Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:46

2024-06-22T13:46:54Z

Jesper på 23. mar. 2024 kl. 17:08

2024-03-23T17:08:53Z

Jesper på 23. mar. 2024 kl. 17:08

2024-03-23T17:08:09Z

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:18

2024-03-17T16:18:59Z

Carsten: Castrén : Tjugusjette Runan (Kalevala)

2024-03-09T06:57:41Z

Castrén : Tjugusjette Runan (Kalevala)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Tjugusjette Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
|-
|}

[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg|thumb|300px|right|<center>'''Väinämöinen''' Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

<center> '''[[Kalevala (Castrén)| Kalevala]]''' <big><big>'''Tjugusjette Runan'''</big></big> Öfversatt af
'''[[Matthias Alexander Castrén biografi |Matthias Alexander Castrén]]'''
</center>

<blockquote>
::Louhi Pohjolas värdinna,
::Pohja-gårds tandglesa gumma
::Qväder månen, att ej lysa,
::I en sten med brokig sida,
::Qväder solen, att ej stråla,
::In i hårda bergets sköte,
::Inom klippans fasta väggar.

::Var nu natt förutan ända,
::Oupphörligt mörker rådde
::På den dimomhöljda udden,
::På den skogbeväxta holmen.
::Natten fem år redan varat,
::Uti sex år solen saknats,
::Månen man ej sett på åtta,
::Karlavagnen ej på nio,
::Stjernorna på tio årtal.

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Hör mig broder Ilmarinen!
::Låt oss gå att se på månen,
::Att den sköna solen skåda
::Att betrakta Karlavagnen —
::Gå att efterse, hvad under
::Sol och måne undanskymmer,
::När ej månen mera lyser,
::När ej solen sprider strålar
::Öfver oss beklagansvärda,
::Af elände undertryckta."

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Och hans broder Ilmarinen
::Gingo så att se på månen,
::Att den sköna solen skåda,
::Att betrakta karlavagnen.
::Stego upp till höga himlen
::På det sjette stjernehvalfvet,
::* Ofvan åtta himla-fästen.

::Ilmarinen eld nu uppslår,
::Wäinämöinen gnistor sprider
::Med sin kopparsmidda svärdspets,
::Med sin blanka klingas eldbett,
::På det sjette stjernehvalfvet,
::* Ofvanpå de åtta himlar.

::Satt en mö på långa molnet,
::Satt en flicka invid bågen.
::Flickan träget vaggar elden,
::Gungar flitigt ljusa lågan
::I en vacker, gyllne vagga,
::Som på silfver-remmar hängde.
::Silfver-remmarna de hveno,
::Gyllne vaggan klang i luften
::Under vaggningen af flamman,
::Under gungandet af lågan.
::Plötsligt elden föll från vaggan
::För den ovarsamma flickan.
::Elden ilade med snabbhet,
::Hastigt flög den röda gnistan
::Genom åtta himla-fästen,
::Granna locken sex igenom.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Och hans broder Ilmarinen
::Gå att spana efter elden,
::Söka upp den flydda gnistan.

::Bygga farkost först på berget,
::Timra uti ökenskogen;
::Sig en båt med trenne vränger.
::Sampsa, son af Pellervoinen,
::Gjorde styren utaf granar,
::Stänger utaf furu redde.

::Föra båten ut på vattnet,
::Ro den makligt fram och färdas
::Af och an på Neva-elfven,
::Rundt kring Neva-flodens udde.
::Kom en qvinna dem till möte,
::Talade dem till och sporde:
::"Hvadan ären J, o männer?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Från den medlersta bland rymder,
::Ifrån himlars midt vi äro."

::"Hvart, o männer, gäller resan,
::Hvart er färd, beklagansvärde?"

::"Vi begifvit oss att elden,
::Att den flydda gnistan söka;
::Hvadan är du arma qvinna?"

