Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

2024-07-09T05:12:12Z

Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 9. jul. 2024 kl. 05:11

2024-07-09T05:11:37Z

Carsten: Trettiondesjette Sången (Kalevala, Collan)

2024-07-04T12:03:17Z

Trettiondesjette Sången (Kalevala, Collan)

Ny side

{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
|- style="background-color:#e9e9e9"
!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk
|-
! Denne teksten finnes på følgende språk ► !! !! !! !! [[Fil:Dansk.gif|32px|link=Kalevala (F. Ohrt)]] !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link=Kalevala (Castrén)]] !!
|-
! !! !! !! !! !! [[Fil:Svensk.gif|32px|link= Trettiondesjette Sången (Kalevala, Collan)]] !!
|-
|}

[[File:Akseli Gallen-Kallela - Kullervo Rides to War, sketch.jpg|thumb|400px|<center>'''Kullervo drager i kamp''' Skitse af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]

<center>'''[[Finsk religion og mytologi|Temaside: Finsk religion og mytologi]]'''

<big><big>'''[[Kalevala (Collan)| Kalevala]]'''</big></big>

 öfversatt af '''Karl Collan'''

<big><big><big>'''Trettiondesjette Sången'''</big></big></big></center>

-----

 '''Trettiondesjette Sången.''' Kullervo rustar sig till strid och bjuder de hemmavarande farväl, hvarvid ingen annan än hans moder säger sig ämna sörja honom, om han faller i striden: 1—154. — Han anländer till Untamola, dräper allt dess folk och bränner dess gårdar: 155—250. — Hemkommen finner han gården öfvergifven och ingen annan vid lif än den gamle gårdshunden, med hvilken han begifver sig ut i skogen för att söka något villebråd: 251—296. — På sin vandring kommer han till det ställe der han förfört sin syster; gripen af förtviflan störtar sig Kullervo här på sitt svärd: 297—360.
 

-----

<blockquote>
::Kullervo, Kalervo-sonen.
::Gubbens son med blåa strumpor.
::Nu till kamp och strid sig rustar.
::Till ett krigståg sig bereder.
::Slipar svärdet på en timme,
::Hvässar spjutet på en annan.

::Men hans gamla moder säger:
::"Ej må du, min arme gosse.
::Draga bort i blodig härnad,
::10. Ut i krig, der klingor rassla!
::Den som sjelfmant går i striden.
::Opåkalladt ut i härnad.
::Han skall ock i härnad falla.
::Skall sitt slut i striden finna.
::Stupar snarligen för svärdet,
::Och förgås för egna vapen.

::"Med en get du styr i striden.
::Drager på en bock i härnad:
::Snart skall geten der besegras,
::20. Ner i dyn skall bocken trampas:
::Med en hund du återvänder,
::Rider hemåt på en groda."

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Icke på ett kärr jag faller.
::Ej på öde mon jag stupar.
::Ej på fält, der korpar dväljas.
::Marker, som af kråkor skördas.
::När på stridens fält jag faller.
::30. Stupar död på blodig valplats.
::Herrligt är att dö i striden,
::Skönt att falla under svärdsklang!
::Ståtelig är krigets sjukdom.
::Snabb är der en ynglings bortgång,
::Bort han dör, ej qvald på sotsäng.
::Faller, innan han förtvinat!"

::Men hans moder tog till orda:
::"Om du stupar uti striden.
::Hvad skall då din fader hafva
::40. Till sitt stöd på ålderdomen?"

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Må han dö på hemmets sophög.
::Stupa liflös ner på gården!" —

::"Hvad skall då din moder hafva
::Till sitt stöd på ålderdomen?" —

::"Må hon dö i boskapsstallet
::Med sin kärfve uti famnen!" —

::"Hvad skall då din broder hafva
::50. Till sitt skydd i framtidsdagar?" —

::"Må han få sin död i skogen.
::Digna ner på åkerfältet!" —

::"Hvad skall då din syster hafva
::Till sitt värn i framtidsdagar?" —

::"Må hon dö på gårdens brunnsväg,
::Stupa då hon går att byka!"

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Reder sig till färd från hemmet.
::Talar till sin gamle fader:
::60. "Far nu väl, min gode fader!
::Skall du väl din son begråta.
::När du hör att död jag blifvit.
::Att ur menskors ätt jag vikit.
::Att ur slägten jag försvunnit?"

