnigt ljud ger gäddbens harpan,
::Harpan gjord af fiskens ryggben,
::Hingstens tagel mäktigt ljuda,
::Hästens tagel toner bilda.

::Ej fanns något djur i skogen,
::Springande på fyra fötter,
::Ej en varelse i luften,
::Som nu icke kom att höra,
::Undra öfver ljufva spelet.
::Vargen sjelf i kärret vaknar,
::Björnen stiger upp från heden,
::Ur sitt ide utaf tallar,
::Ur sin kula utaf granar.
::Hoppar hastigt uppå gärdet,
::Kryper derifrån till ledet,
::Gärdet faller kull på klippan,
::Ledet rullar ned i lunden,
::Björnen hoppar upp i granen,
::Skyndsamt sig i tallen svänger,
::Medan fadren glädje skapar,
::Wäinämöinen spelet sköter.

::Dunkelskäggig skogens gubbe,
::Frejdad konung öfver djuren
::Och den hela Tapio-skaran
::Gingo att på spelet höra.
::Äfven sjelfva skogs-värdinnan,
::Tapiolas trägna qvinna
::Klädde sig i blåa strumpor,
::Snörde röda band om skorna,
::Steg så opp i björkens knyla,
::Hvilade i alens krökning,
::För att harpans toner höra
::och på stränga-spelet lyssna.

::Ej fanns lefvande i skogen,
::Resligt djur på fyra fötter,
::Ingen varelse i luften,
::Hvinande med tvenne vingar,
::Ej en fogelskock så präktig,
::Att den ej från luften yrde,
::Ilande med snabbhet neder,
::För att herrlig tonkonst höra,
::Undra öfver ljufva spelet.
::Örnen flög från höga rymden,
::Höken midt igenom molnen,
::Allan kom från djupa böljan,
::Knipan ifrån kärrets bräddar,
::Svanorna från öppna kärren.
::Qvittrade ock smärre finkar,
::Nära tusende af lärkor
::Och af siskor ännu flere
::På den gamle mannens skuldror.

::Sjelf den sköna luftens tärna,
::Den på fägring rika Solen
::Och den vackra, milda Månen
::Suto, en på luftens loka,
::Lysande på himla-bågen
::Och den andra på en molnsky,
::Herrligt strålande vid kanten.
::Der sin väf af guld de väfde,
::Vårdade om silfver-tyget
::Med en gyllne väf-skottspole,
::Med en sked af silfver bildad;
::Förde skeden fram och åter,
::Läto skaften höjas, sänkas.
::Men då sällsamt ljud de hörde,
::Hjeltens ljufva spel förnummo,
::For från handen väfvar-skeden,
::Flög från deras fingrar spolen,
::Väfvens gyllne trådar brusto,
::Af dess silfver-trådar sprungo.

::Fanns ej lefvande i vattnet,
::Som med fenor sex sig rörer,
::Ilar fram med åtta fenor,
::Ej af fisk en svärm så herrlig,
::Att den icke kom att höra,
::Undra öfver ljufva spelet.
::Kommo laxar, kommo sikar,
::Gäddor sig med snabbhet slängde,
::Vattenhundar skyndsamt skredo.
::Äfven andra smärre fiskar
::Kommo simmande mot gräset,
::Sträfvade än längre framåt,
::För att höra Wäinös sånger,
::Undra öfver ljufva spelet.

::Ahto, konung öfver böljor,
::Gräsbeskäggad vattnets gubbe
::Drager sig till vattenbrynet,
::På ett näckrosblad sig smyger.
::Sjelf den sköna vattnets drottning
::Vattnets ymniga värdinna
::Håller på att kamma håret,
::Borsta sina långa lockar
::Med den guldbeprydda kammen,
::Med sin borste utaf silfver.
::Men när sällsamt ljud hon hörde,
::Hörde ljufva Suomi-spelet,
::Föll ur handen gyllne kammen,
::Flög från hennes fingrar borsten.
::Bort sig flyttade den arma,
::Sökte sig ett annat ställe,
::Spratt med bröstet opp från vattnet,
::Drog sig så till vattu-stenen,
::Lade bröstet emot klippan,
::För att lyss uppå de toner,
::Tonerna från Wäinös harpa,
::Parade med sångens toner,
::När så underbart var ljudet
::Och så ljufligt harpo-spelet.

::Icke fanns en sådan hjelte,
::Ej en man så fast i sinnet,
::Ej en man och minst en qvinna,
::Som det ej till tårar rörde.
::Greto unga, greto gamla,
::Greto de ogifta männer,
::Greto äfven gifta männer,
::Greto medelålders svenner,
::Greto svenner, greto jungfrur.
::Greto äfven smärre flickor,
::När så underbart var ljudet
::och så ljufligt Suomi-spelet.
::Till och med för Wäinämöinen
::Tåre-källan ymnigt svällde,
::Vattnet flöt utur hans ögon,
::Tårar digrare än tranbär,
::Digrare än svalors hufvu'n,
::Tårar mer än hjerpägg trinda
::Föllo på hans breda kinder,
::Rullade från breda kinder
::Ned uppå det hvälfda bröstet,
::Rullade från hvälfda bröstet
::Ned uppå de fasta knäna,
::Rullade från fasta knäna
::Ned uppå de höga vrister,
::Rullade från höga vrister
::Under fötterna på marken.
::Vattendropparna de runno
::Genom fem hans ylle-kjortlar,
::Genom sex hans gyllne gördlar,
::Blåa skjortor sju igenom,
::Genom åtta vallmars jackor.

::Så i floder tårar runno
::Hän från gamle Wäinämöinen
::Till det blåa hafvets stränder,
::Och från blåa hafvets stränder
::Ned inunder klara vattnet,
::Ofvanpå det svarta gruset.
::Der de frodades förträffligt,
::Bildades till ädelstenar,
::För att kunga-smycken blifva,
::Höga männer evigt fröjda.

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Monn bland denna ungdom finnes,
::I den sköna ungdoms skaran,
::Uti detta höga slägte,
::Bland den store fadrens söner,
::Den som plockar mina tårar
::Under hafvets klara vatten,
::Ofvanfrån det svarta gruset?"

::Svarade så väl de unge,
::Som de gamle äfven sade:
::"Icke finns bland denna ungdom,
::I den sköna ungdoms skaran,
::Uti detta höga slägte,
::Bland den store fadrens söner,
::Den som plockar dina tårar
::Under hafvets klara vatten,
::Ofvanfrån det svarta gruset."

::Kommer så den blåa knipan —
::Ofta ju den blåa knipan
::Doppar näbben ned i böljan,
::Svalkar sig i kalla vattnet —
::Denna plockar ädelstenar,
::Plockar Wäinämöinens tårar
::Under hafvets klara vatten,
::Ofvanfrån det svarta gruset.

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 17. mar. 2024 kl. 16:24
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Logo_1.png]]
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !!~~ [[Fil:~~Svensk~~.~~gif\|32px\|link= Tjuguandra Runan (Kalevala, Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	\|}

@@ Linje 483: / Linje 483: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 17. mar. 2024 kl. 16:25
Linje 1:		Linje 1:
−	[[Fil:~~Logo_1~~.~~png~~]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjuguandra Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	\|}

Tjuguandra Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:44

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:25

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:24

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:17

Carsten: Castrén : Tjuguandra Runan (Kalevala)