::"Hvadan är jag arma qvinna?
::Jag bland qvinnor är den äldsta.
::Är de första menskors moder,
::Har fem gånger hustru varit
::Och som brud sex gånger fästad. —
::Ni begifvit er att elden,
::Att den flydda gnistan söka;
::Svårt det blir att elden finna,
::Få om flydda gnistan kunskap.
::Grymma ting har elden vållat,
::Lågan mycken ofärd alstrat.
::Elden ilade med snabbhet,
::Hastigt flög den röda gnistan
::Ofvanfrån den höga himlen,
::Från det sjette stjernehvalfvet,
::Flög igenom luftens rymder,
::Kom så genom sotigt draghål
::Till den ljufva kärleksbädden
::Uti Tuuris nya stuga,
::Palvonens ej täckta boning.

::Modren gaf från bröstet näring
::Åt sitt barn i usla vaggan,
::Uti Tuuris nya stuga,
::Palvonens ej täckta boning.

::Eldens gnista kom i stugan,
::Brände knät på späda barnet,
::Brände barmen af dess moder,
::Skadade för qvinnan bröstet.
::Ned till Manala gick barnet,
::Gossen for till Tuonis boning,
::Ty han var till döden danad,
::Var bestämd att falla undan,
::Modren visste dock dess mera,
::Ej till Manala gick modren.
::Hon förstod att tjusa elden,
::Att fördrifva ljusa lågan
::Ned i vattnets vilda vågor,
::I Aluejärvis böljor.

::Nu den vilda insjön brusar
::På en sommar-natt tre gånger,
::Nio gånger på en höst-natt,
::Svallar upp till granens toppar.
::Sjuder öfver alla bräddar,
::För den röda eldens plågor,
::För den ljusa lågans smärtor.
::Drifver fiskarna på landet,
::Abbor-skaran på det torra;
::Dervid fiskarna besinna,
::Abborrarna eftertänka,
::Hur att vara, hur att lefva
::Uti dessa eldens plågor,
::Dessa lågans svåra smärtor.

::Abborn med sin krökta nacke
::Kom och satte efter gnistan.
::Gnistan fås dock ej af abborn;
::Kommer så den blåa siken,
::Siken sväljer eldens gnista.

::Lopp en liten tid till ända,
::Då af smärta sväljarn gripes,
::Slukarn råkar uti vånda,
::Uti nöd den alltför mätta.
::Samm från udde bort till udde,
::Från en holme till en annan,
::Hvarje udde hördes råda,
::Hvarje holme underrätta:
::Hvarken finns i lugna vattnet,
::Eller i det vilda, låga,
::Den mig arma skulle höra,
::Mig eländiga förgöra
::Uti dessa eldens plågor,
::Dessa lågans svåra smärtor.

::Kommer så den röda laxen,
::Slukar upp den blåa siken.
::Lopp en liten tid till ända,
::Då af plåga sväljarn gripes,
::Slukarn råkar uti vånda,
::Uti nöd den alltför mätta.
::Samm från udde bort till udde,
::Från en holme till en annan,
::Hvarje udde hördes råda,
::Hvarje holme underrätta:
::Hvarken finns i lugna vattnet,
::Eller i det vilda, låga,
::Den mig arma skulle höra,
::Mig eländiga förgöra
::Uti dessa eldens plågor,
::Dessa lågans svåra smärtor.

::Kommer så den gråa gäddan,
::Slukar upp den röda laxen.
::Lopp en liten tid till ända,
::Då af plåga sväljarn gripes,
::Slukarn råkar uti vånda,
::Uti nöd den alltför mätta.
::Samm från udde bort till udde,
::Från en holme till en annan;
::Hvarje udde hördes råda,
::Hvarje holme underrätta:
::Hvarken finns i lugna vattnet,
::Eller i det vilda, låga,
::Den mig arma skulle höra,
::Mig eländiga förgöra
::Uti dessa eldens plågor,
::Dessa lågans svåra smärtor."