::Fadren svarade och sade:
::"Icke skall jag dig begråta.
::Om jag hör att död du blifvit:
::Jag en annan son kan fostra.
::En som blifver vida bättre
::70. Och i allo mer förståndig."

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Jag ej heller dig skall sörja.
::Om jag hör att du gått hädan:
::Lätt jag får en dylik fader,
::En som har en sten till hufvud.
::Mun af ler, af tranbär ögon
::Och ett skägg af torra grässtrån.
::Ben utaf ett grenigt sälgträd,
::80. Kött af någon murken stubbe."

::Till sin broder nu han sade:
::"Far nu väl, min egen broder!
::Skall väl du din bror begråta,
::När du hör att död jag blifvit.
::Att ur menskors ätt jag vikit.
::Att ur slägten jag försvunnit?"

::Brodren svarade och sade:
::"Icke skall jag dig begråta,
::Om jag får din död förnimma:
::90. Jag kan ta en annan broder,
::En som blifver vida bättre,
::Dubbelt mera skön och ståtlig."

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Jag ej heller dig skall sörja,
::Om jag hör att du gått hädan:
::Lätt jag får en dylik broder.
::En som har en sten till hufvud.
::Mun af ler, af tranbär ögon.
::100. Hufvudhår af torra grässtrån.
::Ben utaf ett grenigt sälgträd,
::Kött af någon murken trädstam."

::Till sin syster nu han sade:
::"Far då väl, min egen syster!
::Skall ej du din broder sörja.
::När du hör att jag har fallit.
::Att ur menskors ätt jag vikit.
::Att jag ur vår slägt försvunnit?"

::Så hans syster tog till orda:
::110. "Icke skall jag dig begråta,
::Om jag får din död förnimma;
::Jag kan få en annan broder,
::En som blifver vida bättre
::Och i allo mer förståndig."

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Dig ej heller jag skall sörja,
::Om din bortgång jag förnimmer;
::Lätt jag får en sådan syster,
::120. En som har en sten till hufvud,
::Mun af ler, af tranbär ögon,
::Hufvudhår af torra grässtrån
::Och af insjöns näckblad öron,
::Kropp af någon lönnträdstelning."

::Till sin moder nu han sade:
::"O min egen, hulda moder,
::Du min fagra fostrarinna,
::Du min gyllne ledarinna!
::Skall väl du din son begråta,
::130. När du hör att död jag blifvit,
::Att ur menskors ätt jag vikit,
::Att jag ur vår slägt försvunnit?"

::Modren yttrade till gensvar,
::Tog till orda sjelf och sade;
::"Ej en moders håg du anar,
::Känner ej ett modershjerta!
::Bittert skall jag dig begråta,
::När jag hör att död du blifvit,
::Att du trädt ur folkets leder,
::140. Undanryckts vår slägt för alltid;
::Floder gråter jag i stugan,
::Vågor uppå golfvets tiljor,
::Gråter nedböjd uti skjulet,
::Tyngd af sorg i boskapsstallet;
::Snön jag gråta vill till glanskis,
::Bringar markens is att smälta,
::Gräs att skjuta fram ur marken,
::Bäckar att bland gräset flöda.

::"När jag saknar mod att gråta,
::150. Icke vågar högljudt klaga,
::Sörja uti menskors åsyn,
::Gråter jag i badstun hemligt,
::Gjuter ut min sorg på lafven,
::Fuktar tiljorna med tårar."

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Gubbens son med blåa strumpor,
::Drog med högljudt spel i härnad,
::Ut i krig med klang och jubel,
::Spelade på kärr och marker,
::160. Lät sitt horn kring heden skalla,
::Kring de gröna fälten klinga,
::Mäktigt ljuda öfver ljungen.

::I hans spår då hann ett budskap,
::Till hans öron kom en sägen:
::"Död derhemma är din fader,
::Hädangången är den gamle:
::Återvänd för att beskåda
::Hur den döde sänks i grafven!"

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::170. Yttrade till svar och sade:
::"Om han dött, må död han vara;
::Hemma bör en vallak finnas,
::Hvarmed han i graf kan föras.
::Under Kalmas tak förflyttas."