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Sjelf till orda tog och sade:
::"Finnes här den linet sådde,
::Sådde linet, plöjde marken,
::På en enda natt om sommarn,
::Midt emellan tvenne dagar?
::Jag ett nät nu ville göra,
::Hundraögdad not mig laga,
::För att arma fisken döda,
::Den eländiga förgöra."

::Sedan brände man ett fartyg,
::Man en liten båt förstörde
::Invid fallet af eldforssen,
::Vid den helga flodens hvirfvel.
::Deraf fick man litet aska,
::Sådde linet ibland askan,
::Sådde linet, plöjde marken.
::Der en herrlig växt nu frodas,
::Utan måtta linet stiger,
::Höjer upp sig utan leder,
::Midt emellan tvenne dagar,
::På en enda natt om sommarn.

::I en hast man linet rensar,
::Plockar i en hast och stryker,
::För det i en hast i vattnet,
::I en hast ur vattnet lyftar,
::Torkar i en hast och bråkar,
::Midt emellan tvenne dagar,
::På en enda natt om sommarn.

::Systrarna så linet spinna,
::Svägerskorna trä' på nålen,
::Bröderna tillhopa knyta,
::Fäderna vid tåget fästa,
::Midt emellan tvenne dagar,
::På en enda natt om sommarn.

::Blef så nätet färdiglagadt,
::Noten med sin trådtel fogad.
::Bröderna sig nu begifva
::Ut med noten för att fiska.
::Notens ena tel blir kastad
::Vid en holme uppå fjärden,
::Vid ett land, der träd ej växte,
::Notens andra tel blir kastad
::Fjerran uti Tuoni-elfven,
::Vid den helga flodens hvirfvel,
::Notens kil man sedan kastar
::Dit på Kalevalas stengrund,
::Vid den gamle Wäinös båtplats.

::Noten kastad var i vattnet,
::Och nu börjar man att draga;
::Afvigt var dock noten kastad,
::Illa blir den äfven dragen.
::Fisk af alla slag man fångar,
::Men den fisken får man icke,
::För hvars skull man noten tillredt,
::Fogat nätet med sin trådtel.

::Gamle trygge Wäinämöinen
::Än en annan gång försöker.
::Notens ena tel blir kastad
::Uti Sarjo-sundets mynning,
::Tätt invid lax-öars uddar,
::Notens andra tel blir kastad
::Uti Lapplands vik, den vida,
::Nära vid sik-öars stränder,
::Notens kil man sedan kastar
::Invid Kalevala-näset,
::Nära intill ängens udde.

::Noten kastad var i vattnet
::Och nu börjar man att draga;
::Afvigt var dock noten kastad,
::Illa blir den äfven dragen.
::Fisk af alla slag man fångar,
::Men den fisken får man icke,
::För hvars skull man noten tillredt,
::Fogat nätet med sin trådtel.

::Nu den gamle Wäinämöinen
::Noten ännu mer förstorar,
::Skarfvar telarna på nätet,
::Dem med famnar fem föröker,
::Öker tågets längd med tio,
::Yttrar sjelf ett ord och säger:
::"Låt oss ro vår not på djupet,
::Föra längre ut på fjärden;
::Må ännu en gång vi draga,
::Med ett tredje varp försöka."

::Noten roddes så på djupet,
::Fördes längre ut på böljan;
::En gång nu man noten drager,
::Med ett tredje varp försöker.

::Hvem är roddaren i båten,
::Hvem vid årors tullar sitter?
::Sjelfve smeden Ilmarinen,
::Han är roddaren i båten,
::Han vid årors tullar sitter.
::Hvem drar noten upp från vattnet,
::Lyfter nätet med sin trådtel?
::Gamle trygge Wäinämöinen
::Drager noten upp från vattnet,
::Lyfter nätet med sin trådtel.