::Gladt han spelade på kärret,
::Framgick tutande på sveden;
::I hans spår då hann ett budskap,
::Till hans öron kom en tidning:
::"Död i hemmet är din broder,
::180. Somnad sonen af din fader;
::Vänd tillbaka för att tillse
::Hur den döde sänks i grafven!"

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade till svar och sade:
::"Om han dött, må död han vara;
::Finnas bör en hingst derhemma,
::Hvarmed han i graf kan föras,
::Under Kalmas tak förflyttas."

::Gladt han spelade på kärret,
::190. Blåste högt bland skogens granar;
::I hans spår då kom ett budskap,
::Till hans öron hann en tidning:
::"Död i hemmet är din syster,
::Somnad är din moders dotter;
::Vänd tillbaka för att tillse
::Hur den döda skall begrafvas!"

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade till svar och sade:
::"Om hon dött, må död hon vara!
::200. Finnas bör ett sto derhemma,
::Hvarmed hon i graf kan föras.
::Under Kalmas tak förflyttas."

::Fram han gick med spel på fältet.
::Lät sitt horn på ängen skalla;
::I hans spår då kom ett budskap,
::Till hans öron hann en tidning:
::"Död är nu din goda moder,
::Död din hulda fostrarinna;
::Vänd tillbaka för att skåda
::210. Hur af fremlingar hon jordas!"

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Ve mig, olycksfödde gosse!
::Hädangången är min moder,
::Död är hon, som redt mitt läger,
::Som mitt granna täcke stickat,
::Som de långa väfvar spunnit,
::Som den stora sländan vridit,
::Och jag var ej der tillstädes,
::220. Såg ej hur hon uppgaf andan!
::Kanske att af köld hon omkom,
::Eller att hon dog af hunger!

::"Må den döda uti hemmet
::Tvättas väl med tvål från Tyskland,
::Svepas in i sidentyger,
::Lindas uti linnelakan
::Och till slut i grafven sänkas,
::Under Kalmas tak förflyttas,
::Bäras bort med klagosånger,
::230. Jordas under sorgeqväden;
::Hem jag sjelf ännu ej hinner,
::Har ej än på Unto hämnats,
::Ej den onde mannen slagit,
::Icke nedgjort denne niding."

::Spelande han drog till striden,
::Bort till Untola med jubel,
::Yttrade ett ord och sade:
::"Ukko, högste gud i himlen!
::O, att du ett svärd mig gåfve,
::240. Skänkte mig den skönsta klinga,
::Som förmådde hopen trotsa,
::Som mot hundratal försloge!"

::Och han fick det svärd han önskat,
::Fick den allra bästa klinga,
::Dermed folket allt han dräpte,
::Nedslog hela Unto-skaran,
::Brände stugorna till aska,
::Lät dem uti gnistor uppgå;
::Lät blott härdens stenar qvarstå,
::250. Och den högsta rönn på gården.

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Återvänder nu till hemmet,
::Till sin fordna faders stugor,
::Till föräldra-gårdens åkrar:
::Tom är stugan vid hans ankomst,
::Öde, då han öppnar dörren;
::Ingen träder fram att helsa,
::Ingen räcker honom handen.

::Handen räckte han åt härden:
::260. Kallnat hade härdens kolhög.
::Alltförväl han då förmärkte
::Att ej mer hans moder lefde.

::Handen höll han nu mot ugnen:
::Kallnat hade ugnens stenar.
::Alltförväl han då förmärkte
::Att ej mer hans fader lefde.

::Blicken sänkte han mot golfvet:
::Städadt var ej golfvet mera.
::Alltförväl han då förmärkte
::270. Att ej mer hans syster lefde.

::Ner han gick till hemmets båtstrand:
::Ej en båt låg qvar på stranden.
::Alltförväl han då förmärkte
::Att ej mer hans broder lefde.

::Och då brast han ut i tårar,
::Gret en dag och gret en annan,
::Tog till orda sjelf och sade:
::"O min egen, goda moder!
::Hvad har qvar åt mig du lemnat,
::280. Medan du på jorden lefde?

::"Dock, du torde mig ej höra,
::Om ock på den graf jag gråter,
::Som ditt ögonpar betäcker,
::Som din hjessa öfverhöljer!"

::Modren vaknade i grafven,
::Hof sin stämma upp ur mullen:
::"Hunden Musti qvar jag lemnat,
::Så att du på jagt kan draga:
::Tag då hunden med på färden,
::290. Och begif dig ut i skogen,
::Vandra uppåt ödemarken,
::Till den gård, der skogens tärnor,
::Der de blåa jungfrur dväljas;
::Gå till granrisslottets sluttning,
::För att någon näring söka,
::Att ett villebråd begära!"

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Tog då hunden med på färden
::Och begynte utåt vandra,
::300. Styrde ut i ödemarken.

::När en liten stund han vandrat,
::Gått på vägen fram ett stycke,
::Kom han till den plats i skogen,
::Nådde han det olycksställe,
::Der han kränkt den unga jungfrun,
::Der sin moders barn han skändat.

::Och der gret den gröna lindan,
::Genom lunden ljöd en klagan,
::Alla örter små, de sörjde,
::310. Ljungens blommor fällde tårar
::Öfver jungfrun, som förfördes,
::Modrens frukt, som här förstördes.
::Gräset reste sig ej längre,
::Ljungens blommor hade vissnat,
::Höjde sig ej här numera,
::På det olycksdigra stället,
::Der den unga mön förfördes,
::Der hans moders frukt förstördes.

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::320. Drog sitt skarpa svärd ur slidan,
::Vände på det och besåg det,
::Forskade och öfverlade,
::Sökte tyda svärdets mening,
::Sporde om det kunde vilja
::Skuldbelastadt kött förtära,
::Dricka blodet af en brottsling.

::Svärdet anar mannens mening,
::Klingan fattar hjeltens fråga,
::Svarar dessa ord och säger:
::330. "Hvarför skulle jag ej gerna
::Skuldbelastadt kött förtära,
::Dricka brottsligt blod med nöje?
::Äfven skuldfritt kött förtär jag,
::Dricker blod, af brott ej söladt."

::Kullervo, Kalervo-sonen,
::Gubbens son med blåa strumpor,
::Stötte fästet ner i jorden,
::Tryckte in det djupt i sanden,
::Vände udden upp mot bröstet,
::340. Störtade sig sjelf på udden,
::Fann på detta sätt sin bane,
::Mötte så sin död omsider.

::Så förgicks den unge hjelten,
::Denna död fick Kullervoinen,
::Det var hjeltens lefnadsände,
::Olyckssonens slut för evigt.

::____________

::När den gamle Wäinämöinen
::Erfor Kullervoinens öde,
::Hörde att han ljutit döden,
::350. Fällde han ett ord och sade:
::"Icke må ett framtidsslägte
::Låta barnen vrångt behandlas
::Af en vettlös vårdarinna,
::Af en främmad fostrarinna!
::Barn, som blifvit vrångt behandladt,
::Som med ringa insigt fostrats,
::Lärer aldrig att begripa,
::Kan ej mannavett förvärfva,
::Om det ock till åren kommer,
::360. Om ock kroppen stadga vinner."
</blockquote>
 

[[Kategori:Alfabetisk indeks]]
[[Kategori:Tekster på svensk]]
[[Kategori:Karl Collan]]
[[Kategori:Finsk-ugrisk mytologi]]

@@ Linje 1: / Linje 1: @@
+{| class="toccolours" border="1" width="100%" cellpadding="4" style="border-collapse:collapse"
-[[File:Akseli Gallen-Kallela - Kullervo Rides to War, sketch.jpg|thumb|400px|<center>'''Kullervo drager i kamp''' <br> Skitse af ''Akseli Gallen-Kallela''</center>]]
+|- style="background-color:#e9e9e9"
+!align="center" valign="top" width="40%" | '''Velg språk''' !!align="center" valign="top" width="10%" | Norrønt !!align="center" valign="top" width="10%"| Islandsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Norsk !!align="center" valign="top" width="10%"| Dansk !!align="center" valign="top" width="10%"| Svensk !!align="center" valign="top" width="10%"| Færøysk

Trettiondesjette Sången (Kalevala, Collan) - Revisjonshistorikk

Jesper: Tilbakestilte endringer av Jesper (brukerdiskusjon) til siste versjon av Carsten

Jesper på 9. jul. 2024 kl. 05:11

Carsten: Trettiondesjette Sången (Kalevala, Collan)