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Wellamo du vattnets drottning,
::O du vattnets gamla rörbröst!
::Kom nu hit att byta skjorta,
::Kom att ömsa andra kläder.
::Du en skjorta har af hafsrör,
::Bär på dig af skum en mantel;
::Jag af lärft en skjorta skänker,
::Ger åt dig af lin en mantel,
::Som är väfd af Månens jungfru,
::Utaf Solens jungfru spunnen.

::Wellamo du vattnets drottning,
::O du vattnets gamla rörbröst!
::Tag uppå dig lycko-kläder,
::Kläd dig uti gåfvo-skjorta,
::Under dina gåfvo-tider,
::Uppå mina fångste-dagar.
::Dina gåfvor mig förläna,
::Skyndsamt gif utaf ditt villbråd.
::Väck ett sorl af fiskars fenor,
::Jaga hit en svärm af fiskar,
::Der vi noten skola lyfta,
::Draga upp dess hundra flöten
::Ned från djupa fjärdars botten,
::Ofvanfrån det svarta gruset."

::Derpå Solens son, den starke,
::Hoppar plötsligt ned från kullen,
::Yttrar så ett ord och säger:
::"Monne här behöfves någon,
::Som med långa stören pulsar?"

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Här behöfs i sanning någon,
::Som med långa stören pulsar."

::Derpå Solens son, den starke,
::Ryckte upp en tall på kullen,
::Gjorde puls-skaft af en fura,
::Men till spets han tog en klippa,
::Redde knopp af fasta hällen.
::Yttrar så ett ord och säger:
::"Pulsar jag med all min styrka,
::Stöter med min hela manskraft,
::Eller blott som saken fordrar?"

::Sjelf den vise Wäinämöinen
::Yttrade ett ord och sade:
::"Pulsar du, som saken fordrar,
::Mycket har du då att pulsa?"

::Kom så Solens son, den starke,
::Uti båten för att pulsa.
::Pulsar nu, som saken fordrar,
::Allt slags fiskar dit förjagar,
::Hvarest noten man skall lyfta,
::Draga upp dess hundra flöten.

::Sade gamle Wäinämöinen:
::"Der nu är en svärm af fiskar,
::Är ett sorl af fiskars fenor,
::Hvarest noten man skall lyfta,
::Draga upp dess hundra flöten?"

::Noten drager man och släpar,
::Lyfter sedan upp från vattnet,
::Gör den ren och tömmer fångsten
::Uti Wäinämöinens farkost.
::Fångas så den gråa gäddan,
::För hvars skull man noten tillredt,
::Fogat nätet med sin trådtel.
::Men ej vågar Wäinämöinen
::Taga den i sina händer
::Handskar brokiga förutan,
::Utan handskar, jernbesmidda,
::Vantar utaf koppar gjorda.

::Derpå Solens son, den starke,
::Tager fisken straxt i famnen,
::Yttrar så ett ord och säger:
::"Må en knif från himlen rulla,
::Falla må en knif med guldskaft
::Och med bett af silfver bildadt.
::Hvarmed gäddan jag kan klyfva,
::Skära uti tvenne delar."

::Rullar så en knif från himlen,
::Faller ned en knif med guldskaft
::Och med bett af silfver bildadt,
::Faller vid den gråa gäddan.

::Straxt nu Solens son, den starke,
::Griper i dess skaft med handen:
::"Blif uti min hand, du knifskaft,
::Håll dig, udd, i Skaparns slida?"

::Dermed klyfver han nu gäddan,
::Vidgar dermed munnens öppning.
::I den gråa gäddans mage
::Finner man den röda laxen.
::Klyfver så den röda laxen,
::In i röda laxens mage
::Finner man den blåa siken.
::Klyfver så den blåa siken,
::I den blåa sikens mage
::Finner man det blåa nystan,
::In uti den trånga tarmen,
::Der den gör sin tredje slingring.

::Öppnade det blåa nystan,
::Ifrån nystanet det blåa
::Föll ett nystan rödt till färgen.

::Öppnade det röda nystan,
::Midt från nystanet det röda
::Spratt nu plötsligt fram den gnista,
::Som från himlen hade fallit,
::Ilat tvert igenom molnen
::Ofvanfrån de åtta fästen,
::Genom luftens nio rymder.
::Lös från Solens son kom gnistan,
::Ilade ifrån hans fingrar
::Fram ett litet väga-stycke,
::Ofvanom Aluejärvi,
::Tätt förbi sik-öars stränder,
::Mellan sund, der laxar fångas.
::Gnistan flyr till enris-skogen,
::Bränner enarna på fältet,
::Höjer sig så upp i granen,
::Bränner straxt den torra granen.
::Lågan oerhördt sig breder,
::Växer till och blir förfärlig,
::Bränner halfva Pohja-landet,
::Långa sträckor utaf Savo,
::Karjala å ömse sidor.

::Sjelf han smeden Ilmarinen
::Satt vid årorna i båten;
::Elden brände der hans kindben,
::Svedde äfven veka lifvet.
::Smeden råkar nu i vånda,
::Gripes af en smärtsam plåga.

::Springer så till knät i vattnet
::Ut i sjön till strumpebandet,
::Intill midjan ned i vågen,
::Söker der att släcka elden,
::Att den ljusa lågan hämma.
::Höjande sin röst han sade,
::Talade med dessa orden:
::"Sköna eld, som Gud har danat.
::Låga utaf Skaparn frambragt!
::Göm dig undan i din aska,
::Dölj dig inom dina gnistor,
::Att du må om dagen brukas,
::Men om natten ligga bortgömd
::In uti en kolnad stubbe,
::Ned i spisen ibland aska.

::Om det ej tillfyllest vore,
::Panu son af sköna solen,
::Barn utaf den milda dagen!
::Lyfta elden upp till himlen,
::Ställ den midt i gyllne ringen,
::In i koppar-klippans gömma;
::Bär den upp, som barnet bäres
::Till sin mor, sin vårdarinna.
::Ställ den att om dagen lysa
::Och att hvila under natten,
::Låt den hvarje morgon uppgå,
::Hvarje afton sjunka neder.

::Hvarmed skall jag släcka elden,
::Hvarmed må jag hämma lågan?
::Uti Pohja finns en gosse,
::Uti kalla byn en hjelte,
::Reslig man i Pimentola,
::Hög som granen uti öknen,
::Stor som tallen uti kärret.
::Med en famn hans smalben mätes,
::Med halfannan knäets omkrets.
::Och med tvenne famnar höften.
::Rimmiga hans handskar äro
::Och hans skor med rim betäckas,
::Rimmig hatten är på hufvet,
::Rimmig gördeln omkring lifvet.
::Hemta rimfrost ifrån Pohja,
::Bringa is från byn den kalla,
::Mycken rimfrost finns i Pohja,
::Mycken is och mycken rimfrost,
::Rim i floden, is i sjöar,
::Glanskis marken der betäcker,
::Sjelfva luften är i halka.

::Rimfrostklädda harar springa,
::Isomhöljda björnar tumla
::Midt på snöbetäckta berget,
::Tätt invid snö-borgens tinnar.
::Rimfrostklädda hökar flyga,
::Isomhöljda änder simma
::Midt i snöbetäckta elfven,
::Invid fallet af snö-forssen,

::Kom, o gosse, ifrån Pohja,
::Ända bortom Pohja-gården.
::Släpa rimfrost med din kälke,
::Hemta is uti din släde
::Från det vilda fjällets hjessa,
::Från det fasta bergets kanter,
::Genom snöbetäckta borgen,
::Slottets isomhöljda portar,
::Drag i släden rimmig kittel,
::För en isig slef i kitteln.
::När du sedan hit har hunnit,
::Uppnått målet för din resa,
::Kasta af det kalla vattnet,
::Ös utaf det våta snöslagg
::Uppå de förbrända ställen,
::Ställen, hvilka elden skadat.

::Hvarmed skall jag elden släcka,
::Hvarmed må jag lågan hämma?
::Uti Pohja finns en jungfru,
::Uti kalla byn en flicka;
::Rimfrosthöljd är hennes mössa,
::Skjortan isig uppå kroppen,
::Skon är rimmig, strumpan isig,
::Frusna hennes klädningsfållar,
::Isbetäckt är skjortans krage.
::Kom, o flicka, ifrån Pohja,
::Från det innersta af Lappland,
::Stig från frusna sonens läger,
::Isomhöljda barnets sida,
::Tag din klädning ifrån kölden,
::Tag din kjortel ifrån frosten.
::När du sedan hit har kommit,
::Uppnått målet för din resa,
::Kasta kjorteln ned på knäna,
::Till ett täcke åt den sjuke,
::För att eldens mun tillsluta,
::Trycka Panus hufvud neder.
::Linda elden uti vecken,
::Uti flikarna lägg lågan,
::Göm den uti rena kjorteln,
::I din hvita klädebonad.

::Om ej det tillfyllest vore,
::O du Ukko, gyllne konung,
::Du som skyarna beherrskar,
::Råder öfver himlens strömoln!
::Låt en molnsky gro i öster,
::Sänd en annan ifrån vester,
::Stöt med famnen moln tillhopa
::Sammanfoga deras kanter
::Och förena mellanrummen.
::Låt så regna is och rimfrost
::Helande och goda salvor,
::Uppå de förbrända ställen,
::Ställen, hvilka elden skadat.
::Gör så elden svag och kraftlös
::Tag från lågan bort dess styrka.
::Ifrån Panu manna-kraften."

::Dermed smeden Ilmarinen,
::Släckte ut den röda elden,
::Hämmade den ljusa lågan;
::Gjorde elden svag och kraftlös,
::Tog från lågan bort dess styrka,
::Ifrån Panu manna-kraften.

</blockquote>

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på dansk]]
[[Kategori:Finsk mytologi]]
[[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
[[Kategori:Elias Lönnrot]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 23. mar. 2024 kl. 17:08
Linje 1:		Linje 1:
−	[[Fil:~~Logo_8~~.~~png~~]]	+	{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
		+	\|- style="background-color:#e9e9e9"
		+	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
		+	\|-
		+	! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif\|32px\|link= Tjugusjette Runan (Kalevala, Castrén)]] !!
		+	\|-
		+	\|}
		+

	[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]		[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

← Eldre revisjon		Revisjonen fra 23. mar. 2024 kl. 17:08
Linje 1:		Linje 1:
−	~~{\| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"~~	+	[[Fil:Logo_8.png]]
−	~~\|- style="background-color:#e9e9e9"~~
−	!align="center" valign="top" width="40%" \| '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" \| Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"\| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"\| Færøysk
−	\|-
−	~~! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif\|32px\|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !!~~ [[Fil:~~Svensk~~.~~gif\|32px\|link= Tjugusjette Runan (Kalevala, Castrén)~~]] !!
−	\|-
−	\|}
−

	[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]		[[File:Ekman_Vainamoinen.jpg\|thumb\|300px\|right\|<center>'''Väinämöinen'''<br>Maleri af ''Robert Wilhelm Ekman''</center>]]

@@ Linje 665: / Linje 665: @@
 [[Kategori:Alfabetisk indeks]]
 [[Kategori:Tekster på svensk]]
-[[Kategori:Finsk mytologi]]
+[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]
 [[Kategori:Matthias Alexander Castrén]]
 [[Kategori:Elias Lönnrot]]

Tjugusjette Runan (Kalevala, Castrén) - Revisjonshistorikk

Carsten på 22. jun. 2024 kl. 13:46

Jesper på 23. mar. 2024 kl. 17:08

Jesper på 23. mar. 2024 kl. 17:08

Jesper på 17. mar. 2024 kl. 16:18

Carsten: Castrén : Tjugusjette Runan (Kalevala)